2010 - summan av kardemumman

Årskrönika. Här ska man alltså sammanfatta det året som gått, eller rättare sagt, det året som just tog sin början. Tiden går ju som de flesta uppmärksammat väldigt fort ibland. Men ibland också väldigt sakta. Att skriva om sitt gångna år är inget måste. Men på sätt och vis lite kul. Att liksom bara ha. Sådär i framtiden. Det beror ju visserligen på. Hur dagarna har sett ut och i vilket perspektiv man målar upp det. Och hur ska jag då välja att formulera år 2010 i ord och meningar. Förmodligen går det inte. Eftersom bilder är mitt starkaste vapen och mitt livs kärlek kommer dessa ha en större betydelse i min sammanfattning än någonting annat.

Men back to the thing. Som ni vet finns ju mitt år redan här, flashat och fritt på nätet. Så jag började med att klicka mig in på Arkivet - Januari 2010. Men efter att ha läst ett inlägg återgick jag till att försöka minnas direkt ur huvudet. Det var för...deprimerande att läsa om de förflutna. Just nu iallafall.

Och där tog det stopp. För mitt minne är kort.
Nej, skämt och sido. Nu ska jag inte dryga ut detta ännu mer.

Som alla mina tidigare år kan epiteten bergochdalbana även få beskriva även detta. Upp ner. Ner upp. Höger vänster. Vänster höger. Ordning och reda. Kaos och helvete. You name it.
Utveckling och stagnation. På räls och urspårat.

Precis sådär som det är i verkligheten.

För att inte rada upp alla 365 dagar tänker jag välja ut vissa gobitar. Och kanske vissa mindre flärdfulla tillfällen. Eller jag tar det i lite kategorier istället. Eller lite blandat, vi får se.

Med min bästa vän har det gått framåt. Jag syftar såklart på EOS, eos 7D. Kameran. Och världen där till. Jag byggde mig en egen studio under sommaren. Målade och snickrade. Hamrade och spikade. Betalade mängder av pengar på utrustning och tillbehör. Och ack så bra det blev. Fick upp ögonen för porträtt istället för mina sedvanliga macro-bilder. Och med tanke på hur livet i övrigt står till, blev självporträtt det som blev min nya grej. Företaget bytte namn och ökade i uppgifter. (liksom utgifter... hehe). Och mer om detta beskrivs såklart med bilder.


Med de där verkliga vännerna har det dock inte riktigt ljusnat sådär som jag ibland drömmer om. Men det gör inte så mycket. Jag orkar inte kriga för att bli omtyckt av någon, utan nöjer mig med de som ser vem jag är bakom ytan och som finner något lockande där under utan att jag behöver bli någon annan. Jag har alltså inte gått och blivit en social minglare, men jag har ändock klarat mig fint. Det är inte kvantitén som räknas, utan kvalitén. För mig iallafall.

Många nya människor har jag dock knutit an till. Antingen i realiteten, eller här på nätet. Via bloggen har jag iallafall ökat min kontaktlista med bra många namn, om än så vissa ytliga. Fast det spelar ingen roll om någon sitter på andra sida jorden och bara konverserar med mig via datorn. Det är liksom känslan som betyder något. Kanske är det känslan av gemenskap som gör sig stark? Den gemenskapen som jag annars inte riktigt har funnit i verkliga världen.

Och bloggen ja. Den har visst fått sig ett uppsving. Nya läsare, i mängder. Vilket är roligt. Förr i tiden ville jag skriva anonymt, så jag knep käft om att jag hade detta ställe att reflektera mina tankar på. Men sen när det väl kom fram att nära och kära ändå satt och läste mina små ord, var det inte så jobbigt som jag först inbillat mig. I am who I am. Och det jag skriver. Är liksom jag. Så jag orkade inte längre bry mig om vem som gluttar in här och vem jag blottar mitt inre för.  Jag orkar inte oroa mig för att bli dömd. För jag försöker tro på att människor är fina varelser och inte gör sådant på fel grunder. Och lite kul äre ju ändå, att någon suttit och googlat upp mitt namn för att hitta min blogg...

När det gäller mer allvarliga saker. Som exempelvis plugg, har det hänt mer än en del. Jag menar, hur många gånger väljer man att hoppa av gymnasiet? Hur ofta tar man ett sådant stort beslut? Nej, inte ofta. Inte jag åtminstone. Så i höstas sade jag hej då till gymnasiet, och det med glädje. Och hälsade sedan välkommen till distansstudier på komvux. Vilket kom att bli hejdlöst mycket svårare än jag kunnat ana. Men beslutet var ju taget. Så jag bet i det sura äpplet och krigade vidare. Never give up, like I always say. Och nog om det. För varför älta jobbiga frågor... eller måste nog bara tillägga att det må ha varit ett jävligt tungt beslut, men nog mitt allra bästa på väldigt länge. Frihet javisst!

En annan sysselsättningsfråga är detta med jobb. Från och med i höstas har jag alltså ett jobb förutom mitt egna företag. Det mycket mycket betydelsefulla jobbet är att jag agerar kassörska i en mataffär. Kanske inte drömmen. Men alltid något.

Drömmen är ju det där lilla omöjliga. Det där som kallas stjärna. Eller kanske inte stjärna. Men skådis. Jag älskar att agera. Och detta år har ni kunnat se mina prestationer i välkommen åter på Tv4. Bland annat. Och inom denna kategori tog jag också ett stort stort beslut. Jag anmälde mig till en skola, och kom in. Den ligger på andra sidan jorden. Och dit skall jag flytta. Snart. För att liksom leva ut. I den värld som jag vill leva i.

Andra drömmar, som kanske ändå är något större än alla andra, är att nå friheten. Friheten från ett monster som följt och styrt mitt liv i allt för många år nu. Detta år har jag fått klara mig själv, utan ”experter” eller liknande. Vilket har varit både på gott och ont. Ensam är man stark, men kanske inte alltid. Men viktigast av allt, är att det går framåt. Och inte bakåt. Så tummen upp för mig. Här också. I’ll be fine, some day.

För att få bukt på detta monster har jag skrivit en hel del. Om historien och om hur allt gick till. Mer om det kanske du får läsa en dag i framtiden. Men inte nu. Men skriften är för mig läkande. Liksom bilderna där till.

Nu har jag radat upp allt för mycket. Och oj så mycket mer det finns. Jag menar, jag har varit i Tunisien, Spanien, Grekland, Los Angeles. Jag har ”tagit studenten” och fått en såndär vit mössa. Jag har tränat cirkus och lärt mig nya konster. Jag har tränat dans och insett att jag inte är en klippa på hiphopgung. Jag har också spelat in reklamfilmer och webfilm. Jag har agerat lesbisk och kysst en tjej framför kameran. Jag har faktiskt lärt känna några nya vänner. En är Julia, dig nämner jag här för du är så där liksom extra speciell. Du är liksom en vän. På riktigt.
Och så nämner vi morsan. För hon är alltid värd att nämna. Hon är min hjälte. Min klippa. Min räddning. Jag älskar dig.
Och sedan kan man ju dra tråkigheterna, som att mormor gick bort. Min älskade mormor, du finns i mitt hjärta. Du finns i min själ. Föralltid.
Och åter till det positiva, jag har ju faktisk tagit körkort. Heyheyhey, stor tjej va? Sen har vi skaffat lägenhet också. ännu mera vuxen poäng.
Men jag har fortfarande inte lärt mig dricka kaffe. Eller sprit. Eller öl. Jag har heller inte besökt krogen. Eller supit mig full på annat håll.
Jag har inte lyckats vinna en guldbagge eller en oscars statyett, men det är lugna puckar. Något måste man ju ha kvar till kommande år.

Fast egentligen har jag inga löften eller liknande inför stundade 2011. Så onödigt.

© pernilla thelaus

 

och så vare slut för nu. GOTT NYTT ÅR till er coola läsare. och er andra också! :)


it's just so much wow.

© pt by pt

 

wow. jag andas. med både näsan och munnen. wow. jag kan svälja. wow. mina ben håller mig uppe.

iallafall bättre än igår. i'm surprised. och en smula lättad. en hel dag inomhus här hemma gick mig minst sagt på nerverna. men idag blir det andra bullar. först en hookup med J och sedan hemlighetsmakeri på söder.

 

annars sitter jag och pillar på min årskrönika. he, ja jag försöker sammanfatta mitt år. om det går bra? tja. de beror på hur man ser det. vågar jag kanske jag publicerar den här imorgon. det vill ni inte missa va...eller kanske. hur som helst har det ju hänt en del. på dessa tolv månader. men som sagt, mer om det vid ett annat inlägg.

 

förresten, äre någon av alla läsare som kan hjälpa mig? jag är i extremt behov av "coffe-to-go-cups" (edit - alltså av papper, inte sånadär hårda som man diskar!), ni vet muggar med lock, någon som vet var man köper dom? i'm lost i denna fråga. finns ju knappast på ica.

 

aja. so long. like you guys. :)

 

 


yes. look and vote.


För er som vågar...




annars är läget tummen ned. har tagit mig ut till brevlådan och in igen. och här har jag stannat. snoret rinner. hjärnan bultar och halsen svider. mer behöver jag nog inte förklara. ni förstår nog.
men jag fördriver tiden med diverse små saker. som att leka med bilder och surfa runt på nätet alldeles för mycket. fyrkantiga ögon javisst.

men om ni vill göra mig lite glader. eller ganska myckey glader. så röstar ni på mig här :) klicka här och sök på Pillan

tack sweeta läsare. ciao

forever searching

© pernilla thelaus av pernilla thelaus

 

trying to like herself.

trying to see herself.

trying to accept herself.


trying to live.

 

and do i succed? yes. no. sometimes. at least. i follow my heart.




to choose

© pernilla thelaus - LA

 

positiv. eller negativ.

insidan. eller utsidan.

det lätta. eller det svåra.

glad. eller ledsen.

uppåt. eller nedåt.

fram. eller bak.

att välja. eller inte.

 

vad gäckar jag om? jag vet inte. men det var dessa ord som kom ur mitt huvud idag. du kanske förstår. eller inte. tolka med egna ögon.

i'll be back.

 

 


the pictures from the freedom. even called Los Angeles...

© pernilla thelaus - LA

 

ett par av mina bilder från trippen till andra sidan jorden. do you feel it? the freedom feeling?

jag är fortfarande helt fel i tid och dygn. lever om nätterna. men också om dagarna. sömn får vänta till ett annat liv.

snorar skiten ur mig och fryser häcken av mig. längtar bort. liksom hem. letar efter en trygghet som aldrig verkar infinna sig. söker efter lycka som ett oskyldigt barn.

 

förändring. ja tack.


an abstract day and night


 

© pernilla thelaus

- an abstract Christmas -

 

för ja, gårdagen var både abstrakt och annorlunda. men väldigt lärorik också. jag slogs av hur mycket man kan växa som människa på så kort tid. och hur mycket man kan förändra. jag har alltid älskat julen. pynteriet. bakandet. stämningen. snön. färgerna. allt. men inte längre. igår drog jag en lättnadens suck när dagen var över. julen är numera bara skräp. man försöker göra allt som man förväntas. man ska vara snäll. trevlig. ingenting får gå fel. allt ska vara så perfekt. sådär som i sagor. paketen ska ligga uppradade och rimmade under den välklädda granen och man ska höra skratten eka och glasen skåla. idealisk. idylliskt.

och visst. ni som har en sådan jul och njuter av det, go a head. men det som gick upp för mig igår var att jag inte orkar sträva efter denna perfektion längre. jag slog in mitt sista paket fem minuter innan den öppnades igen. jag rimmade uselt. jag gick klädd i pyjamas och med en tofs mitt på huvudet. jag åt varken sill eller potatis. eller skinka eller korv. vi hade en gran, men knappast sagolik. jag gav bort en tio paket och mottog själv med värme två små nätta presenter. vilket var bra nog. det handlar klyschigt nog inte om paketens storlek och innehåll längre. en gest eller omtanke kan vara så mycket mer värd än någonting annat.

sedan spenderade jag kvällen och natten med att teckna. ensam. instängd i mitt rum. julen betyder gemenskap? nej. inte för mig. från och med nu är julen bara jul.

 

© pt - min teckning. do you see who it is?

 

i feel like an old lady, men vafan. jag kanske är det, inåt sett. och det får vara så.

 

ciao.

this special day

© pt.

 

det är en annorlunda jul i år. för det första är jag sjuk. för det andra har jag jobbat hela förmiddagen, för det tredje är vi ensamma. ingen silllunch hos mormor. ingen julmiddag med släkten. vi kör på en julafton-delight. här hemma. jag orkar inte ha ångest över att julen är som den är. vem fan säger att man måste göra som man alltid har gjort?

åhnej. förändringar is the thing.

men iallafall, och igen. GODJUL kära vänner och fiender. I like you a lot.


the week in short

som sagt. jag är hemma. och det är skönt. samtidigt som jag lite granna saknar breakfast at the diner och every day green tea to go. men om planerna stämmer, kommer jag ju att återkomma. om inte allt för länge.

hur jag nu ska sammanfatta en vecka här för er läsare är en smula svårare. till att börja med kan inte skryta med solsken och värme. utan med extrema skyfall varje dag, i stortsätt dygnet runt. och med ett par converse i bagaget blev det aningens blött och kallt. men tackvare hotellets hårtork överlevde jag även detta.

LA är ju stort. ofantligt stort. och utspritt. eller har jag förresten ens berättat vart jag befunnit mig? för er som inte vet, jag spenderade senaste veckan i Los Angeles. Närmare bestämt, i hollywood. Men pga av stadens storlek hann jag bara utforska en bråkdel. Men jag har iallafall hunnit promenera längs Hollywood boulevard, och Sunset blvd och Melrose, och Venice beach och så har jag shoppat runt på The Grove och Glendale. Samt funnit en ny favoritaffär vid namn Abercrombie and fitch. Jag har sett den berömda hollywood skylten, och besökt Universal Studios inklusive en halvt privat backlot tour. Och typ en massa mer. Men mer än så hinner jag inte ta upp nu..

Summan av kardemumman kan ju iallafall bli att jag har haft det bra. i regnet. men hemma är alltid bäst.

och flygresorna då? 14 timmar dit. jag höll på att dö av ångest. men det var ju såklart bara ångest. och inbillning. Överlevde gjorde jag ju. Men hemresan blev värre. Jag hade extrem extrem magkatarr hela flygningen och kunde knappt stå på benen i mellanlandningen. Vet inte riktigt vad som gick fel, men jag trodde jag skulle kola vilken sekund som helst. Har aldrig i hela mitt liv haft sån kramp och sådana knivstick. Men min skyddängel fanns med mig även denna gång. Och väl nere på marken kunde jag andas ut och smärtan dämpades med tabletter i massor.

och nu är jag julstressad trots att jag inte firar jul. sjukt.


 

it's LA baby. © pt & mor.


back. but not. on track.

home. cold. home.

yes. jag är alltså hemma. välkommen tillbaka. till mig själv. jag har flygit through space and time och upplevt det värsta på år och dar. aldrig har jag varit så rädd. nu är jag trött. fast pigg. i mitt huvud är klockan förmiddag. jetlag. oh yes.

mer later. nu mat.


