where did i go so wrong..?

ibland vet man inte. om man ska skratta eller gråta.
ibland vet man inte. vad som är upp och vad som är ner. vad som är in eller vad som är ut.
ibland känns allt bara så ogreppbart. så otroligt fel. så otrloigt konstigt.
ibland är idag.
 
hur kan man gå ifrån att ha allt. till att inte ha någonting.
okej dum fråga. hur fattar jag väl också. men varför. eller okej varför fattar jag också.
men ändå. jag vet inte hur jag ska skriva. vad jag skriva. hur jag ska känna. vad jag ska känna.
just nu är jag tom. helt tom. men ändå så jävla uppfylld. av rädsla. av ilska. av ledsamhet. av självförakt.
 
jag vet inte om jag egentligen ska skriva mer här. on the fucking internet. får så jävla mycket skit för allt jag gör. mår jag bra. och är glad. då är det fel. råkar jag skriva att jag har en skit dag eller hatar allt och alla för stunden. då är det också fel. så varför orkar jag ens existera i denna förunderliga sfär?
kanske för att det just är det enda jag har. det enda stället där jag får uttrycka mig. eller får kanske är att ta i. för som folk reagerar på mig och vad jag gör och tycker, så känns det som om att jag just inte får uttrycka mig. men jag skiter fan i det just nu.
 
så vad fan är det för ärta som stör denna lilla prinsessa idag då?
jag kan inte förstå. vad jag gör för fel. jag kan inte förstå. varför det ska vara så jävla svårt ibland.
 
för ett par dagar sedan fick jag fyra jobb erbjudanden. fyra stycken. på en och samma dag. shises vad jag blev glad och lycklig. kändes som om att allt bara var så jävla värt allt. att det kanske var dags för mig att ha lite tur och flyt och lyckas lite.
jag hade till och med beslutsångest över vilket erbjudande jag skulle välja. allt var helt perfekt. typ. nästan.
jag lovar mig själv att aldrig bli glad i förskott. för jag litar egentligen inte på någon. men eftersom jag råkat få fyra chanser så trodde jag ändå någonstans att det var okej att bli glad. för alla kunde inte skita sig. något skulle väl ändå gå vägen.
men så när jag väl bestämt mig. så händer det där som alltid händer.
personerna som utlovat dessa utopiska jobb hör av sig, med informationen att dem ångrat sig. att det skett förändringar. att det inte blev som dem trodde. och att dem "tyvärr" inte behöver mig.
och där dör jag.
helt ärligt. vad gör jag för fel. varför hatar människor mig. varför vänder folk ryggen till så fort dom får se mig.. jag fattar inte. eller okej. jag kanske förstår. jag kanske vet. att jag inte är någon som man gillar. jag kanske inte är sådär jävla snygg och bra och duktig och fin och perfekt och allt sånt där skit. men ändå. jag orkar inte. jag orkar inte att hela tiden få dessa smällar. men vad fan tror jag egentligen. jag visste ju att det var för bra för att vara sant. jag visste ju det. men jag är så jävla naiv att jag fortsätter hoppas och tro. för jag vill så gärna. att någonting någon gång liksom ska klaffa.
 
och så när jag känner mig sådär. pissigt förjävligt usel. när jag bara vill ge upp. (okej. jag vill inte ge upp. jag hatar inte livet. jag hatar inte allt och alla. bara känns som det och jag kanske råkar säga det ibland) så kommer alla dessa jävla kommentarer från människor på nätet som inte har en som helst jävla aning om varför jag kanske råkar vara lite ledsen.
och jag blir bara så jävla besviken igen.
och jag hamnar här. i det här tillståndet. när tårar rinner och jag är helt jävla matt. och ledsen.
helt ärligt. ledsen. besviken.
 
och nu ska jag dra. inte skriva mer. för jag orkar inte.
 
©
 
 

Kommentarer
Anonym säger:

Men vännen, så får du aldrig någonson tänka, du kastar dig in i värdens svåraste bransch, finns ingenstans det blåser så som i just denna. jag har ändå varit i den i över tio år och jag vet fortfarande aldrig vad som gäller om det som sas för en timme sen fortfarande gälelr eller inte. det är välrdens mest ombytliga bransch. det handlar aldrig om dig som person det handlar om branschen. ena sekunden finns det mega budgetar för ett jobb andra sekunden måste de gå till en annan produktion och allt är tillbaka på ruta ett. aka har man trott man kunde hyra in tio personer för ett jobb har man plötsligt inte råd med en. spelningscheman ändras och allt rör sig hela tiden. det är världens tuffaste bransch och du måste ge dig in i den genom att tänka: OK händer det så händer det, vi tar det då. och kom ihåg, ett ja på va 500nekande är kanonbra. alla vill in i denna världen, alla vill testa på, du slåss mot tusentals människor varje dag så att du ens får svar är världsbäst. jag får ca 400mejl varje dag frånn folk som vill ha mitt jobb eller praktisera osv, jag hinner inte ens läsa alal dessa. du är grym, gör magisk konst och är s otroligt begåvad och jag ser fram emot att en dag få jobba med dig! massa kärlek boo

2013-09-04 | 12:44:04
Bloggadress: http://www.djungeltrumman.se/pungdask

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback