Skrivet den: 2011-02-19, kl: 16:32:47---
i tell you about it. because it's beautiful.
jo. som liten tös drömde jag ofta om smått bisarra och naiva saker. och önskade att sådant som bara skedde i filmer skulle bli min verklighet. ni vet hur man är. eller hur?
en av alla mina drömmar var att få leva ett cirkusliv. i vagnar, runtresande. med clowner och elefanter. precis som i tv-serien som jag så troget följde. där fanns ju alltid skratt. lycka. glädje.
så en dag. många många år senare. hade jag byggt upp en styrka som förde mig ett steg närmre just den drömmen.
jag fick en snabb idé och helt plötsligt satt jag i en cirkushall. utan att känna någon. eller ha den blekaste aningen om vad jag gjorde.
jag var avmagrad. fortfarande sjuk. och tillsatt ”endast nödvändig rörelse”. men eftersom jag inte hade sagt ett ord, förrän några dagar innan start till omvärlden var det försent att stoppa mig. och jag hade ju inbillat mig om att cirkus var en enkel match. bara skoj liksom. det hade jag ju sett. på tv.
dock var det i stort sätt helt tvärtom. det var sinnessjukt tufft. hårt. disciplinerat. någonting helt annorlunda.
men.
det fanns något i det hela som var precis sådär som jag hade önskat. glädje. lycka. skratt. den där befrielsen, som jag såg på dumburken, fanns. på riktigt.
när jag sedan satt där. i slutet av den träningen. den första. strechade ut mina taniga armar och ben. med blicken fäst på alla nya människor och prylar. slogs jag av en tanke. en tanke jag aldrig tänkt förut. en tanke. som ingen trodde jag kunde tänka.
men som helt plötsligt. där och då. kändes så självklar.
jag skulle från och med då göra allt. allt jag kunde. för att få leva. för att få bli fri. för fanns världar som cirkusvärlden. var livet värt att leva. och sjukdomen värd att besegras.
för första gången. under hela min såkallade historia. ville jag på riktigt. på riktigt. leva.
och varför jag skriver detta. är för att jag är så tacksam. över just det här. och för att jag vet nu. om man vågar följa sitt hjärta. och göra det man själv vill. så kan man finna. just det man söker. sin egen motivation. whatever it is. do what your heart want. och för att jag just nu. saknar lördagsaktiviteten. i cirkushallen.
© pt by pt. a smile. for life.
Underbart!
Du är så cool, kram! <3
Hej underbara Pernilla
När jag läste det du skivit gråter jag, för det var det finaste jag läst på länge , och jag ska själv försöka leva efter dina ord som kommer bli en stor förändring i mitt liv.
(för första gången. under hela min såkallade historia. ville jag på riktigt. på riktigt. leva.)
Jag ska någon gång våga maila dig så kanske jag kommer ännu längre i min utveckling , när och om jag får prata med dig kanske i TFN..
Kramisar
den här texten får mej att le, och bilden också för du är så fin och alltid så gryyyym, älskar att vågar gå dina egna vägar :) puss
Usch Pillan! Nu gråter jag. Du fick mig att gråta. Tänk att känslor kan vara så lika hos två helt olika personer. Du förstår inte hur mycket jag känner igen mig i det där.
När jag följde med dig den där dagen i oktober för att fota och jag bara låg på golvet med huvudet på min tjocktröja, för jag hade vågat ta av mig den... Den där känslan....
Åhh jag vet inte vad jag säga. Men du vet. Det vet jag.
<3<3
Trivs? Frågar du om jag trivs? Jag är frälst! Efter ett år älskar jag fortfarande det!! Tack för att jag fick följa med dig den där gången!
Oh ja detta var inspirerade! Och så glädjande, tack för att du delar med dig, det är just sån här som gör livet till ett ljus i mörkret. <3
SVAR: Åh tack! :D
Hej...jag har ara följt dig ett kort tag och jag kom in på din blogg via Jossie Aspeteg som jag följer på nätet o IRL.... Jag bara undrar vart du står i din sjukdom, jag förstår att du inte mår bra både via det du skriver men även hur du ser ut på dina bilder..jag hatar denna sjukdom som förföljde mig i 14 år typ....tänker på dig...ses här snart igen...kram från mig...
aw vad söt bild
