det är så.



så simpelt och svårt.

så lätt och så hårt.


söker en djupare trygghet.

bakom muren av iskall skygghet.


ljuset, lågan, glöden.

bara en liten hand i nöden.


ett svagt hej.

som är riktat mot mig.


det räcker och blir över.

det är allt jag just nu behöver.

...
pt



© det vackra. av mig.













pinkclouds

© by me

 

trots denna ljuvliga lycka. och trots att solen ömsom strålar. så är jag inte inte riktigt på topp.

därav mitt uteblivande härifrån.

det är som man säger inte lätt när det är svårt.

och jag kan mer än påstå att jag är i den fasen just nu.

jag arbetar stenhårt med min egen hemlighet. men jag saknar trygghet och omvärlden.

jag försöker bekräfta mig själv istället för att söka den hos andra. vilket är svårare än man kan tro. jag försöker stå stark i orkanens mitt och jag försöker landa stadigt när jag beger mig ut på små flygturer.

lyckas halvbra. måttligt. hyfsat.

så ja. that's the deal now.

tack och hej.

 

p t


i'm all into deadlines...

ojdå. har visst inte varit så aktiv här på senaste.
men det har sina orsaker.
jag har haft deadlines att hinna med.
mitt projekt tar sig framåt och just nu väntar jag på the judgement day.
nervöst. illa. jobbigt. men spännande.
och nej. mer än så yppar jag inte för tillfället.

men trots detta så biter rastlösheten inom mig och jag får se hur länge jag står med den.

så länge,
en bild att beskåda,

© by me


escape

© by me

 

det är hit jag flyr. när jag på verkligheten spyr.

det är här jag skapar. och friheten lapar.

här får jag va. utan krav på att vara bra.

 

 


the poet is up.


i varje mörker.
finns det mer.
än bara svärta.

bakom det hårda.
inuti det kalla.
bultar ett hjärta.

av iver och vilja
passion och glöd.

det slår och värmer.
fram tills min död.


-pt-


© by me.


there is at least some color to look at

© by me

 

 

missing

someone

missing

something

 

bring it back. please.


en annan kärlek.

© by me

 

no. words. just. think.


någon dag. men inte idag.

fan att det ska vara så.
att det inte är lätt när det är svårt.
fan att det gör så ont.
i perioder när mörkret tränger sig på.

jag ger mig själv en örfil.
och säger till mig på skarpen.
- inte tappa hoppet. inte sluta kriga.

men det är. när ärligheten ska fram.
så förbannat jävla krångligt och motigt ibland.

för vad jag än gör. hur mycket jag än ger och försöker. skapar och kreerar.
så är jag ändå här.
fast i en evig cirkel.
av tystnad och ensamhet.
med en rastlös själ och ett oroat inre.

jag mår inte dåligt.
jag har bara lite svårt att se det ljusa i det mörka.

men jag ger inte upp.
jag gör det inte.
för jag vet att det ska vända en dag.
och jag ska kriga fram tills hjärtat lägger ned.
men ibland önskar jag bara.
att det vore lite. lite. simplare...

© by me - be my sunshine. just for a while.



vi firar

19910415 - 21år

20090415 - 3år

 

20110415 - 1år

 

 

happy go lucky.


tomorrow is another time


sista dagen som 20 år.
vad ska man säga.
dags att börja leva?
sluta vänta
på saker som ändå inte kommer.
förrän du gör dem själv.
ja. så får det bli.
21 är det nya bra.
visst?

vi säger så så länge.
ciao



© old men glad.

either or


ensamhetens tystnad

eller

tystnadens ensamhet

?




© me by me

bildligt. bokstavligt

© by me

 

please.

don't take that step. don't fall over.

stop live on the edge.

 

 


burning inside

© by me.

 

lögner får mitt inre att brinna av ilska.

så sluta. sluta för fan att fara med osanning och naiva bortförklaringar. så jävla menlöst.


fight it. make it. or maybe. fake it.

create your own dreams.

make your visions.

and live them.

 

ja. det är ungefär på den nivån jag försöker se på livet just nu. det jag inte har. får jag skapa mig. har jag inget liv. får jag helt enkelt se till att jag får ett. för noone will never just knock on your door and give it to you. livet är inte som tv fyras "kvällen är din". saker och ting händer inte bara. kanske för vissa. men jag tillhör dock inte den kategorin. jag har lärt mig. gör det själv eller se det försvinna. drömmar slår inte in. om du inte strider hårt.

så för alla er som tror att jag ligger på latsidan (inkluderar mig själv här). så är det en osanning. för jag ger mer än mycket. för att nå dit jag vill. och en dag ska jag som sagt visa. min verklighet. men den karamellen suger jag på ett tag till. för även om fingrarna kliar och ivern brinner. så tar jag det i sakta mak. en sak i sänder.

 

and i need space.

to create.

ordning och reda pengar på fredags dealen funkar inte när jag är på skapar humör. som nu. typ.

 

© all in.


bluestone

 

and i'm all lost.

in this abstract world.

can't describe it better.

than trying to picture it.

cause it's about the things.

you cannot touch.

© by me


will the airbag make the crash...?

© by me

 

okej. mood:et har varit uppe de senaste dagarna. drivet har varit mitt. känslan har funnits där. iver. vilja. hopp. förväntingar. med mera med mera. det har varit ett skönt flow.

men nu står jag inför krocktestet. att ta att allt bara går emot mig. att käpparna stockar sig i hjulen. att svaren uteblir. att världen inte riktigt ser ut som i fantasin. att det är svårt. svårt. svårt.

och det är nu man inte får ge upp. inte får ge upp. inte får ge upp.

det ska gå. snälla.


burning flower

© by me

 

har egentligen inte mycket att komma med just nu.

inläggen blir menlösa.

skriver för mycket på annat håll.

inspirationen saknas.

det är påsk.

och jag jobbar för en gångs skull.

jag försöker vandra på.

hittar mina vägar och idéer.

lever för mig själv.

umgås med ingen annan än datorn. pennorna. målarfärgerna. morsan. hunden. och kameran.

det är okej.

och jag inser att varje millimeter framåt.

faktiskt är en bra bit.

så hey. det kanske inte är topptider för bloggeriet.

stanna eller gå.

det kommer gå upp och ned.

jag återkommer.

ciao


right here. right now.

glömde visst skriva några rader här igår.
men detta är vad min tid spenderas till nu.

http://pernillathelaus.se/Webbplats_3/Projekt.html



where did you go my little spring...

© by me

 

hoppfull.

med begränsningar.

glad.

stundtals.

lycklig.

emellanåt.

läget.

okej.

 

 

 


add some color

and your life might be a bit easier.

 

och tack du speciella människa. ännu en dag blev räddad och jag fick återigen lite mersmak på livet och krigar vidare.

 

© by me


just don't

Fan då. Varför ska saker och ting ibland bara vara så jävla svåra och trotsa upp sig emot mig. Hade ju lovat att bli mer pepp. Glad åt livet. Lycklig för det jag har. Det jag är. Det jag kan. Jag skulle vända på steken och visa alla som gett upp hoppet. Jag skulle ju förändra. Satsa. Våga. Vinna. Varför viker sig knäna då ibland. Varför gör det så förbannat ont. Varför räcker det aldrig. Varför sviktar jorden. Världen. Upp och ned. Hela jävla tiden.

 

Jag lyckas alltid bygga upp förstora förhoppningar. Lyckas alltid förvänta mig mer än vad jag egentligen borde. Och så står jag ju sedan där. Med byxorna nere och blir så jävla besviken. Igen och igen. Lär av dina misstag, ånej. Jag är för naiv för den metoden. Kanske i ärlighetens namn lite för godhjärtad och godtrogen. Jag tror ju på människor som säger ja. Jag går alltid på frasen ”jag hör av mig”. Jag lyckas liksom aldrig inse att det egentligen betyder det motsatta. Jag är inte en eremit. Jag är egentligen inte asocial. Jag är för fan en glad skit unge. Jag har massa idéer och vilja i mängder. Det är bara det att den enda som lyckats finna denna sida av mig är morsan. Och visst, jag älskar dig mor, men du hajjar. Vi två är en och allt det där. Men ibland behöver man lite familjärt space. Och då blir det så tomt. Visst, jag klarar mig galant på egen hand. Jag gör det jag vill och äventyrar på en man hand. Och det är fine. Men just ibland så är saknaden av sällskap så svidande. Det är inte detsamma att driva livet och alla dess projekt ensam, som att kanske ha någon att föra en diskussion med. Att bolla lite idéer och tankar med. Eller typ bara sitta tyst med. Fan, får man ens skriva om sådant här öppet? Vet inte. Bryr mig inte. Egentligen. Och nej, det är ingen kontaktannons. Så desperat är inte ens jag. Jag bara behöver reflektera mina tankar lite.

 

Och återigen. Varför säger man Ja. Men menar Nej. Varför hjälper somliga till att bygga upp mina förväntingar. Som sedan bara blir dessa besvikelser. Jag säger alltid okej. Att de är okej. Att jag förstår. Att livet är stressigt för andra. Och allt sånt där. Men säg då nej med direkten. För jag orkar inte med det falskt klingande ja:et en gång till..

 

Ledsen för mycket text. Men mitt huvud är överfullt idag.

 

Ciao

 

©