now. for everyone. for all those eyes.

© her. iphone.

 

hon vet att det är en småsak.

en millimeter på den hundratalsmilslånga färden.

men hon kan inte låta bli att vara en smula stolt.

det är hennes bilder.

som numera hänger där.

café glasbruket.

 

besök det gärna.

katarinavägen 19

stockholm. slussen.

 


to show your inside.

© by her - stuck in the net.


de sitter där.
öga mot öga.
face to face.
hon med sina tankar.
han med de givna svaren.
hon har aldrig yppat dom tidigare. aldrig. 
han har hört dem tusen gånger förr. i olika versioner.
hon har aldrig vågat.
men framför denna man lyckas hon ändå få fram vaga fragment av det som finns där inom henne.
även om de är konstruerat i oförståliga meningar. om än så. oförståeliga ordkombinationer kanske är en närmare verklig förklaring.
men han tycks se igenom. förstå.
och det. det säger henne något.
kanske är hon på väg. kanske har hon nu inlett resan. mot slutet av en era och början på en eon.
hon håller tummarna. i smyg.
för egentligen hjälper det inte.
det är grovjobb som gäller.
inga jävla försök och tummar.
slit. släp. kneg. knog.
våga.
våga och vinn...



just give her a piece of that sunlight

Hon frågar sig själv.
Hur länge hon orkar.
Hur många gånger till kommer hon knåpa ihop det där personliga brevet. Cv:et och klicka på skicka.
Hur många mer samtal kommer hon orka ringa.
Hur många fler "nej tyvärr" "tack för din ansökan men vi har tyvärr valt att gå vidare med några andra" "inte vad vi söker" "erfarenhet saknas" och andra nekande meningar ska hon orka läsa. knappast höra. de svaras med mail. ett simpelt utskick. förmodligen massutskick.
och det är iochförsig sällsynt det med.
oftast upplever hon tomrum och tystnad. uteblivna responser. uteblivna svar.
vilket leder till onödigt hopp som sedan slutar i irriterad förtvivlan och en tvekande självkänsla.
hon försöker stå ut. stå upp för sig själv. lita till sina kunskaper.
hon har ett starkt psyke.
hon pallar mycket.
men snart anar hon att gränsen är nådd.
det gör ont att kriga och strida i all evighet.
mot sig själv. mot världen.
det går henne på nerverna.
för snart brister hon ut i det där kaosanfallet som bubblat under ytan nu alldeles för länge.
det kryper inom henne. hon vill.
hon vill.
varför räcker det inte.
hon är trött. less.
men visst. ni känner henne.
hon ger inte upp.
men hon behövde få skriva av sig.
få ut lite av ilskan.
reagera. avreagera.
liksom.


© by her.

 


UPPMANING TILL ALLA

sista chansen att rösta, please do!!

http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150269198644241&set=a.10150235885834241.331720.387094899240&type=1&theater

 

gilla först gruppen skrapan - sedan bilden - sprid vidare :)


the empty. or totaly missing. bosom.

Hon har återigen bänkat sig framför laptopen.
Trots att det knappast händer något spännande. Varken på mailen eller på de sociala nätverken.
Det är söndag. och livet liksom stannar upp. Paus. Tid att andas.
Men för henne är det mer tid för ångesten att göra sig påmind.
Hon har ju haft en fin vecka. Den föregående och den innan den.
Hon har ju klarat det.
Utmanat ödet.
Och stått rakt upp.
Med ett leende på läpparna.
Med ett leende på insidan.

Men nu som sagt så kryper sig obehaget på igen.
Belöningssystemet går för sakta.
Vinsterna uteblir.
Glöden falnar och slocknar.
Men tänds på något sätt alltid igen. Än så länge.

Hon vet att "försöka räcker inte".
Hon vet att hon inte lyckats med allt.
Men vem gör det?
Men hon känner att hon måste.
För det handlar om liv. och död.

Hon önskar sig den där famnen. Den att falla tillbaka i.
Där hon kan låta ögonen vila och känna värme och trygghet.

Hon tänker på sången. Som han sjunger.
"Mamma jag älskar dig. Men jag orkar inte mer. Jag vill gråta i din famn"

Tårar bränner. Men hon håller tillbaka.
Hon är stark. Hon kan.
Men hon har sina stunder.
Då det svider. och skär.
Lite som nu.

©



simple everyday envisagement.

©

yes, that's exactly what it is.

delar ur hennes nuvarande vardag.

hon skapar sig fram.

det är så hon gör.

kreativitet är förnamnet.

hon vet att vissa saker blir ruskigt fula.

hon kan bli irriterad över alla misslyckanden.

men när hon tänker efter igen och andas.

så inser hon hur lite det betyder.

hon skapar för att må bra.

inte för att vara bäst.

inte för att gå under epiteten konstnär.

hon skapar för sig.

för sig själv.

för att hon, mår bra utav det.

och det. det är det som spelar roll. som betyder. som gör skillnad.

 

-

 


the hidden clarity

© by her

hon älskar att se det som inte syns.

det som bara gör sig levande.

i de ögon som söker efter det egna.

det lilla.

hon fann dessa läckerheter. under en av hennes alla stadsvandringar.

aningens udda. men just like her.


power of life

© by her


"man kan överleva utan livskraft. men med den. så kan man leva"

och hon. hon finner sin livskraft i just detta. bilder. skapande. kreativitet.

hon hoppas andra kan få livskraft. genom att se hennes verk.

annars nöjer sig hon iochförsig med att själv kunna njuta.

-


overkill.

© by her - overkill. yes she knows. men hey, rätt vackert också.

 

hon försöker hålla gårdagens mod och styrka uppe.

dock är det en smula svårare än väntat.

hon har varit ensam.

hela dagen.

och samtidigt som det finns en viss skönhet i det,

så gör dessa dagar henne extra ont.

men desto mer kan hon njuta, nästa gång då sällskap infinnes.

det finns ljushet i det mesta. om man bara vill.

 

hon är nervös för morgondagen.

äventyr med stort ä.

keep a thumb, or two.

 


 

 


fake it until you make it.

hon har ny energi.

nya mål.

fler drömmar.

som inte bara ska stanna vid att vara just drömmar.

hon har möten. samtal. mailkontakter.

hon är på gång.

hon hoppas det håller i sig.

hon hoppas de lösa orden inte rinner ur sanden.

hon tror på sig själv.

hon vill.

hon kan.

hon ler.

igen.

 

© by her.


ticktock

© by her -

 

tick tock.

lite så illustrerar bilden.

tick tock.

lite så är hennes liv.

hon hatar tiden. hon är beroende av tiden. hon klarar sig inte utan tiden.

just nu.

är det väntas tider.

och hon hatar de uteblivna svaren.

de långsamma processerna.

hon är ivrig.

men inför vad vet hon inte.

hon är otålig.

men återigen, inför vad vet hon inte.

hon tittar på klockan.

inser att hon ännu inte lyckats med bedriften,

att leva i nuet.

hon tänker tillbaka.

men aldrig framåt.

hon vill inte planera.

men vill ändå ha schemat fullspäckat.

hon är.

ambivalent.

som vanligt.


fly me to the moon.


© by her  - it's another world up there.

 

inga ord.

inga visor.

bilder. och önskan.

hopp och förtvivlan.

 

-her-


you should know.

 

her reason, to get up in the morning.

her reason, in the dark moments.

her reason, to live.

is this. the world. of her. photography.

© by her


true?

just accept it.
that's what it's all about. sometimes.

accept it.
accept you.
accept others.
accept time.
accept misstakes.
accept progress.
accept happiness.
accept strangers.
accept failures.
accept everydaylife.
accept smiles.
accept tears.

just accept it

not always. all time. but sometimes.


© magical world - by her. 

no excuses.

Hon funderar en stund.
Vet inte riktigt hur dagens inlägg ska formas.
Hon vill besvara en fråga som dykt upp både en, två och tre gånger. om inte fler.
Men frågan är en smula svår.
Hon både vet och inte vet svaret. Och hon både vill, och inte vill, beskriva varför.
Hon känner egentligen att hon inte behöver förklara sig. Men samtidigt, så why not?
Att förklara sig är en sak. Att ursäkta sig är en annan. och hennes ord, skall inte tolkas som det sistnämnda. för hon vet att hon knappast har någon logisk anledning till att just be om ursäkt.

Så ja. Vad handlar det? Jo, hon har uppmärksammat att folk börjar undra vad som händer, vad som sker och var hennes egna jag har tagit vägen.
Men det är ju såhär, att livet pendlar upp och ned. Det går i perioder. Och just nu, känner hon ett behov av att få skriva ärligt, rakt och utan så värst mycket tillbakahållande. Men hon har fortfarande svårt att våga. Våga gräva fram sina känslor. Men då hon inte använder formen "jag", utan ser det ur en annan synvinkel, i detta fall "hon", så har hon lättare att riktigt känna efter och verkligen låta ärligheten tala.
Precis som hon förevigade den 15 april i år, " be true to yourself ".
Och vad mer som skett, varför hon inte är den där strålande hjälpande handen, eller varför hon helt plötsligt får höra läkares dödshot och varför hon inte alltid är på topp, har sina andra orksaker och förklaringar som kräver mer mod än det hon besitter i dagens läge, för att tala, eller skriva, om.
Och hon vet att hon är lite mystisk, kryptisk och hemlighetsfull. men sådan är hon. och sanningen. den kommer ju alltid fram. förr eller senare.

så, hon vet inte om hon återgår till jaget eller inte.
men hon är fortfarande densamma.
på insidan.
om möjligt, något lite, lite, starkare.
så det så.


© by her - mystic like a lily

© just for the record.



see the light.


hennes gårdag var en dag då känslorna stod på spel och hon fick en mildare panikchock.
men efter att stormen mojnat gick hon ändå till sängs relativt nöjd.
och idag. var en ny dag. och hon började återigen om på nytt.
mötte världen. verkligheten.
och hon har försökt intala sig olika meningar och betydelser av livet.
och att hon faktiskt vill göra allt. för att få stanna.

och idag har hon även fått ett par glädjande besked. vilket självklart piggat upp.
dessutom har hon återigen insett hur värdefull vissa vänskaper är.
hon är så enormt tacksam. över att hon är här. idag.

© by her - free.


no point of wasting headline time.

she's on the edge.
no. not of glory.
she's on the edge.
of life.

hans ord ekar inom henne.
"det är ett under. att du lever"

hon lät för en gångs skull tårarna svämma över. hon visade känslor.
hon skrämdes. hon blev livrädd.
hon är livrädd.


it's a miracle how everything just can change in a second.

hennes dag började allt annat än ljus.
hon vaknade upp till tystnaden.
vilket hon i och för sig inte har något emot.
ingenting går upp emot en lång ensam frukost med tidningen framför sig och radion på lagom låg volym i bakgrunden.
nej, få saker är så underskattade som detta.
men i huset fanns en annan tystnad.
ensam.
det är en åter-till-verkligheten-dag.
det är nu det börjar igen.
livet.

hon spenderade dagens första timmar med att skriva.
ja. hon försöker fortfarande föra samman någon form av självbiografi. men det går inte som på räls. milt yttryckt.
sedan övergick hon till måleriet för att sedan hastigt bege sig iväg till staden.
från ett vänskapligt möte till ett mer seriöst samtal.
dock inte seriöst, som i seriöst, utan spännande. nervkittlande. smått läskigt. men mycket lovande.
morgonens dimma har med andra ord lätttat upp.
dock börjar den tätna igen.
hennes kalender ekar tom.
förutom morgondagens möte.
hon ska återse mr.right.
6 veckor sedan sist.
hon får svindel.
vet inte hur hon ska känna.
hon är nog mest skraj.
utan logik.


© by her . en bild säger mest. tolka själva.

spooky, unsleepable, night.

© by her.

 

there are nights when she can't sleep.

when the eyes just won't close.

but it doesn't matter.

cause her friend, the camera, will always be there, by her side.


no color.

 

© by her. it's black. or. it's white.

 

hon. har egentligen inga ord.

eller ord. det har hon massvis.

men formulerade meningar.

de är för dagen, en bristvara.

 

hon är fylld. av tankar. av planer. av hopp. av glädje. av oro. av rädsla. av sorg. av saknad. av glöd. av liv.

fylld av frågor.

men tom på svar.

 

hon hatar. det där med just uteblivna responser.

ett ja. ett nej. ett hej. ett hejdå.

en mening. en rad. ett ord.

vad som helst.

förutom det tysta. tomma. intetsägande.

 

nu ska hon inte beklaga sig mer. inte skriva mer. inte tala mer.

för stunden.

 

ciao.

 

 


the days are just confusing.

en fredag, som egentligen inte alls känns som just en fredag.
snarare lördag, eller kanske till och med söndag.
det där med dagarna är lite svårtolkat just nu.
de liksom glider ihop och isär och saknar struktur.
eller nej. de är strukturerade från punkt till pricka,
men bara på vissa plan.
på andra nivåer, är de som lösa och blanka blad.

hon är redan rastlös. hon har varit utan sysselsättning i en dag. men hon oroar sig inför kommande dagar. veckor. år.
trots att hon inte gillar att se på framtiden.
en dag i taget är det som gäller.
you never know when the last day comes...
dystert det där sista lät.
men hon menar bara, att hon försöker leva här och nu.
men ändå så gnager framtiden sönder henne.

om tre dagar återgår hennes mor till arbetet. liksom många, många, andra.
hon ser sig själv återgå till de tysta. ensamma. eremitiska. monotona.
bror flyttar. och bror börjar skolan.
hon. gör ingenting.

hon har knarkat arbetsförmedlingen. men det hjälper föga.
hon orkar snart inte söka fler jobb. kurser och praktikplatser.
svaren ekar med tomhet. eller nej.
hon förstår inte.
hur det ska gå till.
hur hon.
ska bli.
sådär sysselsatt.
underhållen.
glad.
och engagerad.
igen.
hur hon, ska få en vardag. där det finns skillnader. där helger betyder något. där tider, inte bara handlar om ångest.
hon undrar. för mycket...



© by her ... they say they've got nine life.





chaos.

Hon är...
omtumlad.
dagen har varit...
upp och ned.
från frid till kaos till åter lugn.

en plötslig händelse.
och en karusell satte spinn.

hon orkar inte förklara. mer än att hon idag återigen insett hur sjuk den svenska sjukvården är.
om man ska ha en ambulans är det bra om man vet det sådär en timme innan det blir akut. för det är ju ungefär en sådan evighet det tar från ett samtal till deras agerande. ja. hon talar efter dagens egna upplevelser och erfarenheter.



och lugn. ingen fara skedd. det handlar inte om henne. utan hennes närmaste.
men som sagt är det åter lugn och ro.
och verkligheten börjar göra sig åter, just verklig.

© by her - that's her life today. spinning around.

the illusion of today

© by her

 

bilderna är lite utav en illusion av dagen. regnet har fallit, öst och vräkt ned dagen lång. egentligen ger det henne ångest. ni vet. hon har ju sin regn-fobi. men samtidigt så finns ju där något vackert i det. och det vackra är just det där lilla. som kan vara så svårt att se. som hennes droppar. man ser dom bara om man är uppmärksam. om man tittar efter. och verkligen vill se.

alltså en illusion av vädret och dagen. på något sätt. iallafall i hennes ögon.. lite djupt kanske och långt borta. men det är ju så hon är funtad... och när allt kommer omkring, så har dagen ändå varit ljus. i hennes värld.



 

 


at the back of an icelandic horse.

Bortsett från ett par timmars jobb, en snabb casting och ett evinnerligt kollektivtrafiksåkande har hon spenderat denna dag bak på en islandshäst varma rygg. genom skog och mark har hon både travat, töltat och galopperat. vilket hon aldrig gjort förr. så nu har hon ont i baken, små sittsår och en smula ryggvärk. hennes hästkunskapar är inte direkt de bästa, men en skön dag har hon åtminstone haft. välbehövligt helt enkelt. liksom att få komma bort lite. för även om resan "bara" blev cirka 30 minuters bilfärd så kom hon så lång bort att det lantliga landskapen överflödade.

hon har även emottagit bekräftelsen. för höstens lilla, lilla, plan. hon är konfunderad. men rätt glad också. förväntasfull. och nervös. hon säger inte mer just nu.

för just nu ska hon gå och äta. hennes mage kurrar.

hon säger ciao.tack.goodbye.




perfect cakes are just for Bree van de kamp

© her way to say, i love you. it's not perfect. but good enough.

 

Det är den 8 augusti 2011. Det är 16 år sedan han kom till världen. Han som hon inte kan leva utan. Han som hon finner kraft i. Han som hon gör allt för. Allt för.

Nej, hon talar inte om sin man eller älskare. Hon talar om sin bror. Sin kära bror.

Hon kan dra alla klyschor i världen. Som genom eld och vatten. helvete och liv. tills döden skiljer oss åt. om ens då. genom allt. allt. allt.

Hennes bror. Har en plats i hennes hjärta. som ingen annan kan rubba.

Hon älskar honom.


use your funnyartpart in greyscale seasons.

Hennes humör är en smula svårbedömt. Eller snarare svårbeskrivet.
Hon är varken eller.
Liksom mittemellan det ljusa och det mörka.
I någon form av gråzon.
och hon hatar det.
Främst avskyr hon hennes eget beteende och hennes egen inställning.
Hon är negativ. Eller inte negativ. Men hon är inte den där perfekt glada, positiv och sprudlande flickan. som andra verkar förvänta sig.
Hon når inte upp till dom kraven just nu. Hon vet varför.
Men ursäkterna kan flöda, utan att ha speciellt stor betydelse.

Hon försöker intala sig att det är okej.
Att det får lov att ta tid.
Det får lov att göra ont.
Hon vet ju att hon tacklat sådana här tider förr.
Tider då världen varit upp och ned.
Då har hon kunnat vända den rätt igen.
Men just nu, skulle hon verkligen behöva en rejäl boost med motivation.
Men det vågar hon egentligen inte säga.
För hon är ju den som alltid hittar motivationen. Hon är ju den som alltid kan.
men nej. inte just nu.
nu är hon den som söker.
söker sin plats.
sitt liv.

inte sitt jag. för det har hon.


men för att överleva, tar hon fram sin konstnärliga ådra. och skapar bort ångesten.


© her way of survive. the funny artpart.

the quiet woods.

lördag och en grådisig himmel kunde skådas.
lite lättad över detta var hon allt.
äntligen en dag då den inre pressen och ångesten för hettan kunde glömmas.
en tidig promenad i skogen vittnade också om en speciell tystnad.
inte en varelse. inte ett ljud.
endast hon. sin mor och givetvis hunden.
tankarna kunde flöda fritt och de kunde som vanligt samtala om det mesta.
en del funderingar på hösten dök upp. dock avfärdade hon dom genast.
en dag i taget.
lev i nuet.

hon har dock inte glömt gårdagens sveda. sådana ärr, läkar inte på en natt.
men hon är stark. även om det inte alltid syns.
så är hon det.
hon ska klara det.
hon ska.

© by her - the dog. the company in every moments.


who do you think you are...

Så var dagen här.
Den hon fruktat för.
Dagen då jobbet tar slut och ovissheten återigen börjar gnaga.
Dessutom är det dagen då "alla" ska dit. Till stället. Och ha roligt.
Hon vet det. Eftersom hon följt statusuppdateringarna på facebook.
Hon skriver "alla". För det var så de själva uttryckte det.
"ingen glömd". orden ekar ännu i hennes huvud.
nej. ingen glömd.
hon känner sig som ett moln av luft. tyngt av självömkan.
hon bryr sig egentligen inte.
hon har ingen vilja eller önskan. ambition eller lust. till att vara "där".
hon är egentligen inte intresserad. varken av kräftor eller sprit.
hon trivs bra i sin soffa, med en kopp te och lite kreativt skapande i photoshop.
egendomligt nog.
men hon kan inte låta bli att känna hur kniven skär inom henne. någonstans.
"alla". hon är inte en av "alla" längre. om hon någonsin nu varit det.
hon fick ingen invit. ingen förfrågan. trots att hon ändå, någonstans trodde hon tillhörde det gänget. om än så väldigt vagt.
men nu vet hon. säkert.
hon är inte som dom.
dom.
hon är hon.
glad för att hon lever.
nöjd med Torsten Wahlunds stämma som sällskap.
lättad över att hon idag vågar säga, eller åtminstone skriva.
om det som gör ont.

/hon.


© by her - sometimes she is like the spider outside the net.


she's like that, just like that little drop. holding on, or falling?

© by her .

 

hon vet. bilderna har ingenting med dagen att göra. denna stekheta torsdag som hon fyllt med diverse olika onödigheter. och nödvändigheter. hon har jobbat. målat. handlat. slappat. tänkt. funderat. och faktiskt badat. hon hatar det. men kunde inte låta bli att svalka sig. ögonen runt om henne, som hon inbillar sig bara sprutar av hat och avskyvärd äcklighet, brydde hon sig inte om. eller åtminstone försökte hon tränga dom ute.

hon har funderat mångt och mycket på ett ord och dess innebörd. lite djupt. lite filosofiskt. men viktigt. ordet är när.

"En dag kommer det bli bra...", "sen kan du också...", "i framtiden...", etc.etc. är något hon ständigt får höra. idag, imorgon, liksom för 5 år sedan.

när, är när?


Hon måste lära sig leva nu. här och nu. Hon måste lära sig det. men hur?

...

unexpected moments

© by her

 

ibland får man oväntat besök. dock sker det väldigt sällan.

hon önskar ibland att de vore mer vanligt förekommande.

men hon är glad.

för det lilla.

fast hon djupt därinne.

drömmer om just besök.

sällskap.

pluralis.

 

det tysta. skriker inombords.


finding a missing part.

Hon är en tänkare.
Det är hon.
En riktigt tänkare.
Hon tänker mycket. Allt för mycket.
Vilket hon säkerligen nämnt ett antal gånger tidigare.

Här om dagen,
när hon stod ute i vinbärsbuskarna och plockade,
så slog det henne.
Något föll liksom ned.
Bitarna föll på plats.
Iallafall nästan.

Hon lyckades formulera för sig själv.
Var skon egentligen klämmer.
Vilket hon inte under de senaste fem åren,
kunnat göra.

Hon insåg sin problematik.
En del utav den.

Hon är inte rädd för världen.
Som förr.
Hon är inte rädd för åsikter.
Som förr.
Hon är inte beroende av andra.
Som förr.

Hon är rädd för sig själv.
Hon är rädd för sin egen ångest.

Inte för någon annan. Eller annat.

Utan just för henne själv.
Hur hon inte vet. Om hon orkar.
Hur hon kommer agera.
Om något skulle ske.
Vilket inte ens är säkert.
Framtiden är ju oviss.

Men hon vet nu.
Att hon.
Är nyckeln till låset.
Att endast hon.
Måste klara rädslan.


men en hand på vägen. vore inte fel...

© it's about stay. or fall. by her.


to see. the progress. is useful.

Hon läser en kommentar.
Hon tar in det som står.
Och inser. Hur sant det faktiskt är.
Kommentaren var ett utdrag från förr i tiden.
Hon hittar det dock inte själv.
Men hon gillar inte att läsa tillbaka, så hon skummade bara snabbt igenom de tre år gamla inläggen,
hon rodnade en smula. hon har faktiskt förträngt den tiden rätt väl ändå.
Men ett förflutet, är alltid ett förflutet. Det finns där.

Men hur som haver.
Hon insåg, att hon en dag, i juni, år 2008, aldrig hade rört en systemkamera.
Aldrig tagit, en riktig bild. Aldrig funderat, över det fotografiska livet.

Nu sitter hon här. Men en utav marknades faktiskt bättre kameror och diverse utrustning.
Hon har en portfolio, ett företag, en hemsida, en hobby, en livsstil.
Hon har en dröm.
Och det. det glädjer.
Hon vet. Att hon kan...


Här är två bilder. ur hennes abstrakta arkiv. Hon är rätt nöjd.

© by her - abstract world