be true to yourself. and to the rest of the world.

någon frågar om min lycka och livsglädje verkligen är sann. någon frågar om jag aldrig mår dåligt nu förtiden. någon frågar om jag bara gått vidare och glömt dåtiden. eller hur allting egentligen är.
och nu ska jag svara. öppet. ärligt. på riktigt.
 
först och främst. ja min livsglädje och lycka är sann. jag har fått kämpa med denna trovärdighet i en oändlighet. och på senare tid kommit fram till att jag inte orkar kriga för att få folk att förstå. de som inte tror på mina ord eller ser i mina ögon eller förstår mina bilder, de får helt enkelt tvivla så mycket de vill. huvudsaken är att jag själv vet och känner. och till slut tror jag nog att de som har någorlunda vett i skallen, accepterar min förändring och vågar lita på mig och mina känslor. givetvis är det roligare om folk vågar spänna av lite och se mig för den jag är idag och känna min glädje. men om så inte är fallet, så sturntar jag numera i dessa människor. slutordat om detta nu. 
 
och på frågan om jag aldrig mår dåligt längre... jag är människa. klart som fan att jag mår dåligt ibland. klart jag inte varje dag, tjugifyrasju, är lyriskt lycklig och livseuforisk. nej herre min gud. jag dippar ibland jag med. men det är en stor skillnad från förr. det finns en spärr inom mig som gör att jag numera kan hantera dessa svarta stunder på ett helt annat sätt än förr. jag kan se på mörkret med andra ögon och inte direkt tänka att "hej, nu är saker skit nu går jag och dör för jag pallar inte detta"
 
jag jobbar med vissa svåra tankar varje dag. helt ärligt. jag tycker att ensamheten och tomheten är jävligt tuff och svår. det är knappast en dans på röda rosor att inte riktigt ha någon eller någonting. men samma sak här, jag väljer att jobba med tankarna på ett alternativt sätt. jag ser inte bara svärtan i det hela. utan försöker framkalla ljusets små glimtar. och försöker acceptera läget. det går ofta bra, men ibland lipar jag fortfarande över detta. men som sagt, det är fan mänskligt att må lite skit ibland. huvudsaken är ju hur man hanterar det och vad man tar ut det på och inte. ibland tar jag till gråten, lägger mig under täcket. grinar och tycker synd om mig själv. sen tar jag mig i kragen och tänker på annat och så är det över för stunden.
försöker liksom komma ihåg att tänka på det jag har och inte på det jag inte har. för sån är jag. jag vet att jag har jävligt mycket. men fokuserar rätt ofta på allt jag saknar. stupid cupid. men den vanan har liksom inte riktigt arbetats bort än.
 
dåtiden finns med mig varje dag, det gör den absolut. man kan ju inte bli av med den. men, jag säger som min bästa hjälte - make peace with your past so it won't screw up the future.
 

© happy me
 
 

Kommentarer
F säger:

Du är så himla inspirerande och jag unnar dig all lycka i världen.
jag har bara en fråga, du säger att det fortfarande ibland kan vara jobbigt med tomheten, ensamheten men jag undrar hur det ser ut med kosten? Äter du allting du vill numera eller har du fortfarande ett komplicerat förhållande till mat?

Tack för att du kämpar, det får mig att kämpa ännu hårdare

2013-06-10 | 15:45:27
Kaffehörnan säger:

Vad underbar fin du är

2013-06-16 | 00:46:58
Bloggadress: http://www.kaffehornan.se
Maja säger:

Så fin du är!!!

2013-06-16 | 20:35:27
Sari säger:

Vilken underbar bild, och du är så stark! <3

2013-06-18 | 13:06:27
Bloggadress: http://saristyle.blogg.se/
Emelie säger:

Hej. Jag är så glad jag jag hittat din blogg! Jag är 25 år och har länge brottats med tuffa perioder där jag VALT att inte älska mig själv och livet. Du ger mig en sådan inspiration att välja att leva, helt och fullt och att älska mig själv! Tack för att du delar med dig av dina känslor, tankar och erfarenheter! Det betyder mer än guld för mig! Tack!

2013-06-20 | 12:06:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback