cause i can. go my own. way.

fan, känner mig som en jävla bitterfitta. kanske varit lite väl egoistisk och down de senaste dagarna. egentligen är läget inte så illa. bara jag som faller in i sånna där deepdownunder cirklar ibland när jag ensam. men nu ska jag sluta gråta över den spillda mjölken och torka upp den istället och vara den glada spillevinken jag faktiskt numera är. visst, någonstans inom mig oroar jag mig lite för skitsaker så som framtiden och nutiden och allt mellan himmel och jord. men egentligen, allt handlar inte om hur man har det. utan hur man tar det. inställningen ja.
för varje dag som går och jag går och väntar på vänner, lycka, jobb och allting, är en dag förlorad. istället kan jag välja att leva den dagen för vad den är. göra mig själv lycklig, göra mig själv glad, göra mig själv fri.
okej, man får ha piss dagar också. sure.
men jag orkar liksom inte det just nu.
jag orkar inte fokusera på allt jag inte har. allt jag saknar. allt jag missar. för mig blir det inte lättare utav det.
utan okej. nu råkar jag vara lite ensam. vad kan jag göra då. jo jag kan göra mig glad genom att leka med mina materiella vänner. dom finns alltid där. i allafall nästan.
råkar jag bli glad att fotografera så är det jag ska göra. råkar jag tycka om att måla så får jag spendera min tid med detta. samma sak om jag vill teckna. sjunga. promenera eller skapa med nåt annat kreativt.
jag måste inte hela tiden trycka ned på mig själv och tycka att jag är sämst bara för att jag inte har nåt jobb. för att jag inte har ett umgänge. för att jag inte tjänar pengar. för att jag inte börjar plugga eller vad det nu kan vara jag ibland hatar mig själv för. jag gör de jag mår bra av. det jag trivs med. för jag varken orkar eller vill spendera mitt liv med att leva efter hur jag tror att andra tycker man borde leva.
för mitt liv är mitt. jag är den jag är och lever på det sätt som gör mig lycklig. sen om det anses rätt val i någon viktigpetters ögon skiter jag fan i.
jag ska gå min väg. och även om jag aldrig lyckas med något. så får jag iallafall må bra.
och det är det jag värderar högst.
 
och så länge jag tror på framtiden, tror på att det som tynger mig kommer lätta, tror på att de människorna som betyder något faktiskt vågar stanna, tror på mig själv. så klarar jag allt.
 
 
 
©
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Jenny säger:

Det finns nog otroligt många som hade velat lära känna dig! Jag är en av dem.. Du värkar vara en underbar person! Kram fina du

2013-08-21 | 18:17:15
J. säger:

Oj, vad jag känner igen mig. Är lite i samma sits just nu. Har inget vidare umgänge, inget jobb, självkänslan är i botten. Ibland fastnar jag så i tankarna på det, gråter, mår dåligt, känner mig värdelös. Känner mig som en tråkig människa, att jag inte har något att ge. Känns som att jag inte längre utvecklas. Försöker påminna mig själv om att ett arbete inte är grunden för hela den jag är. Att jag är något annat än enbart arbetslös. Men det är jobbigt när folk frågar, när man måste åter igen säga att man inte hittat något jobb. Varit ledig så länge nu att jag nästan börjar bli rädd för att få arbete. Klarar jag det? Aldrig haft något arbete och känner mig så oerfaren och .. liten. Hur var det för dig när du började ditt senaste jobb? Gick den där nya och osäkra känslan över fort? Förlåt för en lång kommentar. Ville mest bara säga att vi är flera som sitter i samma båt och kanske kan den tanken göra det lite enklare. Kram!

Svar: hej! Jag har också varit borta från arbete sjukt länge. och första dagen på allt jag gör som bryter min "varahemmatrygghet" känns alltid lika hemsk. jag längtar hem till min säng hela tiden. för att bara gömma mig under täcket. eller okej. kanske inte alltid, men för det absolut mesta så känns det så. men sen efter ett par dagar ( ja, man måste stå ut ett par dagar!) så känns det bättre. och det blir bara bättre för var dag som går. Jag har praktiserat nu i ett par veckor, och ärligt talat, i börjat ville jag ge upp. trots att det är mitt dröm jobb som jag har praktik på. men jag är en envis jävel, jag kan inte släppa mina drömmar så, och hey, nu trivs jag faktiskt riktigt bra :) vill egentligen inte gå hem när jobbdagen är slut :p haha. Jag är jätteosäker ibland. men jag försöker liksom med "fake it til you make it" ... ochd et brukar funka. jag intalar mig att jag kan och att jag är värd att vara där.. och ja, det blir vad man tänker och gör det till...
kram
pillan

2013-08-22 | 01:51:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback