how it feels.

 
ibland känner jag för att bara skriva. skriva ur mig allting som finns inuti mig. allt som ingen orkar lyssna på. allt som ingen kan förstå hur mycket jag än försöker förklara mig.
nu är ett sådant tillfälle. när alla jävla känslor bara snurrar runt överallt och jag vet inte ut. inte in.
 
jag ser ganska ofta tillbaka på tiden. och jämför. och tänker på vad jag gjort och vad jag gör. på både gott och ont. jag tittar igenom mina bilder. mina jävla ego bilder som jag tvingade mig själv att ta då. förr. för att kunna lämna den jag var. för att ha ett minne kvar av det som var mitt allt. mitt liv. min kärlek. min förstörda kropp.
jag ser på bilderna med tårarna brännande. jag kan inte förstå mig själv. samtidigt som jag förstår precis. precis varför jag gjorde så.
jag hatar min historia så jävla mycket ibland.
fast jag vet att det är så jävla dumt.
för den kommer alltid finnas där.
och jag vet. att det bara är att acceptera det.
men det gör så förbannat jävla ont inom mig. när man möter människor som dömer ut mig. och vänder mig ryggen. när det går upp för dom. vem jag varit.
men det gör också lika ont. när någon vill finnas där. bara för att de tycker synd om mig.
det är inte ett dugg jävla synd om mig.
 
jag tror så jävla hårt på att jag är stark. ensam men stark. för jag är ju det.
trots att jag inte vill medge det, så vill jag inte alltid vara just det. ensam men stark.
ibland vill jag bara ha en vän.
jag vet, jag har skrivit så jävla många inlägg om detta.
men det finns en anledning.
för det är detta som gör ondast just nu.
att aldrig ha någon som frågar hur min dag har varit. att aldrig ha någon som skickar ett sms och frågar vad jag gör eller hur jag mår. att aldrig ha någon att bara prata med. att aldrig ha någon som vill lyssna om jag vill säga något. att aldrig ha någon att fly till när man inte vet vad man ska ta vägen. att aldrig ha någon att dela glädjen med. att aldrig ha någon överhuvudtaget.
för att vara min vän måste man acceptera min historia. tror jag. inte se den som en jävla nackdel. utan försöka se mig som den jag är idag, här och nu. varför ska det vara så jävla svårt?
 
det kanske ligger hos mig. för vet ni? samtidigt som jag verkligen vill ha en vän eller två. så är jag så jävla rädd för en sak. för att bli lämnad igen. det gör så jävla ont. att tro att man äntligen kanske hittat någon som accepterar en för den man är. men så slår någon en i käften och man inser att det bara var en jävla dröm. att verkligheten är tom.
 
jag vill vara en såndär människa som klarar sig själv. jag gör det för det mesta. jag har lärt mig att jag kan själv. att jag inte behöver någon att hålla i handen.
men ibland orkar jag inte hålla min fasad uppe.
ibland spricker den.
och jag låter mina tårar rinna.
för jag orkar inte.
bry mig.
 
jag bryr mig inte om att passa in. jag bryr mig inte om att vara som alla andra. men på något jävla vänster bryr jag mig om att jag saknar någon att prata med. man kan inte kunna allt. man kan inte klara allt.
jag vet det. och jag måste väl lära mig det. att jag inte kan. få allt.
 
jag vet fan inte vad jag vill med inlägg som dessa. bara rensa mitt jävla överfulla huvud lite.
sorry.
 
ciao
 
 
©
 
 
 
 

Kommentarer
Sandra säger:

Å vill inte att du ska känna så! Önskar jag bodde närmare och kunde vara den vännen, den vännen som du är så värd att ha. Just nu vill jag bara lyssna på dig, ge dig en kram, vara den som du kan prata med, skratta och gråta med, fråga hur din dag har varit.. Känner precis likadant ibland, går själv igenom samma typ av resa som du gör. Men vet du vad vi är starka, vi är starka som tar oss ur den skiten vi varit i och det min vän ska du vara så stolt över, för jag vet hur mycket som krävs för att klara det och hur stark man måste vara! Ta hand om dig fina du!!

2013-08-16 | 18:22:49
Sara säger:

Jag vet precis hur du känner. Jag är i samma situation som du. Kanske kanske skulle du vilja kontakta min mailadress som publiceras anonymt.

Jag är lika ensam och egen som du. Samma problem, samma ångest, samma trygga men ensamma fängelse.

Allt man önskar är en vän som kan finnas där. Åtminstone en vän.

Du är fantastisk. Mvh, Sara.

2013-08-16 | 21:38:40
Jennie säger:

Hur har din dag varit? Jag håller tummarna för att du har haft en såndär glad och bra dag. Kram!!

2013-08-16 | 23:08:08
Bloggadress: http://jenniedorotea.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback