just hold on.

Så var man tillbaka till verkligheten igen.

Gårdagen var en av dom bättre på många år. Men man kan inte få allt. Och denna dag är rätt krass. Menar inte att låta kräsen och klaga.

Men jag är lite för surrealistisk ibland. Och liksom hoppas lite för mycket. Tror att om en dag är bra och jag känner ett flow, så kommer jag fortsätta ha det så.

Fastän att jag vet. Att så aldrig är fallet.
 
Idag var jag tillbaka på jobbet.

Eller kanske ska använda mig av något annan slags ord.

Jobb är fel att kalla det.

Det är snarare mer praktik och titta på arbete.

Uppgifterna bestod dagen till ära i att hålla mig ur vägen och finnas till hands om det eventuellt kanske behöva en extra hand när det ska diskas och så.

Okej. Jag vet. Man måste börja nånstans.

Jag är inte så bitter som jag kanske låter.

Men när man känner sig som en outstander och bara är i vägen så blir det liksom lite jobbigt i själen.

Jag kan vara bra på mycket, och ha en jävligt bra självkänsla och allt de där men när det kommer till sociala sammanhang så är jag ett missanpassat as. Iallafall ibland. Iallafall när jag känner mig så totalt underlägsen allt och alla. Och när jag verkligen vill göra ett gott intryck. För att jag verkligen vill stanna. Där i den branschen. Ställer så jävla höga krav på att jag borde vara minst lika bra som alla andra. Vilket ju är helt åt helskotta fel.

Jag kan för i helvete inte kunna det som dom kan. Det är ju därför jag är där som praktikant. För att lära mig. Men jag har lite svårt att komma ihåg detta ibland.

 
Känner mig så liten och lost. Trots att jag inte är liten på samma sätt som förr. Så drar jag på mig nån jävla osynlighetsmantel och försvinner och tror att jag är rätt värdelös och usel.


Men jag vet att jag är stark. Jag tror på framtiden. Jag kommer inte ge upp bara för att vissa dagar gör lite ont. För jag vet ju. Att en vacker dag kommer dagar som gårdagen. Och för dom kan jag gå igenom allt.

Allt.

 

© somewhere inside. i'm a warrior.
 

Kommentarer
Malin; säger:

vart har du praktik någonstans, pill? och du; det sociala kanske kommer så småningom. har man varit isolerad ett tag så tappas det, har man haft ett självförtroende nere i botten så tappas även förmågan att inte känna sig sådär jävla underlägsen. stanna kvar, lär dig och våga göra misstag (utan misstag lär man sig ingenting). jag tror på dig <3

2013-08-15 | 20:59:06
Bloggadress: http://hallonte.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback