mina ord. mina bilder. och ett svar på tal.


ovan: bilder tagna av mig, från mars 2010.

men nu till dagens ämne, som är svar på tal.
för jag får ganska ofta frågan Hur gjorde du för att komma dit där du är idag, och hur orkar du fortsätta kämpa?

jo, jag är kanske inte den som kan komma med klara och enkla svar. men jag gör ett försök.
Till att börja med finns det förresten inget konkret svar heller, tror det är jävligt personligt. Men för mig var det så att det först och främst dröjde väldigt länge innan jag kom underfund med vad kämpa på riktigt innebar. För jag körde mycket mitt egna race och omformulerade regler och skit till något jag kunde stå ut med. Alltså, som sjukdomen kunde klara av utan att det blev way too much. Jag trodde jag kämpade stenhårt. Men i själva verket, förstår jag nu i efterhand, att jag bara gjorde hälften av det som borde gjorts. Och trots det förstod jag ju aldrig varför det tog sådan tid att få klarhet i huvudet.. Det var liksom som att jag aldrig gjorde någonting för att jag skulle ha ett liv. utan för att andra skulle slippa oroa sig eller bry sig. Så att jag kunde få leva i min bubbla igen.

Men så tror jag att det kom en dag när jag inte orkade längre. varken fysiskt eller psykiskt, en dag då mina ben helt bokstavligt talat inte orkade hålla min kropp upprät längre och min hjärna svämmade över.
Jag började om, och försökte "göra som man skulle" bara för att testa... för att se om jag kunde liksom...
och när jag började "göra rätt" från början, så blev grunden att luta sig tillbaka på. det gick alltså inte att börja "göra fel" igen. och jag såg ju själv att det gick och att jag klarade det. jag dog åtminstone inte.

Det där är ju då lite ytligt av vad som skedde.
Men den största och kanske mest betydelsefulla processen är det som sker inuti huvudet. I tankeverksamheten.
För jag har ärligt talat, i alla år, varit den blygaste lilla jäveln som inte vågat någonting.
Som alltid varit beroende av andra. Som alltid varit tyst.

Men så hux-flux (okej, inte riktigt så, men orkar inte ta allting här och nu) så började jag förstå hur jävla värdelöst det var att leva för alla andra och inte våga vara den jag faktiskt är, och har rätt till att vara.
För jag har lika mycket rätt att ha en åsikt som du. Så varför ska jag knipa käft och någon annan få stå för sin.
Inte logiskt.
Så jag började en dag prata. Och ju mer jag gjorde det. desto lättare blev det. Ingenting dåligt hände. Så jag fortsatte och då fortsatte även annat att flyta på.
Jag VET att JAG duger som jag är, fast än jag inte alltid kommer ihåg det.
och JAG VET att jag får gilla det jag gillar och ogilla det jag inte gillar. Jag får lov att finnas. Synas. Höras.
Jag törs. Jag vågar. Bara att försöka. Det kommer med tiden. övning ger färdighet.
Och sen upptäckte jag såklart hur mycket man fick igen på att öppna käften.
För att ta ett exempel så har jag ju medverkat i en kommande tv-serie, jävligt stolt, haha, nej egentligen inte, men det kunde nog ingen tro att jag skulle göra, jag vågade ju knappt inte ens hälsa på mina egna vänner utan att skämmas ihjäl...förr i tiden alltså. Nu säger jag gärna hej & hallå :)



Och detta blev kanske inget svar på tal. men det blev kanske en lång förklaring på varför jag lever och varför jag fortsätter orka.
och om du inte orkat läsa är det FULLT förståeligt. mina ord. är bara mina ord.

feelings, in the aiiiir

näst sista mars. vita converse skorna årsinvigdes. likaså vårjackan. solen lyser en aning och dagen har varit fin.
känns så förjävla bra.

började med paket, födelsedagskram och bara frukostnjutning. sovmorgon till 13. en lektion. bara photoshop lek.

bilder brukar säga mer än orden. så let's take a look.

foton av mig.

 

det är som sagt inte lätt när det är svårt, men det är sjukt härligt när det går.

kom ihåg det!

 

 


måste varna - ej tillåtet får en viss mor att läsa.

idag är en dag som går till "helst vill glömma" kategorin. ingen speciell anledning. bara inte min dag helt enkelt. inte för att jag brukar ha "mina" dagar särskillt ofta. men det har regnat, jag har magkatarrs anfall, ont i öronen, ensam och har ganska tråkigt. det säger ju det mesta. en dock ovanlighet skedde ändå i eftermiddags, mr reinfeldt var på skolan, inte varje dag man ser honom. men om jag blev klokare av hans predikande kan jag tyvärr inte svara på. politk och jag är som glass och läsk. inte passande med andra ord. men röstberättigad som jag nu är borde jag kanske lägga in ett veto detta...

men, ikväll måste jag ta tag i livet och fixa inför imorgon. min bästa vän, alltså min mor, fyller 50. (sorry morsan om du läser. men alla åldras...) och det innebär ju lite ståhej.
jag ska baka och slå in paket.
sedan städa.
så mitt "svar på tal" som jag skrev om igår, får hinnas med någon annan dag. för nu måste jag förflytta mig ifrån sängen vidare ner i köket.

här är en sneakypeak på vad vi ger henne;


in pics

foton av mig.

 

min helg, in pic's. jag har myst till earth hour. jag har varit i cirkus hallen. jag har städat. jag har shoppat. jag har fått en fem minuters plåtning med bror min. annars har jag inte gjort något mer vettigt. finns tusen saker jag verkligen borde hunnit med. men som bara förträngts bort.

imorgon är det måndag. vilket innebär söndagsångest. vilket innebär blä.

men men, that's life.

 

hade tänkt skriva svar på en fråga jag fått många gånger nu, men tiden rinner iväg och jag hinner inte, får ta det imorgon :)

 

värdelöst urtråkigt inlägg. men vafaen. sånt är också livet.


i'm afraid

Lördag och regn. Någonting jag nog aldrig skrivit om här, och som väldigt få vet om, är att jag "lider" av regn-fobi eller åtminstone stark rädsla för det.
Ändå sedan jag var liten har jag sagt att det värsta som finns skulle vara att dö eller begravas när det regnar.
Det låter så jävla fånigt när man skriver det så här på datan, att man är rädd för ett väder, men det är så det är. Jag kan krypa ner under ett täcke och gömma mig för att jag inte orkar med vattendropparna från himlen. Eller så drar jag för gardiner och persienner för att slippa se.
Det är rätt sjukt egentligen. Jag vet hur det är att ha grov ångest, och det är ta mej fan ganska liknande nu när det är regn. Det kryper i kroppen, och det bubblar och jag vet till slut inte vart jag ska ta vägen. Känns som världens undergång. Spelar ingen roll om det är sommar, vinter, höst eller vår. Det är lika dant jämt. Det ändå som finns i mitt huvud är mörker. Och allt jag kan se är svart. Är det fel på mig kanske? ...

foto av mig.

sometimes everything just scares me. sometimes i think too much. sometimes i just don't know.


easter flowers...

foton av mig.

 

okej. jag älskade gårdagen, och halv gillar nudagen.

det är underbart att det är fredag och friheten kan börja.

det är dock inte lika skönt att ha magkatarr och annat skit.

är stressad över något jag inte ens vet vad det är.

kan bara inte relaxa totalt.

kan bara inte låta vingarna flaxa fritt.

något tar emot.

men man kan inte alltid sväva på rosa moln och jag måste försöka inse att de drömlika dagarna inte kommer infinna sig jämt.

 

nu ska jag skicka in en framtida plan.

håll en tumme för mig. tack :)

 

 


jag älskar't

foton av mig.

 

det är dessa dagar jag inser hur jävla värt livet är att leva.

och hur liten världen kan vara.

och hur underbara människor det finns.

och hur skönt det är att få vara sig själv.

och hur härligt det är att våga.

 

inspelning. modell. nya erfarenheter. nya människor.

jag älskar't.

jag verkligen lever för det.

tack för idag. tack för mig.


bjuder på mig själv igen...

 

lite kul sådär...

 

 

foton av mig.

 

idag kände jag för lite bildvisning. här är några av mina lite äldre abstraktare bilder. kan inte bestämma mig för om jag gillar dom eller inte, men det gör inget. det jag vet är att dom beskriver mig. abstrakt, färgstark. intensiv.

det är den 24 mars och jag har nyss avklarat mitt största skol arbete någonsin. projekt. tror ni jag andas ut eller. så skönt.

 

har ett i lands problem dagen till ära också. kan inte bestämma om jag ska köpa ett Canon objektiv på 24-105 mm, rena drömmen, men dyrt, eller ett manfrotto stativ som jag tittat på i över ett år nu...

har beslutsångest. som alltid.

 

har även "glömt" att fylla i papprena till min gamla klinik. så det är visst snart försent. där "sprack" den "chansen"...

 


the future is vague, just like the present and the past.

choose your future, brukar man ju kunna säga.
och det väl typ exakt det jag just nu försöker mig på.

jag "måste" ta tag i saken, och söka skolor. vill jag ha ett gymnasie-slut-betyg måste jag helt enkelt. och ja, jag vill ha detta eftersom min "drömskola" som jag vill utbilda mig på kräver just ett sådant. plus massa annat såklart..
alla säger hela tiden att det kommer lösa sig. att jag kommer kunna göra det jag vill ändå.
men jag börjar ana det smått ironiska i det.
för alla blir inte det dom drömmer om. alla får inte den karriären de vill ha. kanske slutar det väl för många ändå, men jag är så jävla bestämd och envis att jag inte nöjer mig med det som jag redan vet att jag kan bli, utan jag vill ha utmaning. liksom tänja på gränserna och nå dit jag alltid drömt om.
jag har aldrig tänkt på framtiden på det sättet egentligen, att man liksom ska ha jobb och utbildning. men nu börjar samhället påverka även mig. så jag måste helt enkelt ta mig i kragen och satsa lite mer.
kan ju iallafall försöka.

för övrigt har jag mest stirrat in i väggen och data skrärmen idag.
fick ett besked som golvade mig totalt i morse och har knappast återhämtat mig.
ännu ett misslyckande.
men som någon sa. "den pillan jag känner, hon ger ju aldrig upp"
och det kanske är sant...

foton kan ju åtminstone pigga upp lite, så här kan det bli när jag leker.

foto av mig.







sugar-roar (min engelska översättning, som liten, för sugrör)

produktfoto - av mig :)

 

ibland saknas orden. ibland bara finns man. ibland bara känner man. ibland bara är man. ibland bara tystnar allt.

idag saknar jag ord. men jag finns. och jag känner. jag bara är. och allt är tyst.

jag mår bra. dock inte vissa kroppsdelar.

jag skrattar.

jag gråter.

för mig själv.

 

jag. jag. jag. ibland får jag för mig att allt handlar om mig. men också tvärtom. att ingenting handlar om mig. det är knasigt. hur knäppt ens hjärna ibland funkar.
jag kan tro att alla ser på mig med onda ögon, och i nästa stund kan jag tro att jag bär en osynlighetsmantel som Harry P och att ingen ser mig.

ibland tror jag att jag är ensam om en sak. tills någon stjäl orden ur min mun och beskriver precis samma sak.
ibland känns det som om jag är som alla andra. men i själva verket är jag helt unik. och långt ifrån lik någon annan.

ibland kan jag hoppas, för att jag vet att ingenting ska vara omöjligt.
samtidigt som jag vet, att allt inte är möjligt.

tankar kan vara rätt upp och ner. förstår inte alltid allt. men vad gör det.
kanske ingenting.

nu ska jag hålla tyst.

it's raining ice?

okej, igår 20 mars, gick jag ut utan jacka, och på fötterna hade jag tofflor. jag anade vår och sommar, och kände doften av liv.
Imorse vaknade jag och min första syn var detta... (jag dokumenterar allt. jag vet)

foto av mig.

nåväl. ingen idé att oj:a sig över vädret. deras makter har jag ändå ingen kontroll över. men jag har iallafall kontroll och makt över mig själv. och jag har byggt upp en ny strategi för att klara av tuffare tider. Den bygger helt enkelt på att se fram emot små milstolpar och drömma sig bort dit när det kanske kärvar lite i fogarna,

min första är  9 April. längtar som en galning.

sedan är det förmodligen någon stans runt 6 juni.

men, hey, jag glömmer såklart inte bort att leva i nuet.  mitt nu är just nu : fika, plugga?, fota - nytt projekt på G ;), strecha, har sablans ont i lederna. tant varning, i know.

 

och förresten så kan det su ut så här också, en dag i mars,

 

pic av mig.

 

skola imorgon. johan falk ikväll. livet är fullt av möjligheter. jag slår vad om att jag en dag hittar rätt. måste bara ha lite tålamod.

 

 


i'm bad. maybe too bad.

 

så vare lördag igen. kommande veckas ångest har redan smugit sig på. varför. varför.

måste bita ihop. det är ta mej fan inte långt kvar tills jag slutar i min nuvarande skola, för gott. hoppas jag.

sedan ska livet börja. på riktigt. inbillar jag mig. fast jag är en smula rädd. för vart jag ska ta vägen och vad jag ska göra.

 

två misslyckanden denna vecka får mig att nå botten i självkänslan. vart tog den där framåtglada sidan vägen?

hur kan det vara så svårt att tro på någon annans ord. kanske för att man hört dom så många gånger förut. från samma mun. ge mig något nytt. något spännande. något härligt. kanske något farligt. något roligt.

när ska jag inse att drömmar inte blir verklighet om man inte jobbar för det...

 

"please. just tell me. why can't I just be a little bit more like someone else".

det gör ibland ont, att vara själv. men jag vet att jag kan. jag vett att det går. för jag, är just jag.


another goodbye

det är fredag. men ingen vanlig sådan. ingen rolig sådan.
för andra gången på kort tid dressade jag upp i svart och begav mig av till kyrkan.
tyst och nedstämt.
släkten samlad.
tårar rinner.
psalmer sjungs.
det är inte alltid lätt. verkligen inte.

och jag kan själv inte förstå hur dum i huvudet jag är som precis innan tittat mig i spegeln och begravt mig själv med glåpord. hur fan kan man klaga. hur fan kan man vara så dum. måste bli mer tacksam för att jag faktiskt lever. det är inte alla som får den chansen.

foto taget av mig..

 

och nu ikväll ska jag iallafall bowla. har inte gjort det på år och dar. men kanske kan hjälpa en till bättre humör.


don't be afraid

inte min dag idag, absolut inte.

har levt på endast kall flytande föda sedan jag ätit en alldeles för varm broccoli. tungan reagerade med röda prickar och en svidande ihållande känsla. vilket också resulterar i extremt illamående. vilket gör mig väldigt oglad.

sedan är det första skivan ikväll. och jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska gå eller inte.
eller nu kanske det ändå är för sent att bestämma sig. men jag har besluts ångest. jag får för mig att jag är dum. och inte kan. att jag inte vet  hur man gör. inte vet  hur man har kul på andras sätt. inte vet
vad man gör. hur man förväntas agera. m.m. jag orkar inte känna mig dum. orkar inte känna mig fel. orkar inte bara... och så får jag en dålig känsla och glädjen försvinner. samtdigt som jag vet att jag "borde" gå..
men äh vafan. jag orkar inte ens tänka mer. får se hur det blir. kan iallafal inte skriva mer om det eftersom ingen ändå kommer förstå när jag blandar ihop orden och meningarna.

det finns dock ett trevligt tecken på denna dag. fick höra att "min" reklamfilm för comviq kompis börjat gå.. har därför spenderat hela eftermiddagen framför reklamfilmer på tv:n. men har ändå lyckats missa den. men bli inte rädd om jag skulle dyka upp som poesi nörd i din tv...

foto av mig. ett av mina favoritmotiv är arr fota dessa droppar...

 



tid. time. heure. aeg. tijd. tiempo... ( visst kan jag många språk ;) )

jag har nämnt det förut. men återkommer till det i stort sätt dagligen. tiden går ibland så jävlans snabbt.
det är redan onsdag. det är redan 17 mars och det är faktiskt redan 2010.

det är som att jag ibland inte vet vad jag gör av min tid. fråga mig vad jag gjorde igår och jag kan stå och hmm:a i en halv timme utan att komma ihåg något vettigt jag gjort. visserligen är det inte helt sant, eftersom jag gör en hel del "nytta" och så, men det känns som om att tiden bara försvinner, utan att jag verkligen förstår vad som händer.

jag önskar jag kunde fånga dagen lite mer.
men det kanske kommer till mig en dag det med.
var sak tar ju sin tid. och jag slutar aldrig hoppas, tro och drömma, om att jag en dag ska hänga med. och förstå.

man lever ju rätt mycket per automatik. eller hur?
fan vad jag känner mig filosofisk. men jag är nog lite sån. tänker helt enkelt alldeles för mycket,
kanske därför jag skaffade mig en blogg. för att få ut lite tankeverksamhet. hade nog svämmat över annars...

nog snackat, lite bilder är kanske roligare..

foton tagna av mig. måste dock erkänna att de inte är mina favoriter. men ändå ;)




alla har rätt att vara sig själva:

tänkte bjuda lite på mig själv idag och visa er detta;



bara att kolla, skratta, le, gråta, gör vad du vill :) men den är rätt fin ändå. budskapet är precis det som jag står för. alla har rätt att vara sig själva.
inte en jävel ska någonsin mer få mig att hata mig själv så mycket som jag gjorde för ett par år sedan. aldrig någonsin.


lite på tal om detta. jag fick ett brev igår. från kliniken jag tillhörde innan Mhe svängen. där de erbjuder mig en viss form av uppfölning. och visst skulle jag kunna gå med på detta, för att stilla mors sinnen, men när jag läste frågeformuläret ångrade jag mig och tänkte istället elda upp dom. jag orkar fan inte riva mer i det förflutna. orkar inte svara på frågor om hur allt började, varför och när. och sånt skit. jag pratar gärna om det egentligen, men inte med entoniga gråhåriga psyko tanter! (okej, alla är inte så, men jag har psykologfördomar)...
jag orkar inte gräva mer. orkar inte få fram svar som inte behövs.
jag vill gå vidare.
men i denna värld verkar inte det vara okej.
för alltid ska man till nästa ställe. alltid ska man ha en som övervakar en.aldrig blir jag fri. varken från monstren eller från hjälpen. man är livstidsdömd känns det som. hur fan får man vissa att fatta något som de verkligen inte kan förstå sig på? hur fan gör man.?



spräck bubblan. fyll mig med liv.

foto taget av mig.

 

satt och funderade ett tag på vad jag skulle skriva om idag.

känslor. livet. foto. övrigt?

och kom fram till att jag för stunden är rätt tom. eller egentligen inte. men orden, som annars flödar fram, har liksom stakat sig fast någonstans och bildar inga vettiga meningar.
det är som att jag inte riktigt förstår mina egna tankegångar. det är som att jag lever i en dröm, eller kanske en såpbubbla.
det är så mycket att tänka på just nu.
det är födelsedagar, studenten, sommaren, skolan, jobb, träningen, ryggen, resten av kroppen, samhället m.m.
man ska kämpa för att passa in. fast man bara vill stå ut. man ska göra ditten och datten, för att inte verka konstig. man ska gå på studentskivor och supa sig full. man ska ha livet efter skolan planerat. sommar resorna ska vara bokade. jobbet kirrat och allt ska vara så jävla bra och perfekt.
jag har inget av det där.
jag dricker inte. jag är ur usel på att festa. jag har inget bra jobb. inga sommarplaner. vet inte vart jag ska ta vägen i höst. jag fyller 19 år om exakt en månad. jag svävar runt i livet utan att ha någon mark att landa på.
jag söker efter det rätta. och den rätta. jag önskar mig det liv jag aldrig fått. jag önskar mig kärlek. jag önskar mig frihet. samtidigt som jag älskar att jag lever, älskar det jag har, älskar att jag inte faller för de som kallas grupptryck. älskar att jag står för den jag är.
men ändå. något går inte ihop.
jag måste ut i friska luften och fundera lite nu. sorry för mycket mycket osammanhängade text.


solens karamell

när himlen är blå och solen skiner och jag är glad så är livet så jävla underbart.
måste suga på denna karamell lite extra nu. och försöka minnas dessa stunder när det kanske inte är fullt så lätt.

men till denna ljuvliga stund hör det till ett MEN, det är söndag. och vid de här laget så kanske ni vet att jag hatar söndagar. så let's forget about that.
lev i nuet, oroa dig inte för morgon dagen. måste försöka få in det i mitt lilla huvud nu.

och förresten är det snart påsk. eller tja. nästan snart iallafall. och jag diggar påsken. färgerna, ljuset..födelsedagar.
och förresten så äre snart lov igen. och förresten så har jag bara roliga ämnen i skolan nu, så jag borde inte yttra mig med några klagomål.

och en till bild från en nyligen älskad fotostund,

 

foto av mig.

tänkte först klona bort bladet, men sen kom jag på att jag nog gillar det ;) vad tycker du?

 

förresten det var ju melo igår... är ingen fantast inom det området, men jag gillar this is my life texten, det är så skönt när musik görs med texter som har mening.

‘Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand
‘Cause this is my life, my friend, and I can’t be no one else



synas höras leva livet cirkus


ingen närvaro här från min sida idag. men lördagar är den dagen jag lever för och då har jag inte alltid tid att skriva ner några rader här. även om jag vill och inte har något emot det så finns inte den tiden alltid.

lördagar är cirkus. lördagar är frihet.
för cirkus är just det. just den frihet jag sökt efter i massvis med år.
jag är knappast duktig. men jag gör det för glädjens skull. och för känslans.
inte för att vara bäst.
för något jag lärt mig under årens lopp är att man inte behöver vara absolut bäst för att finnas. man behöver inte vinna jämt. vara finast. vara populärast. det går att leva ändå, minst lika bra.
även om man kanske inte får lika mycket uppmärksamhet som världsstjärnor eller dylikt, så finns man. och dem som betyder något, ser en ändå. även om man inte tror det. så tror jag det är iallafall.
fan vad jag blev filosofisk såhär på lördagskvällen. men det är rätt skönt, när man kan tänka klokt.
men det är klart. ibland kan man stå mitt framför någons ögon och ända inte synas. ibland kan man skrika halsen av sig och ändå inte höras.
men då får man bita ihop. så gör jag iallafall. och även om det svider till ibland. så löser det sig alltid. och jag lever vidare.

från dagens fotostund:

foto av mig.

väck mig om en sisådär 7 år.

today I say hello to seven years of bad luck...

fast egentligen vare inte mitt fel. den liksom bara föll i golvet.. men antar att mina kommande år inte blir bra. om man ska vara skrockfull..
fast nu har jag ju en bra anledning till att spendera lite kvalitets tid på IKEA ;)

 

det är fredag. äntligen helg. jag är ganska så slutkörd. men samtidigt ganska så glad. ganska så hoppfull (trots mina 7 oturs år jag har framför mig).

jag vill också passa på att tacka fina läsare för era fina kommentarer. good stuuffs. det gör mig ännu mera glader.

och snart är det 2 år sedan jag började blogga. tiden försvinner iväg, någon som vet vart den tar vägen?

och man kan ju säga ändå att det är två år av ett stort utvecklande. visserligen är jag fortfarande den jag var då, fast ändå inte riktigt. orkar inte ens kolla tillbaka på gamla inlägg, orkar inte tänka. orkar inte minnen. inte just idag iallafall. inte just nu.

och jag skriver som sagt på som vanligt här, och visar mina bilder. men om du känner att du saknar något så hojta till så skriver jag kanske om det också ;D

 

och juste, jag muntrade upp mig lite med att införskaffa dessa här om dagen. mina pärlor.

 

mihihi, ursäkta det äckliga ljuset, men det är ju fredag och då får man vara lite lat och inte bry sig om detaljer ;)

 

 


it's not our last goodbye, even if it is.

foton av mig.

 

inga ord idag. mer än att jag inte är på humör. sade adjö till mormor i förmiddags. hoppas ni förstår varför jag uteblir från bloggen. återkommer nog imorgon.

 


the start of something new

"Måndagen den 15 april år 1991 såg jag världens ljus för första gången. Det var strax efter klockan 17.30. Platsen var Danderyds sjukhus.
Drygt fyra år senare, natten till tisdagen den 8:de augusti år 1995 föddes mitt tredje syskon. Min enda lillebror.

Här inleddes en resa, Mer exakt, Vår resa, i och genom världen.

Han föddes med vita små hårfjun. Jag med korpsvarta. Han var stor och tjock. Jag var liten och tunn.
Olikheterna var förvisso ganska stora, men inom oss flöt samma blod. Vi var redan då så olikt lika. Vi var redan då Petter och Pernilla.
Vi var redan då, just vi.

Tillsammans.

Han var redan från början inte bara en lillebror. Han var någon jag som storasyster ville ta ansvar för. Någon jag ville lära ut allt jag kunde till.
Vad som än hände och vad som än komma skulle, hade jag min plikt att alltid vara där och beskydda honom. Alltid. Och visa honom vägen fram. Genom livet.

Fast egentligen var vi bara två små söta gullungar. Vi var nog bara barn.

Ingen kunde någonsin ana att en av oss skulle hamna på sjukan med tvångsvårdsintyg och att den andre en dag skulle anlända hem med polisen i släptåg..."
more to come...

foton: Pillan

här är ett litet utkast från min nya bok, egentligen inledningen. funderade ett tag på om jag skulle visa den här.  men ville ändå till slut göra det. om någon nu orkar läsa, får ni gärna komma med åsikter. men allt handlar om mig, min bror, och våra olikt lika resor genom världen. allt formas i text och bild. that's it.

one year ago.

skriv in det här i historien, för idag, tisdag, drog jag till plugget 3 och en halv timma innan jag ens börjat, hur ofta tror ni det händer?! aldrig.
fast jag kunde ju lätt göra ett undantag idag när jag fått förfrågan om att agera fotograf ;)
så jag är lite trött nu. men det gör inget. för jag är också glad. och att vara glad och känna livslust och njutning är värt allting just nu.

så vi lägger in en bild på det, jag får känslan av karameller när jag ser den. vet dock inte varför.

av mig.

 

sedan kan jag även berätta att det var ett helt år sedan detta hände. slutar aldrig förvånas över hur tiden bara försvinner iväg. vad har jag egentligen gjort under det gånga året?

 

 

 

 

och ikväll äre dans. och desperata hemmafruarna och the mentalist och fotogrej.

och här hade jag tänkt lägga in inledningen till min bok. men fegar ur. kanske imorgon istället.

tjingtjong.


mumsfillibabba ;D

todaay i'm doing this

efter att ha varit i skolan hela förmiddagen kände jag för lite mumsfillibabba och började baka. det är äkta terapi det. så sjukt mysigt och roligt ;)

och vad jag ska göra resten av dagen återstår att se, har inga planer.
eller jo, min bok börjar ta form. ny form. har en ny layout och nya idéer som jag spinner runt på.
vill du läsa/se? finns intresse kanske jag lägger upp den här senare i framtiden ;)

är förstunden väldans glad över att se solen. funtar på att boka en resa till påsklovet, som faktiskt bara är 4 veckor bort. underbart!

sen vill jag ge er ett tips, this is loooovley ;D

förjävla gott allstå.

som vanligt, pics av mig ;D


tid.dag.välj.

om ett par timmar börjar åter igen skolan. om två dagar tar jag mig an ett "fotograf" jobb. om 4 dagar tar jag farväl av mormor för sista gången innan hon helt får vila i frid. om 23 dagar blir det stor kalas då morsan fyller 50. om 39 dagar blir jag 19 vilket inte är värt att fira och om 89 dagar slutar jag skolan & tar studenten.

allmän info om mitt liv. intresse klubben antecknar nu va?

det är skönt med sol. men det är ett helvete att det ska vara söndag. visserligen blir det en smula trevligt att familjen kommer hem idag, har liksom bott ensam ett tag nu sedan de rest på semester, men det som väntar imorgon tynger ner mig totalt.
har ingen som helst lust att spendera tid i plugget. har ingen som helst lust att må så där illa som jag gör när jag går ner för bussbacken och väntar in bussen. har ingen som helst lust att ställa klockan på 06.20. men vad ska man göra.
sluta kanske? men då har jag typ gått i skolan 13 år i onödan.
stå ut kanske? mjo, låter som ett bra alternativ.


har lyckats, eller snarar misslyckats, med att inte göra min enda läxa. välja ut EN av mina bilder. kan inte. ska jag välja en dropp bild, för det är så mycket jag, eller kanske en nyårsbild, för jag lyckades fånga fyverkerierna så bra, eller kanske en reportagebild, för det är sånt jag gillar??
dont know. dont know.

men här är en ny bild ur mitt arkiv iallafall,

 

pst. kolla här. www.pernillathelaus.se



do you feeel the same way?! SUNSHINE!

1a mars 2010

idag, 6 mars 2010.

Do you see what I see? Do you feel what I feel?

bilden blev dock väldigt överexponerad, ser egentligen ut såhär;

inte dom vackraste bilderna, men vem blir inte sunshine glad av dom?!

vem får inte känslan av att efter regn kommer solsken och att man går mot en ljusare framtid? ;)

 

Jag är sådär jätte vårigt glad idag. mår prima. eller okej, bortsett från mitt rödsprängda ansikte (råkade dra en förhastad slutsat och tvättade det med tvål, som min hud tydligen inte tål.) och min trasiga hälsena som visst har fått för sig att göra ont igen. (en gammal fotbolls skada som aldrig ger med sig...) och mitt slitna hår som bör klippas, och att jag har ett helt hus att städa och att jag idag insett att lovet snart är slut.

men annars mår jag som sagt finnemang.
and happy like a mouse, eller något.

 

Tänkte ta och svara på 3 anonyma frågor dagen till ära :)

 

frida; Hej hej!Bra bilder du tar! Duktigt! :D undrar bara hur gammal du är?

svar: jag är 18 år :)

 

robin; HejJäklar vilka fina bilder du tar, helt sjukt. Fotar lite själv men inte i närheten av det här. :DVad använder du för kamera och objektiv?
Ha det bra

MVH
Robin

 

svar: tack! Jag har en Canon EOS 7D, med ett macro objektiv från canon, 60 mm, även en speedlite blixt 580x II.. och lite annat :)

 

erica; ursäkta om det känns påträngande. du behöver inte svara, men vad har du vägt som minnst?

svar: väljer att inte svara på denna fråga.

 

 

så, nu ska jag leva loppan resten av dagen :) see you later aligator :D


jätte.

jag är jätte kall
jag är jätte trött
men
jag är också jätte glad
och jättestolt

idag har jag gjort det som får mig att älska livet.
reklamfilmsinspelning.
så jävla värt allting.


foto av mig.

vänner, den bästa medicinen.

Imorse när jag läste tidningen fastnade jag för en insändares rubrik. "vänner bästa medicinen". för det är så sant som det är sagt.
Mig veterligen så spelar det ingen roll hur många tabletter jag tar eller hur mycket tvångsvård man än satt, det som har hjälpt mig mest, och kanske endast, är relationer och vänner, förutom med egen vilja såklart.

Men det är fan inte så lätt det här med vänner. Först har man massor, sedan har man helt plötsligt ingen, för att sedan upptäcka att man visst har några. Men känslan av den forna vänskapen har ännu inte kommit tillbaka.
Den då man hade någon vid sin sida. Någon att ringa till när skon klämde. Någon att luta sig mot i stormen. Någon att bara vara med. Någon som kunde se på ens blick hur läget var. Någon som man litar på. Som kanske känner en utan och innan. Just den fina vänskapen är ett minne blott i dagens läge.
Visst har jag vänner, dock inte många. men jag bryr mig inte om ifall de är en, två eller tio. Det viktiga är att jag kan vara mig själv, och trivas i umgänget.

Det är ändå svårt. Min bästa vän, är min mamma. hur låter det i dina öron? konstigt kanske. snart 19 år, bästa vän med en snart 50 åring. Många säger "men det måste väl vara kul, att ha så bra kontakt med henne..." och jo visst, men ibland gör det också lite ont. när man vet varför det blivit som det blivit. Och att hon många gånger, är den enda som orkat. Som stått ut med mig, stått ut med någon som lidit av en psykisk sjukdom. Jag är jävligt tacksam, att hon vågat se och tro på mig, bakom diagnosen.

Men vart fan vill jag komma med detta? ingen aning. Vill väl bara uppmana er läsare om att det där lilla sms:et, den där snabba kollen, den varma kramen, det glada leendet, som man kan ge till någon vän, när eller kär, kan betyda så oändligt mycket.

foto taget av mig. abstrakt. färger. glädje.







potpurri

att ha ont i örat är inge kul.
men det är heller inge roligt att inte ens känna sina tår och fingrar.
dagens lärdom får bli att en blå himmel inte betyder varmare väder och att man fortfarande måste klä sig lager på lager för att inte dö.

men denna onsdag har varit okej ändå. trots mina missöden med vädret.

huset var plötsligt fullt av fotomotiv, och kameran var ny laddad. kunde inte bli annat än en lång fotostund.

här är ett litet häftig mönster som jag möttes av i badrums fönstret.

sedan såg jag även att mamsen köpt hem finfina blommor. men för att göra ett lite annorlunda projekt blev det lite mer såhär:

 

lite häftig tycker jag.

 

sedan blev det en måste bild också.

 

 

foton tagna av mig.

 

och sedan vill jag även säga att jag inte orkar bli kallad för konstig. vet inte vad jag gör för fel. jag kanske inte är som alla andra. jag är må hända lite annorlunda. men jag blir ärligt talat lite ledsen av att få höra att jag är konstig. känns inte som rätt ord. var vänlig välj ett annat eller håll tyst. visserligen är jag van. 18 år, alltid varit den som är udda. om 43 dagar, 19 år.

 


jobbellijobb

har visst inte bloggat idag. men det kan bero på att jag har haft annat för mig.
jag var ju som jag skrev tidigare på en jobb intervju, och skulle idag testa jobba,
and guesss what? jag klarade det galant :) inget krossat glas eller liknande, jag gled in där och det flöt på bra.

för er som undrar är det ett Café jobb, inget som jag egentligen tänkt skulle passa mig, men det är utan tvekan ett av de mysigaste fika ställena jag stött på!

får se vad som händer där i framtiden.

mer än så har jag inte hunnit idag, knäppt nog. ikväll är det teve som gäller, är sjuuuukt trött.
sen är jag inte sådär jättetaggad inför resten av veckan, eller jo fredag ska bli speciell, men annar är det bara segt.
inga planer. ingen hemma.

nu måste jag kila. tack för att du läst. om du gjort det.

en bild ur mitt nya projekt, lite annorlunda, men det ska det vara.

foto av mig.



februari blir mars. vårkänslan saknas dock.

februari är slut, mars är kommen.
känns som om tiden sipprar iväg.
ibland hänger jag inte med.
men ibland är jag den som klagar på att jag har för mycket tid.
det är konstigt det där.
ordet tid.
känslan tid.

februari var till stor del en svart månad.
mormor gick bort. förlorade en del som ju alltid funnits där. men samtidigt har hon det nog bättre där hon är idag.

annars var det inget speciellt med de 28 dagarna som nyss passerat. jag bytte schema i skolan, bildade mitt egna företag PILLANPHOTOS och insåg att jag älskar OS evenemang.

för att summera i bilder blir det såhär

för att jämföra med det här

 

 

 

alla bilder tagna av mig. 2010 överst, 2009 underst.

gillar nog 2010 mer. eller vad tycker du?


i mars jobbar jag på projektet som handlar om mig vs min bror. mer info later.
kisses