nothing is impossible, klichéeartat nog.

© by her

 

ingenting är omöjligt

ingenting är omöjligt

ingenting är omöjligt

 

hon försöker bara peppa sig själv.

det kan kärva och ta emot

men hon ska aldrig ge upp

en dag.

ska hon visa världen 

hon tror, på sig själv,

gör du detsamma... ?


say goodbye to the quiet noise.

Så var friden över.
lugnet och tystnaden.
är som bortblåst.

en vecka. 7 dagar. har hon levt och hållit hushållet.
ensam.
det var det som var det speciella.

kanske ingen big deal.
men för henne. var det ett stor steg.

ansvar. tillit.

som ett litet barn, som lär sig gå hem från skolan själv.

men hon gjorde det. klarade det. och nu. när verkligheten kommer tillbaka.
känner hon ångesten stiga.

hon hatar ensamheten.
men i denna flersamhet, känner hon sig inte riktigt, trygg?
hon är.
dubbel.
ambivalent.
knäpp.



© by her -

men med kameran i sin hand. trivs hon bättre än bäst.


the spider in the net. or on the flower...

puh. fredagen är här. jobbveckan för hennes del är över. tre av fyra. det återstår alltså en vecka. sedan är det återigen tomt. kalenderns dagar ekar just av tomhet. det skrämmer och oroar. naivt måhända. men hon söker ju trygghet. inte ovisshet.
hon har ännu en gång hamnat i beroendet av platsbankens site. trots att det aldrig hjälper synar hon annonserna dagligen. flera gånger. arbetspolitik... kanske en fråga värd att engagera sig i? dock inte för hennes del. inte nu.

hon valde att "unna" sig en sväng om längs stadens gator efter sista arbetspasset. dock hamnade hon mitt i city. och där trivs hon knappast. får hon välja, ligger den södra sidan varmare om hjärtat. men idag blev det alltså kärnans mitt. och bland alla turister och annat folk spatserade hon omkring någon timme.
köpte något gjorde hon inte. om man inte räknar in en yoghurt, en liter mjölk och en smoothi.
men det är ju knappast av intresse.

hon har även under veckans gång lyckats höra klart två till av Torsten Wahlunds upplästa böcker. Hon känner sig litterär. Vilket hon är nöjd med. Lite allmänkunskap får hon i sig allt. i lagom små, eller kanske stora, doser.

nu ska hon ha helg. vad nu det innebär...
men klarar hon sig till imorgon, så har hon som sagt klarat en speciell vecka. och det gör henne stolt.

hon tackar för sig, och bjuder på lite bilder.
allt gott.


© av henne.


avoiding

ännu en gång har hon gjort det.
gömt sig.
för någon. hon egentligen borde sagt åtminstone hej till.
men hon tordes det inte.
rädslan, ångesten, och fel känslan tog återigen kommandot över hennes agerande.

varför, kanske någon undrar.

och ja, hon gör detsamma.
hon är stolt att vara den hon är. hon har lärt sig att inte ta någon skit och att omvärldens åsiktet bara är en droppe i havet och inte spelar den minsta roll för hennes liv.
men.
hon ids inte med när hon måste förklara sig.
när hon måste låtsas.
hon orkar det inte.
ytliga kontakter, blir lätt så, just ytliga.
hon ser hur de missuppfattar. hur de gör sina bedömningar. hur de tolkar.
och då spelar det ingen roll vad hon säger.
hon blir inte betrodd ändå.
för så är det.
det förflutna följer en.

och det. det kan svida.


© another way of freedom. in her dreams. by her.


fly. baby. fly.

© by her

 

hon drömmer om att kunda sprida sina vingar.

våga flyga fritt.

inte hindras.

just like the butterfly.


hon vågar inte hoppas.

inte tro.

men hon har en svag och skir känsla.

av att hon långsamt stegar

i rätt direction.

idag gjorde hon något.

hon inte gjort.

sedan den där hösten.

den där mörka.

hon darrade.

rädslan var stark.

men hon gjorde det.

hon.

ensam.


four in love

© fyrtal - by her -


Hon vill inte skriva så mycket idag. För allt är tomt. tyst. öde.
Bilderna dock. Alla något olik den andra. Talar sitt språk.
Hon vill.


reminder : in här och gilla‚ http://www.facebook.com/pages/Skrapan/387094899240
gilla sedan här‚ http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150269198644241&set=a.10150235885834241.331720.387094899240&type=1&theater

the big wish


Hon har egentligen svårt att förstå.
Sina egna tankar.
Men det är knappast en nyhet.
Hennes logik är inte alltid logisk.
Just nu kretsar det kring något man inte nämner. Egentligen.
och hur hon överhuvudtaget kan fundera i dessa banor just nu,
när världen, åtminstone norden, är i sorg och vrede, är ett mysterium för många.
Men hon styr inte sitt huvud. Inte just för stunden iallafall.
Vad är det hon har där uppe? Vad är det som förbryllar?
Som sagt, så är det något man inte "får" tala om.
Man är då knäpp. Egoist.
Men hon bryr sig inte. Hon behöver bara få ut vissa känslor.
Först och främst saknar hon en människa så det gör ont. Hon vill gråta. Men tvingar tillbaka tårarna.
Någon gång måste hon ju för fan växa upp. Ensam, stark. No comments.
Det andra som yr omkring. Är hur hon ständigt intalar sig själv, att hon klarar av sin kommande och pågående förändring.
Att hon inte bryr sig om omvärlden inte orkar. Om alla försvinner.
Men hon kan inte undgå att önska. Att någon bara stod där och sa orden till henne. Någon annan. Inte hon själv. Inte hennes mor. Dessa röster är så inmalda att de knappast ger någon effekt.
Men tänk om någon, bara någon, kunde yppa orden, säga att hon duger, nu, men ännu mer, sen.
Hon önskar någon höll hennes hand när hon ska passera övergångsstället.
Hon önskar någon slog den där signalen. Knappade iväg det där messet.
Hon önskar. För mycket.
Hon vet att det är naivt. Somliga skulle säga att hon söker uppmärksamhet.
Men knappast.
Hon söker något annat.
Något som kallas stöd. Trygghet.
Tror hon.

Hon skriver dessa ord, för att hon tror, att ärligheten, varar längst...inte för att hon tror, att hon är någon. eller något. det är liksom inte hennes stil. hennes typ. 

© by her . she believes in her self. even if you don't.





right in the middle. what do you think about that?

© by her - the pt -

 

ännu en gång börjar en helg lida mot sitt slut. eller förvisso, är det många timmar kvar som ska dödas innan hon kan lägga sig på sängen och sluta ögonen.

Hon är förvånansvärt pigg. för att inte ha sovit många timmar under den gågna natten.

hon vet inte varför. men hon vaknade av till ständigt och till slut gav hon upp försöken med att somna om. hon tog tillflykten till datorn och bildernas värld. bland annat färdigställde hon fotografiet ovan.

hon är nöjd. vad tycker andra?

 

det spelar ju förvisso ingen roll. men om någon annan kan glädjas eller få något sinne stillat, så mår hon en smula bättre ändå.

och bättre mår hon ändå. för hon har känslan.

finns så mycket i världen hon vill göra. se och möta.

nu. nu. nu.

inte sedan.

men hon vet.

grovjobbet skall göras. först. innan.

annars går det inte.

inte i längden.

hon vet det.

erfarenhet. är något hon lärt sig.

use your misstakes. så att säga.


in the black and white.

Hon är glad. Hur man nu kan vara det en dag som denna.

Hon har givetvis vårt grannland i tankarna.

Men personligen. Så är hon nöjd.

Hon har återsett två vänner.

Och det säger sitt.

Allt.

Hon tycker det där är svårt. Det där med vänskap.

Men hon lär sig. Och blir nog bättre, för varje gång hon utmanar sig.

och som sagt. idag är hon nöjd.

Nedan följer lite skisser. mitten är originalet. en del av hennes, såkallade, historia. som hon just nu bearbetar med hjälp av sin konstnärliga sida.

© by her.


through the diffuseness. through words and the lens.

© her way of seeing it, the diffusing part.

 

Ännu en solig och het dag. Dock med en smula vind.

Ännu en jobb dag. Dock väldigt kort.

Ännu en fredag. Dock har dagarnas titel ingen betydelse just nu.

 

 

Hon är hoppfull. men också en aningens... låt oss säga, rädd.

För hon har en speciell vecka framför sig. En speciell helg.

Inget vidare innehåll än så länge.

Men speciell.

Mer om varför. Kommer sedan.

 

 

Hon har genomgått vissa förändringar senaste dagarna. Svåra. Hårda. Tuffa.

Men hon har varje gång, känt sig stolt.

Och det. det är något hon värderar högt.

 

Hon önskar och hoppas innerligt, att de leder till lite ljusnande. Men hon biter sig ständigt i läppen. och oroar sig för. att ingenting ska ske. att det diffusa. gråa. mättade. ständigt ska infinna sig.

hon ber och önskar. på knäna de bara.

att det förstnämnda inträffar.

hon hoppas du är med henne iallafall.

 

annars har ju, mr. right.

 

 


a drop. is enough.

© by her - a rainy day like this.

 

hon blickar ut genom fönstret. men vänder snabbt tillbaka huvudet mot datorns skärm.

gråhet. dysterhet. regn.

hon bör dock inte klaga. hon har både jobbat och spenderat kvalitativ tid med sin mor.

men hon känner ändå.

hur det där, faktiskt allt mer vanliga, go:et, liksom tagit sig en djup vila.

kanske vaknar det till snart igen.

kanske inte.

 

hon vet ju att efter regn, kommer sol.



nu ska hon googla vidare. hon planerar. filosoferar. och framtidsdrömmer.

 

 

 


she realize. the now. not the past. not the future. but finally, maybe, the now.


Trots att hon är mitt uppe i sitt sommarjobb, är det först nu, hon riktigt börjar förstå att sommaren och ledigheten, är kommen. Såhär lagom i tid. Det är trots allt redan 20 juli.
Men det är alltså nu hon känner av det. När övriga familjemedlemmar är hemma. När dagar och nätter, inte längre skiljs åt. När tiden mest står still. När staden är tyst. Tom. och Lugn.
Hon får en smula ångest över hela grejen. Hela grejen med att saker och ting, blir annorlunda.
fast hon vet också, att hon någonstans där inne, gillar just sådana saker, som bryter det dagliga rutinerna och inrutade mönstren.

Hon har haft långa samtal med sin mor. Om vad som komma skall.
För hon blir också en smula nervös och orolig, över hur alla tycks planera sin kommande höst.
Det är studier. Resor. Kurser. m.m.
Hon själv. Måste främst lära sig leva.
Leva utan krav. Utan stress.
Men samtidigt måste hon sysselsättas. Stimuleras. Glädjas.
Hon vet inte riktigt hur.
Men hon har drömmar. Planer. Visioner.
Dock bara i skallen.
Än så länge.
Men hon ska. Hon lovar sig det dyrt och heligt. Främst, må bra.
Hon är 20 år. Hon är inte för ung. Inte för gammal.
Framtiden är hennes.
Om hon bara vill. Och orkar. Och har hälsan.

så det så.

Hon. är. stark.

© by her - the beautiful white wedding dream.

 



some other voice is taking over her head.


Dagen till ära vill hon dela med sig av ett tips.
Hon fann en ny värld, för inte alls så länge sedan.
Men hon är redan besatt.
Fastnaglad.
Nitad.
Men på ett bra sätt.

Hon fann ett place, kallat Storytel.
Det är en site, för ljudböcker.
Hon är medlem.
Hon tackar gudarna för det.
Senaste veckorna har hon hunnit med ett tiotal böcker,
som hon annars aldrig skulle orkat ta sig igenom.

Hon finner det skönt, att något annat kan uppta hennes annars så välfyllda huvud.
Hon slipper på så vis tänka själv tjugofyrasju,
dessutom är hon genom berättarens stämma,
aldrig riktigt ensam.

Må hända att det låter gammalmodigt och en smula, nördigt,
men hon älskar det. Och tror att kanske någon annan därute,
vill ta del av hennes råd.

Annars mår hon helt okej. Värmen tar lite kål på henne och jobbet likaså. Men samtidigt så är det skönt. Att ha något att göra. Att tjäna lite pengar. Att vara lite, självständig.


© by her - even the tiniest ones needs a space. 



Dessutom vill hon återigen (ja, hon är envis som en kastrull) påminna om denna;
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150269198644241&set=a.10150235885834241.331720.387094899240&type=1&theater lilla tävling.
hon vill så gärna lyckas liksom.
för att klaragöra hur proceduren går till, så måste man först gilla gruppen Skrapan, och sedan bilden.
Gruppen finnes här;
http://www.facebook.com/pages/Skrapan/387094899240

find the fire


Hela dagen har hon varit lite butter.
Lite på dåligt humör.
Kanske lite måndags-trött.
Kanske lite mycket tankar hade stört hennes natt.
Kanske hon bara vaknat på fel sida.
Hon vet inte riktigt.

Men nu lagom till att dagen börjar lida mot sitt slut,
så har hon fått tillbaka glöden.
Hon fick nämligen nya idéer om framtiden.
Dessutom fick hon sig ett par riktigt finfina bilder på sin kvällsliga fotorunda.
och sådant, det glädjer.

dock har hon inte mycket mer att komma med här.
hom borde gå till sängs.
jobbdagar väntar.

men först, en bild. som vanligt.

© by her

eh. que.

© by her .

hon vet egentligen varför hon visar denna bilden just denna dag. men det var den första som mötte hennes blick vid en snabb koll i arkivet. och allt behöver ju inte ha sin mening. ibland kanske ögonen bara behöver något att vila på.

hon vet heller inte om hon riktigt gillar den. fast hon vet att den speglar henne själv. hennes stil. genre. liv.

och på tal om det där med hennes liv. hon har haft en riktig tänkar-helg.

då hjärnan riktigt snurrat.

virrvarr.

hon vet ju så precis.

hur hon vill ha det.

men idealen hon bygger upp,

nås inte.

vägen är liksom för lång.

för krokig.

för bred?

för smal?

hon ger upp sitt huvuds verksamhet nu. hon behöver något annat.

något annat att fylla tomrummet med.

inte tankar.

hon funderar på att låta Torsten Wahlund återigen rädda henne.

eller kanske radions usla musik får duga.

äh.

hon ska iallafall inte skriva mer här idag.

för det är bara

ett space. ett mellanslag. ett onödigt nödvändigt ont.


she and a unique moment.

© by her - it's called, friendship.

 

hon önskar att bilderna speglade verklighetens vardag.

lite mer.

hon vet att hon har några få.

några änglar, eldsjälar, hjältar.

men ibland glömmer hon det.

det förträngs bort.

då det tomma och tysta tar över.

men de få förunnade och unika dagarna,

då sällskapet infinner sig,

lever hon på länge och väl.

 

 


the honestly thing

hon måste medge, att hon såhär på fredagseftermiddagen, eller kanske det redan räknas som kväll, milt sagt är trött.
efter en veckas arbete känns det. både fysisikt och psykist.
för inte nog med den heltidstjänsten hon antagit sig,
ska hon utföra uppgifterna som hon och hennes styrelse kommit fram till.
den där tvåmanna-styrelsen.
där hon är vice direktör, vd, och den andra parten, tituleras här som mr. right. 
och skall se till att saker och ting,
faktiskt blir gjorda.
men hon ska vara ärlig, att ljuga är fult, på denna punkt, har hon kanske inte varit felfri.
men hon har, trots allt, givit allt hon har. tror hon.
och hon försöker acceptera det.
att perfektionen inte alltid, kan vara på sin plats.
men hon vet. att om livet inte ska stupa på ända.
så bör det vara, just perfekt.
i detta fall...



© by her - it's a bit different, but that's how she is. and what she does.


och nu sluter hon sina ögon. en liten liten blund, sådär före fredagens gourmet middag, tycker hon sig vara värdig.

to listen and learn.

Hennes mor säger: du är bra. bäst.
Hon försöker ta in orden.
Suga på dom.
Som på karameller.
Och orden värmer.
Trots att de "bara" kommer, från just hennes mor.
Men hon önskar så innerligt.
Att orden och innebörden.
Kom från någon annan.
Flera andra.
Hon har ingen önskan om att ta världen med storm.
Eller göra stora avtryck.
Men hon vill ändå,
kanske ganska mänskligt,
att någon ska gilla det hon lägger ned all sin kärlek och tid på.
Bilderna.
Hon vill nå fram.
Men ibland,
är vägen mörk.
Hur ska hon finna lyset?
Hur ska hon göra.
För att nå dit drömmarna går.
Hon vet ej.
Men att giva upp.
Är inte hennes grej.
Hon ska kriga.
Til the bitter end.



© a piece of her work



the red and delicious, if it's frozen or hot.

Hon sitter där igen.
På soffans yttersta kant. i Hörnet.
En stor te kopp gör henne sällskap.
Jordgubbste från Paris. Kusmi Tea, to be exact.
Det är varmt. Och gott.
Och på tal om det röda bäret.
Så vill hon gärna stolsera med detta;


© pt

Det är en bild hon har tagit själv. På ett bär hon odlat.
Alldeles själv. Hon har fått ett par stycken. I sin egna lilla rabatt.
Sommar. I all ära.
Hon gillar dom egentligen inte. Bara frusna. Tinade på 450w, i tio sekunder.
Hon hoppas intresseklubben för anteckningar. Mycket vital information.

Annars är hon mest ett förvirrat frö.
Med ena foten på jorden.
Och den andra högt svävande i luften.
Som vanligt.
Med andra ord.

Hon vill också påminna sina läsare. Om att hon behöver er.
Här;
http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150269198644241&set=a.10150235885834241.331720.387094899240&type=1&theater

Adjöken.

she is there in the space between known and unknown. you've got it?

Hon känner sitt område. Utan och innan.
Varenda vrå har upptäckts. Varje litet hörn har synats.
Hon har gått på alla vägar och stigar.
Hon har besökt varje park. och likaså har alla dess blommor fotograferats.
Grannarna känner igen henne.
Hon vet vart hon är. Kan sin adress.
Sitt telefon nummer likaså.
Men hennes största dilemma.
Det som präglar hennes vardag.
Timme ut. Timme in.
Är hennes vilsenhet.
Hennes
lost.
in.
space.


hur kan man veta. och känna. allt så väl.
men ändå snurra runt.
och aldrig inse.
vilken jord man står på.
eller vilket håll man ska gå.
?


© and she don't like this. but in another way. she does.

she needs you. please.

 

hon drömmer sig bort.

hon behöver omvärlden.

det är bara en knapp.

just like.

edit : ni måste gilla gruppen "skrapan" för att gilla bilden :)

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150269198644241&set=a.10150235885834241.331720.387094899240&type=1&theater

© by her - magical world


bring the flower to life.

© by her - canon 5d Mark II - she is all in love.

 

Söndagen börjar lida mot kväll. Hon summerar sin vecka tyst för sig själv. Inga kommentarer.

Hon blickar istället framåt. Morgondagen. Jobb. Heltid. 4 veckor. Inga kommentarer.

Humöret varierar. Liksom måendet. Liksom glöden.

Men idéerna finns där. Djupt inne bakom skallens ben.

Hon ska gräva fram dem. Och börja bygga. Något nytt.


she's got it. enough.

hon suckar.
igen.
en tår strilar långsamt ned längs hennes kind.
hon är uppenbart ledsen.
sårad.
arg.
besviken.

efter en fin dag, med en fin vän,
så kommer där någon.
som raserar hennes tillvaro.
kanske återtar det henne till verkligheten.
men rädd och ledsen. blir hon.

mannen. för henne helt främmande.
kommer fram. som om ingenting.
fäller en kommentar. brer på med massa andra ord.
som i hennes huvud grötar ihop sig och bildar en sörja.
hon förstår vad han yttrar. men hon förstår inte hur han har mage till det.
hon får en klump i halsen. i magen knyter det sig. hon vill springa.
bort.
långt bort.
iväg från förorten.
staden.
dock inte landet.
men hon trivs inte. hon är rädd.
ledsen och rädd.

hon har fått nog.

en till tår faller.
hon biter sig i läppen.
inser att klockan är en hel del.
hon kan inte längre sitta och fördriva tiden med självömkan.
hon går.
med hopp om att det kanske ändå ljusnar.
men just nu.
är hon less.


© by her, greatful she's got her camera.

the greenflowers.

© by pt - it's the little touch, that makes the different.

 

hon pustar ut.

fredagskväll.
hon har haft en, låt oss säga, lång, vecka.
inte en plan har hon haft.
hon har försökt fånga dagarna.
carpe diem liksom.
men såhär i efterhand,
kan hon inte riktigt stoltsera med att hon lyckats.


hon följer sina rutiner. vaknar av sig själv. äter ett antal gånger. går lite ärenden. lagar ännu lite mer mat. ser lite på tv. lyssnar på lite bok. hänger vid datan. kollar mailen. frenetiskt. i hopp om att det ska ha dykt upp något kul. men oftast förgäves.
hon går en promenad. eller två. ibland med kameran. ibland på en man hand.
hon funderar. tänker och klurar. dricker te och vilar.
hon försöker njuta av varje andetag. Se livet för vad det är.
hon skapar drömmar. idéer och planer.
hon är. hon.


it's her true love story

© by her self.

 

She's all in love with her new friend. Her new life.


Hon har bestämt sig. För att drömmarna ska gå an. Hon. Ska aldrig ge upp. Aldrig låta kritiken svida in. Aldrig låta hoppet gå förlorat. Aldrig låta någon, stoppa henne.

Hon drömmer. Hon vill.

Hon kan.


her new love.


Idag har hon svalt ångesten. Krossat den där förbannade väggen.
Hon har unnat sig.
Hon har investerat.
Inte spenderat.

Att sprida pengar omkring sig svider. Att slantarna hon knegat ihop under årens lopp, bara försvinner. Det är något hon fruktar. Något hon har som svart sida. Hon vill liksom äta kakan samtidigt som hon vill ha den kvar.

Men idag gjorde hon det alltså. åt kakan.

Hon gick ensam till affären med bestämda steg. Ingenting fick stoppa henne. Ingenting.
Och hon fullföljde planen.
Hon blev må hända flera siffror fattigare. Men kanske, en karriär, rikare.
Om inte annat en smula mer lycklig. Trots att lycka inte sägs kunna köpas.
Men i hennes fall. Är den klyschan faktiskt inte sann.

Så nu sitter hon här. Med en fullformatare. Med den där drömmen.
Hon känner sig en aningens naiv.
Tänk att en pryl, kan få så stor betydelse.
Men hon är glad. Innerligt.
Och kanske är det huvudsaken.
Just nu.

I sina händer, har hon den. En Canon Eos 5D mark II.  Kärlek.

© a piece of her work.

 


 

Till salu finnes nu en del objektiv till Canon, batterigrepp, laddare, lensbaby, motljusskydd, filter m.m.

om någon är intresserad. just contact me.

pernillathelaus@hotmail.com

:)


the weekend in money.

 

hennes helg i paris beskrivs såhär. hon har sin stil. hon kör sitt race. resultat, down below.

 

© me - a weekend in paris. resultated in this..

 

just nu har en klump fastnat i halsen och en knut trasslat sig i magen. hon ska snart bege sig i väg. svaren har kommit. och personliga besked skall ges. hon är nervös. rädd. men vad finns där att göra?

som lindring trycker hon in iphonens halvtrasiga hörlurar hårdare än hårdast i sina trånga, redan förstörda, öron. hon andas. hör Torsten Wahlunds mjuka stämma. Hon blir en aningens lugnare. hon ber en snabb bön och hoppas för allt i världen, att hon klarar det.

 

 


because she, don't really know.

© by me - sunset - paris - eiffel

 

hon får ett par frågor. om varför hon börjat beskriva och formulera sig i tredje person.

svaret är inte givet. men på något vänster. känns det bara bättre så.

hon slipper på så vis känna sig utblottad. på samma sätt som en jag form bidrar till.

hon är kanske också lite rädd. innerst inne. för att tala om. hur hon känner och mår.

för hennes liv. går i vågor.

först bra. sedan mindre bra. och så fram och tillbaka. non-stop.

hon vet just nu inte. hur hon känner. hur hon mår. vad hon vill. vad hon gör.

hon bara är. hon försöker. och vill.

hon är utsedd till direktör. vice direktör. VD. för en styrelse. där hon. och mr. right ingår.

de planerar. hon ska verkställa.

det hon ska se till att göra.

är knappast lätt.

det handlar ju om liv.

och död.

och hon tror sig stå stark.

men aldrig vet man.

när benen viker av.

hon saknar.

en värmande hand.

 

...

 


she. with the hat.


Hon är hemma. igen.
Hon andas ut.
Men drar in en stor puff av oren ångestfylld luft.
Hon vet egentligen inte varför.
Resan. Den korta trippen. Satt fint. Den var. Välbehövlig.
Men hem längtar hon alltid.
Hur mycket hon än vantrivs i huset deras. I rummet hennes.
Så längtar hon alltid tillbaka.
Kanske finns där. En trygghet. Som hon trivs med. Även om den inte alltid. Gör sig.

Hon är en smula matt. Fyra dagar. Av långa promenader och tusentals tankar.
Av sällskap. Av prat. Av mat. Av sol.
Av omställning och annorlunda livsstil.
Kanske inte helt konstigt.

Hon har inte mer att komma med för stunden.
Hon har knappt ens någon bild.
Då hennes bästa vän.
Kameran.
Dog en smärre olyckssam död under resan.

Men mor sin fotograferade dotter sin. Här, med hennes nya hatt.


© by mom. me in my hat.