how i see.

Jag ser inte en sten som grå och trist. som en oanvändbar sak som gör att man kan ramla med cykeln och
skrapa upp knäet. och hata sopgubbarna för dåligt jobb.

Jag ser en sten.
En unik, liten eller för den delen stor, skapelse.
En del som tillsammans med en del andra komponenter kommer bilda ett abstrakt och oförklarligt mönster.

Jag ser inte ett grässtrå, som en del av en jättestor fotbollsplan.
Jag ser en potentiell stadga till ännu en bild med vattendroppar.

Jag ser inte solen som en ljus fläck på himlen. Värmande och skön.
Jag ser hur dess strålar faller ned på naturen och bildar figurer och mönster i all oändlighet.

Jag ser inte huset som en byggnad att bo och leva i.
Jag ser kontrasterna mellan material och färg.

Jag ser inte en blomma som en vacker gest eller trädgårdsingrediens.
Jag ser den som ett av jordens häftigaste medel till att skapa allt.

Jag ser inte ett träd som en del av Sveriges överflödiga skog.
Jag ser en unik, ståtlig varelse som kan ge mig hundratals timmar i photoshop.

Jag ser inte livet. världen. på samma sätt. som andra kanske gör.
Jag ser min värld i kommande projekt och potentiella bilder.
Kanske har jag något fel i skallen. En skruv lös. Eller två.
Men jag lever gärna med detta fel i sådant fall.
För jag älskar det.
Ja.
Jag gör verkligen det.
Jag tänkte skriva att det är min stora kärlek.
Att jag är kär.
Men jag vet inte riktigt hur det är att vara kär.
Så jag kan bara gissa.
Men det är något jag vill leva med.
Hela tiden.
Något jag inte klarar mig utan.
Något. Som gör mig hel.
Som gör mig.
Till mig.
 
 
© foton av mig. my abstractartworld.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback