ordet är. balans.

© av mig. kärlekens blomma.

 

mitt uppe i telefonköer och deklarerande tar jag en paus. funderar och reflekterar. inser att det jag måste lära mig. kan beskrivas med ett ord.

Balans.

för det är just precis exakt det som allting handlar om. jag måste lära mig balansera kraven med verkligheten och med mina förutsättningar. jag måste balasera tankarna. balansera livet. balansera drömmar. jag kan inte vara både här. och där. jag har inte varit med om samma saker, som vissa andra. jag kan inte förvänta mig att orka allt. samtidigt som jag vill. jag måste försöka finna det där stadiumet som kallas lagom. inte försöka kriga och slåss. dygnet runt. utan säga stopp. inte vara rädd. för deltid. 100 %. all in. kör så det ryker. det funkar inte längre.

Balans.

det är det de handlar om. det är det jag måste finna. inte falla. inte sväva. utan stå. rakt upp och ned. andas. och balansera.

 


my enemy . is just . my self .

jag har en extrem och naiv fobi.
baserad på tidigare, lite smått obehagliga, erfarenheter.
det gäller sjukhus. och dess personal.
jag pallar det liksom inte.
men imorse bet jag mig tungan. tog steget. och for iväg. för jag visste. att det är nu. eller aldrig.
jag klev in i samma dörr. samma hiss. dock inte samma våning. där min käraste mormor gick bort här om året.
och ja det sved.
hur gullig läkaren än försökte vara. och hur många gånger jag än fick höra "du är sååå duktig" "bara andas och ta det lugnt". så skar det inom mig.

fick en slang genom strupen och två minuter senare var jag halvt död och allting var över.

jag fick min diagnos. nu har skiten ett namn. men inte fan hjälper det.
finns ju inga botemedel. annat än att ändra livsstil. till vad? vette fan. jag lever precis som dom lär. men ändå fungerar inte "systemet". så ja. jag torkar en tår. försöker kämpa vidare. men egentligen vill jag bara skrika. ge upp. fly. för det är inget jävla påhitt. och det är inte lätt. att leva med en magsäck. tarmar. och strupe. som inte samspelar och fungerar. det låter som en fjantig liten parantes i vardagen. men tyvärr inte. det begränsar ens liv. jag vet det.

men nej. nu är det fredag (och det säger ju egentligen inte mycket) och jag ska försöka pigga upp mig själv lite. en fotopromenad eller kanske en varm dusch. vem vet. roligare än dagens morgon ska jag iallafall ha.

puss


© pt by pt - fake that smile. until it feels real.




i bought a pair of shoes.

 

 

jag är som sagt ingen modebloggare och så långt ifrån trend-kunnig man kan komma, men nu äre ju så att det tillhör min vardag att skriva här, och däräv lite vardags snack á la kläder. eller i detta fall, á la skor.

köpte dessa godbitar häromdagen och tänkte att de skulle leda mig fram på vårens gator och torg. rätt nöjd. trots att en del kosing försvann. men hey. om lycka kunde köpas för pengar så äre värt att satsa lite...

om nu ett par skor bringar denna lycka, återstår att se. men lite glädje och skönhet kan de nog komma med iallafall.

och om inte annat, så fick jag ett nytt fotomotiv :)

 

 

© by me - you like? i like.

 

annars rullar det på. jag trevar mig sakta men säkert framåt i livets djungel. en dag hittar jag nog fram. till något. men än så länge, är jag bara på upptäcksfärd. vilket är rätt skönt. även om det tär.

 





this lonely dinners.

återigen sitter jag här och äter middag på en man hand. mycket spännande. är rätt sliten efter att ha arbetat i stort sätt hela dagen. men man skola icke klaga. varje gång jag står där i kassan och slår in varor och hälsar glatt på folket så väcks jag av en speciell tanke. oftast är det äldre som handlar när jag jobbar. och då inser jag hur mycket jag saknar att ha en morförälder eller farförälder. känns så mysigt att bara ha någon att baka bullar hos. eller bara fika med. menmen. man kan inte få allt. och kanske är det inte just en mor/farförälder jag vill ha. kanske är det egentligen något annat.
men skit samma. man ska leva i nuet. ha gjort upp med sitt förflutna och leva för framtiden. svårt det där. så jävla krånglig ekvation. jag hatar att tänka på framtiden. samtidigt som jag känner att jag måste ha något där framme. hur fan går det ihop. bollen ligger hos mig. men fan så skönt det hade varit om någon liksom sagt " i catch you when you fall". trygghet. kanske är det just det. trygghet. som saknas. som efterlängtas. som söks. av mig. ständigt..

här är två bilder som får mig att ändå må så jävla gott. visst kan man inte låta bli att le?

 

© by me


when a tree brings the color. of life.

 

i fell in love

with this fairytale

 

© by me

 

and more to come.

just keep your eyes wide open.

 


it's the blossom. that gives you power.

 

två bilder. om och för dagen.

© pt

 

man vaknar upp. det är ledigt. men som distanspluggare spelar det ingen roll om almanackans dag är röd. man förväntas göra sina uppgifter ändå. julafton liksom midsommarafton. och som idag. annandag påsk. jag traskade ned till vattnet med boken i högsta hugg. var ensam på klippan. 5 minuter. sedan hade blåsten gjort sitt och jag återvände till den heta soldassiga altanen istället. avbetade ett par sidor i miljökunskapsboken och sen fick det räcka. drog in till staden för att plåta. årest kanske vackraste motiv. körsbärsblommorna i kungsan. nyutslagna. färska.under blå himmel. just like it should be. jag log. inombords. utombords. kunde inte slita mig. det blir lätt så med mig och kameran. men efter alldeles för många och anings slarviga bilder gav jag upp. drog mig tillbaka. och återvände hem. och här är jag nu. i min säng. med fördraget fönster. med ömmande axlar och en kurrande mage.

jag ska inte klaga. dagen får en tumme upp. bilderna får ni sedan. ett riktigt vardagsinlägg blev detta nu. en smula annorlunda. men kanske helt okej.

 

ciao


stop the fucking stress.


sicken jävla hets det pågår.
jag hatar det.
försöker stänga världen ute.
men fan så svårt det är.

nej. jag pallar inte ta på mig kortaste shortsen, tunnaste linnet och hetaste solbrillorna.
jag tar ingen iskall öl nere vid vattnet eller på ett av stans alla inneställen.
jag steker inte på balkongen eller altanen.

sån jävla hets.

sure. värmen stiger. solen skiner. det är vackert. och faktiskt en smula skönt.
men give up the fucking stress.

jag vill också få färg. spendera lite tid utomhus. andas frisk (?) luft och bara flyga fritt.
men jag orkar inte. orkar inte alla påtryckningar. alla måsten. alla krav.
jag vill ta saker i min takt. i min anda.
jag vill sitta vid datan. utan att det fel. jag vill ha gardinen för fönstret. utan att någon drar bort den. jag vill klä mig i stora bylten. inte visa min spöklika hud.
så. hey. let me do that.
stop complain.
(och framför allt till mig själv: du FÅR. du FÅR. du FÅR. göra som du vill.)


visar den här bilden igen. men den säger mig mer än mycket.

© by me.


just stop for a minute and smile.

© by me

 

solen skiner.

det är påskafton.

och värmen är ett faktum.

jag har shorts.

det är sensation.

borde vara lycklig.

men som alltid.

suktar jag efter mer.

efter annat.

borde vara glad.

inte tänka efter.

men jag är inte sån.

sån som är enkel.

simpel.

jag är svår. dum. och en smula galen.

men det finns något gott.

i oss alla.

typ.

bara att det är lite dolt.

under ytan.

don't judge.

me.

anyone.

 

 

och med det säger jag

GLAD PÅSK

igen.


love the way you live


en tenta på fyra timmar. en snabb handla-käk-och-nödvändigheter-tur. en promenad på djurgården. och min långa fredag är gjord. synd att klaga på dagen helt enkelt. synd att klaga på livet helt enkelt (eller inte.)
nu väntar en kväll med illamående. och hals-slem. lite påskäggs-fix. samt ingenting på tv. ohnej. jag är alltid positiv.
intressant det där med påskägg förresten. jag själv har inte fått något sedan jag var 15 år på egen begäran. men nu i år. är det plötsligt ingen här hemma som ska ha ett traditionellt ägg fyllt med godis. nejnej. vi är sunda familjen vi. lösgodis är bannlyst. eller inte. men det bara är så att ingen pallar att sätta i sig dessa söta små sliskiga E-medelsproppade figurer. en dyr chokladbit smälter bättre. visst?
oj vad jag babblar skit om skit. dags för mig att dra.

men GLAD PÅSK för fan, njut och ha kul :)

© by me. love the colorful life.



true color love

i won't write any stupid words.

this is what i love. do. and think of.

 

© by me.

 


the spring macro life

© spring time - by me

 

 

radion gör mig sällskap.

liksom en tallrik käk.

liksom datan. internet och word.

och såklart en oavbruten tankeverksamhet.

jag är ledig. för första gången på en och en halv vecka. och jag är redan rastlös.

dock är jag väldig glad att vårens macro motiv kommer fram allt mer och mer.

jag blir som ett litet barn. jag kryper fram på gräsmattan. bland blommor och blad. jag smustar ner mig och förtrollas in i en annan värld. där tid och rum inte finns. där jag får skapa. lite djupt. men jag älskar det.

bilden ovan är från morgonens shoot. hope you like it. cause i do.

nu ska jag leva vidare. utanför cyberspace.

ciao

 


when you think about it. it's absurd.

jag vet, det är tabu. att skriva om det. att tala om det.
man ses som en självkömkande jävla egoist.
men jag återkommer ändå till det.
ständigt.
för jag bryr mig inte.
inte om ytliga funderingar och förhastade tolkningar som vissa människor ledsamt nog gör.
det är den eviga. ihållande. skärande. ensamheten. jag talar om. 

jag vet. att jag gjort valet.
att gå min väg.
att inte göra som man ska. eller som man borde.
men jag har inte valt. att hamna utanför cirkeln.
jag har inte valt det. ändock är jag just där. steget bakom. efter. utanför.
varför är det så.
egentligen.
varför finns det inte plats. för alla sorter.
varför accepteras man inte.
om man är annorlunda.

jag har slutat bry mig. egentligen.
försöker att inte tänka. så mycket.
men ändå hamnar jag alltid tillbaka.
i ensamhetens tomrum.

jag kan inte och kommer inte, förändra mig själv.
jag tänker låta världen komma till insikt.
med att man faktiskt inte är.
perfekt.

© by me. just like that drop.

 

nog skitsnackat. time to go. time to live. time to think.



sparkling color

© by me - life with a touch of color makes me happy.

 

tillsammans är man mindre ensam

med färg och solsken

har jag idag insett

detta faktum

tack.

 


forever a smile.

© pt by pt

 

smile. bitch. it's a sunny sunday.

men nja. efter en vecka med jobb och alltför lite sömn vette katten om jag kan njuta sådär fullkommligt.

men jag försöker.

och med i tankarna finns också morgondagens möte.

en smula skrämmande. men samtidigt efterlängtat.

vad jag ska göra har jag ingen lust att berätta om än.

utan det tar vi en annan dag.

men håll gärna en tumme.

tack & hej.


be true to yourself.

som sagt. för två år sedan. på min 18 års dag. gjorde jag min första tatuering.

förra året hade jag planerat för en. för att påbörja en liten tradition liksom.

men osäkerheten gjorde att jag avböjde.

igår däremot. ett år senare. tog jag steget. och gjorde min andra.

like it or not. men för mig betyder den något speciellt.

så här blev det iallafall:

 

© min nya tatuering. mitt egentillverkade typsnitt. inte perfekt. men det är inte heller jag.

 

jävligt svårt att fotografera. men hey, jag tror ni hajjar.

 

hur som helst. nu är jag 20 bast på riktigt. och jag överlevde gårdagen. det var en bra dag.



i'm turning big. but hey. it's just a number. 20.

solen skiner.

är det ett tecken?

idag förvandlas min första siffra i åldern till en tvåa.

jag är ingen liten skit längre.

jag är 20 år.

vem som nu än tror på det.

men som sagt. solen skiner. kanske betyder det något. kanske inte.

 

 

long. time. ago.

 

och en annan som firar sin födelsedag är denna.
två år precis är den nu.  tatoon alltså.

 

dagen är förvånandevis fullspäckad. det är jobb. intervju. hemlighet, och sushimiddag.

feels kind of goodi :)

 


deep purple.

© by me

 

vissa dagar har man bara ingenting att komma med. men man vill ändå få ur sig det som bubblar under ytan.

idag är jag egentligen jävligt trött. hey. jag erkänner. jag är trött. det är rätt unikt. brukar annars svälja skiten och köra. men som sagt. jag måste inse mina begränsningar ibland.

dock är det en skön känsla. jag är trött. för jag har jobbat. och tjänat pengar. och gjort något värdefullt av dagen. eller okej. det är nu inte sådär jätte givande och värdefullt att sätta på sadelskydd på stockholms alla cyklar. men det är i allafall en stimulans. vilket duger för mig.

 

om jag ska erkänna ytterligare en jobbig och knivig sak (varför jag erkänner så mycket vet jag inte. känns bara skönt att få skriva av sig) så är det att ensamheten just nu bränner mer än förr. det är tomt. tyst.
öde. den känslan är däremot inte skön. den bara svider.

och det blir som salt i såren när man får kommentaren: Gör något själv åt saken.

jag försöker.

men det är fan inte som på dagis när man lekte hej vilt med vem som helst.

 

nej. nu ska jag gå och avnjuta en godmiddag på en man hand. så jävla trist. menmen.

ciao


it's a smile and it's amazing.

what if.
you could wake up.
some day.
and just know.
and just feel.
that feeling.
that happiness
that smile.






© me by me

can you feel the truth. the genuine. happiness?
i can.

kärlekens tunga

© by me

 

jag älskar att fotografera.

jag älskar att fotografera.

jag älskar att fotografera.

 

om ni inte redan visste det.

och en dag. ska jag visa. att det går.

om ni inte redan visste det.

för jag vill. kan. och vågar.

om ni inte redan visste det.


like the santa monica birds..

© by pt.

 

i want to spread my wings.

just like that.

just fly.

just be.

that free.

 

 

och ja. en dag ska jag det. en dag. men just nu. är det nu. det är söndagskväll med regn och mörker. men jag klagar inte. trots mina fobier. jag ska kriga. kriga igenom helvete och ångest. för jag vet att det finns en annan sida. någonstans.


just read it. agree. or not.

 

in the end. it's up to you.

in the end. it's all about you.

 

© pt by pt

 

kraven är alltid så jävla stora.
det förväntas så sjukt mycket utav dig.
du kör på.
just för att man ska.
inte för att du egentligen tänkt på om du orkar och vill.
utan för att det bara är så.
du ska göra vissa saker i livet.
du ska.
det bara är så.

(men nej, jag gör det inte. aldrig. aldrig mer.
jag går inte i skolan. som vanligt folk. jag jobbar inte. som man förväntas.
jag ääälskar inte att resa. jag gillar återigen inte sprit. jag har inga framtidsplaner. jag ska inte bli läkare.
jag har inte topp betyg. jag har få vänner.
jag är usel på att umgås i grupp.
jag kan inte festa.
jag sover inte halva dagarna. jag ställer alltid klockan.
jag njuter av en ensam frukost. jag hatar mörkret.
jag har förebilder. idoler.
nej. jag bär inte märkeskläder. jag följer inte trender. så vitt jag vet.
jag gillar svenska filmer.
jag pratar sällan om mitt förflutna.
jag har godesdjur i min säng.
jag kan inte sova utan strumpor och jag är besatt av korsord.
jag läser aldrig veckorevyn. och vet knapp vem elin kling är.
jag klär mig efter väder. och går aldrig i strumpbyxor och högklackat.
jag säger vad jag tycker. tänker och känner.
jag talar om när något känns fel. eller bara när något är underbart.)



jag skriver detta
Bara för att visa.
att "don't fucking tell me what to do" är så jävla rätt.
jag skriver detta.
för att påminna mig själv.
och kanske någon annan.
att man ska göra som sitt egna hjärta säger.
och som magen antyder.
go your own way.
för i slutändan. handlar det faktiskt om dig. dig. dig.

 

 



i will discover the world. you join, right?

jag gick och lade mig igår med tårfyllda ögon och svidande mage.
och efter på tok för få timmar vaknar jag upp
mer nyfiken på världen än någonsin.
glad. positiv. stark.

på två dagar nu har jag tagit två livslånga beslut.
och det tär på orken. på psyket. på kroppen.
men just nu känns det rätt.
det kanske ändå finns viss chans.
att jag kan klara det.
för jag vill.
även om det sitter djupt inne.

jag ska ta steg för steg. förändra. våga. igen.
jag ska slänga mig ut i destination unknown.
jag ska flyga fritt. en dag.
livet tar sin tid. det gäller dock att fånga den. innan det är too late.


© i will find it. some day.

(och dagens höjdpunkt. måste jag bara tillägga. var ett kärt. huxflux från ingenstans. återseende.
en gammal goding dök upp mitt framför mina ögon. en människa som jag endast har fina och roliga minnen med. en människa som förändrade mitt liv. tack för snabbträffen)


daily pics

© by me.

såhär kan bilderna bli. när man tager vad man hager.

ser ni vad det är? hehe inte så svårt kanske.

sugrör från ikea och marker till poker.

 

annars sniglar sig dagarna på. tar det lugnt. andas. och sysselsätter mig med diverse onödigheter. men modet är gott och humöret är helt okej. jag menar. en dag måste ju turen vända? right...

 

(wow. dagens inlägg slår rekord i intressanthet. i know)

 

 


not another time. just now.


Först väntar man på att modet ska infinna sig.
Sedan ska tillfället komma. Liksom orken.
När man väl tagit steget.
Ska man vänta i kön.
För att sedan vänta lite mer i ett väntrum. För att vänta lite till medan någon känner på ens kroppsdelar.
För att sedan vänta på att en remiss ska skickas. För att sedan vänta på en tid där. För att sedan vänta på undersökning. För att sedan komma till ytterligare fler väntrum. För att sedan vänta ännu lite till innan resultatet kommer.
Allt för att veta om man lever eller inte.
Under denna evighet hinner ju fan vad som helst hända.
Jag hatar att vänta.
På allt.

men idag slog vi klubban i bordet. morsan och jag. nu fan ska jag få en förklaring på vissa saker.
spenderade natten med att diagnostisera mig själv. om ett par veckor får jag förhoppningsvis något svar.
sa jag att jag hatar att vänta? hujeda mig.

dags att försöka skingra tankarna. dags för lite te.

© by me. älska livet. även om det svider.




it's my fucking bizarre dream.

en vernissage senare and i do realize that i've got some naive dreams.

men en dag. ska det vara min tur.

visst?








© by me. from the gallery.


sleep not sweet.

en av mina största rädslor är att gå till sängs på kvällen och inte veta någonting om morgondagen.

vissa kallar det sjukt. vissa ser det som ett kontrollbehov. vissa säger att det är normalt. vissa förstår mig absolut inte.

igår var en sådan kväll. idag var en sådan dag.

veckan är blank. tom. öde.

jag andas. försöker. ta en dag i taget.

carpe diem.

nej.

 

© by pt - take me back.


this is what they call life. sometimes.


söndag

regn

jobb

magkatarr

det är lekande lätt ibland. men nej. jag ska icke vara negativ eller självömkande. bara bita ihop och hoppas på nästa dag. (hehe. lätt när man vet att man inte får vistas hemma. man har ingen sysselsättning och bilen är inlämnad på lagning så den möjligheten begränsade allt ännu lite mer)
nej men för fan. upp med smilbanden. le. kämpa. kriga.
jag vet att det går.
some day.
jag. ger. inte. upp.
även om jag ibland kanske känner för det.
men nej.
i. will. stand. strong.
(med vissa få undantag)


© me by me. make it. through. the storm.

miracles do exist

Även om jag inte riktigt bryr mig om läsarstatistik och besökarantal, så glädjer det mig på något sätt ändå att så många faktiskt väljer att titta tillbaka här.
Igår steg jag som sagt över gränsen som tre år i bloggeri branschen. weird. stupid. men ändå. kul.

och saker och ting har som sagt hänt. senaste veckan har varit en liten uppenbarelse. jag har insett att jag inte längre vet. och insett mina begränsningar inom vissa områden. men också upptäckt lite potential och styrka.

Overkliga händelser har blandats med att verkligheten kom farande som en tsunami.

Förra söndagen stod jag i folkmassan på cirkus och diggade med till en av de människor jag beundrar mest här i livet och en av de jag följt allra längst. Robyn. Hennes musik. stil. personlighet. tilltalar och berör. Jag drömde mig bort.
Fyra dagar senare öppnar jag dörren till en lokal och spenderar kommande tre arbetstimmarna med just den människan. Den som dagarna innan fått mig att älska livet. orka kämpa och se ljuset.
surrealism. absurdum. orealistiskt. jag vet.

men det var ett sånt där löjligt tecken. på att saker och ting vänder. från en sekund till en annan. på att livet är oförutsägbart. och att ingenting. är omöjligt.

© by me. just me.


when the truth hits you. knocks you. down.


Ett, två, tre. Och så Kaboom.

Så krockar du med väggen. Den där jävla väggen som utslitna, medelålders, arbetande män och kvinnor går in i. De med fulltidsjobb, barn, vänner och aktiviteter. De kraschar när det är som mest. Stressigast. Tuffast.

Allt är förståeligt. Allt är förlåtet. Egentligen.

 

Men som arbetslös, ung, rastlös, student. Är det då okej att krocka med väggen? Falla pladask. Sluta ögonen och inse att man kanske borde satt ett stopp tidigare. Att man borde bromsat för länge sedan och upptäckt verkligheten innan den sprungit förbi en?

Nej. Det känns mindre förlåtet. Mindre okej.

 

Men det är nog sanningen.

Det är nog detta jag måste erkänna.

För er. För mig.

 

Jag måste göra upp med vissa delar av verkligheten, Inte bara måla över. Jag måste försöka greppa tag i sanningen och förstå hur den faktiskt ligger till.

 

Man kan tuta och köra. Gasa och satsa. Men en dag så står man där. Och inser att man borde dragit åt handbromsen en aning. För helt plötsligt uppenbarar sig baksidan av ambitionerna. Avigsidan av viljan och envisheten.

 

Ni vet. När polletten trillar ner och saker plötsligt står skriver i pannan på dig.

Det står Fail. Misslyckande. Loser. Med stora feta bokstäver.

Du inser, det du hela tiden försökt förtränga och begrava.

Du inser, vad som egentligen bör göras.

Men det svider och skär.

Så tårarna rinner, kroppen skakar och din räddning blir gömstället under filten. Där ingen kan se dig. Där ingen kan nå dig.

 

Men efter natten kommer dagen. Det gryr och livet ljusnar. Tankar klarnar och förnuftet återföds.

 

Man kan inte förneka sitt förflutna. Man kan inte göra om dåtiden. Men du kan bli vän med den. Du kan förstå den. Bearbeta den. Du kan öppna upp för nuet och lära dig för framtiden.

Men man måste börja i rätt ända. Inte bakifrån. Du kan inte börja vid målet, utan att passera gå. Hur gärna du än vill.

Uttrycket ”make peace with your past” säger det mesta.

 

Och nej. Jag ska inte gräva i det förflutna. Eller återuppta dåtiden. Jag ska bara börja satsa på att kunna stega vidare utan att hela tiden ha en ekande ton inom mig.

Jag ska försöka våga. Våga ta en sak i sänder. Inte hetsa. Inte stressa. Även om jag inte är sysselsatt med saker att fördriva tiden med, så har jag ett orosmoln över mig och en stressande press. Det är detta jag ska jobba bort. För att sedan kunna hantera verkligheten. Som den är. Som den kommer.

 

Om två veckor fyller jag tjugo. Tjugo är mycket. Tjugo är lite. Hur som helst är det hög tid att börja leva. Så det här är sanningen. Jag ska satsa på mig själv. På mitt liv. På min hälsa. På min framtid. Och nutid.

 

Det var nu tre år sedan jag inledde min resa här på pillant.blogg.se.

Jag vet inte hur länge till jag stannar.

Men just nu kommer jag att återkomma. När känslan finns och viljan. Hänger du med på den fortsatta roller coaster färden är du välkommen. Gör du det inte. Så skriver jag för mig själv. För det är skönt. Att ventilera sig. För det är min grej. Att skriva.

 

 

© knocks you out. by pt.