a magical world.

© av mig . the magical world.

 

 

två bilder som egentligen inte alls har någonting med dagen att göra. men vafan. allt måste inte ha en logisk förklaring. lite blandat skit kan funka det med. så ja, what's up then? jo de är tydligen lördag. (jag har slutat ha koll på veckodagarna) och jag gör absolut ingenting intressant nog att nämna här. det blir mest att jag för monologer med mig själv samtidigt som jag skapar en tavla eller en bild eller en text eller något annat kreativt. och för att inte kola vippen av associalitet så byter jag ett par ord då och då även med morsan. och för att slippa höra spökena uppe vinden snurrar musiken ömsom ljudboken på högre volym än tillåtet. just nu är jag totalt kraschad på timbuktu. rätt grym man det där.

 

men hey. jag hänger inte endast läpp över livets små skavanker, det må ni inte få tro. jag planerar nya projekt och har just spenderar en dryg lax på framtiden. 181212 . i'll be there. :)

 

 

 

 


abstract love

© by me - abstrakt kärlek.

 

för jag har bestämt mig.

så sorry ni som hade högre förväntningar på min framtid.

jag kommer aldrig bli den ni vill och önskar.

jag orkar inte anpassa mig efter måsten och borden.

jag älskar min kreativa värld och kommer i den stanna.

jag älskar att skapa.

så oavsett vad det leder till.

är det detta jag vill. och detta jag ska.

abstrakt kärlek.

 


say hello to the tweets


för i all tristess har jag börjat twittra. mohaha, you better following me there, om någon skulle vilja ha lite mer aktuell uppdatering ;)

https://twitter.com/#!/pillans


och annars är allt precis som vanligt. stiljte. lugnt. tyst. och jag tycker synd om mig själv. eller okej inte. men typ så.

är inne på veckans tredje ljudbok. bara en liten indikation om hur sysselsatt jag är. okej. fjärde om man räknar med den jag faktisk läser för hand också. eller för ögat kanske man säger...?

och såklart. så gör jag det jag älskar. kreativerar mig med papper och penna. kamera och linser. pannåer och penslar...


© by me


the strength


you can't break me down.
by telling me all those stupid words.
you can't stop me.
from following my dreams.
you can't take them away.
even if you try to kill them every day.
cause you are just a voice. strong. but just a vocie.
and i am more. more than that.
so i can shout louder.
i will prove you all wrong.
i will. one day.

cause i'm strong.
today.
i know that.


©
scary. or just hardness...



i do it by my self.


för jag har en plan.
så självklar.
så snillrik.
så finnemang.

om den bara vill gå ihop. om den bara fungerar. om det bara vill sig...

men nu jävlar ska här satsas...


© by me

på mina drömmar.

a little smile in my heart.


för idag är bra dag.
jag har goda feelings.
ett jävla driv.
nu fan ska här slitas.
slitas för drömmar.


© och en fin dag. förtjänar en kul bild. :)

fire burning x2

© by me .

 

ännu en vecka börjar dra mot sitt slut. och jag sätter som vanligt mitt hopp till måndagen. det är ju då man börjar på nytt och allt bra ska hända. iallafall i fantasin. att verkligheten är en annan kanske man kan försöka få strunta i ett tag. att det egentligen innebär en rejäl skopa ångest lägger vi åt sidan för en stund.

jag får lov att leva i drömmar ibland. när jag inte orkar med realismen.

ciao


make the classic one different.

 

 

© three of one . a classic.

 

en dag ska jag klara det. jag ska bara klara det. det ska gå. ja. det ska gå.

måste bara orka ända fram..


it's in the greyscale.

 

friday night. and i'm here. in my own world.

det är inte alltid lätt. men drömmarna består.

och jag kommer igen.

snart.

© av mig. min kärlek till droppar.


another day in her life.

©

 

oskarp och långt ifrån vackert. men vardagen just nu är just så.

 

rastlös. tystnad. ensamhet.

 

och som extra krydda på smeten: ny konstaderad allergi. så jävla världelöst.


and it's all pure love.


för det här är min kärlek.


© by me


hur ensam jag än känner mig. hur fel jag än är. hur dåligt jag än mår.
så finns min räddning. i kameran. och i min fantasi.



town break my head.


Hade tänkt att spendera dagen på stan, eller okej, inte spendera, utan se det mer som en "döda-tid-slippa-ångest" lösning. Behöver ju dock fortfarande hitta några paltor att täcka min kropp med, som samtidigt kan fungera i de något mer sociala sammanhangen än mina egna soff-hängs stunder. en typisk lättare-sagt-än-gjort situation för mig.
och så finns det ju en hel del kommande födelsedagar som var och en behöver preppas med paket. så mjo, visst fanns där en och annan anledning till en runda in the city.

lyckades fördriva ett par tre timmar innan jag ännu en gång konstaterade att jag och shopping inte är bra kombination. vi konectar inte. tyvärr. jag kan helt enkelt inte köpa något. wow. vilket jävla problem, kanske somliga tänker, men jo, det är faktiskt lite småjobbigt att inte kunna lägga pengar på sig själv. eller iallafall på sitt yttre. (jävlar. låter som ett hemskt i-landsbarn. not the point. notera det).
visserligen åkte jag hem 10 kr fattigare, och nej, jag gjorde inget smärre fynd för den guldpengen. jag behövde bara pudra näsan lite. och nuförtiden ska det tydligen också kosta en jävla massa slantar det med. men egentligen en rätt rund summa om man jämför med hur mycket jag lägger ut på lite hett smaksatt vatten varje månad. där har vi en kostnad som inte riktigt känns okej. min nuförtiden största last.

aja. nog skit snackat.

måste återgå till mina rutiner. mitt liv. dvs ett par timmars surfande på platsbanken och andra liknande skit sidor. ihopp om att stilla min ångest och sysslolöshet lite.

tack & hej.


© en annan del av livet. det lite mer fina. by me.



the line i live by;



if you can dream it - you can be it.


© p by p

and in the end. everything is up to you.


it's the world of one little detail. and i'm all in it.

 

i'm addict.

and i love it.

 

© by me.

 

det är rätt sjukt. men jag tror jag är förälskad i världen av vattendroppar. den renaste terapin någonsin. är att leka och experimentera med dessa små under. så jävla vackra. unika. personliga.

hehe. djupt. i know. sån är jag.

och det bästa av allt... är ju att den perfekta droppen ännu inte är fångad. så jag har mer att upptäcka och sträva mot!

 


onödigt dumt vetande.


dagens konstaterande: jag hatar kläder.

yes. sorry modevärlden och stilgurus.
men jag avskyr världen kring fenomenet kläder.
iallafall nästan.

de kostar en jävla massa pengar, de kräver omsorg, de ska tvättas, de passar aldrig, de sitter fult, fel och konstigt, de bildar en massa högar överallt, och tar upp en jävla massa plats, sängen, golvet, hallen, stolen, badrummet - you name it. de skapar ångest, de tar upp tid och tankeverksamhet. de är obekväma. de skapar utanförskap. de går sönder. och de är ett ständigt nödvändigt ont och alltid en bristvara.

och nej. jag skulle inte föredra att gå naken. not the point.
jag är bara så jävla less på att jag själv aldrig hittar det jag vill och att allting. precis allting. bara blir fel.fel.fel.
mjukisbyxor och en hooodie, det är grejer det.
något annat finns liksom inte i min värld just nu.
men visst. the world of fashion är säkert fantastisk.
om man bara hade orken. kroppen. sinnet. känslan.
kanske är det bara viss avund som skapar den hatiska feeling hos mig.. men ändå. less på skiten är ordet.


btw. lekte lite igår med min bästa vän. såhär naivt kan det bli då..

© ett foto av mig ;)





paint your feelings.

this is how i do it.

© av mig.

 

dagar som dessa. är de som får mig att tvivla. dagar som dessa. då tystheten och det ensamma står i centrum. svider som allra mest. jag försöker se det ljusa. jubla för det lilla. men motivationen rinner en aningens för lätt ur mitt grepp. hur gör man. livet. krisen. dagen.

?

 


keep your feet. back on the ground.

© by me . min kärlek .

 

när man är så jävla less på att hela tiden få nej. på nej. på nej. på nej. i alla kategorier. så är det jävligt tufft att hålla modet uppe och låta lågan brinna.

but i will make it. never ever give up.

kom ihåg det pillis. kom ihåg det.

 


just how

 

"you can run but you wont come far".

 

just så är det. du kan inte fly från livet om du själv vill leva.

© by me.


it's complicated.

hur svårt ska det egentligen kunna vara, att hitta ett uns av trygghet i sin tillvaro? kanske man instället ska lära sig att acceptera otryggheten? eller hur fan ska man skapa balans. väga livet rätt. i alla möjliga och omöjliga aspekter...

det är ena dagen upp. andra ner. den tredje går rakt åt höger och den fjärde åt vänster och sedan kanske lite upp igen för att drastiskt återigen dala ned till djupaste botten.

det är så jävla komplicerat ibland.
eller är det kanske förvisso bara så att jag gör det sådär extra pillemariskt.
jag är inte enkel. och det får jag sota för.
eller jo. jag är på många sätt en simpel varelse. men när det kommer till relationer. människor. jobb. och sånt skit. då kanske jag kan framstå som något knepigare. för jag tar inte vad som helst. äkthet måste det vara. annars kan det kvitta liksom.

folk ger upp en här och en där. de tackar för vänskapen och knatar vidare med sina liv.
och jag står kvar. stirrar ut i tomrumet som bildats. och låter huvudet liksom kollapsa. för en stund iallafall. tom i tankar. tom i händer. tom i själen.

men så klipper verkligheten till mig i fejset och jag vandrar vidare på min väg.
för jag är stark. om än så ensam.

och nej. jag har inte alltid ett bra svar på varför jag skriver det jag skriver. tar bara det som huvudet matar fram och som fingrarna knappar ut.
that's it.



© by me. light the day up with some summermemories.


the start of something new.


ja. så var det ju då måndag. ny vecka. ny dag. nya tag. och för mig, även någon form utav liten nystart.
yes, ni läser rätt. jag ska från och med nu försöka återgå till jag-form skrivande och kanske förenkla vardagen lite genom att skippa alla hon konstruktioner och faktiskt stå för att det är mig själv det handlar om och att verkligheten inte är en fiktion i någon tredje persons formuleringar.

hur som haver. med ribban inte allt för högt fyrar jag idag av startskottet för en ny era. jag går som sagt in i en ny sorts sfär. även om förändringarna kanske är minimala och för er utomstående, rätt omärkbara, så är det för mig en big deal. men jag tänker då inte göra den större än vad som behövs.
inga förväntningar. inga besvikelser.
jag har börjat om många gånger förr och tagit nya avstamp ett mer eller mindre miljontals gånger, lovat mig själv både ditten och datten, så jag vet med mig om att detta likaväl kan falla ut i sanden,
men det är inte målet. det är bara "the worst sceneriot".

och ja, jag kommer fortsätta vara lite kryptisk i mitt skrivande. jag kommer fortsätta med mina bilder. jag kommer fortsätta ha dåliga dagar och negativa stunder. men. from now on så vill jag ännu en gång gå in ett projekt för att återta det där förbaskat härliga livet som faktiskt finns. bara man vill.

en del utav utmaningen jag har fått är att skriva om mig själv i jag form. därav denna förändring. jag ska även lista minst tre saker som jag gjort bra under en dag. och redan klockan elva imorse hade jag nått dit.
och vissa dagar kanske jag kommer dela med mig av the good feelings and acts här. för det är ju  liksom the meaning. att jag ska kunna ställa mig upp och säga: hey. i'm good. jag har klarat av detta. i'm good.
eller typ så iallafall.

så varför inte ta tjuren vid de satans hornen och börja redan nu,

1. jag gick till farbror doktorn som avtalat och det gick fint.
2. jag unnade mig ett inköp i form av en ny extern hårddisk, eftersom min kära Doris (macboookelibooken) så fint fått hög feber och halvt dött ett tiotal gånger den senaste helgen.
3. jag skriver det här.


och i och med denna new-me grej, så passar jag på att byta lite design. så hey. varmt välkomna till mitt liv igen. stay or go. jag ska iallafall stanna och nu jävlar, nu ska jag vinna.

ciao

four.



©
the dripping fire.



nervös.

pirrig.

rädd.

skraj.



keep a thumb. hear her praying. just please. let it be allright.

when the picture is speaking.

© by her.

 

will you make it and stay. or will you reach the edge. and fall. ?

 

 


tolkningsfritt

©

 

som man bäddar får man ligga.

bokstavligt.

bildligt.

livet är så.

 

 


the crime.


Nu gör hon något som egentligen inte är tillåtet, men naturen är ju sådan, att det som är lite smått förbjudet, är det som lockar. även för henne. och nu begår hon ju inget kriminellt brott, hon bara bryter lite mot allmäna regler. så det där med dåligt samvete behövs nog inte. för det enda hon gör är att reda ut lite nystan i huvudet under tiden som hon har sitt lilla kassapass på coop forum. för det är ju så att det är lite bannlyst att smyga med papper och penna, eller telefonen och tidningar. för man ska liksom bara stå där. rakt upp och ned. le sitt bredaste och allra vitaste leende och stråla med ögonen ut i det tomma intet. utifall att om det skulle komma en kund. vilket det är rätt magert med sisådär klockan elva en torsdag, långt ute i tjotahejti. så just nu när detta skrivs är hon rätt trött på det där tomma intet, så hon passar som sagt på att vara lite banbrytande och inte följa chefens regler. förhoppningsvis ser ingen något. så vi håller lite tyst om den saken nu.

hur som helst, hon nämnde visst igår att hon satt och pillade lite på ett annat inlägg. och visst är det så. inte för att hon direkt planerar sina inlägg, utan de blir mer spontana "vad-som-finns-i-huvudet-just-nu-tjafs-inlägg".. men det är lite speciella förhållanden nu. eller inte nu. utan snart. för hey, här kommer klyschan igen, "på måndag börjar det nya livet". för typ så ser hon på saken. eller okej, knappast ett nytt liv. men kanske ändå måhända en ny start på framtiden?, lite som att hon ska in i trans. men det är mer hennes version av saken. verkligheten skulle nog säga, att hon bara ska återgå till livet och landa i världen igen. men vad som händer och sker återstår att se. förväntningarna utifrån är höga, men hon vågar inte riktigt hoppas. även om hon också tror det ska bli lite skillnad, så vet hon att förväntningar bara innebär större besvikelser. så med en så neutral känsla som möjligt planerar hon alltså en liten bit av changing. och det kanske kommer smitta av sig lite här. i hennes digitala värld. who knows.

hur som haver. nu tillbaka till dagen. den består av kassatugg. jävligt lamt. men det har faktiskt sin charm också. det är rätt sött hur man i ren tristess kan notera en massa petitesser i vardagen. man skola dock inte tala om kunder såhär i cyberrymden, men det är något speciellt med alla som ska paketera in sina frysta varor i påsar innan de kommer till kassan och knyta igen dom med tjugoelva knutar som hon sedan ska sitta och pilla upp i en halv evighet för att nå fram till streckkoden och när man väl lyckats med en så kommer nästa vara i en annan påse. and there you go. eller det där gulliga med små tanter som med en enorm precision ska underteckna kvittot med sin allra finaste handstil, ni vet det där som ändå bara trycks  ihop till en liten boll och hamnar på golvet och som sedan alla trampar på.. eller varför inte ta exemplet med alla stressade damer och herrar som gott och väl betalar för sina varor, men sedan hastar där i från lite för snabbt. för all mat ligger nämligen kvar på bandet. och sen har vi ju såklart alla de där som ska ställa till med ett jävla tjabbel för att en rabatt på en enstaka krona inte lyckats komma med. och ja, typ sånt får man se till att försöka roa sig med där under timmarna som verkligen sniglar fram.

men det är förjävligt härlig känsla när man får gå därifrån och känna att man faktiskt gjort lite nytta och tjänat lite kosing. fast man är rätt mör. rätt död. rätt out of order. och sen återkommer ångesten för "vad ska jag göra nu". och så går det an.

tack & hej.



© where did the sun go?

just a note.

hon klurar på ett inlägg.
lite svårformulerat.
återkommer.



© world is a bit of upsidedown.

that's how it is.

© by her .

 

life is a abstract thing.

 

ena dagen är lyckan bara där.

nästa är det mörkt som i graven.

 


dagen som förändrade. 5/3 2009.

idag. fast tre år tidigare.
den 5e mars. 2009.
var en dag.
hon aldrig.
kommer glömma.
för det var den dagen. då livet. fick en annan synvinkel.
då hennes tillvaro. blev till verkliga drömmar.

det kan, som så mycket annat i hennes liv, låta naivt och lite dumt, att en sådan ytlig, och smått knasig sak, kunde komma att påverka hennes framtida dagar så pass mycket som det faktiskt gjorde och som det faktiskt gör än idag.
det handlade inte om att blotta sig själv framför ett tv-team. det handlade inte om att visa upp sig för vem som helst. det handlade inte om ytan. även om det blev en del utav resultatet.
dagen var. och förblir. en vinst i hennes liv.
ett bevis.
på att det är inte omöjligt.
att få drömmar inslagna. att det går.
inte bara gällande denna händelse.
utan att allt går.
om man vill. vågar. tror och hoppas.

och visst. hon har fått ta emot diverse käftsmällar efter det. och många hånande och spefulla leenden. och hon kan förvisso inte låta bli att rodna lite när hon ser på det idagens läge i rutan. men hon bryr sig faktiskt inte ett piss.
dagen gjorde henne lycklig. dagen fick henne på olika sätt och vis att leva vidare. att fortsätta sitt krig.
den 5 mars 2009 gav så fruktansvärt mycket hopp. så mycket innerlig glädje. så mycket kärlek.

hon är så jävla tacksam. för människorna som gjorde dagen möjlig.
tacksam för sig själv. som vågade.
så tacksam för allt. ja. hon är så jävla tacksam över just denna dag för tre långa år sedan. att orden egentligen saknas.

och hon vet att det i andras ögon må vara en petitess. en små sak. kanske till och med en löjlighet.
men för henne. för henne är det en händelse som alltid kommer finnas i hjärtat.
hennes ögon tårfylls av blicka tillbaka. och det händer inte ofta. jävligt sällan om sanningen ska fram.
hon hatar att lipa. men nu fan går det inte att hålla tillbaka.
för hon inser allt mer och mer. hur jävla vackert livet är och kan vara.
och hur mycket somliga kan betyda. och framförallt, hur mycket hon vill. och hur lite tid man egentligen har.

och nu blev det här allt för mesigt och lamt inlägg.
men det är hon. hennes liv. hennes historia. som denna sida i cyberrymden handlar om. och då får det uppfattas hur som helst. men minnet och lyckan sitter kvar. och kommer så alltid att göra. vad som än sägs och tycks.
det gäller att vara stark.
och det är hon. det vet hon.

tack. och hej. kärlek till er.


och detta är vad det handlar om...

 





the different.

© by her .

 

you never know.

what you will wake up to.

some days are green and blue.

just like this

but others,

are like today. more white and cold.

and that's kind of.

beautiful.

 

 


blueingreen

© simply the day. by her.

 

 

solen är så jävla vacker.

men den har sina fläckar.

klyschigt nog.

memories still can kill.

 


forbidden thoughts.

varför står bara ingen där och räddar en.
när man liksom verkligen vill och behöver det.
varför tar ingen bara ens hand. och säger. vi gör det tillsammans. du är inte ensam.
varför är det så fel. att önska sig det.
varför måste man alltid vara starkast själv.



© in repeat. by her.

to explain it with a picture or two.

© by her .

 

to create a feeling. in an abstract picture. do you get it?

how you sometimes are so open and flowering. so colorful and nice. but with a touch of the blur. not totaly sharp. and how you sometimes are just so closed. from some sides. how you just not want to show your inside burning color..

do you get it. that feeling?

or is it just her imagination...