my head is like a carousel.

söndag. 1a september. och sommaren är offentligt över. hösten är på intågande och ja. vad fan ska man säga och tycka om det. ingenting känner jag.
just nu har mitt huvud begett sig ut på nån jävla karuselltur. det snurrar. runt. runt. runt. och resten av min kropp är tyngre än bly. med andra ord. jag är trött. så sjukt jävla trött. men det gör ingenting. för på något sätt, är tröttheten en skön känsla. tröttheten kommer från något bra. och då känns den rätt värdefull.

kombinationen sena kvällar, tidiga mornar och ständigt arbete kanske inte är ett koncept som funkar livet ur, men just nu är det så läget ser ut, och jag skola inte klaga. för jag vet att stiltjen snart intar.
men först ska jag bara jobba i två veckor till. i sträck. sisådär en 12 timmar om dagen. för en lön på noll kronor. bra.bra.bra. insåg härom dagen att jag både tjänade mer och gjorde av med mindre stålar när jag bodde på sjukhus, än när jag som nu, jobbar halva dygnet, hela veckorna. men vad är väl pengar värt jämfört med lyckan i att få göra det man drömmer om.
på tal om detta, får jag ofta frågan om hur jag går runt. hur jag klarar mig. och tja, jag vet inte riktigt själv. väntar bara in den dagen då jag får bo gatan och käka ur papperskorgar..nej men jag har sparat i jävligt många år, och har rätt lite utgifter. man sparar in en jävla massa stålar när man inte röker och super. bara så ni vet. men det är klart. det är svindyrt att bara överleva. jag lägger i stort sätt alla mina pengar på mat. min mat är oftast två eller tre gånger så dyr som "vanlig" mat. men det kan jag inte rå för. tål man ingenting så är det en konsekvens man bara får leva med. och okej. min kärlek till kameran kostar en del också.. men det ser jag inte som kostnader, utan som investeringar. stor skillnad.
sen det där med kläder och snygga grejer, det får jag ta i nästa liv.
och sen, kanske mest betydelsefullt av allt, så har jag mina päron. som hjälper mig. dom anser att jag inte ska behöva må dåligt bara för att tjäna pengar. utan att jag ska må bra, göra det jag vill och skita i om jag tjänar något på det eller ej. och visst. det är en trygghet. men jag skäms som fan över detta. över att jag lever på farsan pengar. farsan som jag en gång verbalt dödade. jag hatar det. jag hatar att han älskar mig så jävla mycket. för jag förtjänar det inte. jag har förstört honom. ändå slutar han inte att försöka älska mig som om jag var hans allt. och det. det är något som ger mig jobbigt mycket dåligt samvete. men samtidigt vet jag hur ledsen han blir, när jag inte tar emot det han ger.
 
och utöver det så sitter jag här och tror att jag ska kunna flytta bort härifrån snart. hur fan tänkte jag där egentligen. som sagt. ska jag flytta får jag bo på gatan. kanske slutar med det snart.
 
sen snurrar det jävligt mycket på grund av att det händer så knäppt mycket i mitt lilla liv just nu. det som ALDRIG händer mig något. men helt plöstligt så händer allt. eller okej. för mig händer det mycket. kanske inte om man jämför med någon annans liv. men jag har aldrig varit med om att ha så mycket på gång. så mycket att göra. så mycket att tänka. och så mycket bara mycket. ni ser. jag kan inte ens skriva vettiga meningar. det är så mycket som pågår i mitt huvud att jag tror jag glömt vad jag själv heter. men i det stora hela är det av lycka. glädje. kärlek. för det mesta som jag är med om. är precis det jag drömt om. det som fått mig att överleva. och jag saknar ord. jag ska sammanfatta allt snart. men just nu orkar jag inte ens hålla huvudet uppe.
fast det måste jag. har en jävla massa jobb kvar. innan jag får andas. puh.
 
men jag har hunnit plåta lite av det jag älskar. droppar.

here it goes.
 
 
 
©
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback