ett djurgården i tankar.

Jag är lite rädd. Lite nervös. Det var slängde sedan. 
Och han är stor. 850 kg. Brun och blank i pälsen.
Manen ligger spretigt på hans högra sida.
Luggen är tjock och tovig.
Jag undrar om han ser något där bakom.
Förmodligen gör han det.
Den svarta sadeln spänns fast.
Och jag klättrar upp på hans rygg.
Jag kastar mig inte upp så där smidigt och lätt
som proffsen gör.

Jag har en pall att stå på och för
försiktigt ena benet över hans ryggås.

Väl uppe ser jag världen från en ny höjd. En ny vy.
Solen värmer. Hjälmen kliar.
Men det är vackert.
Så in i Norden.
Vackert.

Vi rider lätt framåt längs Djurgårdens vägar.
Naturen är skön. Friheten är nära.
Jag filosoferar mig bort.
Jag tänker på livet, på döden.
Och på allt där emellan,

Det är lätt att försvinna iväg i en annan värld,
Hästen går av sig själv,
och jag behöver bara sitta där.

Och inte göra någonting. Bara tänka, njuta och le.

Men jag tänker tungt.
Livet. Döden.
På en vän som ännu en gång försökt avsluta sitt liv.
På Kristian, vars kropp snart inte längre orkar mer.
På mig själv. På vad jag gjort. Med mitt liv.

Det gör ont inom mig. Så förbannat jävla ont.
Att se,
hur en människa ofrivilligt ska tas från denna jord.

Det gör ont när jag tänker tillbaka, på den tiden,
då jag just frivilligt ville försvinna.

Hur fan kan man vilja försvinna?
Jag kan aldrig förlåta mig själv när jag tänker så.
När jag tänker på dom som dör.
Ofrivilligt.
När jag tänker på allt det vackra och fina.
Som livet har att erbjuda mig.
Jag har alla möjligheter.

Varför ville jag då en gång lämna allt och alla?
När jag haft allt i världen. Alla chanser.
Till att leva som jag vill.


Min nackkota börjar bränna.
Jag tas ur min dvala och tillbaka till verkligheten.
Kotan är också en defekt av min dåtid.

Min kropp reagerar fel ibland.
Den har tappat förmågan att slå på
den inre muskulaturen,
den belastar den yttre alldeles för hårt.
Och då gör det ont.

Men sånt är petitesser. I det stora hela.
Det går att laga. reparera. återskapa.
Det går inte att bota en obotlig cancer.
Det går inte att återuppliva en redan utspridd aska.
Det gör ont.


Jag rider på.
Travar.
Känner hur friheten slår emot mig.

Jag flyger.
iallafall nästan.

Jag flyger. Jag tänker. Jag lever.
Försöker fokusera på nuet.
Sluta älta mina dåliga val.

Det är svårt.
Men jag vet att det går.
Jag drömmer istället framåt.
Om den tid jag har kvar.
Om den tid. Jag vill leva.

Vi rider in i stallet igen. Jag stiger av.
Tvättar honom. Hästen. Och säger adjö.

Adjö till hästen.
Inte till tankarna.


Jag vill göra gott. Jag vill förändra.
Jag vill inte att min vän ska försöka
avsluta sitt liv fler gånger.
Jag vill inte att någon ska avsluta sitt liv.

Vad ska man göra. för att visa.
hur fantastiskt livet är. när man lever.
ja, hur fan ska jag bidra?



 



Kommentarer
Anonym säger:

Du är underbar!!!<3<3<3

2013-07-12 | 23:52:10
Felicia säger:

Hej,

Hittade din blogg genom dina fotografier och måste säga att du är bäst!
Jag går ungefär samma väg som du nu med en ätstörning som jag försöker bli frisk från med hjälp av fotografering som terapi!
Måste också säga att du är en underbar människa och fin precis som du är!

Har lite frågor också som du får svara på om du vill, du behöver självklart inte...

Hur mår du idag med tanke på ätstörning och sånt?
Vad har du för kamerautrustning och har du lagt ber mycket tid och pengar på den?
Dina bästa fototips och trix kanske och även vad din högsta dröm är?

Kram.

Stay Strong n' Move On <3

2013-07-13 | 09:01:26
Bloggadress: http://felicialinneaa.blogg.se
Anonym säger:

<3!

vet att frågestunden är slut för länge sedan men jag ställer ändå några fler frågor också får jag väl se om du vill svara :)
När gjorde du din tatuering?
Hur ser ditt förhållande ut till mat nu?
Hur har din sjukdomstid sett ut? Alltså när började det? När fick du hjälp? Föll du tillbaka något, i så fall när? Tappade du kontakten med många medan du var sjuk? Skulle du kanske orka skriva ett inlägg och beskriva lite hur det har gått/varit från början till hur det är nu?
Du är grym! Kram <3

2013-07-13 | 10:40:55
Jossan säger:

Häääääng med mej till Afrika!!!

2013-07-13 | 18:43:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback