somewhere in my dreams. someone just asks me. how are you?

på väg hem från jobbet idag. kunde inte riktigt mina ben sluta gå. passerade busshållplats. efter busshållplats. musiken ljöd fint i mina öron. jag bara lyssnade på texterna. och lät mina tankar försvinna. när jag väl kom fram till bilen. kunde jag inte sluta köra. bara åkte. runt. runt. behövde det. behövde bara få tänka. grubbla. känna.
det är svårt nu. samtidigt som jag är så förbannat lycklig. någonstans. jag ler mer än någonsin. jag lever mer än någonsin. jag förstår inte riktigt mig själv. som vanligt.
men det är inte bara mig själv jag inte greppar. det är allt. alla.
jag träffar människor. som får mig att känna mig trygg. glad. lycklig. jag får en känsla. av att dom. dom kanske kan vara. en vänskap. jag tror. att jag äntligen kanske börjat närma mig. drömmen om att få ha. en vän. någon att lita på. prata med. umgås med. skratta med. gråta med. jobba med. bara vara med.
 
men så går en dag. eller två. eller tre och fyra. och jag får det återigen bekräftat. att jag haft för höga förhoppningar. svaren uteblir. hälsningarna uteblir. jag betyder inget. för någon annan. jag är ingen. för dom. bara en ytlig kontakt. bara ett gammalt hej.
 
jag lägger skulden på mig själv. att jag är fel. att jag gör fel.
jag försöker förstå. vad, varför och hur.
jag skapar denna utanförskap.
jag försöker stå stark.
jag försöker hålla ut.
men det är tungt. ibland.
 
jag försöker leva här. här och nu. inte tänka på sen. inte tänka på då. inte oroa mig. inte älta. det går. ibland. men ibland. skär det sig. ibland tar rädslan över. rädslan för tomheten. ensamhetet. ingentinget. då behöver jag stunderna som ikväll. när jag bara får försvinna. in i mitt huvud. in i mig själv. andas och tänka. drömma, hoppas, njuta, tacka, sakna, våga.
 
någonstans vet jag. att jag klarar mig. det gör jag alltid. men att alltid bli sviken. på sig själv. på andra. är svårt.

att aldrig förstå. vad felet är. gör det än mer svårt. vad är felet. med mig? varför kan jag inte. vara rätt. för någon annan..?
 
© somewhere in my dreams. someone just asks me. how are you.
 
 

Kommentarer
Alice säger:

Du klarar det här. kram <3

2013-09-10 | 22:00:57
Bloggadress: http://vilsen.blo.gg
josss. säger:

underbar bild!

2013-09-11 | 12:09:12
Bloggadress: http://underligaste.blogg.se
Anonym säger:

Att skapa gemenskap är en lång och krävande process i människans liv. Jag tror ingenting av det här har med dig att göra, utan helt enkelt på den människor som du tror att du etablerat en kontakt med. Har man ett trygght kontaktnät med vänskap är man inte lika mottaglig för nya kontakter. De är kanske inte ute och SÖKER, så som du kanske är.
Jag kan tänka mig att dom kanske inte ser dina försök, bara för att de är så bekväma och trygga i det de har.

Det är jättesvårt att komma in i redan etablerade gemenskaper, som kanske är skapade över flera år. Men det har inte med dig som person att göra. Bara att alla är inte lika öppna för nytt.
Men, det betyder inte att det går, men kan betyda att du måste vara extra tydlig att du vill ingå. Sådär överdrivet tydlig. och det tär om man är osäker i sig själv som jag upplever att du är.

Eller kan det vara så att du är så osäker och självkritisk att du inte ser de som faktiskt försöker få kontakt? (Bara en tanke, från ingenstans)

Jag bor många mil ifrån där du bor, men jag lär gärna känna dig ändå. Visst, om vi nu skulle passa sådär bra ihop så kanske vi inte kan ses jämt, men vänskap handlar inte bara om det. Kanske kan du bli starkare och kanske på så sätt finna fler.

Jag sträcker ut min hand och du får ta den. Du bestämmer om du vill. Du har min mail.

Heja dig, du kan!

2013-09-11 | 14:37:08
Anonym säger:

Vänskap och vänner är inte något som är gjort över en dag och för att det ska bli vänner och vänskap så är det inte bara en som ska ge.

2013-09-11 | 15:21:30
Ida bobbo säger:

En dag komemr vi träffas, jag känner det på mig, om det är i jobb eller bara på stan och jag vet, jag vet vi kommer ha så mycket att prata om så att käkarna värker och det kommer inte bara vara en gång eller två, jag kan känna igen mig så mycket i dig. kameran har alltid kommit först och jag kan ha missat vänner som passerat förbi eller själv känt att de inte förstår. vi hade haft så mycket kul att lära varann. ser fram emot att träffas. kanske öppnar vi ett galleri en dag, ja det tror jag på!

2013-09-12 | 11:03:27
Bloggadress: http://www.djungeltrumman.se/pungdask

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback