everyone just says no no no. and i just falling.

idag var en helt okej dag. ikväll är en inte helt okej kväll.
jag är arg. arg. ledsen.
för jag orkar inte få fler nej.
för jag orkar inte göra sånt som jag inte vill.
 
jag försöker hitta nån jävla praktikplats inom det jag vill. det jag mår bra av. det som gör mig glad. men det är så jävla omöjligt. för jag tillhör inte någon jävla skola. (min nuvarande tar snart slut och då är jag i dödens tomhet igen)
 
och jag skulle vilja säga till dom "att nej. för vet ni varför eller?" jag vågar inte plugga. jag är så jävla rädd och feg för det. för att det ska bli som då. som förr. det finns en jävligt bra anledning till att jag hoppade av skolan en gång i tiden. bra och simpel anledning. jag hade inte orkat leva om jag skulle tvingats gå dit mer. så jävla hårt hatade jag det. och jag vågar inte ens tänka på att sätta mig i ett klassrum igen. se en skolmatsal eller sitta i en skolbänk. jag kan inte. det går bara inte. det är som att ha torgskräck eller spindelfobi eller rädlsa för höjder, extrem fobi eller extrem rädsla, och tvingas utsättas för det.
jag vet. det är en annan sak idag. läget är annat. men ändå. jag har försökt så många gånger men det har alltid slutat i skit.
och jag gillar inte att det ska vara så jävla svårt att ta sig in någonstans bara för att jag inte råkar ha någon jävla formell utbildning. jag lär mig snabbt ändå. jag kan vara bra ändå.
och då återstår det kontakter. jag har förihelvete inte några. ingen i min familj är intresserade av det jag gillar. och någon annan har jag inte.
så jävla less helt enkelt.
 
visst. jag kan få knega i matbutik och sånt. men jag vill inte. för jag orkar inte må dåligt. orkar inte ha ont i hjärtat. vill inte.
 
fan vilken kräsen tjej kanske ni tycker. men jag vet inte. jag kanske är kräsen, men samtidigt så vill jag bara få må bra och få spendera mina jävla kvarvarande år med något jag tycker om. inte slösa bort mer tid på skit som jag ändå bara gråter över varje natt.
 
så vad fan gör man.
 
man fortsätter kriga.
 
men hur länge.
 
orkar man...
 
©
 

Kommentarer
Anna säger:

Var kräsen. Det är ditt liv, du har bara ett. Lev det så att det betyder något för dig, nöj dig inte med mindre. Hur länge orkar man kämpa? Jag vet inte, det undrar jag ofta också. Jag hoppas att svaret är så länge man behöver.

2013-08-28 | 19:22:17
Anna säger:

Var kräsen. Det är ditt liv, du har bara ett. Lev det så att det betyder något för dig, nöj dig inte med mindre. Hur länge orkar man kämpa? Jag vet inte, det undrar jag ofta också. Jag hoppas att svaret är så länge man behöver.

2013-08-28 | 19:22:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback