confess your mistake. stand up for it. and move on.

"Så typiskt dig", "du är ju störd" "bestäm dig", "kom igen" "åh inte nu igen" "men va fan Pillan" - jag stålsätter mig för dessa kommentarer nu. För jag vet att dom kommer hagla över mig och piska mig i fejjan. Men ärligt talat. Jag föredrar sanningen och den tänker jag också dela med mig av.

För vad är egentligen värt mest, att vara andra till lags och känna sig obesvärlig. Eller att tänka på sin egen hälsa och kanske vara lite mer komplicerad än andra lätta människor.  

Jag valde det sistnämnda.

För vet ni vad. Idag ringde min klocka 05.30. En omänsklig tid. Men egentligen inte så farligt faktiskt. Jag är en morgonmänniska så jag pallar sånt. Men att börja jobba 07.00 och inte få en chans att andas innan kl 12, alltså 5 timmar senare, går inte riktigt lika väl an i mitt liv. Att jobbet dessutom innebär konstat fysisk aktivitet, så som att lyfta 20 kilos tunga påsar upp och ned sjuttiotolv gånger, gör det knappas simplare att hantera. Och hey, dessa fem timmar, är bara första passet. Under en dag kan det bli det dubbla och mer.
 
och med tanke på att jag för fyra månader sedan skulle dö. för tre månader sedan var beordrad sängläge. och för två månader sedan fortfarande satt i rullstol. kanske detta jobb är att ta sig vatten, eller snarare en tsunami, över huvudet.
 
Ja, jag vet. jag kanske borde tänkt efter före. och varit lite mer klok. men jag kunde faktiskt inte veta. veta att det jobb jag sett fram emot nu i ett halvår, skulle innebärar dessa extrema kroppsliga påfrestningar.
 
jag vet inte hur länge jag önskat att få jobba som vanligt folk. och nu när jag äntligen lyckats få ett jobb. så måste jag, med mitt alterego och hälsa i baktankarna, ändå säga tack och hej.
 
Jag hade tänkt skämmas, deppa ihop och begrava mig hemma och inte berätta för er läsare om detta. Just för att det känns så fel. Som om att "jag aldrig kan vara nöjd och glad för det jag får". men nej. en sekunde efter denna tanke ställde jag om. Jag kanske är en besvärlig person, krånglig, dum och allt det där. Men jag tar detta beslut, om att inte fortsätta, för att jag vet att det kommer skada min kropp som jag precis lyckats laga och reparera. Som jag precis har fått liv i. Jag vill inte riskera. förstöra och rasera detta.
 
Jag är stark och orkar mycket. Men inte allt. Inte detta.
 
Jag är givetvis rädd för att ingen nu kommer vilja eller våga arbeta med mig mer. För att de tror att jag inte ska palla med. Men jag kan ju bara upplysa om att så inte är fallet. Jag är som sagt stark och tålig. men till vissa gränser. Jag måste ha tillgång till mat och få chansen att käka minst var tredje timme. Detta arbete som jag var på idag, innebär noll tid/chans till detta.
 
Så. Vad ni än nu anser om detta. Så är det mitt val och beslut. Och jag får bara ta och kavla upp armarna igen och leva vidare och fortsätta söka efter mitt kall här i livet.
 
 
tack och adjö..
 
© like my tatoo says...be true to yourself.
 
 
 

Kommentarer
Klara säger:

Du är inte dum någonstans, bara ovanligt klok! Kramis

2013-06-17 | 16:03:43
Bloggadress: http://attblifri.blogg.se
T säger:

väldigt klokt beslut tycker jag!

2013-06-17 | 16:32:47
Therese säger:

Jag är helt imponerad av dig. Du är helt magisk. Jag är nästan i chock. För du är så otroligt stark, & jag kan knappt tro mina ögon när jag ser & läser hur du kämpat dig upp på så kort tid. Alltså du är så sjukt jävla stark. Jag själv har aldrig varit så djupt sjuk, men jag har varit sjuk, & det tog 8 helvetes år innan jag äntligen kunde bli "fri" men ändå så sitter jag här idag och ändå inte kan vara så otroligt stark & duktig som du är. Alltså, du är värd den fetaste medaljen, för du är GRYM!! Du är min förebild. & att du inte fixar detta jobb är inte konstigt, iaf inte i mina ögon. Jag kan säga dig att jag fått hoppa av extremt många sommarjobb.. Men inte stängs det dörrar för de? Du har en sådan enorm egenskap som gör att jag är 100% säker att du snart kommer stå där med ett nytt jobb. Och återigen: för du är grym!

2013-06-17 | 16:43:46
Bloggadress: http://nattstad.se/tfransson
sandra säger:

Tvärtom tycker jag du är oerhört smart. Som din tatuering säger, måste man ju vara sann mot sig själv :).

Du är oerhört smart och stark, beundrar dig verkligen!

2013-06-17 | 16:44:09
Bloggadress: http://sansan.blogg.se
Evelina Jahnsén säger:

Man ska som uttrycket säger: "Inte göra saker singlar våld på sig själv" - vilket du var otroligt stark och modig att inse - att detta arbete var att göra våld på sig själv och det skapar inga möjligheter i livet utan det blir ens förfall. Sträck på dig för att du inser att du är den viktigaste personen i ditt liv!

2013-06-17 | 18:34:31
Bloggadress: http://evelinajahnsen.blogg.se/
Evelina Jahnsén säger:

Man ska som uttrycket säger: "Inte göra saker som gör våld på sig själv" - vilket du var otroligt stark och modig att inse - att detta arbete var att göra våld på sig själv och det skapar inga möjligheter i livet utan det blir ens förfall. Sträck på dig för att du inser att du är den viktigaste personen i ditt liv!

2013-06-17 | 18:35:03
Bloggadress: http://evelinajahnsen.blogg.se/
Anni säger:

Låter klokt Pillan:)
Tummen upp!!
Kram

2013-06-17 | 19:49:51
Bloggadress: http://alldelesunik.blogspot.com
Isabel säger:

Jag har själv ett jobb som innebär att jag varken får vila eller äta om det inte är lugnt. Jag jobbar på ett konditori och kommer det en kund och ska handla måste jag ta hand om kunden t ex. Jag hade kunnat säga "nej tack" till jobbet men jag har familj och hus så måste jobba och vara tacksam för det jobbet jag har. Trivs bra annars men just raster tycker jag att vi kunde ha ett bättre system för! :) Du ska absolut inte känna att du är värdelös eller liknande. Du valde helt enkelt ett arbete som inte passade dig. Sök dig vidare, du kommer hitta något som passar dig bättre.. <3

2013-06-17 | 19:57:19
Bloggadress: http://isabelicious.webblogg.se
Emelie säger:

Lät mycket klokt Pillan! Det där du beskrev nu hade typ inte jag heller pallat. Om du tycker det är kul att jobba med barn så skulle jag rekommendera att kolla runt på skolor och förskolor i närheten. Jag har alltid superkul på jobbet! Barnen gör en massa energi, det är sällan fysiskt ansträngande, det är varierande och man äter frukt, lunch, mellis på regelbundna tider varje dag. Helt perfa! :D

Undrar såklart nu också om detta beslut innebär att vi kanske hinner ses i veckan ändå? ;)

Kram kram!

2013-06-17 | 20:16:12
Bloggadress: http://smallprettythings.se/
Emelie säger:

Jag tycker du gör helt rätt Pernilla, att du kan tacka nej visar bara återigen på hur stark du är och hur långt du har kommit. Du lyssnar på din kropp och på ditt huvud. Kram!

2013-06-17 | 20:20:24
Bloggadress: http://umbrellastorm.blogg.se
L säger:

Bra beslut. Skynda långsamt och håll hårt i rutiner ett bra tag till. Njut av sommaren istället och landa i de känslor som gör dig glad. Måste säga att du är grymt bra, vilken resa. Heja dig!

2013-06-17 | 20:32:06
Bloggadress: http://detkallaslivet.wordpress.com
Tisa säger:

Väldigt klokt tänkt tycker jag!
Kram

2013-06-17 | 20:36:58
Bloggadress: http://apeaceofmee.blogg.se
Madelein Larsson Wollnik säger:

Klokt gjort! Läser tillbaka och ser att du gjort en fenomenal resa! Ätstörningar tare livet av en för eller senare så det glädjer mig att du hittat tillbaka!

2013-06-17 | 21:08:56
Bloggadress: http://madelein.se/
Cia säger:

Bra beslut!!! Du tänker heeeelt rätt. Det viktigaste är du, och att du mår bra. Rätt jobb för dig kommer!!! Bamse kramar

2013-06-17 | 22:02:14
Paulina säger:

Bra val tjejen! Var stolt över att du valde dig själv framför ett jobb. Du är mitt under tillfrisknandet och att du genom att lyssna på dig själv och din kropp går det fram ett steg till i livet som frisk. En sak i taget,du kommer kunna jobba så så småningom :))

2013-06-18 | 10:27:46
Jennie säger:

Det här om något visar hur klok du är! Heja!

2013-06-18 | 22:41:03
Bloggadress: http://jenniedorotea.blogg.se
claudia säger:

Ingenting är värt att gå under för, särskilt inte ett jobb.
Det som retar mig är att det finns så många som brinner och så väljer de någon som måste jobba så mycket med sig själv och som inte är där än fysiskt.
Hur ska folk kunna vara ok med sig själva när de som väljs är de som nästan går under för att se ut som de gör.
Jag avskyr denna press på samhällets unga tjejer!
Och jag är glad du steg åt sidan för din egen skull och kanske i längden för andras skull, detta gör kanske att de som castas inte är vid ruinens brand rent fysiskt.
Jag är så glad för din skull att du var modig nog att dra i handbromsen.
När du är redo så kommer supermånga ta dig till sig.

2013-06-19 | 01:07:45
Sandra säger:

Tycker det va ett alldeles utmärkt beslut av dig :) jag tycker du är grymt stark och inspirerande! Din lyster och livsglädje gör mig lycklig! Stay strong <3

2013-06-19 | 22:56:11
Bloggadress: http://sandreew.blogg.se
Anonym säger:

Klokt och bra beslut :) Finns ingen som tackar dig för att du tar ett jobb och sliter ut dig och värst av allt kanske går mot ohälsa igen. / ambari

2013-06-20 | 08:24:26
Jessica säger:

Förstår dig helt och fullt. Jag var rejält sjuk länge (som du också varit) och såhär såg och ser det ut för mig: blev sjukskriven i maj förra året när jag blev inlagd (borde blivit sjukskriven tidigare men vägrade), slutenvård fyra månader, sedan fortsatt sjukskrivning. I början på februari i år börjar jag arbetsträna hos en fotograf 6 h/vecka till att börja med, är nu uppe i 5 h/dag (då är jag samtidigt sjukskriven 100% och har något som kallas rehab.ersättning). På slutenvården där jag var var dom VÄLDIGT noga med att jag skulle ha en l å n g rehabilitering tillbaka och dom såg till att försäkringskassan och arbetsförmedlingen förstod detta.. Kan du inte gå den vägen? Arbetsträning är ju jättebra, då ska arbetsplatsen ta hänsyn till en och t ex låta en gå iväg och äta sina måltider (när man har//haft vår sjukdom. måltider är ju extremt viktigt att hålla på då!), mår man inte bra får man gå hem osv..väldigt kravlöst och JÄKLIGT bra för att lugnt komma tillbaks till livet igen. Är fortfarande sjukt trött och orkar verkligen precis 5 h/dag med att typ bara vila på fritiden..men så får det vara! Det händer fortfarande sjukt mkt i kroppen även fast man nått normalvikt, när man varit så sjuk så länge. I psyket med! Är du alltså inte sjukskriven alls? Det är inget fel med att vara det länge, det gör ju så att man kan få ännu mer hjälp med processen tillbaks till arbetslivet..så har det varit för mig :)

2013-06-20 | 17:17:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback