just live and have some fun

okej, let's go for en traditionell bloggning idag. ni vet. när man typ skriver om sin dag. är egentligen inte så mycket för det. för vem fan bryr sig egentligen... men. idag känner jag före så here it goes.
jag har haft en finfin dag på Gröna Lund i sällskap med mor och hennes arbetspolare. Det råkar nämligen vara så att dom har gjort de såkallade byggritningarna till den nya hippa Eclips, så det blev lite vip och backstage och en del karusellfarande. och givetvis kan jag inte låta bli att ta en lott och råka vinna lite också...tur att man har lite kilon kvar att gå upp (a)
hur som haver, ännu ett gott exempel på hur förbannat bra livet är. när man får leva. lycka ändå in i djupaste själen idag.
 
 

that feeling...


 
© me by me
 
 
känslan av att ha en kropp. känslan av att kunna bära upp kläder som inte är från nån jävla barnavdelning. känslan av att kunna visa sig ofentligt utan att dö av skelettskam. känslan av att bara må. vara. finnas.
dom känslorna. slår allt.
 
love.live.laugh.
 

my days will come. sooner. or. just later.

 
         
 
 
 
 
every can´t be like heavenandpeace. but if you never stop believing. hoping and dreaming. you will make it through those moments too. i think.
 
all this "nothankyou" emails or not even answered textmessages. won't let me down again.
cause i know. my day will come. if not sooner. it will be later.
 
just hold on. and stay strong.
my word.
 
 
 

kontrasterna i livet som säger allt.

 
 
just nu (bild nr 2) är jag så jävla livsglad. jag är så många mil från perfektion. så långt ifrån "normal" och "vanlig" och jag har inte nått full frihet än. men det gör ingenting. för jag är lycklig ändå. på något sätt är jag lycklig trots att jag inte har det jag önskar att jag hade. för lycka finns i olika nivåer. tror jag. just nu är jag så jävla lycklig och glad över varje slag mitt hjärta slår. och för varje dag jag får tillbringa här på jorden. visst drömmer jag om andra delar i livet också. det gör jag allt för ofta. men som sagt kan jag ändå känna lyckan och tacksamheten över livet. framtidsdrömmar, hopp och vilja. jag kan inte förklara bättre än det som bilderna ovan säger.
det är bara så. att just nu. är jag inne i ett flow. där allt bara känns så vackert. det pendlar givetvis. det gör humöret och styrkan för oss alla. men i grunden. så är jag faktiskt glad och fylld av en livslust som aldrig förr funnits inom mig.
 
 
och visstja. jag vill passa på att säga tack för alla finafina kommentarer jag fått efter att ha visat denna bild idag. tack.

instagram days

 
 
 
 
 
 
 
my days nowadays. in instagram version.
 
livet rullar på. jag vilar vidare och tar det lugnare än lugnast. gör inte många knop. tänker en del. målar en del. läser en del. korsordar en del. virkar en del. datar en del. och det är typ det. livet just nu. men jag klagar inte. så länge jag får vara hemma. och gilla livet. så får jag ha rätt tråkigt nu en period. bar att acceptera. liksom.
 
so long. p

hellre en mormorsmage hemma än ett skellet på ett sjukhus.

Som mina instagram följare redan fått veta så är jag numera en något ännu mer friare man, eller snarare kvinna, men ni hajar. Jag är sedan igår "sjukhusfri". Inte fri som en fågel eller flygande fjäril. Nej. Men jag vistas inte längre på sjukhuset under någon del av dagen.
Och det känns....förjävla bra.
En del undrar hur och varför det kunde gå så pass fort utifrån vilket förjävligt kassa utgångsläge jag hade. Och tja, vad fan ska man säga, jag gjorde rätt från dag ett och jag ville aldrig vara i den situationen som jag hade hamnat i. Jag bestämde mig för att inte tvivla eller tveka, utan bara köra på med gasen i botten mot det liv som jag så gärna vill ha. så kom man nu fram till att mer sjukhusvistelse inte skulle gynna mig mer och dessutom uppfyller jag inte de krav man ska ha för att ha den diagnosen som avdelningen behandlar. Så, så länge som jag mår som jag gör och känner som jag gör, så gör jag bäst i att leva på här hemma och försöka skaffa mig tillit till livet och mig själv igen.

Det som gjorde att jag föll så djupt tillbaka var bland annat min rädsla för tomheten och ensamheten. Det är rätt tufft att inte ha något jobb eller skola eller liknande och inte alls veta vad man ska göra med sina dagar och sitt liv. Så jag "valde" att göra det jag vet att jag kan, det vill säga, må dåligt.
Och nu vet jag att jag är där igen. Sysslolös och uttråkad. Arbetslös och jävligt förvirrad kring vad, hur, var och när jag vill göra något.
Men. Numera har jag lärt mig min läxa. Jag får ha tråkigt. Jag får göra ingenting. Jag får vara osäker. Jag behöver inte veta exakt här och nu hur jag vill ha min framtid och mitt liv. Och jag får allt detta, utan att behöva ha en sjukdom som anledning och orsak.

Jag sitter hellre levandes hemma ensam med en såkallad "mormorsmage" (ja, så blev min något runda kula kallad förr i tiden av vissa rätt krassa människor) och glor ut i ingentinget, än spenderar år på sjukhus med en kropp à la ett skelett. Faktiskt så gör jag det. Tro't eller ej.
Sen får jag försöka acceptera att det är jävligt ensamt och tyst ibland, eller rättare sagt, för det allra mesta. Jag har inte så många vänner och jag umgås mest med mig själv och min familj. Men det har jag också fått lära mig, att det är helt okej att göra så och vara så, även om man inte är sjuk. Och jag är jävligt tacksam över att ha åtminstone dom.

För min tid kommer den med. Det gör den. Det gäller bara att stå ut. Och kriga för sig själv och sin rätt.
Jag är den jag är. Jag har den kroppen jag har. Och det är inget att orda om. Fin eller ful. Ensam eller populär. Smart eller dum. Duktig eller inte. Doesn't matter. Så länge jag får leva. Andas. och må bra. 
 
enough said.
 
it's just me. who i am.
och jag älskar att kunna plåta igen. :) ©pt
 

one day. forever stay.

 

livet har sina goda stunder.
stunder man aldrig glömmer.
 
den dagen gick jag från skör till stark.
en styrka som nu räddat mitt liv.
 
förevigt. tacksam.
 
 

 
 
 
 
 
 

in love with this flower. and life.

 
 
 
 
jag börjar bli vän med min kamera igen. och det är en jävligt skön känsla. i love it.
 
'

vikten av vikten.

för tre månader sedan. var jag säker på att jag skulle kola vippen. så jävla bergis bombis. mitt hjärta skulle sluta slå. jag visste det bara. så jag gick med knutna händer i stort sätt hela dygnen, och bad till någon där uppe att låta mig få leva. bara lite. lite. till.
 
idag är det 8 maj.
 
och jag lever.
inte bara lever. utan lever.
jag är över 10 kilo tyngre. och väger mer än jag gjort på över sex år. och det känns rätt skumt. men samtidigt känns det så fruktansvärt jävla bra. jag är så obeskrivligt glad och lycklig. tacksam och lättad. över att det gått så pass bra som det gjort hitills.
okej. jag vet. det är en ungefär lika lång väg kvar till målet.
så jag ska inte ropa hej än.
men någonting säger mig. att det bara kan bli bättre.
för varje dag blir ju ljusare. och varje steg fram. blir lättare och lättare.
och jag tror snart jag spricker av nyfikenhet och längtan till ett riktigt liv.
vet ni hur det känns? när man liksom bara vill. men man inte riktigt får eller kan. 
jag brukar jämföra det med att vara gravid. sista veckorna vill man ju liksom bara att ungen ska komma, så livet kan börja. typ så är det för mig med. jag bara väntar in kroppen och de där sista kilona. så jag kan få leva ut livet sen. 
 
och hey. ju mer normaliserat utseende jag får. desto mer kan jag öva upp mina porträttbilders skills. för inte fan är det roligt att plåta ett skelett. så watch out. snart ska jag bildbomba. men så länge får det bli lite enklare pic's från luren :)
 
 
©naked truth.
 

someone very special.

 
because of you.
i smile.
and live. 
 
 
 

listen.

 Yohio%20-%20Himlen%20%C3%A4r%20oskyldigt%20bl%C3%A5
 
jag tycker snubben är cool. för han är den han är och att han vågar visa att man får vara just det. och låten är den bästa. så jävla vacker...
 
 

f.r.e.e.d.o.m.

 
no words. just a picture. make your own opinion.