old memories can kill. new memories makes me live.

jag hade tänkt att formulera min dag här i några korta smidiga ord. men just när jag satte mig för att skriva insåg jag att det inte kommer gå. för allt har varit helt upp och ned. in och ut. och fram och tillbaka. så jag måste nog skriva lite mycket. och som vanligt. osammanhängande. personligt. eget.
 
det börjar när jag sitter på tuben, på väg mot dagens första stopp. då ser jag en bild på instagram som bekräftar allt jävla utanförskap jag någonsin känt. som bekräftar att jag inte är med. och allt jag egentligen känner för att göra är att vända hem. hem till sängen. dra täcket över huvudet och försvinna.
men jag tvingar mig själv att sitta kvar. vill inte låta någon annans ignorans förstöra för det jag vill. det jag lever för.
så jag når destination nummer ett. skansen. friendsdagen. ni vet dom som kämpar emot mobbning.
det första som händer är att den där jävla knuten knyts i magen och det bränns nåt förjävligt i tårkanalen. jag tycker det är jobbigt att vara ensam i sammanhang där alla andra har med sig sällskap. skrattar och är glada.
ännu en bekräftelse på det där jävla utanförskapet. ensamheten.
min tanke var att jag skulle plåta deras tillställning, men efter att ha hört inledningen så var jag tvungen att kila bort en bit. för jag kunde inte hålla mina tårar tillbaka längre. det är jävligt känslosamt det där. när någon pratar om det som en gång förstörde mitt liv. som höll på att ta mitt liv.
så jag vandrade runt istället. runt. runt. runt. och försökte tänka på annat. gick sisådär. klumpen där inne ville inte riktigt försvinna. det gjorde ont.
 
till slut fick jag nog. och tog mig vidare till dagens andra destination. gröna lund.
och egentligen kändes det rätt tungt. rätt jobbigt att möta ännu ett socialt sammanhang. där jag återigen måste orka hålla styrkan för att inte falla för ensamheten.
men så när jag väl står där. och ser på hur de övar och repar. hur kameramännen kör sina kameror och hur musiken faller rätt på plats så kan jag inte låta bli att bli glad igen. det kanske låter så sjukt naivt i dina öron. men det är så. att jag blir lycklig av att få vara i närheten av det som mina drömmar är gjorda av. jag blir stark då.
och så finns där också en människa som pratar med mig, som hjälper mig.
och det gör mig glad igen. lycklig igen.
för vet ni hur mycket ett hej kan betyda ibland? allt.
jag har ganska svårt att förstå varför någon vill vara snäll mot mig ibland. jag har intalat mig så länge att jag inte är någon som någon vill ha med att göra. eftersom det ungefär är så min verklighet varit under många år. så plötsligt när det händer. på riktigt. att någon verkar vilja mig väl. så blir jag liksom förstummad. av tacksamhet.
jag vet att det kanske är löjligt. men det är så. om man inte känt en sådan riktig glädje, sedan småbarnsbenen, och efter 10år i ett helvete, helt plötsligt får känna sig glad. på riktigt. så är tacksamheten obeskrivlig och orden fastnar... det är som att jag äntligen får det där. som jag valde att leva för. att det liksom finns. det jag annars bara drömmer om. det är så konstigt att jag inte vet vad jag ska säga. skriva.
 
nu är klockan rätt mycket. jag fryser. jag gråter. jag är trött. säger adjö med några snabba bilder från kvällen. och tack.
 
 
 
 
 
 
 
 
© by me
 
 
 
 

Kommentarer
sofie säger:

Tycker du är fantastisk som ändå tar dig vidare till gröna lund med tårarna brännande. När jag känner dem är det i princip helt omöjligt för mig att ta mig någonstans. Ännu mindre skulle jag våga ta mig till en plats fylld med människor.
Du kämpar stenhårt och du ska vara stolt.
Att känna sig ensam är verkligen en fruktansvärd känsla, utanförskap och att man saknar tillhörighet. Jag kan bara säga att jag vet hur det bränner i magen och jag känner samma knut och samma ensamhet. Jag har ingen lösning, för då skulle jag väl också ha vänner. Men jag tror och hoppas att jag och du kommer finna oss i sammanhang när vi mår bra och kan knyta nya kontakter och åter få ett socialt liv tillbaka. Den här isolerande sjukdomen är sämst i världen.

2013-08-25 | 09:44:10
Bloggadress: http://ixerona.bloggplatsen.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback