Svar part I

Vilka bloggar läser du?

-       i ärlighetensnamn så är jag rätt kass på att läsa bloggar, men vissa tillhör dagsrutinen, t.ex. Carolina GynningLina, Kristian Gidlund, Elin


Vilken typ av musik lyssnar du på?

 

-       åh, svår fråga för någon som är så långt ifrån musikalisk man kan komma, jag lyssnar på radio och allt som spelas där. Men jag har några favoritlåtar som slår allt och alla i alla fall. Typ the worlds greates med R.kelly, Tracy Chapman – Fast car, Himlen är oskyldigt blå… och sen har man ju vissa låtar och viss musik som man bara gillar för att de för bra minnen med sig, typ astrologen och millenium… hehe

 

Först måste jag bara säga, you go girl! Helt otroligt vad du lyckats med. Dina bilder är också så sjukt fina. Hur länge har du fotograferat och hur har du lärt dig?

 

-       Tack! Jag började fotografera lite smått år 2008 bara för att jag hade så jävla långtråkigt. Fick inte vara fysiskt aktiv så jag började med stilleben, och sen var jag fast. Jag är autodidakt, så jag har lärt mig genom att pröva mig fram och läsa tidningar och titta på andra fotografer och deras verk.

 

 

Vad har du gjort/gör när du får ångest? Hur gör man för att orka ta sig igenom den?

 

-       Bra fråga, jag brukar tänka på fina minnen. Titta på glada bilder. Teckna. Måla. Fotografera. Jag tar till min kreativitet. Det är det som har räddat mig. När jag började våga vara kreativ så lärde jag mig att hantera ångest. För i det kreativa kan man få ut så jävla mycket skit utan att det liksom påverkar och förstör något. Annars brukar jag tänka på dom människorna som inspirerar mig och som gör mig glad och lycklig.

 

-       Och om man vill något annat i livet, än att vara sjuk, så orkar man sig igenom tuffa tider också. Om man vågar lita på att det faktiskt går över och blir bättre. För det är ju verkligen så. Det kan ta olika lång tid, men life goes on liksom. Analysera din ångest och ställ dig frågan ”varför får jag ångest av det här egentligen”… det kan vara pissjobbigt, men på så vis så kan man försöka jobba med sina problem…

 

Går du på något matschema nu?

 

-hm, sedan jag för första gången fick ett matschema år 2006 har jag ätit så, inte samma livsmedel, men jag håller mig till 6-7 måltider om dagen. Sen vad jag äter varierar. Men jag äter alltid frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsmål. Det sitter liksom i ryggmärgen och jag trivs med det J

 

 

Jag har inte hunnit läsa hela bloggen så det kanske står skrivit sedan tidigare, men hur gick det med skolan?

 

-       skolan ja, det är ett kapitel för sig. Jag hoppade av gymnasiet. Jag pallade inte med den skiten. När jag var yngre gillade jag att plugga, men när jag upptäckte min kreativa sida insåg jag att det där med skolbänken inte riktigt var min grej. Dessutom mådde jag rätt dåligt av att gå till skolan. Klump i halsen och längtaefterdöden känslor uppstod varje dag. Så med ett par månader kvar av sista året i gymnasiet sa jag tack och adjö. Dock har jag läst upp allting nu på komvux distans.

 

 

 hur hoppas du att ditt liv ser ut om säg, 10 år?

 

-       om tio år.. då är jag 32…är rätt säker på att jag jobbar med film och teve. Både framför och bakom kameran. Och utöver det så har mitt företag etablerat sig och jag jobbar även som stillbildsfotograf med utsällningar världen över. Om man får drömma.. sedan skulle jag gärna ha någon att dela min tillvaro med..

 

du tar verkligen fantastiska bilder, när uppstod det intresset?

 

-       år 2008, jag hade tidigare varit aktiv i idrottsvärlden och spelat fotboll och tränat mycket. Men så blev jag sjuk och tvungen att sluta med detta. Jag behövde en ny hobby och något att fördriva min tid med. Så jag började bara fotografera en dag. Tänkte att det kunde vara en lugn och bra sysselsättning.. och sen blev jag förälskad i det…och på den vägen är det.

 

 

läser din familj din blogg?

 

-       ingen aning faktiskt, tror morsan kikar in lite då och då…

 

 

du skriver inte särskilt positivt om vården vilket jag absolut förstår men finns det ändå människor (psykologer,läkare,dietister etc.) under vägens gång som betytt något och verkligen kunnat hjälpa på riktigt?

 

-       ärligt talat, nej. Jag har inte stött på någon inom vården som jag känt tilltro till. Inte någon som trott på mig. Inte någon som varit trevlig. Inte någon som verkar ha gillat sitt jobb. Vården är kass. Enligt mig. Jag har tagit hjälp av mig själv och andra betydelsefulla människor, men ingen inom vården.

 

 

Hur frisk anser du dig vara idag?

 

-       ännu en svår fråga, och jag ska återigen vara ärlig, jag kan inte säga att jag är helt frisk. Saken är den att jag tror att sjukdomen alltid kommer finnas där i bakgrunden, men att jag lär mig leva med den på ett friskt sätt. Jag kan knappt minnas hur det är att vara helt fri och frisk. Jag har haft problem sedan jag var nio år med olika psykiska saker så jag har svårt att veta vad frisk innebär. För även om man idag kan anses som frisk, om man aldrig varit sjuk, så kan man ändå vara jävligt petig och daltig med mat och vikt.. men jag trivs med mig själv, med min kropp och med den jag är. Och jag lider inte av mina problem som förr utan njuter av livet varje sekund.

 

 

Vad drömmer du mest om just nu ?

 

-       Vänskap, kärlek, ett kreativt och trivsamt jobb inom film och foto, att flytta och få ställa ut mina bilder.

 

Hur tror du ditt liv ser ut om 5 år?

 

-       jag är en alltiallo multikulti människa som lever på mitt kreativa jag, sysslar med film och foto och njuter av dagen. Om jag ska vara lite önsketänkande. Rent realistiskt… så har jag ingen aning. Livet är oförutsägbart och svänger hejvilt. Önskar att jag är frisk och kry i alla fall.

 

Btw, du verkar vara så härlig! Och en sjukt duktig fotograf :)

 

-       tack fina!

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback