the separating.

och hon fortsätter med sitt naiva hon.

Hon vaknade tidigt. Ett viktigt farväl skulle ske. 7 bilder knäpps. Nu är det adjö.
Även om klyschan säger, att real friends never say goodbye. Så är det gjort.
För denna vän. Är nog ingen vän. Hur mycket hon än trott det.

Hon fortsätter dagen. Med bilderna i huvudet. Med samtalet ekande.
Hon vill nu. Hon har glöden. Trots att hon egentligen, är väldigt matt.
Hon vill helst av allt bara trycka på en knapp. Och så ska det vara över.
resan. hon ska vara framme. inte vid mål. utan vid nystart.
Men hon inser också hur långt ifrån verkligheten hon nu svävar iväg.
En knapp existerar inte.
Det är krig. Som gäller.


Dagen rinner förbi. Hon hinner dock ta en "paus" i centrum.
Hon måste hämta ut sina dagliga piller och sitt dagliga pulver.
Hon får vänta. Mycket folk på apoteket. 10 nummer före.
Väl med varorna i handen och framme vid kassan blir hon återigen ångestfylld.
605 kronor. vem fan har råd att lägga 605 kr på apoteket? en gång i månaden. Det är sjukt.
Men hon måste. Annars fungerar inte mekanismen. Kroppen.
Hon biter ihop. Betalar. och går därifrån.
Hon passerar hennes & mauritz. Hon borde inte gå in.
Men faller för de lockande färgerna och insikten om att hon behöver faktiskt något att gömma sig i.
Utan att prova slänger hon upp ett par stora bylten vid kassan. Betalar igen. Och går därifrån.
Hon känner sig rätt nöjd över inköpet ändå. Trots att det svider varje gång kronantalet minskar på kontot.
Nu kanske hon ändå kan klara helgens äventyr. Med skyddande paltor. Som inte naket blottar hennes kropp.
Utan i stortsätt täcker varenda liten hudyta. Dock utan att vara för varma.

Hon har som sagt haft en lång dag. Men förmodligen inte längre än någon annan.
Hon är glad. Trött. Nöjd. men också en smula rädd.
Men det hör till det vanliga.

Hon har jobbat klart för veckan och imorgon lyfter hennes flyg som ska ta henne till en helt annan plats.
Hon önskar sig en resa med lugn och glädje. Hopp och kärlek. Inspiration och liv.
Hon återkommer. När det passar sig.
och hon önskar. Att någon finns där. kvar. där och då.

© a hint of where she's going..


an there she goes in the way of her, again.


hon pustar återigen ut.
framför sin 17tummare. macbookpro.
hennes kärlek. hennes livräddare.
men också ångestsyndrom.
precis som med allt annat. så har det ljuva både avigor och rätsidor.

hon går igenom dagen.
från ögonens uppslagning och vidare.
en stressig dag konstaterar hon.
ett möte. som gav en hel del.
men som också krävde, desto mer.
efter det hastade hon fram mellan jobben.
solens strålar får vänta.
hon drabbas av små ångest attacker.
hon känner den svenska pressen.
sol - ut - bli brun.
hon njuter inte av värmen egentligen.
men känner att hon måste.
för att det finns en oskriven regel.
men hon stretar emot sina inre röster.
gör det hon vill.
väljer skuggan.
och frysen på lagret.
hon har bestämt sig. för att resa och se solen.
sedan.
när njutningen kan göras maximal.
nu gäller det att jobba. tjäna pengar. och kriga.

inte förrän strax före sjutiden kan hon sätta sig till bords och käka en god middag.
hon är varm. trött. men ändå glad.
hon har gått emot sina rädslor.
hon har öppnat sitt inre. en smula.
hon känner. att hon är. på väg. någonstans.
kanske. på väg. mot livet.


© stucked. in a net. of colors.



in the way of "she"


Hon vaknar av att mobilen vibrerar. 07.44.
En snabb kalkylering, knappt 7 timmars sömn.
Men hon är inte trött. Snarare klarvaken.
En blick på telefonen. Sms. Kan du jobba?
Än mer klarvaken.
Självklart. Hon rycker ut. eller in. No doubts.

Morgonbestyren sker. Precis som varje dag.
Den rödrandiga skålen, yoghurten, flingorna, de perfekt iskalla bären.
Mackorna. Bregottet. Osten. Ägget.
Och så viktigast av allt. Teet. I en to-go-cup.

Kläderna. Hon grämar sig. Kläderna. Vad fan ska byltas på denna dag.
Det är sol. Hetta. De mörka mjukisbyxorna duger inte. Knappast pyjamaströjan heller.
Ångesten kryper sig an.
Hon önskar hon kunde ta shortsen. Och en slapp t-shirt.
Men hon vågar inte.
Hon vet hur hon ser ut.
Hon orkar inte blotta den späda kroppen. Vill inte visa att hennes revben tydligt markeras under det icke existerande underhudsfettet. Hon törs inte. Hon vill inte. Hon äcklas.
Efter en rad byten blir det de gamla vanliga.
Uppkavlade jeans och tjock hoodie.
Trots värmen.

Dagen rullar igång. Hon sköter sitt.
Tunnebanor och bussar för henne fram och tillbaka mellan olika destinationer. I öronen sitter iphonens lurar. En ljudbok gör henne gott sällskap.
Hon går gärna mitt i gatan. Vägrar väja. Låter andra få anpassa sin gång.
Hon har huvudet högt. Ser världen.
Lapar in en del sol. Trots allt.
Hon är rätt säker. Rätt stolt.
Under den magra ytan.

En lunch på en man hand. En fika på samma sätt.
Hon passerar en person hon mycket väl känner igen. Men väljer att dra på sig osynlighetsmanteln. Hon orkar inte hälsa.
Det är så hon fungerar. Hon är ensam. Men tar inte sina chanser. Hon är så dubbel. I allt.
Hon fortsätter eftermiddagen längs stadens gator. Tittar in i en och annan butik. Men köper inget.
Hon har ingen lust att slösa pengar.
Ingen lust att spendera.
Hon åker hem.

Kvällen består som vanligt av middag och lite allmänt familjeprat. Lite korsord. Lite internet. Arbetsförmedlingen måste ju kollas.
Och så hamnar hon framför sitt liv. Sin blogg.
Hon plitar ner ett par ord. Eller egentligen alldeles för många.
Varför vet hon inte.
Men hon älskar att skriva. Och låter bara fantasin flöda.
Hon får lov. Att vara sig själv.
Hon får lov. Att vara kreativ. Och skapa.
Kanske ett livsverk.
Who knows.

Klockan tickar an och kvällmålet intas. Timmarna som återstår ska spenderas i lugnan ro. Kanske en dusch. Kanske en film.
Hon behöver också förebereda sig.
Inför morgondagen.
Då ett nytt möte vankas. Med den hon kallar, Mr. Right.
Hon är nervös. Rädd.
Men nöjd.

Hon vill ju.
Bli fri.





in blue and yellow

© by me.

 

dagens insikter:

att ikea är komplicerat lätt.

att slå i huvet kan göra ont. fasligt ont.

att regnet suger.

att jag snart drar.

att berns asiatiska bjuder på riktigt god middag.

att jag är grym. på korsord.

och kanske viktigast och finast av allt.

att jag är så förjävla tacksam. över dig mamma. jag älskar. älskar. älskar. dig. och en vacker dag. ska jag visa det. och tacka dig. håll bara ut.

 

tack & hej .

 

 


the unplaced part.

© två bilder som jag har lite svårt att placera. de är inga favoriter, långt ifrån. de är inte speciellt bra. alls. men samtidigt har dom något. som gör att jag inte kan skiljas från dem. kanske finns det en smula jag inom dom. kanske.

 

hur som helst. känner att bloggen här fått sig en liten negativ stämning över sig igen. men just nu sker saker. som inte är riktigt sådär lätta att ta itu med. eller skriva om. eller snacka om. men det kommer kanske en vacker dag då jag pallar det med. pallar med verklighetens ärliga sida.

men tills dess. är jag kryptisk. jag kan komma att säga A, men inte B, eller kanske B, men inte A. ibland. men det är ju för att jag använder denna sida mest för mig själv. och mina reflektioner. inte för er läsare. eller jo. det med.

jag försöker stundtals att bjuda på något. på mig själv. men vette fan om jag lyckas. spelar kanske heller ingen roll.

och damn. nu är jag återigen på villovägar och bara snackar goja.

borde istället återgå till mitt rensande i rummet. allt. jag menar verkligen varenda liten pryl. är utslängt och utspritt på golvet och i sängen. need to do something åt det.

men som sagt. i och med min livssituation just nu. kanske jag återigen kan ge mina bilder mer utrymme, än mina naiva texter och tankar..

 

ciao


just an ordinary day.

 

för första året. vad jag kan minnas. har jag överhuvudtaget inte "firat" denna midsommarafton.

jag har jobbat. promenerat med hunden. tecknat. och tagit det allmänt solo.

ingen sill. ingen nubbe. ingen potäter. ingen små grodorna. ingen flagga. ingen midsommarstång. ingen box-dans.

en helt simpel fredag.

inte ens en färsk jordgubbe har passerat mina vägar.

men vem säger att man måste fira. vem säger att man måste ha gott sällskap och leka barna-fulla-lekar.

nej. jag gör dagen till min egen. och låter det vara så helt enkelt.

för jag. jag bestämmer. över mitt liv. right.

även om jag gärna hade velat bli tillfrågad eller inbjuden till någons veranda. grillstund. eller picknick. m.m.

men det kanske kommer.

i ett annat liv.

 

© in this world. i kind of can't. find my place.


a day in june


when every step. is pain.
and every breath. is hard.
you need a break.
some time to think.
about stop thinking. and just doing.

...


over said and done.



it's complicated.

it's more, than complicated.

det är invecklat. svårbegripligt. obeskrivbart.
det svider. gör ont. skär.
men någonstans. djupt där inne.
drog jag lättnadens suck.


ett möte. med absoluta mr. right.
och jag har varken ord eller text.
jag är.
ett.


© me by me.


får se hur det blir framöver. men jag har en hemlighet. som jag inte tänker tala om nu. men den hindrar mig. från ärligheten. och jag gillar inte falskhet. så hur mycket personligheter som blottas här. får vi helt enkelt se. med tidens gång.

re-live it


för andra gången inom loppet av en vecka har jag trotsat mina största fobier och entrat en hospital byggnad.
idag för min egen del.
jag blev lagd på en brits. täckt av plast och papper. fick benen fastspända i en snedställd position och över mig brummade en scanner.
nej. ta det lugnt. knappast så allvarligt som det låter.
bara en simpel genomgående sökning med laserstrålar och röntgen.
svar väntas inom en vecka. lite nervös.

sedan har jag arbetat och tjänat pengar.


imorgon tänker jag göra det. det som jag mest av allt fruktar. det som gör ondast.
jag ska återse en byggnad. en korridor. en människa.
ett nytt möte. som kanske kan föra mitt liv framåt. eller bakåt. beror på.
men imorgon alltså.
smaskar jag i mig syrligheten och bryter en troget själv-lovad eder .

håll en tumme. eller två. eller kanske tre. om du har.



tack.

© by me


a little piece of my heart.

som sagt. ingen idé att sia om veckan.
ganska på sekunden efter att gårdagens inlägg postades plingade telen till och vips så var schemat typ fullspäckat igen.
jobb idag samt casting. jobb imorgon samt läkare, jobb på onsdag samt möte med mr right, jobb på torsdag och gamla jobbet på fredag. spännande va. eller inte. men men. det är bara att pressa samman käkarna och elda på.
men det är rätt skönt också. att liksom fylla sina dagar. spelar mig egentligen ingen roll med vad. men bara den stilla, tysta, ensamheten, inte behöver gnaga och bita. så är jag nog rätt nöjd. även om jag kanske låter en aningens tvärtom.

jag tackar återigen för att vissa av er läsare är så fina. söta och rara.
makes me live.

kramkalas på er.

© by me. to fall. or not.


sometimes you need to find something new.

Efter två långa dagar utomhus på golfbanan är det inte mer än rätt att säga; jag är trött.
dessutom blev dagens pass knappast lättare av att det iskalla regnet sköljde ned över mig.
men jag bet ihop. som för det mesta. stod ut. för det var ju såklart roligt också. trots att jag inte kunde känna mina fingrar och tår av köld.

jag har nämligen bestämt mig för att testa nya grejer i livet. och lotten föll nu på golf. så nu har jag gått en intensiv kurs över helgen för att lära mig saken. och ja. tro't eller ej, men jag gillar't. skönt. och lagom ansträngande.
dock saknar jag all så kallad talang. men det kanske kommer. en vacker dag. på pensionens höst.
annars så har jag lärt mig att skita i just talang och duktighet. så länge jag gör det för att det är roligt, så är det okej.

just nu blickar jag ut i regnet. har lite små ångest. söndag och regn. no good combo.
jag ska inte sia om kommande vecka. men den lär knappast bli lika fullspäckad som föregående.
på schemat finns ett par viktiga läkarbesök, möten och aktiviteter.
men som sagt. mycket tomhål därutöver.

nu ska jag blunda för omvärlden. vrida upp volymen på ljudboken som jag just nu fastnat för. käka en bit kvällsfika. och försöka klura ut vad mitt livs nästa utmaning ska bli.
kanske att krossa den där förbannade bubblan? som jag ständigt omges av...

© random by me - i promise, i didn't kill it.




to survive. this is how.

 

när orden inte räcker till.

när munnen inte rör sig.

när hjärtat och hjärnan bubblar över.

när jag tänker.

kan det bli såhär.

jag skapar.

och det är mitt sätt.

att överleva.

 

hur gör du?

© by me.


the truth about it.


det finns vissa saker.
som svider.
en av dessa är vänskap.
ordet. innehållet.
jag har vänner. ett få tal.
och kanske har jag än en gång varit för naiv.
när jag idag inser.
att det återigen bara handlar om yta.
i somliga fall.
att jag ännu en gång.
fallit för tilliten för snabbt.
och lämnad. ensam.
vad gör jag för fel. och varför.
jag frågar mig själv.
det ekar.
tomt.


© by me

play it by no rules.

© by me - color vs not color ? -

 

det handlar om att våga.

våga vara.

sig själv.

även när.

det går emot.

stand up. be strong.

i live by that.

-pt-


until i stop. or drop.


som sagt. water over the head är taget. eller kanske snarare ett fall á la niagara.
lite mycket för stunden. till och med för mig.
det är vakna, frukost on the go, jobb nr 1, jobb nr 2, golfkurs, bror, foto, äta, där emelland söka nya jobb, fixa, dona, tvätta, städa, vila (?), andas, ta hand om "besvären". jobba på det sociala, finna mening. dagarna är långa. tempot är högt.
men jag vet. snart kommer det stunder då jag klagar över lugnet. 
så hey. bloggerian kanske inte är prio numero uno just nu.
men jag lever än och knegar på. och återkommer när tiden finnes. lite då och då helt enkelt.

en liten bild kan jag dock bjuda på. för den som behagar.

© by me - my love. my flower. my macro.




how. to. live. in. balance.?

© by me - random - archive

 

man skola icke klaga. men ack så trött jag är. på mångt och mycket.

mest kanske jag ledsnar på mig själv.

och en del på så kallade vänner.

men i slutändan. ligger nog bollen hos mig och min natur.

 

jag har tackat ja till en utbildning till hösten. inte den jag drömde om. men till en lite mer rimlig och ekonomiskt acceptabel sådan. jag har fixat ett jobb till sommaren. åtminstone 4 av alla långa veckor. ett jobb som kräver extremt mycket. ansvar och kropp. tid och energi. men jag fick chansen. och kunde inte säga nej. jag ska klara det och jag vill klara det. om jag än så ska knocka in i den där jävla väggen och muren. jag tutar och kör. tills jag dör?

äh. skitsamma. veckans dagar går därför åt till inlärning och medföljar jobb. tufft. men sysselsättande. jag slipper sitta hemma och glo in i universum. men samtidigt bubblar oron och stressen inom mig.

ambivalent och tvetydig. som vanligt.

(lär dig leva i nuet för fan!)

 

utöver det har jag funnit en ny värld. det extremt smarta konceptet - ljudbok. så jävla härligt. testa vettja. och utöver det så bygger jag upp min erimitet genom att inte träffa en kotte utöver den familjära sektorn.

nej. inge mer gnabb nu.

ciao.


when the unplanned day becomes something bizarre.


ja. jag gick och lade mig igår med ett visst obehag men samtidigt med viss härlighetskänsla.
måndag - ledig. tomt. ensamt. en dag att bara vara.
men nej.
istället har jag spenderat allt för många mil bakom ratten. miljontals minuter i väntrum och pratat med sjuttitolv olika läkare och besökt ett antal sjukhus och vårdmottagningar.
nu har jag blivit "avbytt" och sitter med en överfull tallrik käk och låter vissa trött&meningslöshets tårar rinna.

och nej. det är inte jag som råkat illa ut. utan en människa som ligger mig extremt varmt om hjärtat behövde lite röntgen och gips och skit. inget allvarligt. så chill down. men vården tar ju tid. erfarenhet på den punkten har jag iallafall.

har dock hunnit med en sak till.
jag har postat brevet.
fyfan. men ack så skönt. någonstans. djupt där inne.

återgår till min middag. tack & hej.

© me by me. it's colorful.





safety insecurity in a lot of words.


trygghet. otrygghet. falsk trygghet. inbillad trygghet.
det finns som sagt mängder av tillstånd av just trygghet.
jag söker ivrigt. ständigt. idogt.
efter någon form av äkta. trygghet.
vad det är.
vet jag nog inte.
jag bara drömmer. om en värld. ett liv. där någon stoppar en om man faller. lyfter en även när man står och driver en framåt när man redan stegar mot ljuset.
ett liv där pilen pekar mer upp än ned. eller åtminstone vågrät. där man hanterar oanade situationer. klarar stress. ler. njuter. lever.
naivt. i know.

men det värsta just nu. är att jag har en trygghet. skapad ur en otrygghet. skapad för att överleva. skapad för ett måste.
det är en trygghet som inte fungerar. i längden.
den duger. men inte mer.
ska man nöja sig.
eller våga släppa den otrygga tryggheten, chansa, hamna i riktig otrygghet för att sedan kanske lyckas dimpa ner i kategoring, äkta trygghet.

ja det. det är min fråga. så här en söndag i juni.
och om du inte fattar någonting av mitt svammel. är det helt rimligt. för vad jag skriver. är just ord och svammel. som för mig är självklart. men som ingen annan. riktigt hajjar.

ciao.



© me by me


just look. and learn.

© by me. an eye is watching over you.

 

En liten ros med ett hål i sin själ
Som gjorde rätt men av dåliga skäl
Hon hade drömmar om status och flärd
Men hon blev slav för sitt eget begär
Hon vet inte vad hon känner för
Lågan slocknar utan tändstickor

-d.a.r.-


it will spinn your head around.

 

 

i'm killing me softly

i will fill out the paper. lick the envelope. and walk to the mailbox.

just because. i can. or maybe. i just believe. naiveness.

© by me. varing. don't look to loong.

 



work. the only way to survive?


a bit better
today
om det intresserar någon.

jobb. från tidig otta till halvsen eftermiddag.
och ironiskt nog spenderade jag mina små korta raster med att söka nya jobb.
för det är typ allt ja gör.
platsbanken. jobbsafari. m.m. m.m. 
eller inte.
känns lite halvtragiskt.
men va fan gör man.
inte klagar iallafall.

man vässar ihop gaddarna. spänner armmusklerna. fäster blicken och kör på.
i tron. och hoppet. om att ens dag kommer.
snart.


så länge får fotovärlden hålla mig vid liv.
här från en underbar fotografering:




© by me - modell: frida.


3 words. no more.



besviken
ledsen
arg



© me by me.
old.

two oceans of beautifulness.

©  two of one. by me.

 

exotiskt hette ute.

jag inne på ett lager.

långt bort i universum.

nio till fem jobb.

eller snarare åtta till sex jobb.

men hey. i made it. och jag är stolt.

och trött.

och död.

(och likblek. då solens strålar inte riktigt går i genom plåt och betong.)

 


turn the page .


6 e juni. the swedish national dag. blått och gult. gult och blått. flaggor. solsken. jordgubbar. skumpa. saft och bullar. is. småbarn. ballonger och serpentiner. you name it. somliga tar alla tillfällen i akt till att fira, skåla och skratta. det är picnic och middagar. grillning. gäster och umgänge. kamratskap och släkt. allt.

jag avstår. avböjer. nekar.

just idag är inte min dag. modet är inte uppe. jag pallar inte folkmyller. människor i mängder. sociala kunskaper och falska leenden. jag orkar inte blickar. kommentarer. frågor.
just idag. har svagheten satt sig in. och jag accepterar det till viss del.
jag nöjer mig med sysslor som stillar mina sinnen utan extra påfestringar. jag nöjer mig med dagen. här och nu.
trots att jag någonstans innerst inne också önskar att jag kunde sitta där på filten. i gräset. bland folket. och njuta.
men icke just nu. icke just idag.
men jag hoppas och önskar. att chansen kommer igen.

det stundar en vecka med jobb som jag inte vet ett skit om. oförberett. oanat. oplanerat. jag hatar det. men samtidigt är jag glad. ett jobb är ett jobb. ett jobb är sysselsättning. ett jobb är pengar. om än så bara för ett par dagar.

nu ska jag ta mig ner till the kitchen och koka ihop en middag för att sedan avnjuta den i lugnet. harmoniskt. inte sant.

men först vill jag visa en bild från gårdagens fotoshooot.
i temat, galenskap. med glädje.

© foton av mig. modell: frida.

färg eller svartvit?





around my neck.

 

and in my heart.

 

you find this. and a lot more.


find the new you.


om jag säger blommor och blad. trädgård och växter.
så drar jag direkt en koppling till morsan.
det är så mycket hon så det finns inte.

och jag antar att det ligger något i klyschan "man blir som man umgås". för jag har mot alla odds gått och funnit en viss kärlek för just detta. blomster och trädgård. det vilar en speciell harmoni över orden och dess verklighet. det är rogivande och skönt. kreativt och skapande.

nej. jag skojar inte. och jag har förhoppningsvis inte gott och blivit tokig,
utan jag har bara funnit ett nytt intresse och en ny passion.

(känner att vissa sneglar åt sidan, himlar med ögonen, småflinar och hånler åt detta. men det spelar mig ingen roll)

så dagen har jag spenderat på plantagen och i trädgården. sått lite växter. odlat lite. städat. fixat. donat.

dessutom lät jag för ett par veckor sedan min spontanitet gå lite för långt. jag råkade slänga iväg en ansökan till en floristutbildning och kom visst in. så vill jag kan jag satsa stort till hösten. men har inte riktigt beslutat mig om den saken än.

hur som helst. en uppmaning till er som är lika rastlösa som jag ibland. testa nya oanade vägar. ibland finner man nya ögonstenar där man minst anar det ;)


© by me. det fina i kråksången är att ju att man kan fotografera sin blommor och växter :D





there are always two sides of the story.

© by me - more parken pic's.

 

hey vad det har osat värme här i världen i dag.

vad jag tycker om det? jo. lite både och. skönt. men ack så painful.

memories can kill. men biter man ihop och pressar samman läpparna kan det funka. måtte det funka.

jag har spenderat dagen på stadens gator och i trädgårdens grönska.

jag unnade mig en och annan present liksom vila under solens strålar.

dock svider det med blickar och folkmyller blir allt mer och mer skrämmande.

och att jag återigen bangar ur en rolig aktivitet p.g.a. ensamheten skär det med.

men en dag är det jag som njuter.

one day. some day.

 


under the oaks, i'm free.

© foton av mig.

 

det är därför jag lever.

detta är beviset.

på min filosofi.

fan vad jag älskar det.

skapandet. kameran. tekniken. leken. spelet. känslan.

 

 

en dag i en park. vackert till tusen. saknade endast en modell att porträttera. annars var det en smula magiskt. eller vad tycker ni. av bilderna att döma.

 

love.


one step here. another there.

© av mig. en random arkiv bild. orkar inte vara up-to-date och lägga in någon ny. hoppas ni inte har något emot dessa old pic's somm kommer upp lite då och då.

(och fyfan vad jag måste lära mig att inte change:a mellan svengelska och andra språk. blir lätt lite små nördigt. men hey, moi like that.)

 

jag sitter här och försöker få ihop det så kallade livspusslet. bläddrar i kalendern, fyller i och donar. jag brukar inte använda mig av kalendrar. men nu har jag visst ett behov då jag annars skulle glömma bort det mesta. hur som helst så skrämmer den mig mest. vecka ut och vecka in fyllda med tomrum. jag skulle ju inte ha ännu en gå-hemma-och-vanka-fram-och-tillbaka-sommar. jag skulle ju ha jobb. 24-7. jag hade ju lovat mig själv det. men inte fan är det lätt när jobbvärlden ser ut som den gör och min kunskap inte riktigt verkar vara sådär jätte eftertraktad. för vem vill egentligen anställa någon som är komplicerad och inte akademiskt utbildad. (svaret kan jag utantill. noone)

jag borde inte klaga. egentligen. men det är så. typ återigen frustrerande. att ingen fattar vad man besitter för kunnighet och vilja. jag menar. egoistiskt nog, så kan ju jag lika bra som andra. i alla fall ibland.

men men. jag andas djupt och försöker ta en dag i sänder och hoppas på underverk. nothing is impossible och plötsligt händer det. right.

 

ciao.