why i do this.

Ibland får jag kommentarer.
Som säger att jag inte borde skriva om allt.
Som säger att jag borde vara mer privat.
Och inte tala så öppet om min story.
Tanken har slagit mig. Visst har den det.
Om man googlar mitt namn så kommer man hit.
Och man kan lätt ta reda på vem jag är. Och vad jag varit med om.
I det stora hela bryr jag mig inte.
Men på en front är jag jävligt rädd för att mitt val om att berätta min sanning ska komma att förstöra för mig.
Det är när någon i jobbsammanhang läser.
Jag vet hur det är att bli nekad jobb, just för att jag en gång råkade bli sjuk. Det svider. Jävligt mycket.
Och jag är livrädd att detta ska ske även om jag numera mår bra.
Därför har jag många gånger tänkt lägga ner.
Men jag tror inte det skulle hjälpa.
Det är liksom lite sent påtänkt.
 
Vad jag ville säga till er som klagar på min öppenhet är att ett, ni behöver inte läsa här.
Två. Det är mitt val och mitt liv det handlar om. Inte ert.
 
Sedan vill jag bara säga att jag aldrig påstått att jag är fullt frisk.
Snarare tvärtom. Jag tror aldrig jag kommer bli helt fri.
Jag har levt med små och större helveten sen jag var nio bast.
Jag är ett helvete.
Men så länge jag mår bra och älskar livet så skiter jag fan i om någon läkare diagnosticerat
mig som fullt frisk eller inte.
Det händer också ofta att folk får för sig att mitt liv numera är felfritt
och blir jävligt oroliga när jag skriver om något svårt.
Jag vet inte riktigt hur detta kommer sig.
Det är förvisso trevligt att en del ser den sidan av mig också. Den glada och friska.
Men hey. Det är inte så jävla konstigt om jag fortfarande tycker en del grejer här i livet är knepigt.
Det var ju för fan bara två-tre veckor sedan jag nådde min friska vikt.
 Det är bara ett par månader sedan jag låg på sjukhus.
Det är ju nu jag kan börja leva och upptäcka svårigheterna utanför min påhittade trygghetssfär.
Det är ju först nu jag kan lära mig hantera verkligheten.
 
Jag talar sällan i vardagen och hemmet om min sjukdom.
Jag talar sällan om för någon om hur jag mår och känner mig för dagen.
Oavsett om det är tipptoppbra eller mindre lätt.
Jag berättar en del för dom jag litar på och vågar ha förtroende för. Vilket är få.
Och så berättar jag här. För att få reflektera med mig själv. För att få rensa mitt huvud.
Och vet ni. Jag kommer fortsätta med detta.
För jag ha en liten dröm om att bryta nån jävla trend.
Om att man inte får prata om denna sjukdom.
Jag tycker någonstans att man inte ska bli dömd och stämplad för livet.
Jag tycker inte det ska vara så jävla fel att man vågar stå för vad och vem man är.
Jag kanske tycker och väljer fel.
Men jag orkar inte rätta mig längre efter allt å alla.
Jag gör vad jag själv vill.
Kanske blir jag accepterad.
Kanske inte.
 



© me by me.
 


Kommentarer
Emma säger:

Jättebra budskap men när du lägger upp texter som du skrivit i något annat dokument såhär så kapas dem! Ganska mycket, man missar en hel del...

Svar: tack.men, syns inget konstigt på min dator :O:O ska försöka kolla upp det där
pillan

2013-08-17 | 20:50:08
Jenny Hermansson säger:

du är så jäkla cool. fortsätt vara den du är. kram!

2013-08-18 | 00:43:28
Bloggadress: http://jennyhermansson.se
Ann Iren säger:

Tummen upp!!!

2013-08-18 | 08:31:00
Ann Iren säger:

Men va då....jag ser hela texten?

2013-08-18 | 08:36:09
Ann Iren säger:

Tummen upp!!!

2013-08-18 | 08:42:48
Sara säger:

Fast å andra sidan väljer ju du själv vad du skriver och inte. Stör sig folk på det jättepersonliga så behöver dom som sagt inte ens läsa dina texter, så enkelt.

2013-08-18 | 10:13:02
Bloggadress: http://sarahelenaemilia.blogg.se
Anonym säger:

du är så så så himla bra!

2013-08-18 | 16:43:41
Annka säger:

Fina, vackra människa! Du har gått igenom en oerhört stor och svår resa, men det folk inte förstår är att: det är nu den riktigt tuffa resan börjar. Jag har varit med om "samma" helvete & det tog några år efter min sjukhustid, med upp och nergångar, men nu är jag här. Har ett fungerande liv, många fler fina relationer än vad jag hade då, också en hobby & drömmar, ett yrke (blev också nekad jobb när jag sjuk)... Vad vill jag då säga med denna kommentar, jo - Du är så fantastiskt häftig som har modet att skriv så öppet som du gör! Du ska sträcka på dig & vara stolt över att du har tagit dig ur sjukhustiden. Du ska vara väldigt glad över att du är den du är, för jag tycker verkligen att du verkar vara en fantastisk människa!
Tro mig - allt kommer att bli bra, med tiden! Tankarna försvinner inte, men du kommer att bli en mästare på att behärska och äga dem! Du kommer att få massor utav vänner & ditt drömjobb osv, lovar! Ha tålamod bara, livet kommer tillbaka till dig!

Stor kram & fortsätt kämpa!! <3

2013-08-18 | 20:02:54
Bloggadress: http://halsoankan.com
siri säger:

Inne på samma väg. De får ta mig som jag är! Och vill de ha fördomar kring psykisk ohälsa så varsågod! Jag själv vet att jag är kapabel till mycket trots att jag varit sjuk och har tuffa dagar emellanåt. Otroligt bra inlägg!!!!

2013-08-19 | 09:00:45
Bloggadress: http://sirilind.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback