handy handy


ibland känner jag för förändringar. eller okej. ganska ofta. för ett par månader sedan körde jag på lite hemsnickeri och tillverkade denna. Nu när det drar mot juligare tider så passade jag alltså på att göra en liten makeover, Köpte lite nytt tyg och resultatet blev så här;

© pt

 

dessutom råkade jag få lite för mycket tyg över, så jag sydde ett matchande örngott till. har aldrig sytt sånt förut men det var bara att experimentera lite och så vips, så hade jag en kudde i handen...

 

wow så kreativ och produktiv jag kan vara ibland... blir sjukt imponerad.. hehe.

 

© pt

 

och hey, inte nog med detta. nu ska jag snart på ett spännande möte angående ett projekt och sedan ska jag sätta på mig bygghandskarna igen och försöka bygga ett hem...

och självklart ser jag ut såhär idag. för er som undrar...

 

 

© pt

 

och jag vet. dålig bildkvalité. men skitsamma. för nu.


the story. behind.

någon av mina trogna läsare, kanske minns det  här och det här
eller så gör ni det inte.
hur som haver har jag fram och tillbaka, genom årens lopp, försökt bena ut denna text. för att få den som jag vill. dock inte för utlämnad. eftersom min distans till det hela inte är långt borta, så har jag väldigt svårt att formulera dessa känslor, men jag vill så gärna, för att det liksom känns bättre då. så nu kommer en typ av fortsättning. fast i en annan ton... läs om du vill ...

i killed you.
verbally.

i took your life.
without purpose.

i saw how you cried.
inside.

i knew you didn’t like it.
the life.

i was a disaster.
who took someones heart.
who took someones soul.

i killed you.
verbally.

i repeat to my self.

i actually killed.
your dreams.

i actually killed.
the sparkle.
of your life.

by pt.



©pt - behind the cute face. there is. a story. deeper. and. deeper.

i give you...

some answers...

följande frågor har inkommit på senare tid från människor som inte skrivit någon blogg/mailadress att svara till,
så hey, jag blottar mina svar här och hoppas någon blir glad över svaret :)

Ha läst din blogg ett tag ...ta inte inte illa upp men kanske är det så enkelt som ADHD...har du tänkt på det ?......ibland finns det en enkel förklaring som inte är så hemsk som man tror...kram

- nja, egentligen skulle jag säkert kunna ha hela alfabetet i olika bokstavskombinationer, om man är diagnoskåt och strävar efter medcinska lösningar,
men seriöst så orkar inte jag riktigt undersöka mig och möta fler psykologer och läkare och fylla i mer papper med frågor om allt mellan himmel och jord, så jag vet inte, men adhd är det nog inte. mamma säger att ångest räcker som förklaring till mina beteenden. och det tror jag på. så länge.


Hejsan!

Måste bara fråga, du är ju med i qx nya webbserie, ser ut på trailen som du kysser en tjej, är du gay eller bi på riktigt? Eller spelar du med i serien bara som vanlig skådespelare? Hade varit kul att veta var du står i din läggning. Annars älskar jag din blogg och du var kanon i välkommen åter!

MVH Anna


- ja, jag är med där och spelar lesbisk. Eftersom jag aldrig upplevt kärlek på riktigt så kan jag ju inte säkert veta vart jag står i den frågan, men jag har alltid utgått från att hetero. Och tack förresten :) glad you like it.



hur gör du för att få roller? själv har jag inte fått en sådan chans, men jag drömmer i hemlighet om det.

- mycket bra fråga. just nu är jag inne i en period då rollerna skriker med sin frånvaro. men de gånger jag lyckats så har jag tagit mig till en casting, varit mig själv, vågat visa allt och bara kört på. det handlar om att våga, men sen handlar det så mycket om personkemi och om man har det utseendet och kapaciteten som regissören söker...



ställ fler frågor när ni vill, så svarar jag lite då och då :)

© me by me.

 

pst. snart kommer jag visa er bilder från en vacker plåtning. keeep your eyes open.





Show me the meaning of being lonely.

when your brain doesn't work.
and you just feel like a jerk. 
pictures are there to heal
and show, how you really feel.
pt-2010



© me by me

6 hours later...


Mellan klockan 8 och 13.45 satt jag helt still och skrev mitt avslutande svenska prov. så jävla värdelöst. fick sittsår i baken och kramp i axlarna. och trots all jävla tid jag lagt ned på kursen så gick det åt helvet. efter det tröstade jag mig själv med att besöka fotomässan. och en fin vän. väl värt. nu väntar jag på lärarnas dom, vilket blir betyget? ig eller ig. nej skämt och sido. vad det än blir så skiter jag i det. eller jag försöker åtminstone. jag vet vad jag vill göra i livet och jag ska allt bevisa världen att jag kan komma dit utan att mvg och annat skit.

hur som haver. jag är dödstrött. har inte bäddat sängen än. inte morgon duschat och frukosten står fortfarande framme. säger något om min dagsform va? och framförallt vad jag borde ägna kommande timmen(arna) åt.
så roligare än så här blir jag inte. men va fan. vad gör det. ens liv är inte alltid lika flärdfullt som man kan önska.

här är iallafall min nya företags outfit , vad tycks :D?

© pt - pictures by p PICTURES BY P


the inside of a young girl´s heart.

i will keep on fighting.
until i can see the lightning.
i will not let my self down.
not even in my home town.
you can hit my heart and soul
i will still reach my goal.
because i'm strong and tough.
and that. will probably be enough.
if you decide to leave.
i promise. i will not grieve.


-pt-


© pt.

and check this out. om du vågar.


painting. an illusion.

det är snöstorm. typ sjuttielva minusgrader. svinkallt.
jag har en obotlig förkylning.
och nackont.
jag har sjukt mycket plugg och har nyss jobbat i 6 timmar.

imorgon ska jag hinna med jobb nr2, plugget. lägenheten. möte. handla. städa.
jag har inte sovit lugnt på hur länge som helst.

men jag tragglar på. vinden vänder när man minst anar det.
och fram tills dess.
får mina små motivationskällor duga som livsglädje.

en av dom är måleriet.
just nu pillar jag med denna tavla;


© pt

återkommer när hjärtat har något mer att säga.
ciao


hoppet.

att bryta mönster.
är som att krossa ett fönster.
som att skära med kniven.
och våga bli. övergiven.

att stå emot.
är inte bara ett hot.

det är en väg att vandra.
ibland utan andra.

men den som står ut.
går mot ett ljust slut.

långt där fram.
finns alltid en hand.
för alla.
varma. som kalla.

vågar man tro.
och låta livet gro

vågar man trivas och må
kan man också, framtiden nå.

- p.t -


© pt.

welcome to reality.

idag slog verkligheten mig. som en hård jävla örfil. smash.
livet är orättvist. livet varar inte för evigt.

jag är personen som hela tiden skjuter upp saker och ting. stort som smått. jag gör det inte utav lathet. utan för att jag vill ha det kvar. till sen. för jag är rädd att bli sysslolös. jag kan skriva en lista på hur jävla mycket grejer som helst, som bör göras. men så sitter jag ändå där i timmar och bara glor. för jag vet inte vart jag ska börja. vad som är bäst att göra nu. imorgon. eller nästa vecka. Jag litar liksom inte på min egen kreativitet. jag tror att framtiden är ledig. att "jag städar imorgon, för då vet jag att jag inte kommer ha någonting att göra" "jag handlar ikväll, för då äre ändå så dött" eller så börjar jag i ett hörn här och slutar mitt i och sparar lite till nästa stund. och så börjar jag på någat annat. och gör likadant där.
svårförstått? jo, det kan jag tänka mig. men jag mår så fruktansvärt dåligt av att inte ha någonting att göra. och jag är så rädd för det också. samtidigt som jag är minst lika rädd ibland när jag gör saker. det är ett ont kretslopp som jag varjedag försöker finna slutet på. eller åtminstone en lösning.

men hur som haver. detta var bara en liten utvikning. saken är den, att jag försöker inse att man lika gärna kan göra det man vill här och nu. för livet. det kan ta slut. när som helst.
jag försöker lära mig att nu är nu, då är då och något annat vet man inte.
därför skrev jag detta. för att få klarhet. i min konstiga värld.

.... och det jag bygger detta inlägg på, är ett dödsfall. en människa som jag förvisso inte känner väl. men som passerat mina vägar ett par gånger. ändock känns det så förjävligt.
det är som att man inte lever i verkligheten.
försän den verkligen slår en.
smash.

vila i frid.


utställning. part 2.

© pt. utställning. part two.

 

pallar inte skriva idag. utställning. part two. får räcka.

återkommer. senare. men ge mig gärna din tanke om "utställningen", part one, finns här

/pt.


the. girl. i. want. to. be.

okej. gårdagens lycka, was a gift, from heaven above.




en fin människa. med ett stort hjärta. med en beundransvärd styrka. och med ett förflutet.
jag vet att det finns folk där ute. som anser det knäppt/dumt/töntigt etc, när man finner förebilder inom "kändisvärlden". jag är av en annan åsikt.
för att orka sig igenom det mörka. krävs det att man har ett exempel. som visar att det går.
och det är detta jag funnit. i kvinnan vars verk jag igår emottog.
ni vet säkert redan vem.
Carolina. Gynning.
jag slutar inte att beundras och förvånas. jag slutar inte att följa henne.
jag vet ju att man får. och kan. gå sin egen väg. och inte falla. för andras nedtryckande. kommentarer. och tankar.

se mer av hennes konst. här

hur som haver. minnen kan som sagt ofta svida i min verklighet. men detta. det är annat. detta. är. when dreams came true.


bild. lånad. från cg. old.old.old

när glädjen skapar tårar.


jag tror jag är en av världens lyckligaste just nu.
eller kanske inte. men nära på.
en människa, värd allt, gav mig alldeles nyss en ny livsgnista.
och jag tackar henne med hela mitt hjärta.

ni får se snart. i bild. vad som åsamkat mina just nu tårfyllda ögon.
en ledtråd får ni ändå.

5 mars 2009.



© pt. glad som en räka. lycklig som en fågel.

is it okey? i think i'm starting to dig deeper in the poetry world.

I have to sleep.
but my brain still keep
go on and on, til it's ulitmate heat.

why close the eyes.
i've gave it to many tries.

I just see the past.
and I'm afraid it goes to fast.

will I ever break it?
will I ever make it?

through the dark
to the green, flowering park.

how. when. and why.
will it happen, before I die?

- pernilla thelaus-en natt av många-




© pt.

utställning. part 1.

inga ord.

bilder. säger ju mer. än något annat.

här är min. utställning.

med text.

del ett.

to be. continued.

 

© min utställning - part one.


meningen av meningslösheten. nummer 1032

Innan jag skapade denna blogg, tänkte jag mycket på vad i helvete jag skulle skriva om jag själv bloggade. ett liv utan innehåll. vad fan kunde det ge någon. eller mig själv för den delen. rada upp mina misslyckanden för världen och upprepa dom för mig själv? nej, jag skulle aldrig bli en bloggare. aldrig.

men nu sitter jag här och skriver på mitt 1032 inlägg. och det var nog först igår som jag insåg något utav det viktigaste.
som en uppenbarelse. från ovan. (hehe. djupt. i know). meningen med att skriva meningslöst. en blogg. en personlig dagbok. öppen för allmänheten. behöver inte innehålla en massa flärd och storheter. den behöver inte ha ett namn som halva sverige känner till. den behöver inte fylla särskillt många funktioner. den behöver inte handla om roliga, stora händelser. utan det är faktiskt de där små, vardagliga, och kanske lite förbjudna, som folk ändå vill läsa om. sånt där som man inte talar om. men som typ alla någon gång ändå upplever. sånt som är tabu.
och det som då slog mig igår. när jag satt och funderade över denna blogg och dess innehåll, var just det. att "kraven" som man (iallafall jag) bygger upp ibland faktisk inte är nödvändiga. för många handlar allt om läsarsiffror. kommentarer. synlighet. och visst kanske vissa har den meningen med sitt bloggande,
men för mig, handlar det liksom mer om att få fram det som finns inom mig.
och nu blev detta en jävla röra, förstår om du som läsare inte hajjar vad jag gaggar om,
men när någon säger till mig "jag känner så igen mig i dig. jag känner mig som du" eller "du skriver det jag tänker. fast inte vågar yttra" så värms mitt hjärta och helt plötsligt har ändå det meningslösa och gråa fått en mening.


någon som förstår? det är helt enkelt inte alltid the big thing. som är the big thing.

visdom. från mig. en tisdag. 16 november.

© pt.



the. key.


today. is. gonna. be. the. day.
that my life. kind of change.
today. we recieved. the key.

till våran lägenhet.
mer info. later.


50 poäng lättare. återstår nu bara 550 kvar att tacklas med. innan skolan gjort sitt. i mitt liv.
religion a is done.
och hur det gick?
no comments.
men från och med idag.
läser jag text a.
älska att skriva. men att bli bedömd. åhnej. that we don't like.

annars är jag i studion. och gör det här:


© mig. av mig.

ord. no wisdom.

jag älskar att skriva. jag älskar att blogga.
även om jag ibland har svårt att förstå, varför någon återkommer hit. och läser om mina små tankar och hyss.
så älskar jag det.
det har blivit som en drog. smått beroendeframkallande.
9 gånger av 10 är också kommentarer/mail/respons fin och bra.
men.
det svider och skär inombords när man får de där vassa, syrliga kommentarerna.
dom som gör att man börjar tvivla.
på sig själv.
på sin förmåga.
på sitt liv.

jag har lovat mig själv. att inte vara vek och falla. eller ta ord för ord. utan se till perspektivet att majoriteten ändå har en annan synpunkt. men ibland så vill man mer än man faktiskt klarar.
ibland tar man saker. hårdare än man borde.

jag tål kritik. jag är inte rädd för det.
dock vore det gulligt, om vissa höll en del för sig själva.
jag behöver inte få veta hur dålig du tycker jag är.
eller hur ful. elak. konstig. du fått för dig att jag är.
keep quiet.
om du inte har något vettigt på hjärtat.
annars älskar jag era små hälsningar.


© pt - when the sadness breaks through.

pillan tipsar...

ni vet säkert hur det är, att liksom leta och leta, efter det man söker. men så finns det inte riktigt. något som passar precis. sånt händer mig jämt. kanske för att jag är en smula kräsen. kanske för att mina idéer är en smula egna.
men hur som haver. istället för att deppa över det, har jag insett att man faktiskt kan göra något åt saken. det kallas; SKAPA SJÄLV.

jag önskade mig nya kuddar till min säng. hittade inte någon bra, och beslutade mig för att pyssla till det, resultatet? mjo, än så länge ser det ut såhär: ostruket och vackert. nej men visst ären rätt cool?



håller även på att donar runt lite på väggarna. och jag älskar inte mig själv. som det kanske kan verka som, men jag älskar bilder. och min "nya" vägg, ser ut såhär;



hehe och mer ska upp.

nej. nu har jag väldigt bråttom. de är ciiirkus som väntar.
ciao

don't kill that smile on my lips.


jag hatar att misslyckas.
men egentligen. vem gör inte det.
men som man säger. man lär sig av sina misslyckanden.
frågan är bara, hur mycket jag lär mig, på att betygen sjunker.
kanske att prestationen i skolan. faktiskt inte är det viktigaste.
kanske att livet. får gå före.
kanske att jag klarar mig. utan att det står mvg.
kanske att det löser sig. ändå.
att jag når dit jag vill. iallafall.
för det ska jag.
ingen. ingen. ingen. ska få döda min glädje. till livet. genom att anse. att min kunskap. är låg.
jag kan mycket. dock kanske inte om just det, som surkärringar till lärare förväntar sig.
jag kan. i know that. även om ingen annan kan se det.
jag älskar att veta. att jag kan. ändå.



© två kyliga novemberbilder av mig :)

efterlyser...(varnar dock känsliga tittare)

ja, kära läsare. jag har ett (tusenmiljoner?) problem. det kan kort och gott förklaras såhär;

©

ser ni vad det är? om inte, det är hår. mitt hår. efter en vanlig genom kammning. egentligen hatar jag hår, därför tog den här bilden sjukligt lång tid att ta, så jävla snuskigt med massa strån, men jag ville ändå liksom visa bildligt, så någon skulle förstå omfattningen...det är sjukt, det bara rasar av. hur fan stoppar man det?!

börja inte predika om rätt kost och skit, för sånt sköter jag, men finns det inga produkter som kan hjäla?! hehe..

 

okej. jag har ett problem också, som ni kan få vara med att lösa.

mina händer ser ut såhär;

jag har under åren blivit ordinerad dessa

och ingen hjälper.

tips, någon?

 

snart kapar jag av både händer och huvud.

 

 


cause i need to.

Det suger rätt hårt
att vara sjuk.
att samtidigt jobba.
att samtidigt vara allergisk.
att samtidigt ha magkatarr.
att samtidigt frysa. men inte kunna duscha.
att ha händer fulla med blödande sprickor.
att ett berg av plugg tynger mina redan skadade axlar.
att jag har ett sex timmars långt prov på fredag.
att snön väcker minnen.

men det är finns ändå vackra, små, underverk.
chai te.
eos.
två veckor kvar till fotomässan.
bara en månad och fem dagar kvar tills jag flyr.
fototidningar som bara väntar i sängen.
att det är välkommen åter ikväll 21.30
och carina berg innan dess...
och att jag har ett par avsnitt grey's på lut.
och att fina bloggläsare gör mig lycklig.


© pt - even the drops, are cold.



memories can kill



it's a winterwonderland.
beautiful and cold.
but i still think. just about the old.
how. when.
now. never.
will it be like this. forever?

please. just say the words.
tell me; i will fly like the birds.

promise to stay.
through the evil day.

just be there.
and clear the air.

don't let me run.
or push the gun.

keep me close and warm.
stay, just through this fucking storm.

please.
someone.

-p.t-






when you don't fit in. you fit out.

Jo, till alla er som undrar, vart jag skaffat mig ett jobb, det är så här, att jag som drömmer om hollywood, LA, showbis, film, foto, teve, you name it, har sedan ett par månader börjat jobba som....kassörska. på en mataffär. that glamorous! men allting måste ju börja någonstans, och man får väl hoppas att någon råkar se mina dolda talanger när jag tar betalt för varorna och upprepar "vare bra så? kvitto på det? tack"

men som sagt, inga klagomål från min sida. pengar är pengar. sysselsättning är sysselsättning.


nu till dagens huvudämne här i bloggen. för jag måste få reflektera lite. det gäller hur livet kan se så olika ut. för människor som en gång. var på samma "nivå". hehe, låter seriöst va..
nej men, tre av mina bekanta, lika gamla/ett år äldre än mig, är gravida och väntar barn. och här sitter jag och typ fortfarande själv målar med fingerfärger och käkar barnmat.
inte för att jag hade som plan att bli päron redan nu, men ni hajjar vinkeln, känns som att vissa lever vidare, medan jag stannar kvar. eller okej, det är i ochförsig inte sant, för jag lever på jag med. fast inte på samma sätt.
men ibland är jag liksom så avundsjuk. på att jag inte lyckats. på samma sätt. fastän att jag älskar att vara egen. så saknar jag, det där med att liksom "move on". jag ältar mitt förflutna, och drömmer framåt. men vad gör jag. egentligen? gråter över spilld mjölk. gömmer mig under täcket. hoppas att någon ska komma med snuttefilten. ge mig en kram och erbjuda mig ett liv.

aa, ni som inte fattar ett skit. det är lugnt. jag är rätt tankspridd idag. och jag vet inte ut. och inte in. så hejdå. för nu.

© who are you. who am I. who are we.




what you. probably. should. do.

06.50. klockan ringer. söndag. tv'n står på från gårdagskvällen. ute är det frost. minusgrader. täcket är varmt.
näsan är tjockt fylld med härligt snor. halsen är torr som öken. huvudet är dunkande. men du vet att du måste upp. för att jobba. i 7h.
så underbart. right.
min söndag. kortfattat.

men ärligt talat. så gick dagen fort fort fort. och nu är jag åter igen på plats framför min allra käraste macbook. och vet med mig om att jag borde göra annat. familjen är i antågande efter deras semesterresa och jag kan inte säga att jag direkt skött hushållet sådär felfritt. så jag bör fixa till det lite. jag måste köpa en ny piercing eftersom jag spolade ner min i avloppet imorse, i know, jag är riktigt klyftig ibland...maten är slut. måste handla. har allt för mycket ogjort plugg. måste tas tag i. nån gång. men verkligheten är liksom en annan.

trots min kanske inte allt för vackra dag så har jag blivit mycket glatt överraskad. det kom fram en man till mig idag. och sa, "du har talang, så otroligt duktig. jag vet det, jag har själv skådespelarbakgrund", han talade då om min lite smått dåliga insats i välkommen åter, jag tycker som sagt att jag suger rätt hårt där, men sånna kommentarer lyfter liksom en :) så thanks.

och låt mig bjuda lite på mig själv igen, här in black and white.

© egoist, as always. men faktiskt, så länge ingen annan vill ställa upp, så blir det så ;)



när livet blev en gåva.

denna dag är nog en av årest allra mörkaste och mest dystra. men samtidgt, en av de mest eftertänksamma. omtänksamma. gemensamma.

jag började dagen med en stor jävla dubbeldos av livskraft. mina två utomlandsboende vänner, är på snabbvisit här hemma i svea rike, och en vacker promenad med dessa två små filurer gjorde mig liksom levande igen. tack för det.

lite senare begav jag mig till kyrkogården för att tända ett ljus för mormor och morfar. det är nästan nio månader sedan mormor gick bort. helt overkligt egentligen. och tiden bara går och går.
jag saknar henne. morfar också. farmor också. farfar också.

© från kyrkogården.

 

egentligen är det rätt tragiskt. jag tänker tillbaka. på de åren. då jag ibland önskade mig bort från livet. tänk om det varit så. att någon skulle tänt ett ljus för mig idag. tänk om. jag fullföljt mina då inre röster. tänk om.

nu är jag förjävla glad. att jag valde den andra vägen. att jag kan sitta här. och våga. leva. så som jag själv vill. att jag vågar. finnas. för mig, är det stort. för mig. är livet. en gåva.

 


jävla egoist.

ibland kan jag liksom inte säga nej. egentligen hade jag andra planer för dagen, men så ringer jobbet och ber mig hoppa in.. och jag kan liksom inte avböja. nu när jag väl lyckats få ett jobb, vill jag det också vårda. och lite extra lön sitter ju liksom inte dåligt om man säger så.

om exakt 4 månader drar jag. och då behövs stålarna. så bara bita ihop och knega på.

annars simmar fiskarna lugnt. inte mycket händer. och de där drömmande telefonsamtalen kommer aldrig. plugget är svårt. och en smula jobbigt. kroppen är stark. hjärnan kanske lite vek.
jag älskar min nya fläkt och min studio. jag fotograferar så ofta jag kan. och så läser jag Dandy.
typ livet nu.

även om vissa börjar trötta på mina "jävla egoist bilder" så fortsätter jag lägga upp dom här, hope you don't mind, och om du gör det, så fåru blunda.

© mig. av. mig.


total diss.(för övrigt kanske världens fulaste ord?)

en sak som jag funderar på är, vad i helevet jag, och min familj har gjort, mot omvärldens små tjuvar.
jag skojjar inte nu, men 5 av mina cyklar blev stulna under loppet av kanske tre år, och nu, den senaste månaden, har två mopeder tagits från vår tomt nattetid, senast då inatt. känns lite creepy liksom. att ha någon där utanför, utan att märka det...
sen hittar man ändå nästan alltid stöldgodset nedkvaddat och förstört i något gathörn. what's the point liksom?
hajjar inte och motsätter mig detta grovt.

total diss.

annars har min torsdag varit fin. fikade och smed planer med min cirkustränare, och efter det strövade jag runt på stadens gator i min ensamhet och slösade pengar på prylar till lite små projekt.
de är än så länge hemligt, men ni får se sen :) lovar. om ni vill såklart.

och så har jag fixat med bilder, vad tycks?

© foton av mig.på.mig.

 


lite mer sanning.

tack för era fina ord angående gårdagens inlägg , och när jag ändå är inne på sanningen så kan jag avslöja att jag har en hemlig idol, eller förebild kanske man kan säga.
Detta är en person, som syns mycket i media, och som vissa bara tycker är en stor jävla fåfäng människa, och många gånger när jag nämner hans namn, iallafall här hemma, så blir det alltid en larvig stämning och ingen förstår mig, eller förstår hur jag seriöst kan digga en man som honom.
Men han är, enligt mig, otrolig. och nu har jag precis införskaffat mig hans nya bok. Har ni inte läst den första, så gör det. nu.

men, who is he?

jo,

©

Andreas Carlsson. Dö av skratt, håna ihjäl mig. eller håll med eller inget dera. i don't care. han får iallafall mig att se lite ljusare på tillvaron, och det är det som räknas, för mig.

 

så. nu skall jag gå och ställa mig i duschen i sisådär en timma, död efter 6h på jobbet. och sen är det såklart välkommen åter 21.30  :)

ciao.

 


När sanningen ska fram...

... jo, jag älskar och hatar den rena sanningen. och nu har jag haft en smula mycket tid över och funderade då på en fråga jag får stup i kvarten, vad får dig att tro att du inte är som alla andra? jag vet inte om den är postivt eller negativt menad, men hur som helst, häng med här och nu så får ni svaret,

jag är 19 år, och har aldrig varit full. smått berusad är en sak, men full har jag aldrig varit. och hur många, på en skala, har i min ålder aldrig varit det? jag har heller aldrig varit på krogen, vilket typ mer än hälften av alla unga besöker på sin 18års dag.
med tanke på mitt förflutna tror många att jag skärt mig, men det har jag aldrig gjort. under en lång tid trodde jag detta var ett krav, för att man skulle få hjälp, men jag var klokt nog för feg för att sticka rakbladen i skinnet, och inser idag att man kan uttrycka sin ångest på andra sätt. och när vi ändå talar dåtid så kan jag även berätta att jag aldrig spytt. vilket somliga också fått för sig, men nej, aldrig i livet. spy är det äckligaste som finns. typ.
och för att lämna dået och gå in i nuet,
jag läser alltid morgontidningen bakifrån, jag har fått för mig att barnmat är gott, jag borstar tänderna 6 gånger om dagen, jag älskar att "topsa" öronen, jag har sett alla morden i midsomer avsnitt (har sjuttio filmer i en låda under sängen...), jag älskar pelle svansslös och ture sventon, tittar fortfarande på gamla julkalendrar,
jag löser korsord varje dag, jag kan inte sova utan strumpor, jag har en julslinga uppe i mitt rum året om. jag läser inte och har aldrig läst, blondinbellas blogg eller kissie eller vad dom nu heter, och till sist så kan jag berätta att jag avskyr skalet på frukter som äpplen och päron.
juste, glömde även säga att jag föredrar pannkakor med köttbullar i och som liten var jag förtjust i ostrullar fyllda med smör. en salig blandning.

och ja, sen finns det såklart mycket mer att berätta, men lite måste jag ju spara på också.
men åter till frågan jag med denna text tänkt svara på,
jag är inte som andra. och jag vill heller inte vara som andra. jag hatar normaliteten och vet att jag inte passar in där. men jag är en stolt utstickare. jag bryr mig inte om ifall jag är udda, eller jo, ibland är det svårt, men jag skulle för allt i världen aldrig vilja bli "en i mängden".

får man säga att man älskar att man faktiskt vågar vara sig själv?


© mig av mig. "you can't blow me away. i will always stand strong".




gårdagens hemlighet...

© mig av mig.

min nya leksak, en fläkt! fruktansvärt underhållande. fruktansvärt kyligt. men det ger ju en rätt cool effekt. eller vad säger du?

 

 


känner mig tom på något underligt sätt.
trots att jag är fylld. av tankar.
men någonting stasar. säger stopp.
känner att jag måste skriva.
men vad.
återkommer.