it's a collage ;D

så var maj också i princip slut. satan i gatan. det går fort. kanske för fort.

sen är det förresten min dag i dag också. Pernilla. som pricken över o:et liksom.

som liten var namnsdagar en present dag. (i-lands barn, i know :s). nu dock passerar den oftast förbi och glöms bort.

saker och ting blir ju mindre viktiga med åren. låter kanske som en gamling. but that's life.

 

jag sitter här och har beslutsångest över om jag ska gå på casting eller inte. 13-16 år? ska man chansa? haha

annars funderar jag mycket över obesvarade frågor. jag hatar när människor låter bli att svara på mail, sms, fejsboken, m.m. okej att vissa inte har tid. men ibland är det så jävla uppenbart varför de låter bli.

usch och blä. sånt gillar jag icke. men life goes on no matter what ;)

 

 

 

 


sunny sunday with pic's

ännu en dag i glädje. iallafall för det mesta.
en dag som spenderats till nittioprocent utomhus under solens strålar.
en promenad. en casting. mycket jonglering och en sväng till affären.
en helt okej söndag med andra ord.
och min ångest inför kommande veckan är låg.
en lektion imorgon. en enda. fan så jävla underbart, och sorry för mitt språk. men det är bara en sån lättnad.

och ni som försökte se mitt lilla klipp igår, om det inte fungerade så har jag nog löst det nu. jag och tekniken var inte direkt bästa vänner.


för att kompensera mitt långa textinlägg igår, tänker jag bjuda på mycket bilder idag.
har massvis från igår. men vill inte visa eftersom personerna på bilderna kanske inte är okej med det.
men det blir en liten blandning av annat smått och gott :)

foton av mig :) hope you like it ;D


it's an essay about circus. it's about how to find the real life.


För ett antal år sedan, när jag fick frågan ”vad gör dig lycklig” eller ”vad är lycka” svarade jag utan tvekan, att det enda som fick mig att njuta och smaka på ordet lycka var när jag fick svälta mig omänskligt smal. Eller inte smal, utan mager. När jag lyckades leva ännu en dag utan att tillfredsställa mina basala, livsnödvändiga behov.
Egentligen kan man säga, att lycka då, var att inte få leva. Att få försvinna bort från denna skrämmande värld.
Att få vara någon. Fast ändå inte finnas till.

Idag, år 2010, har jag en annan definition. Nu vet jag på riktigt vad som menas med att finna just lyckan.
Jag kan inte sätta ord på det. Det är en känsla som får hela mig att le. Smilbanden drar upp sig, magen krampar av skratt, tårarna rinner av glädje och känslan i luften är fri.
Den är förvisso sällsynt. Men när den smyger sig på, vet jag att alla år i helvetet har varit värda allt slit.
Även om alla dagar är långt i från underbara här i livet, så är det ändå värt att leva, för de få, men ack så underbara stunder då den obeskrivliga känslan av lycka infinner sig.

Med total ärlighet kan jag säga att jag förmodligen aldrig fått uppleva detta, om jag inte en dag bestämt mig för att kliva av tåget i Alby och inleda en resa i cirkusvärlden.

Med fullständig okunskap om nycirkusen betydelse började jag en helt oförglömlig resa.
I en oas fylld med diverse olika lukter, former, färger och figurer fann jag ro. Jag behövde inte anstränga mig för att få finnas. Jag kunde släppa alla spänningar och andas ut. Jag kunde bara vara.

Aldrig har någon, eller någonting, fått mig att våga leva så mycket som efter ett träningspass där borta i himmelriket.
För icke insatta personer, kan detta tyckas låta skumt, men för mig förändrades livet då jag fick nys om att livsstilen cirkus, även var öppen för sådana som mig.
Varken ålder, kön, läggning, historia, bakgrund eller någonting liknande spelade roll. Man fick vara den man var.
Människorna hjälpte till. De log. De dömde inte ut en. De skrattade inte åt ens klumpighet.
De stöttade. Förstod. Visade vad tillit var. Och framför allt fick de en att våga.
Våga möta en hög höjd. Våga snurra runt i en kullerbytta. Våga lyfta sig själv upp och ned i ett handstående. Och för mig, våga att finnas och våga att leva.

Sedan min första lördag i hallen, har jag levt i en dröm. Så fort en träning är slut, längtar jag efter nästa. Jag tröttnar inte. Aldrig.
Även om jag inte är duktig. Även om jag inte kan så mycket och även om min kropp ibland säger ifrån, så trivs jag där. Och det kanske är det som betyder mest, att jag hittat något jag gillar. Något som inte innebär att skada sig själv och misshandla sitt liv. Något som faktiskt leder till liv.

Nu, när jag skriver det här, är jag inlindad i min cirkus tröja. Tårarna rinner långsamt ner för mina kinder.
Tidigare under kvällen satt jag och njöt av en föreställning. Under hela showen infann sig den där obeskrivliga känslan av lycka. Även då grät jag små små tårar. Och gråter, det gör jag inte ofta.
Men när någonting betyder så fruktansvärt mycket som detta gör, kan inte ens jag hålla tillbaka.

Kärleken är självklar.

Jag älskar cirkus. Och hela dess värld. Och alla dess personer. Jag överdriver inte när jag säger att cirkus cirkör räddade mitt liv. Det låter kanske klyschigt och dumt. Men så är fallet. Jag balanserade länge på tröskeln mellan livet och döden. Som tur var, fick denna konstform mig att falla över på rätt sida och välja att satsa på den vackraste gåvan man kan få, Livet.

Tack.





skratta om ni vill :D jag vet att det suger. men det gör inget. för jag älskar det ändå.

it's time for.... CLOSING ACTS :D

Första lördagen på länge som jag inte har begett mig iväg på den 1 timmes långa färden till alby.
cirkusen är slut.
det skär i hjärtat.
men ikväll ska jag njuta av closing acts. dans och cirkushögskolans avgångs elevers föreställning. mina tränare bland annat. kan inte bli annat än underbart.

idag har jag ändå lyckats fördriva dagen på ett ganska fint sätt.
blev en shopping tur, och jag anlände hem med ett par byxor (fina, men inte min budget, får se om jag behåller dom), en bikini, en hyvel - alltså en ost hyvel, fast till fötterna, så man kan få bort äckliga förhårdnader :p - skitläskigt men kanske bra...även en ansiktsmask - aldrig använt detta i förrut, men kände för att testa, och så även ett par badtofflor i lagom storlek. blir kallad för clown när jag bär mina nuvarande, 5 storlekar för stora.

det här inlägget har tagit väldigt lång tid att få till. men jag väntar på att mediauppladdaren ska vakna till liv. hade nämligen tänk att bjuda er på en video.
så fruktansvärt dålig. men ändå.

elle rokej. nu har det gått över en timme sedan jag började ladda över den till blogg.se. funkar inte just nu. och kag har bråttom, tar det imorgon, eller en annan dag ;D
haha.

ni får en annan bild så länge,

foto av mig. för kärlekens skull, right? tell me what you think about it ;D

nu måste jag pysa. ciaao.


i will always be me.

om det inte hade varit för mitt magkatarrsanfall, så hade jag kunnat säga att lyckan åter kommit till mig.
det är fredag. sista fredagen i skolan. 1,5 lektioner kvar nästa vecka. sen är det slut för nu. jag behöver inte ens nämna att det ska bli så förjävla härligt. för det har nog alla redan fattat.

funderar även på att skippa allt som har med studenten att göra.
har bestämt mig för att inte ha någon mottagning.
jag har inget flak att åka på.
jag ska förmodligen inte vara med på avslutningslunchen
och jag vet ju, att jag kommer tillbaka.
så varför göra en big deal av det hela? varför skapa ångest när man kan skapa frihet?

jag föredrar hellre en dag med lillbrorsan, än en dag i osäkerhet bland fulla människor som ändå inte tycker om en.
jag föredrar hellre att ha roligt på egen hand. än att göra som alla andra.
folk tycker detta är fel. men hey, sen när började jag bry om det? i do what i want to do. och där med basta ;)

det är i och för sig en vecka kvar. så allt kan hända.
först och främst ska jag satsa på helgen.
shopping inför vissa äventyr som närmar sig måste ske.
och CLOSING ACTS imorgon kväll. hur underbart är inte det?

en till bild från gårdagens plåtning:

foto av mig.

 

 


new flowers for you.

mycket tack för hjälpen igår.
dock har jag fortfarande svårt att avgöra vilka bilder jag ska ta.
och vad dom ska vara till är fortfarande en hemlis. men blir det av, så får ni såklart veta :)

tog lite fler bilder igår, som jag faktiskt gillar själv. svårt det där med att säga att man gjort något bra, men nu ska jag bygga på mitt självförtroende lite och stå för att jag faktiskt lyckats..

här är två bilder,

foton tagna av mig.

ni som gillar detaljer kan ju se hur jag fångade blomman i droppen ;D

 

 

tiden rullar på och det är ju sjukt hur illa till jag ligger. eller okej, kanske en smula överdrift där, men hur fan lyckas man med att inte ha ett sommarjobb? jag lovade mig för fyra år sedan att det var sista året som arbetslös. men sicket skämt.

here i am. no work. nothing to do.

eller okej, att göra har jag ju. men inte tillräckligt.

men skit samma. det är kanske av största ointresse. jag lever på. strävar framåt. försöker sålla bland mina drömmar för att veta på vad jag ska satsa på. Är det fotograf? stillbild eller rörlig? är det kanske skådespelerska? eller cirkusartist? eller varför inte dansare? kanske ska fullfölja barndomsdrömmen och bli kriminalare? eller hjälpa barn på sjukhus? tja ni. jag vet inte hur detta ska gå, men vem säger att man måste bestämma sig nu. och varför bara välja ett av alternativen?

men fortsätt gärna hjälpa mig med bildväljandet. kanske det dyker upp någon bild som ni tycker är värd ett litet extra plus i kanten?

 


HELP! :D

okej, i neeed your help. eller iallafall era råd!
fega inte ur nu, utan säg vad ni tycker.

jag ska välja ut 5-8 bilder. med ett sammanhängande tema.
kan inte bestämma mig.
vad tycker du/ni?!


någon av dessa? annat förslag?

 

gillar inte att be om hjälp, så det här är rätt knepigt. men det är till en mycket viktig sak. så kom igen, give some advice :D


5 days. then i'll be freeeeeeeee.

 

foton av mig.

 

 

It's the final count down.

ja precis så äre.

onsdag,torsdag,fredag,måndag,tisdag. then it's oveeer.

känns skönt och bra.

läskigt och jobbigt.

jag hatar att jag inte har något jobb.

jag älskar att slippa ta mig till skolan.

jag gillar värme.

fast jag ogillar den.

jag är upp och ned. hela tiden.

 

 

jag blir lycklig av att få fina kommentarer. även om jag helst av allt inte vill att någon ska känna som jag gör ibland, så är det så vackert när någon annan kan förstå.

jag bubblar av fotografiska idéer och projekt. har en kommande big-big grej på G, vet tusen olika prylar jag vill ha, min fjärrutlösare gick nyss sönder, och jag vill helst av allt leva med kameran dygnet runt.

men utan pengar. inga saker.

utan jobb. inga pengar.

bara bita i det sura äpplet och inse att man ibland valt fel vägar.

men en dag ska jag fan ha ett coolt jobb jag med :D jag är så jävla positiv just nu.

haha.

 

puss

 


just text. just me. just words.

Här om dagen gjorde någonting ont inom mig.
Jag hade tänkt att skriva om det redan då,
men orkade inte reflektera mer än nödvändigt vid det tillfället.
Nu dock, har jag haft ett par dagar på mig att få lite andra perspektiv.

Men egentligen vet jag inte vad jag vill få ut av att flasha upp det här på nätet, och jag vill heller inte visa eller uttrycka att någon ska tycka synd om mig. verkligen inte.
jag vill bara förklara en annan sida av mig.

Allt var egentligen som taget ur en film.
kanske om mobbing? eller utanförskap.

Man står tre personer. Pratar lite smått. Helt plötsligt uttrycker den ena till en av dessa tre: du kommer i kväll va...?
och så snackas det lite. ”Alla ska dit” ”vi ska bara käka & ha kul” ”mysigt”...
den tredje personen försvinner helt bort ur konversationen.
även om hon faktiskt också känner "gänget" som har denna myskväll, så kommer det aldrig att bli aktuellt att fråga henne. I bakgrunden lyssnar hon på den ena tjejens övertalningsrepliker, om hur kul det vore, om just den tillfrågade tjejen kom. Men själv befinner hon sig egentligen i andra tankar.
Varför är det alltid samma visa varje gång. När kommer livet till henne? När blir hon en av ”alla” i gänget.
Hon intalar sig: Aldrig.
Hon kommer alltid vara det femte hjulet.
Den där udda.
Den som aldrig riktigt passar.
Den som liksom inte finns.

Den den där tredje tjejen, det är jag.


Men idag bryr jag mig inte. Eller visst, jag bryr mig.
Men orkar inte göra något åt saken.
Orkar inte ändra på mig själv.
Vill inte ändra på mig själv.

Jag förblir ensam, tills någon kan tycka om mig för den jag är.

Jag vet att någon som läser detta kanske vet vilken situation jag menar.
För ett år sedan hade jag aldrig skrivit detta om jag visste att någon jag kände skulle läsa.
Då bloggade jag utan vetskap om att min närmsta krets läste här. Jag vågade inte visa känslor.
Nu, får det vara, det är trots allt bara mina känslor och tankar. Jag behöver väl inte skämmas över dom?
Jag pratar fortfarande inte mycket om just sånt här. Men skriva är en annan sak...



just love it. foton av mig.


första sidan.

Efter gårdagens extas och fredagens misär kan man nog säga att jag åter hamnat på neutral mark.

Mina ögon är nedtyngda som stora stenar, efter att endast sovit max fem timmar, med upprepade vaknanden. Pga naturens sköna verk, fågelkvitter. så ströt irriterande. men inget att göra åt saken liksom. och lägg därtill regn smatter. trodde ett tag att jag fått tinitus eller öronfel. men tror jag missanade mig lite.för nu är det bra igen :).

nog snackat om det.

när jag imorse skulle läsa tidningen enligt vanlig rutin fick jag syn på detta;


detta är två av mina fina vänner. på förstasidan till ett litet magsin som delas ut till dom som bpr här i min kommun. själva grejen är den att fotot är mitt, hahah ;D

inte värsta grejen, men lite kul att få sin bild publicerad iallafall :)

 

igår skrev jag att jag älskade livet. och jag misstycker inte än så länge. men något annat som jag verkligen verkligen tycker om, är ni som ger så fina kommentarer. ville bara säga tackar :)

 

imorgon eller till kvällen kanske jag postar iväg ett inlägg som däremot inte är fullt så fint men kanske lite tänkvärd info...

 

 

i love i love i love.


inte ens ordet lycka kan stå för dagens rubrik...

jag skrattar och jag gråter.
jag är väldigt ambivalent om vilket som egentligen passar bäst.

det har varit stekhet sol och minst 40 grader. eller okej, ni hajjar att jag överdriver. men varmt iallafall.
och jag har spenderat dagen inomhus. nästan exakt hela tiden.
och det känns förjävla bra.

22 maj. och idag har jag älskat livet. mitt liv.
även om det var sista cirkusgången så var det sjukt roligt.

finaste finaste F, jag och alla andra. jag trivdes bättre än fisken i vattnet.
att vara sig själv. och bara njuta. är en sån underbar känsla.
jag älskar't.

nu är det slut, och jag saknar det redan, men jag kommer tillbaka.
och då jävlar.

har ett tiotal jonka trix med mig hem.
och handståendet ska slipas på.
sa jag att jag älskar de?

hur som haver.
idag har varit en bra dag.
idag har varit världens bästa.
jag ler.
jag gråter.
men jag är glad över livet.
lycklig.


foton av mig. i'm a fucking ego, but today, i love it ;D



sunset i'm in love

foto av mig.

 

Okej, det absolut bästa med varmt väder och sol är ju kvällarna. sunset i'm in love.

gick en lång sväng ner till vattnet, både i förrgår och igår, njöt av det stilla och tysta, och av att se solen sjunka ner i sjön. vackertvackert. härligthärligt. jag tänkte ha som utmaning att någon gång framöver hitta den plats där solnedgången är som finast. åka runt bland vikar och skär och plåta, göra ett reportage liksom.

när det nu blir av vet jag inte. kanske när jag funnit någon som hänger med eller kanske när jag pallar resa runt själv :) men någondag, då jävlar!

 

jag njuter av karamellen att det är fredag. jag har en bitande huvudvärk och mycket annat känns knasigt. men varför fokusera på det negativa.

det är ju no school på flera dagar. det är cirkus länge imorgon, dock sista gången. mycket ledsamt. och fotografiska har öppnat!!, vilket är däremot mycket trevligt.

något annat som dock suger just nu är att min data är full och jag har ingen lust att rensa och fixa med allt sånt nu. så det blir gamla bilder ett tag nu framöver, hoppas det är okej ;D

pusss

 

 

 

 


the psycho psychologyworld

värmebölja är tamejfan bara förnamnet, det är stört hett.
men nu är det inte en väder blogg jag har, så jag tänker inte tjata om detta mer.

har varit en sjukt lång dag. spenderat mer timmar än på väldigt länge i skolan. dessutom fördrivit en håltimme i parken och dött ihjäl mig av tristess.
mina ögon svider sönder och mina fötter blöder. men det hör till. och så får det vara.

jag fick ett samtal här om dagen, från vårdcentralen. som jag nämnde att jag varit på.
hela grejen med besöket var egentligen att läkaren skulle skriva ut min medicin som jag ätit sedan hela baletten startade.
hon tvekade av någon konstig anledning. sade att hon egentligen inte var rätt person att skriva ut.
utan det måste vara psykriatrin som sköter det där.
men eftersom jag inte har någon psyk kontakt längre så får jag ju inget recept därifrån.
så helt från ingenstans skickade hon en remiss till pyskdelen här där jag bor. känns stört jobbigt.
även om jag bara är där för att få ett recept, så vill jag inte tillhöra ett psyke.
jag trodde att det någon gång skulle ta slut med avdelningar, enheter, kliniker m.m... men tydligen inte.
ibland förstör samhället min chans att bli fri. känns det som.
det suger. 
och ja, jag är lite sur, arg, irriterad, över detta.
och varför då inte sluta med medicinen? jo, för att man inte får det. den ska trappas ut jävligt sakta. och därför är jag lite beroende av den.

men skit i det nu.
här en bild från igår, med min nya mellanring. inte bästa skärpan, men ett försök iallafall :)

foto av mig.






nowtime

foto taget av mig.

 

hade egentligen en helt annan avsikt med detta inlägg, än att visa en blomma.

hade tänkt lägga ut mina reportage bilder som jag arbetat med under en tid nu och visade upp i skolan idag.

men datan verkar ha lite problem. så det kommer en annan dag.

viktig info. i know.

 

så vad händer i Pillans värld just nu. Inte mycket faktiskt. Spenderade ett par tidiga timmar i skolans fotosal, efter det blev det körlektion och sedan efter det tvättade jag fönster. kanske inte sådär väldigt roligt, men jag är i behov av stålar. och vad gör man inte för pengar?

 

och tja, nu har jag återigen hamnat här. i sängen, med datan och kameran.

förresten, jag har plåtat en del med mina nya mellanringar idag också. helt jvla underbart ;) dom bilderna kommer nog upp i dagarna.

 

 

foto av mig.

 

 

 


let's enjoy this feeling

det är rätt lustigt ibland hur lediga dagar kan gå så fort och andra pluggande dagar så långsamt.
men det kanske är som man alltid har sagt, att tiden går fort när man har roligt.
om jag nu haft så kul vet jag dock inte.
har mest gjort viktiga och nödvändiga saker.
men en sak blev iallafall av. jag är numera ägare av ett mellanrings-set. underbart. macro är fan det bästa jag vet och nu kan jag komma mina motiv ännu närmre. mohaha sicken lycka. (att det kostade skjortan är något jag redan glömt, och som någon sa: du är värd det. och jag antar att hon har rätt..)

btw, ni som undrar varför jag inte gillar denna heta sommar värme,
det grundar sig mycket på minnen. att mina somrar kanske inte varit fullt så fridsamma som de kanske borde.
dessutom innebär det att massa småkryp kommer fram. och jag är livrädd för myror.
till detta kommer också att gräset får min kropp att klia sönder och näsan att rinna stup i kvarten. och skulle någonting bita, eller suga ur lite blog ur mig, så väntar ett mindre helvete.
så äre när man inte riktigt tål allting.
och sen hatar jag hetsen över att man ska ta vara på solen och bli brun. får fetaste prestationångesten. känns som att jag måste pressa i solen. bara för att hänga med i brun-svängen.
fan, där är jag vek alltså.
inte bra. jag ska bättra mig.

nu ska jag fixa med mina bilder till reportaget som jag arbetat med.
här är dock några andra bilder som är lite sådär halvroliga :)

foton av mig.


say hello to the sunshine.

hejochhå. så vare kanske sommar då.
eller åtminstonne het hetta.
och vet ni vad, jag har redan tröttnat.
men det är skitsamma,
vädret kan inte jag påverka.
och därför är det ingen idé att slösa energi på att klaga.
bara rätta sig efter situationen och fylla på fantasihjärnan med annat.

jag är rastlös. har myror i benen och känner för att göra lite äventyr. vad vet jag dock inte än.
kanske ta en sväng på rymmen? luffa? flytta? spontanresa?
mycket idéer, men förmodligen blir jag kvar här hemma i hålan.
brukar kallas mycket snack och lite verksta..
men skulle jag mystiskt nog försvinna från bloggen ett par dar, så har jag kanske slått slag i saken och hittat på nåt fint.
let's see. let's see. men som sagt, inte troligt.

fan vad jag babblar om skit saker.
nu till viktigare delar i livet.
ska förbruka ett presentkort imorgon.
ska det bli en ST - E2 Transmitter eller en converter/mellanring?
svår i - landsfråga. ge mig tips och råd om du har och vill.

avslutar detta halv knäppa inlägg med en bild från helgen.

foto taget av mig.

ciaaao reeaders.



just keep on struggling


söndag. this fucking anxiuos day, eller okej. låt oss vara positvia. har haft lång helg, är ledig på tisdag, eventuellt onsdag också.
har egentligen inte alls mycket att ha ångest över den kommande veckan.
även om jag snart har ett prov, två graf inlämningar och typ fyra fotouppgifter.
så är det lugnt. men ändå inte.
skolan är inte min bästa vän.
inte ens en bra vän.
snarare min fiende.
jag har betyg som ingen kan klaga på.
jag är flitig som räv.
jag är rätt duktig.
men det gör ont. någonstans där inne känns det inte bra.
men det är bara fajta. kriga.
snart är det över. snart är det slut.
och då börjar en annan historia.
som kanske inte heller den är vacker.
men förmodligen, förhoppningsvis, ny & fräsch.
och framtiden går att påverka. måste komma ihåg det. i choose my future!

bilder från helgen:

foton av mig (1a bilden är tagen av mor..)




lycka.lycka.lycka.

värme.värme.värme. egentligen hatar jag sommaren. eller okej, inte hatar, men jag tycker den är svår, jobbig och inte sådär fridfull. men idag, än så länge, tror jag lycka är det ord som beskriver min känsla bäst.

började med en tidig uppgång, eftersom ett besök i city väntade.
mami och jag klev klockan halv elva av tuben vid östermalm för att inleda dagens utflykt.
vi promenerade via urbanoutfitters, Pk-huset, NK, Gallerian och Hötorget, för att slutligen hamna på PUB.
squeezed'up fick sig även dom ett besök - citron,äpple & ingefärsjucie. surt. starkt. men helt ok.

påvägen hem stötte vi på fina fröken Gynning,
minnen väcktes och detta återseende gjorde mig väldigt uppåt.

hemkommen tog jag mig en menuch (mellis-lunch). efter det spatserade jag vidare ner till vattnet och njöt av solen och tystnaden. bara jag på stranden, rätt härligt.



behind my gaga bag. i'll be safe.  foton av mig.

 

känner mig liksom bara allmänt glad. trots att flickgänget som alltid skrattar åt mig, log sina fula hånfulla leende när jag nyss gick förbi, så orkade jag inte bry mig om sådant skit, utan gick vidare med huvudet högt och njöt av att inte ta någon skit. feeels good.

förresten, hittade en studentklänning också. men den är hemlig sooo faar, men en sak är säker, den är inte vit :D haha

 

kisiss


details

foton tagna av mig.

 

jag har som jag tidigare nämnt en ganska överdriven regn - fobi. Men vatten i övrigt, specielt i dropp form, älskar jag.

kan sitta med en droppe i timtals och plåta från olika vinklar, med olika ljus, olika bakgrunder, etc. det kanske är lite weird, men det är som att ingenting annat finns än bara jag och droppen. haha. går in i en egen värld.

men har hört att konstnärer gör sådant,

och vem vet, det kanske bor en liten konstfågel inom mig :)

 

nu skiner förresten solen igen. lustigt det här med april väder i maj.

känner att jag inte har så mycket att komma med idag.

men det kanske inte gör något.

ni får stå ut med mitt allmäna babbel om precis ingenting. om ni inte orkar läsa, men kanske ändå sett bilderna, vad tycker ni? börjar det bli för enformigt att jag typ bara fotar droppar?

 

kisses

 

 


under the pink sky. i could live. forever.

foton tagna av mig.

 

två bilder från gårdagens stapatser i kungsan. äre inte vackert? skulle helt ärligt kunna leva under ett körsbärsträd, om det blommade året runt.

 

det är ledigt idag. men inte från det som måste göras.

det är min städ - dag. min tur att storstäda huset.

men jag vet som väntar när det är klart, och den moroten slår allt just nu.


promenerade även en sväng med en vän tidigare idag.
vad gör jag när hon till hösten flyttar flera flygplans mil bort?
vette katten alltså.
jag har inte sådär fullt av vänner, så när en av de bästa försvinner, kommer det bli ett stort hål i livet liksom.
men jag klarar det nog.
har ju alltid bloggen. kameran. datorn.
sicket liv.

men nu ska vi icke klaga.
det är den 13 maj och långt kvar tills hösten.
fast man börjar ju undra när h&m's autumn-katalog redan anlänt...

nu ska jag städa vidare. kisses.

cherry blossom

det är dagar som denna som jag förstår varför jag krigat som jag gjort.
det är vackert.
det är glädjande.


denna vecka har jag haft två och en halv lektion i skolan. kanske är det därför jag mått lite extra bra?
nu är det långhelg och jag "firade" detta med att dra in till kungsan och plåta.
jag älskar körsbärsblommor.
i love it. yes i do.

mitt i solskenet gick jag runt med min andra älskling, kameran.
kände ett stänk av lycka.
bestämde mig för att inte åka hem.
gick runt i affärer och njöt.
avslutade min ensamma rundvandring hos squeezedup juicebar, världen godaste smoothie..

min dag, mina inköp, i mina bilder :)

 

som sagt. genom helveten. tårar. blod. och allt annat. livet är värt att leva. kan jag. kan du.

 


jag och åldringarna.

Egentligen börjar jag inte försen klockan 13 på tisdagar, och jag brukar då passa på att sova ut.
men imorse klockan åtta stod jag, tillsammans med ett antal andra gubbar&gummor, i kön på vårdcentralen.

Jag är inte den som älskar min vårdcentral direkt, efter ett par halvbra incidenter tidigare i livet.
en gång för ett par år sedan kom jag dit i hög feber, en stor knöl under armen och min hud trillade bort dag för dag. Då smetade de på lite alcolsprit på knölen och sa att jag skulle bli bra inom ett par dagar. Slutade med att jag någon dag senare låg inlagd på akuten med en arm jag inte kunde röra, 40 graders feber och lite annat mysigt.
En annan gång bad dom mig gå till psyket och sitta där tills någon brydde sig om mig.
Men idag fick jag ett recept, ge iväg lite blod och en allmän koll som visade att jag var fullt frisk.

för detta fick jag ju självklart pröjsa, 150 jävla kronor. Min ekonomi suger. och nu får man väl snart inte ens studiebidraget. hur tänker jag överleva?


igår hade jag förresten besöksrekord. eller nästan iallafall.
lite kul sådär.
trodde aldrig någon skulle läsa min blogg när jag började plita ner mina ord här.
men får väl bara tacka och buga för att ni kikar in.
hoppas ni inte dör av mina ibland smått uttråkade inlägg.

nu är jag nog upptagen resten av dagen. sooo loong,

har jag visat denna förrut? foto av mig iallafall. :)




the younger years



Det är sjukt hur man utvecklas i livet. Det är knäppt hur annorlunda det kan bli. Det är lite läskigt. Men kanske inte så konstigt egentligen. Undrar ofta hur det kom sig att jag blev den jag blev. Varför saker hände och hur jag hamnade här. Men det är bara tankar...

Fick en känsla av att jag ville bli påmind av det som aldrig går att förändra. Bakgrunden. Barndomen.
Bläddrade igenom fotoalbummet och hittade en hel godingar till bilder.



ja, jag säger då det. så såg man ut då. länge sedan. fast jag minns dessa bilder. när dom togs. var dom togs. minnen kan väcka mycket till liv.


jag har spenderat min lediga dag med att söka ett jobb som eventuellt kan bli av.
har gått/sprungit med hunden i skogen.
Känt på ensamheten.
umgåtts med bror.
vilat. och gjort ingenting.

tack för fina kommentarer igår. :) (ses även på tv4:as kanaler...:p)

kärlek till er.



är bara tvungen ;)



finns fler versioner på youtube :)


it's a story. of a girl. like me.

...Denna söndagmorgon vaknade hon tidigt. ett ärende i staden väntade. Redan innan klockan hunnit passera nio strosar hon runt bland gator och torg. Endast ett fåtal människor syns till. Det är tyst. Tyst och stilla.
Kylan biter, men på ett ganska behagligt sätt.
Efter mötet, vid tio snåret, myllrar trafiken och hon får tränga sig på tunnelbanan.
Hon öppnar sin bok, och blir djupt försjunken i dess text, och släpper inte koncentrationen försen tåget når slutstation. då strömmar folket ut ur vagnarna och hon följer efter. upp för rulltrappan och vidare till bussen
. Återigen sjunker hon ned i boken...

- min morgon, ur ett annorlunda perspektiv.
kände för att skriva lite mer påhittigt.
kanske knäppt.
men ibland får man sina idéer.


foton av mig. jag älskar vatten. och bubblor. och droppar.

 

 

resten av dagen är rätt blank. no plans. men en sak är ljuvlig. INGEN SÖNDAGSÅNGEST. är ledig imorgon. yesyes :)




just make a change.

"när vännerna försvinner eller kärleken tar slut, ser man allt med lite andra ögon..."

känns som det ända rätta just nu.
för det är precis så det är.
precis så.
och med dom där andra ögonen, finns det både positiva, men framförallt negativa, perspektiv att syna ifrån.

jag vet att jag klarar mig.
med eller utan någon vid min sida.
men ändå gör det ont.
varför?

är man inte ensam och stark.
hur kan man bli så svag. när man bara måste orka.

jag vet inte.

men tackar för allt i världen, den människa som gjorde min kväll igår. jag älskar människor som vågar vara sig själva. jag är jag. that's the most important thing.


foto av mig. just make a change. ingenting bara sker.

tonights show....laaaaady gaga

just nu sitter jag i min säng tillsammans med min dator, kamera, usb sladd, minneskort, macka, äpple, kläder, glasögon, en kikärt (lunchrester), svd magasinet, en drös tidningar och en bok.
mysigt va? snacka om att min säng inte är till för att sova i. snarare mer ett förvarningsplace.
men skitsamma. just nu. just idag.
skol veckan är över och det innebär helg, + att jag är ledig på måndag, och tosdag och fredag. mjau så gött.

blev som jag skrev igårkväll, ett besök i cirkushallen, vilket gav så mycket livsglädje att det inte finns ord.
så vaknade upp strax efter sex imorse med ett brett leende. det ni, det händer inte ofta ;)

och ikväll ska jag ha fortsatt mycket trevligt och roligt.
hoppas jag.
för det finns en sak till i min säng just nu som jag glömde nämna nyss,
nämligen dessa:

laaaaaady gaga ticets. hihi

 

så nu ska jag kila och fixa till mig. ciaomjauhow.


bluee

ännu en dag i all enkelhet. ännu en långsam dag som bara bestått i olika tidsfördriv.
spenderade en morgon med att i stort sätt göra ingenting. ändå fick springa till bussen som avgick klockan 12.
varför blir det alltid stress när man egentligen har all tid i världen?
väl i skolan avverkades två lektioner. där emellan en dryg håltimme. under den timmen surfade jag på nätet, som det så checkt heter, läste aftonbladet & expressen. läste om den mördade flickan. 16 år.
hur fan går det till? så fort något som detta händer fåt jag en intution att hjälpa. som när Engla saknades. Då låg jag med ostadig hjärtrytm och kunde inte förmå mig att stå upp i mer än 10 minuter i sträck. ändå ville jag bara dit och hjälpa till.
kanske prioriterar andra mer än mig själv. är det bra eller dåligt? vet inte...
jag älskar att hjälpa. att göra andra glada. få andra att må bra.
men att ta hand om sig själv. det är en annan femma.

nog skitsnackat.
tror jag ska sätta mig på bussen & t-banorna och ta mig till cirkus hallen ikväll, känns som att det behövs.
ska rensa hjärnan på skräp och skaffa lite ny livsenergi :)

foton av mig.




make a change

okej, idag ansåg jag att jag kunde vara ledig, hade en inställd lektion och den andra tyckte jag inte var sådär jätte viktig så jag tog en lång sovmorgon och vilade ut mig ordentligt. har fortfarande en drös med timmar av förlorad sömn att ta igen. men hatar man att sova, får man kanske skylla sig själv.

tog mig efter lunch in till staden, för att kika på studentkläder. men efter två timmar tröttnade jag på att gå där ensam och glo, så bestämde mig då för att vända hemåt, och på vägen till tuben hade jag planerat att gå förbi en vaccinationscentral. det var lättare sagt än gjort. virrade runt på stureplan en stund innan jag fick telefonguidning till rätt place. en spruta senare knallade jag vidare. återigen i tomma intet eftersom jag inte har så bra lokalsinne.
men till sist satt jag på tunnelbanan och nu är jag hemma. allt frid och fröjd. eller inte.

eftersom jag tror inte det är okej att ha den här på studenten? ---

dagens inköp.

 

så mitt klänningproblem återstår. men jag har ju en hel månad på mig. dessutom bryr jag mig egentligen inte om just detta, hade gärna klätt mig i vad som helst, men det finns ju en oskriven lag om att alla tjejer ska ha vita klänningar och se sådär ljuvligt söta ut.

jag hatar det där med måsten...

 

nu ska jag laga käk till världens bästa bror.

 

foto reportage av mig.


it's too abstract too touch

tisdagar, det är rena rama dilemmat. (dilemmat, heter det så, låter lite snuskigt?)
går i skolan en timme. skönt, men jobbigt. blir helt plötsligt så mycket tid över till att bara slappa & inte göra någonting.
vilket innebär mycket hjärverksamhet. som jag gärna egentligen undviker.
att tänka är fan krävande & jobbigt. blir rastlös och uttråkad.
fördriver i och för sig mycket tid med kameran. men på något sätt känns det som om att jag bara går och väntar.
och vad jag väntar på kan variera. en stunden är det mer konkreta saker, som att bussen ska gå eller maten ska bli klar.
men ibland väntar jag även på något mer abstrakt. typ på att något ska hända.
väntar kanske på framtiden.
tror att saker och ting bara ske. att jag en dag ska stå där med en egen familj, villa & barn.
tror att någon ska ringa och säga att jag fått ett jobb.
tror att någon ska knacka mig på axeln och visa att "hej, här är jag och jag är här bara för dig"
tror att det bara ska lösa sig.
fast egentligen kanske jag inte tror, utan bara hoppas.
det är lite utav en kognitivdissonans. tanke & handling går inte ihop.
jag vet att det sker ingenting bara sådär.  allting kräver att jag gör något. men ändå står jag bara och tittar ut i världen och fortsätter vänta.
ibland undrar jag vad fan jag gör här.
men jag vet också, att världen vore inte densamma utan mig.

jag gör ett projekt om detta med tiden & väntan.
här är två bilder:

fotonav mig.




spin my head around.

det är måndagkväll och jag sitter ihopkuvad som en köttbulle i min säng. min mage svider sönder och jag vet inte vart i världen jag ska ta vägen.
jag har haft en lång funderar dag idag.
dels för att jag spenderar tre timmar varje måndag&onsdags morgon med att göra absolut ingenting i skolan och då spinner mitt huvud iväg lite.
men också för att det händer saker. hela tiden.
det är imorgon exakt en måndag tills jag "tar studenten", jag har inga kläder som är fina nog, jag klär mig aldrig i vitt och heller aldrig i klänning. så där har jag ett litet problem.
men det är kanske ett av de mindre viktiga här i världen.

sedan kommer problemet; Sommaren. men nu tar jag en dag i taget så får vi se vad som händer.
ber till högre makter om ett jobb. ett liv. sällskap.
kan bara kämpa och se om det löser sig.

och sedan kommer problemet skolan... ett nytt bud idag, ett positivt sådant.
men ändå så jävla mycket beslut som ska fattas här och där och jag går mig själv på nerverna.

men tillbaka till nutid.
jag kan fortfarande inte röra mig utan att skrika till av smärta.
jag måste få klarhet i vad som sker innan för mitt skinn.
bokade tid hos läkaren för en månad sedan. men det tar ju sån förjävla tid.
nu ska jag sura ensam i min säng ett tag.
ciaociao.

foton av mig. sjukt fula & tråkiga. i know. men flaskan här ovan är ganska cool, min mormor hade den som nappflaska när hon var liten. rätt ballt tycker jag.

 


fire and flames

att man lär sig något varje dag är knappast någon nyhet, inte för mig iallafall. och dagens lärdom kanske har varit något speciell.
jag & min smarta hjärna kunde inte riktigt koppla ihop eld, sprit och glas. hade ett expriment i huvudet som jag gärna ville testa. att tända eld på lite sprit för att kunna få till en bra och häftig bild.
men först brann det inte alls. och sen brann det lite för mycket. och ett, tu, tre så sprack hela alltet och jag gav upp.
så inga bilder därifrån inte.
men ni kan få se lite annat ur mitt eld arkiv, från i fredags;

foto av mig.

 

dagens höjdpunkt måste jag ändå få berätta för er. trots att det låter så urfånigt, men jag såg min största idol. HAHA. okej, hon är min förebild inom skådespeleri, och jag tycker hon är så sjukt bra. Nina Zanjani.(and remember, i'm not a geeek, just a smal girl with big dreams)

 


i'm back in this world.

godmorgon.
jag känner att jag fallit in i en orytm med att skriva här, men ibland händer saker som man inte riktigt förutser och då kan allt annat i världen komma lite efter.
men, nu är jag här. och det är lördag.

det innebär cirkus och det innebär ett visst lugn.
dock är jag så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. veckans missade sömntimmar känns verkligen idag.
och att drömma så sjukt knäppa saker som jag gör, hjälper knappast till någon vila.
i natt drömde jag om potatissoppa med köttbullar i, cancer, att min bror dog och att även jag skulle kola. hade väldigt tur att jag vaknade innan min grav var grävd.

vad kan detta betyda?

igår var det dessutom valborg, något som jag inte orkar bry mig så mycket om. men jag upplevde ändå kvällen väldigt bra. insåg hur mycket vissa kan betyda för mig.

nu är april slut och jag sammanfattar det såhär:

mina bilder från april :)