obeskrivlig tacksamhet till tonernas finaste melodi

 
jag vet. jag är en naiv. patetisk. töntig. nördig. jävel.
jag vet att någon aldrig kommer kunna förstå. hur det känns.
för jag kan inte förklara. jag kan inte förstå.
mina ord fastnar. allt försvinner.
för hur förklarar man något så obeskrivligt som lyckan i att få vara här. lyckan i livet. lyckan av att känna glädje.
 
när läkaren sa att mitt hjärta inte orkade många dagar till. kunde jag välja på att göra något åt saken, och hoppas på att det inte redan var försent. eller skita i allt. välja det lätta. och dö.
jag tänkte mycket på om jag skulle orka. orka kriga. för att sen ändå bara få leva i tystnad och tomhet. för jag har ju ingen. okej, jag har min morsa. min kamera. men ingen annan. inget annat.
jag tänkte mycket på vad jag skulle göra. hur jag skulle vara. vem jag skulle vara.
 
och jag beslutade mig för att döden var för jävla läskig och att livet ändå var en smula mindre farligt. jag bestämde mig för att skita fan i om jag förblev en eremitisk och ensam jävel. utanför och udda. ensam och fel. jag bestämde mig för att sluta passa in. sluta vara någon annan.
och bara vara.
jag.
 
och idag är mina ord inte tillräckliga. för den tacksamhet jag känner. för den glädjen och lyckan jag känner. för allt jag känner. jag gråter ofta ensam. men aldrig öppet. men idag gjorde jag det. och jag fortsätter att göra det. orkar inte bry mig. låt tårjävlarna rinna. de är av glädje och lycka och då får de fan vara så.
 
tack för allt. du som gjorde min dag.
 
 
 
 

Kommentarer
Klara säger:

Fina, fina du. Du är varken patetisk, töntig eller nördig.
Och jag vet att vi kanske inte ses jätteofta eller pratar varje dag. Men för mig betyder du något och för mig är du en vän. Och jag finns här, när och om du vill.
Kram på dig!

2013-08-13 | 22:57:32
Bloggadress: http://klarissan.webblogg.se
Frida säger:

Hej! Såg din kommentar nu! Lite seg, jag vet... Klart du måste komma och hälsa på mig! Lägenhgeten är inte stor, men det finns alltid en plats för dig! Du har en vän i mig, pills, även om jag är dålig på att höra av mig så tänker jag på dig ofta! Jobbar du på coop nu?!?!?!?!?!?!!??! Är i sollentuna nu och skulle gärna vilja säga hej :) Pojkvänslivet är knäppt, och läskigt och ja... fattar det fortfarande inte. Någonstans är ju hjärnan fortfarande inställd på att man är knäpp, konstig, dum och ful. Så det är nytt och läskigt och jag försöker lära mig... :)

2013-08-14 | 10:45:49
Bloggadress: http://danmarkstid.blogspot.com/
Emma säger:

Hej Pillan.

Det var det bästa jag någonsin läst,
ATT BARA VARA JAG
Starkt.

2013-08-14 | 12:15:48
Emma säger:

Hej Pillan!
Jag måste bara berätta för dig hur glad jag blev när jag kikade in på din blogg häromdagen! Jag har följt din blogg sedan några år tillbaka men tappade bort den i ett datorbyte och nu när jag kikar in igen så ser du så pigg och glad ut på fotona! Dina ögon lyser på ett helt annat sätt och dina texter är fulla av styrka och livsvilja. Jag vill att du ska veta att det gör mig oerhört glad att se det. Även om jag inte känner dig och du inte mig.
Jag tror att jag delvis förstår din känsla av ensamhet, jag har själv länge känt den efter år av sjukdom och rädsla för sociala situationer, men jag vill berätta att det inte är omöjligt att komma ifrån den, det GÅR! För mig har det tagit många år att bygga upp en vänskapskrets och lära känna folk via jobb etc, men det betyder inte att det behöver göra det för dig. Stå på dig, fortsätt göra saker som du tycker om och som betyder något för dig! Det är det viktigaste. Och det är okej att tacka nej till saker för att ta hand om sig själv, man är inte sämre för det. Det kommer fler chanser. Även om det känns svårt och långt bort, så tror jag att du kommer att stå där en dag. Ibland liksom bara lossnar det.
Fortsätt att vara dig själv och tro på dina drömmar.
Kram till dig!

2013-08-14 | 21:00:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback