it won't let me down. it's called revenge.

det gör ont, när folk är emot en. det gör riktigt ont. när det man gör aldrig duger. och det gör ännu ondare, när man lagt ner extremt mycket tid och själ i arbetet. du vet att du gjort ditt bästa. men det räcker inte. det saknas alltid något. det är aldrig riktigt bra. det är alltid något fel.

jag mötte detta denna morgon. fick ett slag i ansiktet, en spark i magen, ett sår i hjärtat. bildligt talat.
tårarna rann. jag vek ner mig. gömde mig under täcket. önskade mig bort.
det var verkligen en "plötsligt händer det" situation, fast tvärtom.
plötsligt förstår man ingenting. man blir ett frågetecken. världen är upp och ned.

jag reste mig. smög in i duschen.
vatten, tårar, tvål.

så på en sekund, så slår det mig.
revanschen. viljan. envisheten.

jag ska visa världen. folket. tvivlarna. lärare, läkare, vänner, bekanta, alla. att jag kan. ändå. jag tänker inte låta ord förstöra, eller meningar rasera, mitt liv.

så på en sekund slutade tårarna droppa. och glöden började brinna.

varifrån allt detta kom, vet jag inte.
men jag vet bara att jag tänker inte ge mig.
falla. eller slava.
för jag ska gå min väg, och nå dit jag vill.
klyschigt, töntigt, naivt?
jag bryr mig icke.
jag har bara bestämt mig. för att det går.

© pt by pt



i need it too.

© pt by pt

 

everyday can not be like the smiling ones

some days, are just fading in grey.

you think you need to be happy

but you don't really know how.

you wait for something.

you hope for it.

but no.

the world is just not yours.

this day.


time is running late

© by pt .

 

less then a week

less then seven days

less then 168 hours

will i make it?


Erbjudande från StagePool! just for you :)

såhär på lördagsmorgonkvisten tänkte jag passa på att lägga ut ett sponsrat inlägg, med ett litet erbjudande till er fina läsare, så let's shooot:


Vill du vara med i tv eller reklam? Eller jobba som modell eller vara med i en musikal? StagePool publicerar varje månad över 200 annonser för jobb på scen eller framför kameran. Du hittar jobb för alla, allt från statister till huvudroller.

Just nu kan du som läser den här bloggen får två månader till halva priset av medlemskapet hos StagePool och dessutom få boken ”49 nej och ett ja” som är skriven av StagePools grundare Anna Clara Blixt-Modin. Boken ger dig konkreta tips till hur du ska göra för att få jobb som artist eller skådespelare

Använd bonuskoden SP70 när du anmäler dig på StagePool så får du rabatten och boken.

Välkommen till StagePool!!

 

så om du känner för att vara lite mer som mig, och satsa på det där smått omöjliga, så kika in detta erbjudande vettja! :)


the everyday shit.

my everyday life , ja för att vara så jävla vanlig tänker jag idag bjuda på simpla bilder från min vardag. mina obrutliga rutiner.

 

my day starts with this. i stort sätt alltid. linser. tanborstning och salva.

to continue with this. mitt smink. jag är långt ifrån en sminkoholic, men jag använder detta. foundation, mascara och ögonskuggor från Kat Von D :)

En annan daglig vana är att läsa tidiningen. ren och skär frukostnjutning.

och dagen börjar inte försän jag fått duscha. och känna mig så där riktigt dumb blonde.

 

och det är mina rutiner det. haha. ovärt kanske. men ändå.

 

och idag fortsatte jag dagen med att skriva min sista tenta innan plugguppehållet som jag nu inleder för de tre kommande månaderna. en lättnadens suck är dragen och jag ska nu bara fokusera på livet. i en vecka. sen vet man aldrig vad som händer ;)

och jag känner idag för att träna och tänker därför bege mig av till gymmet en stund. har förresten blivit stark(are) haha! märkte att mitt gamla träningsschema inte längre känns jobbigt. så jag fick öka vikterna några gram och helt plötsligt känner jag mig så muskulös. eller inte. men grym känsla iallafall!

(att jag fortfarande kör på de lättaste vikterna eller strax över behöver vi ju inte nämna. hehe)

kärlek.

 


materialistic true love.

this is what i do




© by pt

jag kirrar med min nyinförskaffade kärlek. för den som saknar mänsklig kärlek. får hitta andra lösningar. jag finner den i prylar. de stillar mina sinnen och gör mig allmänt lycklig och fachinerad. teknikens värld är faktiskt intressant. hur nördigt det än kan få låta. och jag kan faktiskt förstå de som sitter vid sina dataspel dygnet runt. jag kan själv spendera timme efter timme i photoshop.
och just därför valde jag att spendera mina intjänade slantar på detta ni ser i bilderna ovan. macbookpro 15 tum :)
dessutom trixar jag med en hemlighet. en hemlighet som ni får reda på snart. hihi

och annars ska jag spendera kvällen med att lära mig rädda liv. kind of good to know.
kärlek.

it's allright. i now know.

© pt by pt

 

i couldn't smile.

it was all to dangerous.

cause if i did.

noone would see.

the scar and bleeding.

inside of me.

but now i can.

i really can.

cause now i'm strong.

strong enough

inside and out.

even if i fall.

some days.

it's allright. to be fine.

it's allright. to be not fine.

it's allrigt.

to be.

who you are.

 

pt. 23 februari 2011.

 


the rose story.

© by pt . rose story

 

rose story - ett projekt jag sysslade med förra veckan. vad tycker ni om dom? någon favorit?

hur som haver. rosor är kärlekens blomma. och idag vill jag giva all min kärlek till en viss person.

min bror.

stal ett par timmar av hans tid. spenderade dessa på ikea. och i bilen. shoppade. dog av värme. och av kyla. och på vägen hem pekade vi finger mot skolorna som förstörde våra liv. skönt. avslappnat. bra. trevligt.

så hey bro, the roses are for you.

och till er läsare. hehe.

 

 


i smash the door right in your face.

 

© pt by pt - fashion.

 

nej jag är inte rädd längre. inte längre rädd för att visa mig själv.

så mina egoistiska bilder kommer fortsätta dyka upp här.

när jag känner för det.

och jag vet. att det finns de som läser här. och tittar på bilderna. och har vissa åsikter om mig. mitt utseende och liknande. men som sagt. i'm not afraid anymore. spy ut er skit här om ni vill. men jag för den vidare till papperskorgen. så waste your time, om ni orkar.

då var det utrett.

 

nu till en lösryckt läsarfråga;

vilket märke har du på studioblixtar?

- elinchrome, d-lite to go kit, 2an :) underbara. helt klart värt vart enda öre!

 

 

 


the mix of red and white.

 

© by pt. red and white roses. from the loving day.

 

ibland bara väntar man.

på svar

på frågor

på omvärlden

på sig själv

men ingenting sker. det är tyst. från alla håll.

men man fortsätter ändå

för att ge upp

finns inte.

går inte.

tillåts inte.

 

...

 


i tell you about it. because it's beautiful.

Nu ska jag skriva något som jag hoppas kanske inspirerar lite. för jag ska berätta en liten historia, om hur mitt liv typ förändrades.

jo. som liten tös drömde jag ofta om smått bisarra och naiva saker. och önskade att sådant som bara skedde i filmer skulle bli min verklighet. ni vet hur man är. eller hur?

en av alla mina drömmar var att få leva ett cirkusliv. i vagnar, runtresande. med clowner och elefanter. precis som i tv-serien som jag så troget följde. där fanns ju alltid skratt. lycka. glädje.

så en dag. många många år senare. hade jag byggt upp en styrka som förde mig ett steg närmre just den drömmen.
jag fick en snabb idé och helt plötsligt satt jag i en cirkushall. utan att känna någon. eller ha den blekaste aningen om vad jag gjorde.
jag  var avmagrad. fortfarande sjuk. och tillsatt ”endast nödvändig rörelse”. men eftersom jag inte hade sagt ett ord, förrän några dagar innan start till omvärlden var det försent att stoppa mig. och jag hade ju inbillat mig om att cirkus var en enkel match. bara skoj liksom. det hade jag ju sett. på tv.

dock var det i stort sätt helt tvärtom. det var sinnessjukt tufft. hårt. disciplinerat. någonting helt annorlunda.

men.

det fanns något i det hela som var precis sådär som jag hade önskat. glädje. lycka. skratt. den där befrielsen, som jag såg på dumburken, fanns. på riktigt.

när jag sedan satt där. i slutet av den träningen. den första. strechade ut mina taniga armar och ben. med blicken fäst på alla nya människor och prylar. slogs jag av en tanke. en tanke jag aldrig tänkt förut. en tanke. som ingen trodde jag kunde tänka.
men som helt plötsligt. där och då. kändes så självklar.

jag skulle från och med då göra allt. allt jag kunde. för att få leva. för att få bli fri. för fanns världar som cirkusvärlden. var livet värt att leva. och sjukdomen värd att besegras.

för första gången. under hela min såkallade historia. ville jag på riktigt. på riktigt. leva.


och varför jag skriver detta. är för att jag är så tacksam. över just det här. och för att jag vet nu. om man vågar följa sitt hjärta. och göra det man själv vill. så kan man finna. just det man söker. sin egen motivation. whatever it is. do what your heart want. och för att jag just nu. saknar lördagsaktiviteten. i cirkushallen.


© pt by pt. a smile. for life.


fading like the red rose.

© by pt. fading like a rose.

 

I want to

fall through the ground.

or

fly with birds.

 

just escape. stop the hunting. keep on living.

let the sun shine and smile for real.


teach you up.

att man som barnprogrammens franklin säger; man lär sig nånting varje dag, stämmer så väl in på verkligheten.

min lärdom idag handlar om käften. gapet. munnen.
för jag begav mig till tandläkaren. med två förmodade hål. efter en snabb titt konstaterar tandläkaren att nej, det finns inga hål där. så är jag redo att bege mig upp ur stolen och då ser han det. det där lilla. i en helt annan tand förvisso. där finns ett hål. så bara  att luta sig tillbaka igen. och få käften bedövad och börja gapa stort. tacksamt att man har stor mun iallafall. 17 minuter senare har jag tackat för mig och lämnar rummet med ett ansikte utan dess like.
att jag senare väljer att ta en vända på stan och prata med expediter i affärer var ett dumt drag. ännu dummare blev det när jag försökte smila mitt söta vackra leende. inte en bra idé kan jag medge såhär i efterhand. och att försöka sig på att äta offentligt var knappast försvarbart. nej. så jag vände hem och nu väntar föda i flytande form för resten av dagen.

det är mitt liv idag.
inklusive att jag ska försöka få ihop mitt skolarbete och laga pannkakor för hela slanten.

och på tal om slantar. detta har jag spenderat mina sista små ören på denna veckan. yes. ni ska få outfit bilder. av mig. hörde jag wow?
mina nya kläder, i min tappning;

© pt by pt. my fashion. ny jacka. ny tröja.




white rose

© pt by pt.

life is not always easy. simple and fine.

but there are those days.

when you love it.

anyway.

when you feel.

strong.

 


i like different.

så sitter man här igen. med en stor chai-te och en förbjuden frukt. jag vet att jag borde stå emot mina äppelcravings, jag tål dem inte. men det är ju så gott. så gott. så gott... så idag tar jag smällen och lever med det som jag vet kommer ske. ibland är det värt att ha smärta.

annars funderar jag fram och tillbaka. som vanligt. för just nu känner jag bara så starkt för det som jag en gång i tiden bara ville kämpa emot. jag kunde gå i döden för det. jag offrade mitt liv. fick bestående men och sår som aldrig läker. jag ville vara som alla andra , men nu känner jag bara för att vara annorlunda. vara egen.
jag spyr på kläder från gina tricot. jag hatar fest-bilder. jag står inte ut med melodifestivalen. jag orkar inte hålla käften och inte säga vad jag tycker och svara självklara svar på frågor för att slippa vara omständig och riskera följdfrågan.
jag vill slippa omvärldens krav. jag vill göra det jag vill göra. vill vara den jag vill vara. och för en gångs skull, känner jag att jag lyckas. iallafall från och till. och det är så skönt. så skönt. så skönt.
men det är så skumt. att man kämpar tills döden står och knackar på, för att nå dit där man tror lyckan finns. och så inser man helt plötsligt en dag. att den lyckan bara är på låtsas. att den riktigta lyckan finns, där du vill vara.

jag vet. jag är thinker. tänker för mycket. för ofta.


och blunda nu ni som inte vill se "vidriga egosit bilder" (citerat)

© pt by pt - it's diffrent. inside.


to you. the lonly ones.



det här inlägget är lite extra för oss som inte får röda rosor. som inte får söta hjärtan. som inte äter fin middag. som inte gillar gelehjärtan.
för oss som inte är två.




ni får iallafall min kärlek. min tanke.
ni andra också såklart.


(jag är inget big-fan av denna dag. för den är typ skapad för utanförskap och mobbning, men ändå. jag firar den genom att ge mig själv en kärlekspresent. jag har nämligen just köpt mig en ny älskling. mer info later.)

the time.

 

 

© pt

 

time

is

now

.

time

is

numbers

.

time

is

anguish

.


you make me make it.

hur länge klarade jag mig? ett dygn och några timmar. rekord för bloggpaus?

men

jag vill tacka. tacka från botten av mitt hjärta. tårögd och blödig. i know. ibland är jag en riktig mes.
men det värmer så otroligt att få mail och kommentarer. från er som uppskattar det jag gör, skriver och säger.
det är en sån glädje. livsenergi.

och på sätt och vis. är jag inte riktigt mig själv, utan att få skriva. jag lever då i en bubbla. jag måste helt enkelt ha ett forum. att avreagera mig på.

alltså här.

för det här är min plats. där jag bestämmer. där jag får vara. just jag.

ville bara säga detta. att jag kommer inte kunna sluta blogga. för min stolthet är för stark. min styrka är för hård. jag kan inte vika ner mig. jag kan inte låta någon annan trampa på mig. jag tillåter inte mig själv att bli överkörd.

jag. återigen mitt egoistiska alterego. för ni som inte vill. behöver inte återkomma hit. så är det ju.


i will make it. through it. the storm.
i will prove it.
prove the world.
that it's allright.
to have a past.
to have. a history.



© pt by pt.

this is the end. or. just maybe.

detta är mitt 1114 inlägg.
och min tanke var först att detta blir slutet.
it's finito.
game over.

baksidan av att skriva ärligt har fått mig att dala ned till botten och vitsen med att blogga börjar sina.
jag har. och har alltid haft. problem med att uttrycka mig verbalt. därför skriver jag. därför fotograferar jag.
för jag slipper tala. uttala orden.
jag skriver öppet. på nätet. för alla. eftersom en del människor sagt att jag räddar deras liv genom att berätta om mitt.
men.
this fucking word.
men.
baksidan svider. alltid är det någon som inte tycker om det man gör. och nu känner jag att det gått till en smärtgräns som jag inte vet om jag pallar med.
jag har hängt kvar, snart tre år, för jag har en stolthet som säger mig att ingenting får trycka ner mig. ingen annan får bestämma över min vilja. men trots detta. så överväger jag nu att ta farväl.
permanent eller för en period.
jag vet inte.
men när kritiken växer. försvinner glöden.
jag är ambivalent. jag vet inte hur det blir.
den som lever få se.
antingen är jag tillbaka inom ett par timmar. eller om ett år.

och för att ingen ska behöva lida. blir det inga mer bilder på mig.
här är ur arkivet så länge:










© pt - extremt random pics.

to show the weakness. it takes courage.

igår kväll hade jag tänkar stund. eller kanske snarare i natt. pallade inte slå på datorn och pränta ner orden då. men jag gör det nu istället. så som jag minns dom.

För det sägs ju att man visar på styrka, mitt i all svaghet, när man vågar be om hjälp. Kanske är det för man gör något som egentligen tar emot, kanske är det för man visar sin mer operfekta sida. jag vet egentligen inte. bara spekulerar.

Men trots att det ses som starkt. så gör man (jag) det ändå inte. det handlar inte om hjälp i form av stora insatser, uppoffringar eller hjältedåd. Det handlar inte om heavy stuff, jobbig fakta eller hårda ord. Det kan vara så enkelt som att jag behöver en hand. ett sällskap.  en kram. eller ett lyssnande öra. Men ändå gör jag det inte. Jag vänder mig inte till någon. Inte till någon av alla "jag-finns-här-för-dig-människorna". Det händer att jag vänder mig till pennan. och pappret. Men de kan inte riktigt ge någon respons. De kan inte riktigt tillfredsställa det jag saknar.
Man (jag) vill liksom slippa göra grovjobbet. slippa visa den där lite svaga sidan.
varför läser ingen mina tankar och bara kommer då jag behöver det.
varför läser ingen mina tankar. och bara finns där. på sekunden.
varför är det så svårt att säga. just de där småsmå orden. hjälp. ?


bara lite allmäna natt-tankar. inget särskillt egentligen. bara något som jag tror att kanske någon annan känner igen sig i...?

© pt by pt - i can be so happy. in my studio.



everyday picture.

dagens tanke: inte blogg. för det är rätt tomt just nu.

dagens nya tanke: varför inte skriva om just det, det där tomma. ingentinget?

dagens nya tanke 2: varför inte ta bilder. s.k. vardagsbilder.

here you go.

© pt

alltså. jag tecknar. jag pluggar. jag sjunger. jag bakar. jag är allmänt kreativ. och bild nummer tre. är mitt projekt á la hemlighet. ni ser bunten va. det tar tid. men jag gör det för att det är så jävla underbart. ni får veta mer sedan.

men som sagt. en vardag i all enkelhet. en vardag i mitt liv.

kanske kan underhålla någon.

där ute.

för livet är inte bara tjo, tjim och skratt.

livet är mellanrum också.

men det är ack så fint det med.

ibland.

 

:)


i write. some pissy shit.

Mina dagar har sedan jag vet inte när sett rätt lika dana ut, med undantag för ibland.
men jag är så fasligt trött på dessa ostruktellt strukturerade dagar så idag gjorde jag bara något annat.
efter att ha arbetat ett par timmar i lägenheten, (ja, ni vet den jag babblade om i höstas? som jag och min bror delar på. och nej. jag bor inte där. än. p.g.a. diverse olika anledningar. men jag gör just nu iordning mitt 2 gånger 2 meter stora sovrum för att snart kanske ta steget att förflytta mig dit)

så fick jag ett sug efter att bara gå. Gå på måfå. Gärna lite vilse. Så jag spatserade på. Höger ben. Vänster ben. Längs stadens gator. Blickade ut mot vatten. Stockholm är rätt vackert ändå. Insåg jag. Under min lilla (långa) promenad lät jag tankarna spinna fritt. Pallade inte tygla dom. Tror jag hann författa en hel bok. Stackars alla tankeläsare. De måste haft fullt upp. Jag menar det verkligen. Jag var helt i min egna värld. Men fyfabian så skönt det var. Att bara va liksom. Ensamheten gjorde helt plötsligt inte lika ont. Det var på något sätt okej. Lugnt. Fint. Vackert.

Men så väcks man till liv. Inser att man borde göra annat. som att plugga på sin medicinska grundkurs. Men det är så omysigt att läsa om alla världens sjukdomar. nojjig som jag är har jag snart diagnostiserat mig till alla livsfarliga åkommor man kan drabbas av. så nej. jag väljer datan. photoshop. och mina promarkers.

och visst ja. råkade passera en skribent i DN idag. Så noga läser jag tidiningen. Pinsamt? eller roligt?...

© pt by pt - the animalsim.



strong enough. alone.

© pt by pt - alone

 

just nu.

är det ljudet av tystnad.

som skriker och skär.

inte i öronen

men lite. i hjärtat.

uteblivna ord och döda samtal.

ingen. ting.

 

ensam och stark.

ensam och stark.

ensam och stark.

låt det vara. sant.

 


jag. drömmer. och. vågar.

© pt by pt - dreams.

 

en måndag kvar.

28 dagar.

and i'll be there.

on the road.

 

 

 


och ikväll går välkommen åter i repris. missa inte. 20.00 tv4.

 

ciao my love.

 


design. i like. a bit.

Jag är egentligen inte den typen som är så "designad" av mig. varken kläder eller prylar. När det gäller saker så äre nog lite trots och motstånd som ligger och gruvar sig, eftersom morsan är inredningsarkitekt och alltid vill ha det där lilla extra. Så jag har gått och blivit en "ikea duger gott och väl" människa. men så här om veckorna så föll jag pladask för en dyr märkes grej. en klädhängare. vilket jag faktiskt också saknar. förvarar alla min kläder nedproppade under sängen. snyggt och prydligt. eller inte. men så bestämde jag mig för att lägga en drös med kronor på denna lilla pryl iallafall. jag som har en så ofantligt bra budget just nu. (hehe. ja. ni förstår nog att detta är skrivet med viss ironi, är student till tusen och borde egentligen ligga på sparsidan om livet ska gå ihop...)

 

men hur som haver. efter att i två timmar försökt få ihop en rörlig animation, men misslyckats pga en full data, så får ni istället se de som två bredvid varandra bilder. jag och teknik är inte alltid bästa vänner.

men såhär blev det iallafall:

minns inte ens vilket märke den har. typ svensk design, tror jag, eller heter det kanske stockholm design? struntsamma, jag har ingen koll. men den såg ball ut iallafall, och därför köpte jag den.

 

nog skitsnackat. för nu har jag visst missat min buss. så måste hinna med nästa. om typ en minut. men hey. ha en fin fredag. och grattis alla som fyller år idag. en hel drös.

next stop för mig blir konstaffären. pennor.pennor.pennor. me like.love. a lot.


the questionmark





© pt by pt.

when.
how.
where.
why.
with.


all this question.
every morning. night. day. summer. winter. spring. autumn. months. weeks. years.
since my ninth birthday.
i've kept struggle.
but still.
no answere.
and noone.
....


you tell me. my new project.

© pt by pt - pure skin - nytt projekt.

 

egentligen vill jag inte skriva något mer. utan låta bilderna tala sitt språk och låta var och en tolka det själva. men några ord tillägger jag ändock.

Dessa tre bilder är ur ett projekt som jag sysslar med just nu. Projektet är formbart. och därav hör jag gärna vad ni tycker. hur ni tolkar bilderna. och så. så våga vara fri. och säg något om dom. don't be shy.

annars lever jag på. trots att hjärtat svider.

ciao.


when the heart hurts

somliga saker skapar verkligen flashbacks. minnen.
det river liksom upp. gamla sår och dolda ärr.
man tror man är så jävla stark. som ska klara allt. att man förträngt det förflutna.
men så upplever man det. det där. igen.

på en brits. i ett rum. med äckliga prylar. vita väggar. plasthandskar. you know it. the sickoroom.
jag utsatte mig själv för detta idag.
EKG och hjärtkoll.
har nämligen haft en ganska extrem smärta just där, vid hjärtat, sedan ett par dagar tillbaka och för att ta det säkra före det osäkra åkte jag idag och gjorde en check up.
och förmodligen sitter smärtan i bröstmuskulaturen. och förhoppningsvis inte i själva hjärtat.

men jävlar vad psykiskt krävande det var att ensam ligga där. och bli undersökt. precis som då. då livet var svart. då livet. inte var mitt...usch. fy. blä. 



för att pigga upp mig lite gick jag lös med kameran och fortsatte mitt pure skin projekt.
a pic from today;

© pt by pt.