i've come this far. maybe that's good too?

 
10 timmar. 46 minuter. signalerade min sleep cycle app att jag sovit senaste natten "imorse". har nog inte hänt sedan tidernas begynnelse. jag hatar att sova. men jag behövde nog sova bort all jävla ilska och känsla av misslyckande som gårdagen bjöd på. hade inte morsan trott att jag dött, och därmed stövlat in i mitt rum och väckt mig, hade jag förmodligen sovit resten av denna dag också. 
men jag tror att de nästan elva timmarna iallafall gjorde susen.
för jag vaknade på ett gott humör. trots att jag inte hade en endaste liten plan för dagen. trots att en viss bitskhet från gårdagen satt kvar.
 
men jag satte mig och rensade bort bilder ur telefonen för att kunna uppdatera till det där omtalade ios7. råkade visst ha dryga 5000 bilder. som nu är nere på "bara" 2500. så vad fan tar jag egentligen kort på..? ja. jag insåg lite pinsamt nog, att jag själv figurerar i stort sätt på dem alla. nästan iallafall.
det är numera mest på gott som jag går igenom mitt arkiv. förr i tiden, kunde jag inte se bilder på mig själv. en period ansåg jag att jag var för ful och tjock och en annan tid var jag för mager och benig. nu ser jag inte på bilderna så. nu dömer jag inte åt något håll. utan ser mer hur långt jag faktiskt tagit mig. hur bra jag mår. och hur bra det känns. i kroppen. och en annan god känsla, är hur klart och logiskt jag kan se. förstår klyschigt nog inte hur kunde jag tycka att jag var såååå stor då, och rätt liten nu...men man behöver inte förstå allt. eller hur.
 
när jag gick igenom mina bilder såg jag även att det var, precis på dagen, fem månader sedan jag fick börja stå på mina egna ben, efter en rätt lång period av sängläge och rullstol. fem månader sedan jag hade ett bmi som räckte till att få gå sjäv mellan sängen och soffan, mellan soffan och köket, mellan köket och vilorummet. fem månader. kontra livet jag lever idag. jag måste börja se på hur långt jag tagit mig. och inte bara gräma mig över. hur långt jag har kvar.
 
visst. jag ska inte nöja mig med nuet. jag vill mer. men jag kanske måste lära mig att stanna upp. andas. förstå. inse. att jag inte behöver ha drömjobbet just idag. att jag inte behöver uppleva allt det där magiska. just nu. att det kanske är okej. att ta det lite lugnt. njuta av att jag ändå faktiskt lever. och försöka vara lite stolt över allt jag ändå faktiskt gjort. istället för att klandra mig själv för att jag inte är där framme där mina förebilder är. kanske måste jag försöka lita lite på att jag kanske ändå har en framtid. och att jag faktiskt ändå lyckats rätt bra. på rätt kort tid. något jag ofta glömmer.
 
 
ett år sedan - ett halvår sedan - fem månader sedan, min första sjukhuskorridorspromenad.
 
vs
 
 
 
livet nu.
 
det är en jävligt stor skillnad. jag vet det. jag känner det. det är en resa. en jävligt svårt sådan. jag kanske som sagt borde försöka se den bedriften. den styrkan. den vägen. lite mer. istället för att försöka se allt jag missat. allt jag inte har. allt jag inte är. det är lättare sagt än gjort. men det går. säker an.
 
dom med den mörkaste dåtiden. kan vara dom. med den ljusaste. framtiden.
believe in that.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Janina säger:

Din resa är helt otrolig! Hoppas allting går åt rätt håll nu, jag hejar på dig!

2013-09-21 | 22:02:32
Anni säger:

Ah,jag blir lika rörd varje gång...
Så sjukt imponerad över d jobb du gör!!!
Och sanningen är att du är skitsnygg i din "nya" levande look!!
Kramar

2013-09-21 | 23:06:59
Bloggadress: http://ettlivvartattlevas.blogg.se
Tanja säger:

Jag har följt dig ett tag, hittade din blogg ett tag efter jag hade förlorat vår lilla dotter Milla Juni.
Jag har en fruktansvärt jobbig period i mitt liv just nu, o när jag läser allt du skriver så ger du mig styrka o mod att kämpa vidare.

Vi e verkligen inte med om samma sak, men hoppet, viljan o styrkan behöver man i alla jobbiga livshändelser.

O du e så stark! Så fin!
O herregud va du ska va stolt över dig själv!

Kämpa på, jag hoppas verkligen du får dina drömmar uppfyllda. Vi kämpar på tillsammans på avstånd, på olika sätt.

Ge inte upp du e en sån stor o fin inspiration ska du veta!
Massa kramar om dig❤️

2013-09-22 | 16:00:58
Bloggadress: http://www.millajuni.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback