just be. who you are. and like. what you like.

även om jag älskar livet och är glad över mycket, så finns det fortfarande vissa saker som gör mig riktigt ledsen och arg. inuti liksom. sånt som gör ont. på riktigt.
just nu handlar det om att man t.ex. får ha justin bieber som gud. eller one direction som livsledare. man får älska beyonce och dreggla efter brad pritt. men man får inte inpsirerars och motiveras av svenska så kallade b-kändisar eller vad folk nu kallar det. nej. för råkar man, som till exempel jag, tycka att en svensk musiker från program som t.ex. idol, är riktigt bra. så ska man få höra ord som tönt och nörd eller kommentarer som "du är ju pinsam", "hur fan kan du gilla den bögen", etc.etc...
eller det faktum att jag "dum" som ser upp till någon som t.ex. carolina gynning. att hon ger mig inspiration och motivation, att det tydligen är löjligt och fel.
Förstår inte riktigt varför. eller förstår faktiskt inte alls varför.
vad är felet med att finna någon, på lite verklig nivå, och på ett geografisk lagom avstånd, som gör en glad, lycklig och stark. seriöst, om jag har har några som hjälper mig fram genom att vara dom de är. så är väl det fan bara positivt.
jag är bara så trött på att man inte accepterar detta. att man ständigt ska vara "konstig" och "fel". jag bryr mig iochförsig inte på det sättet att jag tar åt mig längre. men jag tycker det är synd att man inte kan få vara som man är och tycka och känna som man gör, utan att någon ständigt måste lägga energi på att vilja såra en.
 
så vad fan ville jag med detta egentligen? kanske inte så mycket. kände bara för att skriva av mig lite. och kanske uppmana alla som kommer med dessa syrliga kommentarer att kanske hålla käften lite och typ sluta bry sig om andras tycke och smak. och kanske uppmana alla som kanske känner igen sig, om det nu finns någon. att stå emot. och inte låta sig tryckas ned. för hey för fan. be who you are and be proud.
 
jag fortsätter ha mina såkallade "idoler". oavsett. men det hade underlättat en aning. om jag slapp vissa pikar.
 
äh. enough said. tack och adjö.
 
©
 

Kommentarer
Joanna säger:

Håller med! Vet inte hur många gånger folk skrattar åt mig för att jag ser upp till Ewan McGregor och Dr. Phil för att de inte är de där typiska kändisidolerna. Men jag mår bra av dom och tänker inte ändra mig om den saken! :D

2013-06-13 | 10:34:39
Bloggadress: http://jooannas.blogg.se
Anonym säger:

fortsätt vara sann mot dig själv, du kommer att komma så långt på det! och alla fegisar som sitter och pikar och lämnar helt orelevanta kommentarer är dem som kommer se på avundsjukt på dig, eller, de är nog redan avundsjuka, för du ÄR en stjärna!

2013-06-13 | 19:52:22
claudia säger:

Men det är bara osäkra människor som håller på så trist!
Min största idol i livet har alltid varit mormor och hur poppis var det egentligen att säga under tonåren?
Nä, inte särskilt!

Och det handlar inte om en persons "anhängare" utan storheten i deras personlighet och livskraft som får en att bli inspirerad och som gör att man ser upp till dem.
Iallafall är det så för mig, och hur kan man avguda någon som man inte ens känner?
Då är det ytan man vill åt och inte det fina som är själen.

Min mormor har lärt mig att inte hänga upp mig på andra människor och de orden kan man applicera på så många olika situationer och många gånger har det hjälpt mig att ta mig vidare när livet har varit tufft.
För om man inte kan hitta trygghet i sig själv så blir det knepigt.
Min bästa vän lever för andra, så om hon har det bra med sin pojkvän eller sina vänner så är hon ok.
Men om hon inte har någon pojkvän så är hon vilsen och vet inte vad hon tänker och känner riktigt om hon inte har någon som kan definiera henne.
Jag försöker få henne att förstå att hon är underbar och besitter ett oehört intellekt och värme och behöver inte förlita sig på andra för att kunna vara ok med sig själv.

Jag andas inte för andra utan för mig själv och är jag med andra så älskar jag det så klart, men jag står inte o faller om någon väljer att lämna även om det gör ont.

Nu låter det som jag bara inte bryr mig och släpper folk efterhand, men så är inte fallet för mina vänner är såklart viktiga för mig och jag bryr mig oehört mycket om dem, och jag vill lösa konflikter som uppstår och jag blir ledsen om förhållanden är på väg att lösas upp och blir jätteglad när man tillsammans kan hitta en lösning för att vara i varandras liv oavsett om det gäller en partner eller en vän.

Livet kanske ska vara klurigt ibland, så vi kan njuta till max när det flyter på :)?!

Ps. Du verkar jättefin, Pillan och du har mycket djup i dig verkar det som när jag läser dina texter som jag tycker är häftigt.
Och det verkar förnuftigt att ha i åtanke det som har varit har just varit, men ändå blicka framåt!

2013-06-14 | 22:58:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback