för att livet är det coolaste. ballaste. tuffaste. bästa. som finns.

 
ibland är det lite tragikomiskt. att återkomma hit. till min jävla bloggosfär.
jag tänker ofta. äh. nu lägger jag ned skiten. nu orkar jag inte mer.
men ändå gör jag det inte. jag lägger inte ned.
varför?
ja. jag undrar detsamma.
men någonstans betyder mailen, från vissa läsare, som tackar mig, som säger att jag ger dom något, att jag hjälper dom, mer än dom där syrliga och vassa, stickande och rätt jobbiga orden som andra skriver.
 
jag tycker det är fint att vissa bryr sig. så mycket att dom tar sig tid. och skickar mail.
jag tycker dock inte det är lika gulligt. när vissa ska försöka diagnostisera mig, berätta hur sjuk jag är, hur dum jag är, hur fel jag gör, och liknande.
 
så nu gör jag klart för er som undrat, jag har varken autism, asbergers, adhd eller någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. jag är frisk. om man bortser från att jag kanske inte tänker riktigt lika klart som andra i alla situationer. jag är en helt vanlig människa. bara att jag går lite andra vägar fram.
 
och just nu sitter jag och förundras över livet. det är verkligen coolt. att leva. jävligt svårt ibland. men hur ballt som helst.
som i onsdags, allt som kunde gå fel. gick fel. fastnade i bilkö. körde fel väg. en bitch gav mig kalla handen och klagade så det sved i öronen. en annan missförstod mig totalt. en tredje gjorde att jag missade två superviktiga möten. och en fjärde gav mig sjukligt dåligt samvete över att jag finns. jag trodde ett tag att det var det bittra slutet för mig. jag låste in mig på toan och grät. ville bort från jorden en stund. agerade efter känslan och kände mig som världens kanske mest komplicerade och jobbigaste och dummaste människa.
som sagt. ingenting bra där inte.
men så kommer man hem. träffar brorsan, som förövrigt är det enda bra med att bo hemma, som klarat sin första riktiga skoldag på hur länge som helst. snackar skit. skrattar bort bekymmer. sen lägger jag mig i sängen. tänker för mycket. somnar utmattad.
sen vaknar man upp på nytt. och tänker efter. det är en ny dag. glöm gårdagen. lev nu. och så gör man det. tar sig an dagen. och hey, det blev faktiskt en av de bättre dagarna på länge. och en av de roligare kvällarna på länge. kanske också den jobbigaste.
var tillbaka i träningslokalen, eller kanske "på klubben" som man säger. körde ett nytt träningspass thaiboxning och fyfabian vad jag kände att det verkligen var roligt. jag är sämst. men det gör inget. för det är kul och jag lär mig. sen att jag knappt kan stå och gå såhär dagen efter, är smällar man får ta. 3 blåmärken kan jag också addera. men det är en skön smärta.
 
och sen att jag hade ett tiptopp möte på prodbolaget imorse, och snart ska iväg till ett helt annat jobb, visar också på livets godheter. och att jag fick ett samtal om ett nytt fotouppdrag kryddade på glädjen lite extra.
 
så vafan. jag är inte perfekt. men jag kommer aldrig ge upp.
jag lär mig leva. jag lär mig hantera. jag lär mig skratta. jag lär mig uppskatta.
 
 
 
 
 
 
 
 
© livet.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback