the new town. with my eyes. seen.

jag bor i en förort. en förort med stort F. en förort jag hatar.
jag bor i en kommun jag avskyr. en kommun som bidragit till både min och min brors helveten. en kommun som inte riktigt haft alla sina hästar i rätt stallet.
jag bor i ett område som jag är så förbannat jävla trött på. ett område jag kan utan och innan. kanske inte så konstigt, eftersom jag spenderat 22 år inom typ samma kvadratkilometer.
jag har bott i lägenhet, radhus, lägenhet igen, och en till lägenhet och nu här. i denna gula villa.
och jag vantrivs. visst. när jag låg på sjukan var mitt hem det bästa jag kunde tänka mig. men bortsett från det, så hatar jag detta. Hatar med stort H.
jag har gjort en liten bildlig förklaring på detta.
jag bor på en kulle. hur man än ska ta sig hit, är det uppförsbackar. och varje gång man tar sig här i från. är det givetvis nedför. alltså. helt klart. detta hus är jobbigt att ta sig till. jobbigt att bo i.
men det har sina finesser och anor. både måns mums mums zelmerlöw och carolina gynning har varit här. men tyvärr hjälper det nog inte till att höja priset på denna rätt lagom slitna kåk.
så varför tar jag inte bara mitt pick och pack och drar, om det nu är så förfärligt? jo. det kallas ekonomi. jag har fan inte råd att göra något annat än att slava på här hemma och bo gratis. jag har knappt jobbat något i hela mitt liv. min hobby och mitt företag är endast utgifter. utgifter med stort U.
jag har ingen koppling till detta hus med omnejd. inga vänner kvar. ingen skola. inget jobb. ingenting.
kanske ligger det något i att jag fortfarande, efter 10 år i detta hus, lever med flyttkartonger i mitt rum...
 
men igår var vi en ny stad. jag. min mor och min far. ja. jag har en farsa för er som undrat. en stad ett par timmar bort. en stad som kanske, inom sinom tid, kommer bli min nya hemstad. för nu, efter ungefär 10 års tjat, har mina päron insett, att det är dags att röra på fläsket och fly denna schletna håla.
min pappa guidade oss runt. jag vet allt om min mamma, men jag känner knappt min far, så det var jävligt speciellt att få gå runt i hans kvarter. se hans skapelser. se hur han varit med och byggt upp den staden. för det var precis så det kändes. som att han hade gjort den. min far är arkitekt. och vart vi än gick så vare "det här har vi gjort", "det här har jag ritat" och "den där", och "den här".
det var fint. att få ta del av hans liv lite. och vackert. jag blev faktiskt lite stolt. trots att jag inte kanske har rätt till det. efter alla år som kniven stridits mellan oss. men jag kände så. just där. just då.
och ja. jag gillar den staden. och hoppas faktiskt på att få ta allt och bara förflytta mig dit en vacker dag. kanske inte på heltid. men att ha sitt föräldrahem där. vore inte helt fel. inte alls.
 
nu ser jag ju som sagt platser på ett annat sätt, än vad man kanske gör i allmänhet.. så det här är min kanske, kommande, blivande, potentiellt, nya, hemstad.. kan du se vilken?
 
 
 
 
 
© fotografier av mig. alla tagna i staden. där jag. vill bo.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback