bye.

vinden vänder snabbt
och just nu

är livet svårt

och jag orkar inte.

återkommer om och när det finns mening och lust.



©

the best night of my life.


1. bara så alla ska veta. jag hade världens. absolut världens. skönaste. finaste. bästaste. kväll igår.
2. jag var alltså på Cirkus. och så Robyn.
3. jag har varit fäst vid Robyn ända sedan "do you really want me. am I really special. taking is so easy. boys givin' is unsual"
4. jag levde. for real.

idag däremot vet jag inte vilken världsdel eller planet jag tillhör. klockans signal ringde 4.30 imorse. yes. jag påbörjade mitt nya jobb. och för att göra en lång historia kort så är det tänkt att jag nu under en period ska dela ut gratistidningar på ett ställe inne i city. varje morgon mellan 6-11. human arbetstid va. dessutom svinkallt. och inte alls jätteroligt. men jag behöver stimuleras och detta var det som dök upp. (varför blir alltid mina kort historier en halvmil långa? säg till mig. jag babblar too much!)
och första dagen today. jag överlevde, men mer än så vet jag inte.
och detta skrämmer mig. det skrämmer skiten ur mig. detta med jobb. jag vill jobba. jag vill ha sysselsättning. men varje gång jag ger mig på något. så slutar det med att jag inte orkar. jag sliter tills jag faller. och jag tror jag faller för lätt. men samtidigt. så orkar jag inte må dåligt och inte orka.
hur ska jag någonsin kunna jobba som "vanligt" folk. jag har arbets-nojja-ångest-blä. någon som förstår?

hur som helst. nu ska jag bege mig in i studiedimman. läsa ett par sidor om massmedier och sedan slockna för dagen. tack. och hej.

© by pt. i neeed this. now.

have a guess!


1. En jongleringsboll
2. Androgynt
3. En blå pyjamas

yes. dessa tre ledtrådar beskriver dagens kommande kväll.
jag har förberett ett äventyr.
en överraskning.
för morsan. och mig.
hon fyller år snart. jag fyller år snart.
samlade ihop lite kosing.
fixade en grej.
och damn. ikväll sker det.
kan ni gissa?





© by pt - old. but the love is the always the same. min bästa vän.

i've got no words. but still. i'm here.


I just want to be that little child.
No pain. No worries.
Just a smile.


©
pt by pt

tänk om. besluten inte behövde vara tunga. tänk om. alternativen inte var så många. tänk om. jag kunde förstå. tänk om. jag kunde agera. tänk om. jag fann vägen. fram.

see it. take it. make it.

© by pt - www.pernillathelaus.se

 

i will never be like that.

like the one in your dreams.

in your fantasy.

in your imagination.

the time can pass. go. disappear. and come back.

but i, i will always. be me.

me. myself. and i.

accept it. or go.

 

jag hatar att det finns krav på hur man ska vara för att få finnas till.

jag älskar de som tar mig för den jag är.

punkt slut. tack och hej.


that. feeling. is. just. a. feeling. or?

© pt by pt - hurt.

 

Ibland tror jag att jag kommer från en annan planet.

I alla fall en annan värld.

Jag känner mig lite som en gulskrikande maskros på den gröna, nyklippta gräsmattan.

Lite som den lilla, obligatoriska, såsfläcken på den vita, nystrukna duken.

Lite sådär. Fel. Missanpassad. Och dum.

Men samtidigt hör jag ju hemma både här. Och där.

Ibland.



ps. idag ska jag på möte. håll tummarna. pls. ds.

there is always a smile behind the scar

 

for those who hesitate,

i can be this happy, smileface too.

i'm not just a mental, psychic, destroyed figure.

© pt by pt - spring collection.

 

idag är det jobb. och cirkusshow. från ena till det andra. jag är uppbokad. och från och med nästa vecka. har jag ett jobb. så det så! och det är en smula annorlunda. så det är bara för mig att lägga om livsstilen och anta utmaningen. keep a thumb or two...

puss


i am very creative. sometimes. here i prove it to you.

 

just a piece of my ordinary life. day. stuff.

 

© i cleaned it up.

det färgglada i hörnet är ett resultat av min rastlöshet. eller kanske snarare, kreativitet. egentligen är det en låda att ha kläder i, under sängen. men jag är ärligt talat så lat att jag inte orkar dra den ut och in varje dag, så jag ställde fram den istället. och för att inte behöva face:a mina paltor och trasor så köpte jag lite vårigt tyg och sydde (!) ett litet egetkomponerat överdrag.

@ details.

@ planning.

yes. jag pallade inte köpa en kalender, så jag använde även här min kreativa sida. I made one. eller två. och till höger ser ni min inbjudan till en grym fotografs vernissage. me like. och hey, ser ni att jag till och med fyllt i rutor i kalendern, that's amazing. hehe

© my life.

och slutligen. min säng. mina små mjuka vänner. och mina jonkabollar. och heyheyhey, råkade få med ännu en kreativ skapelse. mitt hemmagjorda kamera örngott. fan så skapande jag är ibland.

och visst är mitt lakan sådär härligt vårigt. inköpt på ikea igår.




och jag har inte mycket mer att komma med. somliga dagar är sådana. då jag håller käften och låter bilder förklara. och hjärnan snurrar på fritt utan att kunna bestämma sig för något vettigt.
nu går jag och leker med något annat. ciao. och tack.

i'm all too serious. don't bother. but see the message. deep down.


All I do is thinking.
Too much.
About me. myself. I.
The past. The future. The now.
and i always get this reminding echo.
there are others. there are others. there are others.
in both ways. there are others like me. even though i can't see it every day.
there are also others who needs it more. needs the love. the attention. the help.
and that thing. is like a knifecut in the heart.
how i can still think about my own fucking problems. when people do die of involuntary disasters.

nej. jag är inte insatt politiskt. jag är inte expert på nyheter. jag bloggar inte om samhällsproblem. jag debatterar inte. men vissa saker berör mig. händelser. personer. tider. en händelse som tog mitt hjärta var tsunamikatastrofen i thailand. det satte spår. nu är det japan. jag berörs inte personligen. jag har aldrig varit där. eller känner någon där. men ändå berörs jag av det.
dessa barn mötte jag på stan. de bad om hjälp. hjälp till japan..
och det fick mig att tänka. tänka på andra... att mitt liv kanske är bra. bra nog. jag kanske inte borde söka. söka så jävla hårt efter det ulitimata tillståndet..




© by pt - hjälp japan.


seriöst inlägg - i know. men ibland är jag också sådan. kärt barn har många namn. jag har många sidor.

thorugh a different eye.

 

Söndagar har en förmåga att vara jobbiga. Ni vet. Sista dagen före ny vecka, hela det köret. För mig är det mer "hej ångest jag har ännu inte en aning om vad jag ska spendera kommande vecka med" (och speciellt dessa varannan-söndag-söndag eftersom måndagen då betyder att jag blir kicked out of the house för att städarna ska komma och jag har plötsligt inte ens mitt eget hus att ta skydd i och nej jag vet ännu inte var jag spenderar morgondagen. bra förutsedd, jag vet.). Kanske är det en smula fånigt att ha ångest över detta. Det sägs ju att man ska ta dagen som den kommer och leva i nuet. Dock är jag inte bra på just det. och jag orkar inte ha fler "pillan går hemma och gör mest ingenting dagar". Jag kopplar det till dåtiden. Då dörrarna var låsta och frisk luft var ett undantag. Då jag trampade sönder sjukhusets korridorer och nötte sönder sängen här hemma. Nej. även om jag kallar det dåtiden så gör det ont att upprepa liknande procedurer även idag. Och tro inte att jag inte försöker komma på lösningar. nejhejdu. jag spånar idéer tjugofyrasju men min hjärna är förmodligen överhettad och har därmed hamnat i ett kraschkaos tillstånd.

Men jag är inte bitter. Inte jag inte.

Jag tog en ensam promenad på stadens gator i solen idag för att vädra min just överfyllda hjärna. Jag kom fram till att jag under min walkie skulle upptäcka saker som andra kanske inte ser. Resultatet blev bland annat dessa mönster. Jag gillar dom. Annorlunda för att vara mig. Vad tycker du?

 

© by pernilla thelaus - patterns


i see it from the light side.

solen har återigen tittat fram. dock är mitt mood det vice verse från gårdagen. eller okej. jag försöker hålla stämningen uppe. ni vet, fake it til you make it. ungefär så. men det är inte alltid så lätt när man vaknar med en igentäppt näsa och svullen hals och man går ner för att käka frulle och det krävs fem glas vatten för att få ner en halv macka för att halsen är så jävla igen stoppad och ingenting går att svälja och så får man typ krupp av det och tror att man ska kola vippen vilken sekund som helst och sedan blir det flytande föda, strepsils, mucuangin, bafucin och ipren resten av dagen. tillsammand med sjuttitolv liter te av olika slag. och en sönderbränd tunga. och ja. så glatt är livet hos mig. hur har du det? förhoppningsvis kanske en smula ljusare.

och eftersom jag mår som jag mår spenderar jag dagen med diverse lungnande aktiviteter. som förvisso ger mig hybris och ångest á la mucho, men som säkert är givande på något sätt. jag har t.ex. tagit fram min extremt ovanliga talang, sy-människan. jag skaffade fram lite tyg, lite tråd, lite resår och en maskin och tillverkade ett litet experiment, you will see some day :) och annars leker jag runt på nätet och letar sysselsättning. vem fan vet om jag pallar en till vecka i detta ovissa tillstånd?

oj. herre vad jag bara babblar om skit och annat piss. nu blir det bildkavalkad från los angeles.

© by me. och någon av mor.

 

ciao.




i see it. the smile. do you feel it?

utanför fönstret är det grått. snö. mörkt. kallt.
egentligen är jag ångestfylld till bredden.
minnen spökar. beslut måste fattas. oron inför framtiden bränner. förändringar som måste ske svider. ovissheten. rastlösheten. rädslan. gör ont. egentligen är det tufft. svårt. och inte riktigt hundra just nu.

men ändock skiner en strimma av sol och värme runt mig. jag är inte ensam. inte nu. inte idag.
det finns människor där ute. som faktiskt accepterar mig. (tror jag. hoppas jag)
ensamheten har idag kunnats läggas åt sidan. och den daglig oron har kunnat täckas med glädje och två vänner.
det är kanske naivt. absurt. dumt. knäppt. töntigt. etc etc att bli så glad för en sådan simpel sak som sällskap.
men för mig, just nu. är det värt mer än mycket.
förvisso tror jag på klyschan, att ensam är man stark, men idag är jag tacksam så in i norden, att det finns någon annan runt om mig.

© pt by pt - a smile can be hidden. but it is there. somewhere.


ville bara skriva det. att jag är glad. inne. djupt inne...


i like it this way. just add some spring sun och green grass.


just for the funny part of life...




© pt by pt

ja såhär kan det bli ibland. i mina american best buy, solbrillor och en personlig keps från Lids och en t-shirt från HM. typ så som jag gillare. det ska vara slappt. chill. and a piece of sugarsweet.

just nu dunkar jag musik. botar min hals. jonglerar och löser korsord. nej. jag kan inte bara göra en sak. jag är mångsysslare. och snart lägger jag ner allting och drar till staden.

a bit more happy today. och de är ju alltid fint.

ciao.

lost in that between space



Jag har fuckat upp igen ja
Jag har ingen kontroll
Men, det är okej att spåra ur och rensa huvudet på moln

-petter-



give me that dream back.


eller ja. är det okej?
jag har alltid vetat vad jag vill. även om det växat mellan allt från mordkommisarie till barnclown. så har jag alltid vetat.
nu står jag dock här.
och tror mig faktiskt inte riktigt veta.
det är inga ord som beskriver min känsla.
men helt plötsligt försvann marken under fötterna.
särkeheten. tryggheten.
inom loppet av en sekund blev jag lämnad åt det ovissa.

om mindre än en månad är jag tjugo år. jag har inget jobb. jag har ingen utbildning. jag har inte ens gymnasiekompetens eller högskolebehörighet. jag har ett förflutet som knakar. jag har en hälsa att tänka på. jag är kräsen. jag är bestämd. jag har tusen viljor. men ingen känns rätt. jag är rastlös.

vad gör man? vad gör man? vad gör man?

måndag.tisdag.onsdag.torsdag.fredag.lördag.söndag. när allt är detsamma. dagar flyter ihop och nätter blir tiden då jag finner liv. oregelbunda tider. drömmar som ebbar ut.

jag vet. jag kan inte förklara.
jag är lost.
lost in space.

i dessa stunder funkar inte ens kameran som terapi. mina bilder känns värdelösa. motivationen är på noll och inspirationen på minus.

jag. behöver. rycka. upp. mig.
inte. vara. så. jävla. mesig.
skyll.dig.fucking.själv.


i'm just a piece of questions.


welcome to reality.
jag face:ar dagen. verkligheten. livet. det oförutsedda.
jag står här. rakt. upp. ner. tänker. tittar. vill. önskar. undrar.

mitt huvud snurrar på. i speed á la extreme.

pappret är tomt. blankt.

vad vill jag. vad kan jag.
vad orkar jag. vad är rimligt.

jag vet inte. jag vet inte. jag vet inte.

jag går mig själv på nerverna. jag tar inte vara på dagen. jag tar inte vara på tiden. jag har ingenting. samtidigt som jag har alla chanser.

"gör något" "gör vad du vill" "bara kör" "framtiden är ljus" "framtiden är din" "ta det lugnt, du kommer på något" "det löser sig" "du hittar rätt, någon dag"

jo visst. kanske är det så. som alla säger. men. men. men.
jag vet vad jag vill. jag vet vad jag inte vill.
men väggen emellan, verklighet och vilja, är dock tjock. tjockare än du tror. anar. vet.

jag svävar runt. greppar inte. fastnar inte. lever i en väntan. en bubbla.

förstår du? förstår du? förstår någon?
ovissheten.

jag sumpar en sak. tror på en annan. ingenting fungerar. ingen works out. vart tar man vägen? vart går man? hur gör man?

i spinn around. just around. and around. please. i need a ground. somewhere to stand. be. feel.


© dreamworld by pt

it's not like it used to be.

© by pt - Santa Monica i'm in love.

 

dagen går. försöker förstå.

försöker greppa. inse. handla.

vad är framtid. nutid. dåtid?

vad händer?


switched. i'm back. and soon, on track.

Okej.

Okej.

Okej.

Where to start?

 

Hur ska jag förklara tusen miljoner känslor och tankar? Behöver jag ens förklara? Varför och vad? I vilken ände ska jag börja nysta? Hur kommer omvärlden uppfatta allt detta? Varför bryr jag mig? Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte.

Kanske för att jag byggt upp förhoppningar, hos er, hos mig, hos alla. Kanske är det därför det tar emot. Att berätta sanningen.

Men här kommer den. Här och nu. Den kan ändå inte hållas hemlig i all evighet.

 

I’m home. Home. Home. Home. I svearike. I stockholm. I gula villan. I mitt rum.

 

Anledningen? Finns många. Men den mest uppenbara är att det inte passade mig. Kulturer krockar, tider ska anpassas, människor ska träffas, regler ska hållas, tråkiga saker ska göras, jag kände mig låst. Inte tillfredsställd. Inte road. Inte engagerad. Jag kände att pengarna rann i väg på något som i slutändan ändå bara skulle gå fel. Magkänslan. Magkänslan. Magkänslan.

Jag älskar LA, hollywood, Usa. I really do. Men som sagt, den så kallade skolan, gick inte hand i hand med mig och mitt sätt att leva.

 

Jag är inte den som lever enkelt. Jag är svår. Jag är krånglig. Jag är måhända dum. Jag kan inte ta saker som de kommer, jag kan inte ”stå ut”, jag kan inte göra sådant jag inte vill, jag kan inte anpassa mig till särskilt mycket. Jag vet det. Och med denna vetskap, borde jag kanske inte åkt iväg överhuvudtaget, men jag ville utmana ödet, jag ville försöka. Jag ville så gärna att saker och ting kanske skulle ha förändrats i det tysta. Jag hoppades kanske innerst inne lite för mycket. Jag kanske var för blåögd, för naiv. Samtidigt som jag begav mig av med reservationen för att jag kunde åka hem när jag ville. Jag kunde stanna en vecka, eller två, eller tre, eller åtta. Nu blev det en. Men för mig, var det enough.

 

Såklart, känner jag ett misslyckande. En skam. En skuld. En elakhet. Jag vill sjunka genom marken. Gömma mig under täcket. Fly. Undvika möten. Blickar. Förklaringar. För det är inte lätt, att säga som det är, att erkänna för sig själv, att nej. Jag var inte redo. Det var inte rätt. Jag gjorde fel, fel, fel.

Jag bävade för detta inlägg, i dagar. Tänkte att jag kunde försvinna från bloggosfären utan ett ord. Sådär bara gå upp i rök. Men jag vet ju, och ni vet ju, att jag inte är sådan. Jag står för det jag gör. Det jag säger och för den jag är.

Nu tog jag detta beslutet, och det var bara mitt. Och nu står jag upp för det. Precis som min filosofi lyder.

 

Så nu står jag här. Utan jobb, utan skola, utan sysselsättning. Jag frontat en blank framtid. Och det skrämmer skiten ur mig. Men där jag inte trivs, ska jag inte vara. Det är livet för kort för. Så nu ska jag bara samla lite mod, ork, kraft, vilja, styrka, och försöka finna en annan väg för mina drömmar.

För de tar inte slut här, I will be back on track. Sooon.

Men jag kan behöva er. Ni som stöttar. För uppförsbackar kan göra ont.

men vågar man inte göra fel, och misslyckas. då kan man ju aldrig veta, när man gör rätt och lyckas.

 

sådär jag. you are free to judge me. men jag hoppas ni ser på saken med andra ögon än de där nedtryckta.

 

 

© by pt - Santa Monica Pier.

 

 

 

 


everything can't be like the dreams.

© by pt

 

it's a long story to tell now.

but i don't really know how.

something has changed.

and i will let you know.

soon.

 

but failure is kind of the word.

and i'm. i'm more than confused.


-


i'm thinking.
a lot.
right now.
i'm thinking.
to much.
right now.

i ena sekunden är jag världelös. usel. dum. och bortförskämd.
i nästa är jag realistiskt. och ser till det som egentligen betyder något.

men hur mycket får man egentligen misslyckas. innan man lyckas.
hur många gånger får man göra fel.
innan man lär sig?

i'm confused.

breathing is everything here.

© foto av morsan. försöker lära henne lite skills, men nej, hon har ärligt talat en bit kvar. och jag kanske bör fila lite på mina poser också. men hej, ibland får man bjuda på sig själv en smula :)

 

hur som helst, jag känner för att uppdatera även denna bloggen innan jag kryper ner i sängen för att sova.

det första jag vill säga är att jag älskar LA. so much to see, do, discover, eat, meet. ja allt. plus att solen skiner och allt sånt. jag är förälskad i denna del av världen.

MEN. like tony irving would have said, hehe,

den här såkallade proffesionella skolan jag går på, liknar mest ett skämt. jag menar det. jag har spenderat alldeles för mycket pengar på detta för jag trott det skulle ge mig något utöver det vanliga. Men jag tror jag överskattade deras PR lite grann. Allt är liksom knäppt. Under tre olika lektioner, 2.5h vardera, helt olika ämnen, har vi legat på golvet i klassrummet och känt över våran andning. ena gången med händerna på huvudet, för att på någotsätt lära sig mer om rösten (nej, jag hajjar inte riktigt the connection men någon logik finns det väl) och andra gången med händerna i yoga ställning och med tankarna "in the desert". allt är extremt andligt och sjukt. så ja, jag får se hur detta kommer sluta,

bra känns det iallafall inte riktigt.

men som sagt, jag har vunnit hur jag än gör. för jag tog steget och försökte. och provade.

och än är inga beslut tagna.

nu måste jag sova. puss och tack för ert stöd. i need it.

 

© by pt


night thoughts from LA


kikar in här mest för att tiden till det finns, annars är den tillfälliga bloggen http://onceuponatimeinla.blogg.se/ uppdaterad. check it out vettja.
men för er som ändå tittar in här, för att läsa om mina lite mer personliga tankar, kan jag säga att allt är rätt ogreppbart. det är liksom som att jag lever här men samtidigt så förstår jag inte att det är så. fötterna vandrar på ett ställe, huvudet på ett annat.
jag vill lära mig ta en dag i taget. inte oroa mig för tiden. men det är komplicerat.
kommer jag klara veckorna? månaderna?
man kanske borde satsat på något annat, som ens huvud kanske pallar med? inte varit så jävla dum och valt det place som ligger så långt bort man kan komma. kanske borde insett att min självsäkra del inte fungerar på samma sätt här i ett främmande land.

hur som helst. imorgon börjar plugget. hur i helvete det kommer gå vet jag inte. nervös är jag. orolig lika så. men också spänd och lite glad. kanske kanske kan det faktiskt också bli bra.

men som sagt, everything is upsidedown och jag svävar i luften bland reality och fantasy.

puss.

© by me - lunch på kodak

 



för jag säger goodbye. (and hello to another world)


okej. hej.
nu har jag tid.
lite granna.
eller egentligen ganska mycket.
det är bara så svårt att samla tankarna.
och skriva här.

men innan jag gör ett försök passar jag på att be om ursäkt för mina senaste, lite svårgreppade, inlägg. Men det är såhär, att i natt, eller okej, imorgon bitti, ruskigt tidigt, kommer jag stå inför en sak som jag själv ännu inte förstått.
och jag har väl inte direkt varit sådär jätte bra på att skriva om det här heller. men nu tar jag mig till orda och gör ett försök.

om ett par timmar ska jag sätta mig på ett plan. ett flygplan. som ska ta mig till andra sidan. till en plats som jag drömt om sedan benen var barnasmå. dock börjar nervositeten göra att jag tvivlar. kanske det inte är sådär som drömmarna intalat mig. men hur som haver. jag beger mig till staterna. till L.A. till Hollywood.

nej. lyckligtvis inte ensam. mor min gör mig sällskap. för en vecka. sedan börjar det stora äventyret. Me on my own. In L.A.
yes, ni har läst rätt.
jag ska spendera en tid i filmfabriken hollywood. förhoppningsvis en ganska lång tid. men jag reserverar mig för att jag kan åka hem när jag vill.

och vad ska nu jag göra där? ensam. in the big city.
jo jag ska "plugga".
såklart i filmens tecken.
för jag ska naivt nog försöka följa mina drömmar.
och ni som känner mig vid det här laget, vet att jag är envis rackare som gör som jag vill. och nu tar jag alltså mitt liv och packar ner det i en resväska och beger mig iväg till en helt ny värld.

ja, som sagt är detta rätt mäktigt, och väldigt svårt att förklara i ett kort inlägg.
men ni är varmt välkomna att ställa er frågor, om ni har några. så svarar jag under tidens gång.
jag kommer även att försvinna från denna plats ett tag. eller inte försvinna. men jag ska flytta hit (uppdatering på G).
delvis. den här sidan kommer finnas kvar för det personliga. den nya bloggen är mer till för just resan.
ja. ni förstår nog.

men nu vet ni. om jag uteblir härifrån, så är jag på villospår någonstans i världen.

och ja. jag är sjukt nervös. orolig. sprallig. dum. tokig. förvirrad. glad. snurrig. uppåt. nedåt. allting. jag har ångest. är flygrädd. men jag längtar ändå. någonstans inom mig.

jag vet inte hur detta kommer gå. eller kommer bli. jag kanske vantrivs. jag kanske älskar det. jag är beredd, eller oberedd, på allt och inget. kanske återvänder jag hem om en vecka, kanske stannar jag ett år. who knows.

please be with me. jag kommer behöva pepp.

nej. nu måste jag sluta. snart rinner tårarna.
buhu. hejdå. hejdå. hejdå.


jag i LA. vintern 2010.



eh.



eh. det är stressigt.
eh. det är nervöst.
eh. jag återkommer.
eh. ni återkommer väl?
news are coming up
soon.

eh.

words in space

tiden rinner ut
huvudet snurrar
magen är ut och in
hjärtat bultar
jag vet inte
jag vet
ingenting
allting
för mycket
för lite
det spinner
det rullar
det skakar
säker
tvekande
uppåt
nedåt
här
där
överallt
ingenstans


hjälp


© pt by pt

the fucking preparing feeling.

 

trying to get it.

trying to fix it.

try to prepare. everything.

but it's a chaos,

inside and out.

hey nervous.

 

all down. in this.

© by pt.

 

 


the echo. echo. echo.


I know i know it.
but still
it always comes back to me.


I see the pictures. the faces. the unity. the love.
and I honestly feel. jealous.
but i try to deny it.

i know i know it
that friends, is not everything.
but still
I miss it.
the thing. with sharing secrets. and giggling, and playing,
and just the thing. with having a company.
someone to trust.
someone. who answers. who writes a letter. who calls.
who don't, just ignore.

I always say, I'm stong enough alone.
but sometimes.
i just need to.
complain.

the loneliness. hurts.

-pt-



@ by pt