© pt

in my world.


pst. ett litet inlägg bara. här i min del av världen närmar sig klockan 23. och jag är trötter. imorgon (i natt för er i svealand) är tanken att jag ska flyga hem. men om flyget landar vet man ju inte. eller om det ens lyfter.
men för att roa mig lite såhär på kvällskvisten har jag surfat runt på datan. och då kom jag på att jag glömt att visa er den här : intervju

så om ni liksom känner för det så kan ni alltid checka in den. och så kanske jag återkommer snart. om jag övervinner min flygande rädsla. keep a thumb for me. love.

just so you know.

© pt. todays visit.

 

just a quick and short update. here i am. in the united states of america. in los angeles. in hollywood.

it's like the movies.
it's different. fun. dream. hard. cool.

 

love from me and LA :)

 

 


adjöken adjö!

© pt.

 

Som rubriken lyder. Tar jag farväl nu. Förhoppningsvis bara för ett litet tag. Men jag kommer fly landet. Jag kommer under morgondagen transporteras genom luften i tretton timmar för att slutligen hamna på andra sidan jorden. Om jag överlever min flygrädsla och allt annat vill säga. Tanken med denna tripp är att jag ska utforska mina drömmars mål och att jag mentalt ska förbereda mig på det kommande äventyret som närmar sig med stormsteg.

 

om ni har några sista frågor att ställa, gör det HÄR så kirrar jag svaren under den där hemska färden i luften.

 

hej så länge. sköt om er. och återkom gärna.

vem vet. jag kanske uppdaterar under tiden. det finns en stor risk för det.

puss


gingerbread-eos

bamparadam!

 

 

mitt första hemmagjorda pepparkakshus blev klart igår :D coolt va?

jag fick ett julryck härom dagen så jag bakade en helt egen pepparkaksdeg, vilket jag aldrig gjort  förut, så rätt stolt blev jag, sedan fifflade jag till detta lilla mästerverk. som nu står och doftar juvligt i mitt rum.

så kan det alltså gå i mitt liv i bland. när kreativiteten sätter fart.

 

annars vill jag ta tillfället iakt att ge er ett mycket trevligt julklappstips;

 

filmen finns att köpa lite härstans och är satans roligt :)

 

och annars har jag typ fullt upp. skrev min sista tenta imorse och väntar nu på lärarens dödsdom. men fan så skönt att inte behöva plugga mer på ett bra tag. rast, paus, vila.

eller okej. kanske inte. men iallafall ledigt från kraven.

 

fortsätt ställa era små fina frågor HÄR

 

ciao.


13 h in the air. just go a head and ASK.

Nu äre såhär att jag satsar på framförhållning och skickar ut detta meddelande redan idag.
jag vet att det inte var alls sådär jätte länge sedan jag hade frågestund här, men nu är läget så att jag ska spendera 13 timmar i luften på onsdag och kommer behöva sysselsättning. Väldigt mycket. eftersom jag egentligen är livrädd för det plus att jag blir rastlös så överdrivet lätt.
så hey,

lets go för questions.



FRÅGA PÅ SÅ MYCKET DU VILL, FRAM TILL TISDAG KVÄLL :)
så kan du hjälpa mig att lätta på min smått banala flygångest...


© pt.

VAD VILL DU VETA?

inombords. jag. drömmer.

© pernilla thelaus.

rosa eller blågrönt? vilken redigering är bäst? jag tycker båda har sin charm...

sitter för övrigt och klurar på julkort. kände för att göra i ordning några. men kom på att jag inte har någon att skicka till så jag kom inte så mycket längre än till den tanken..

för julen i år. är typ inte ens värt att nämna. eller. vi firar liksom inte sådär som förr. på riktigt. det är liksom en dag som alla andra. tror jag. jag har alltid älskat julen. tide före. tiden efter.

men nu. är känslan död. jag tänder ljus. sprider pepparkaksdofter. pyntar. allt.

men förjäves. the feeling is gone.gone.gone...(when you're alone. alone. alone)

jag drömmer inombords om ett trevligt sällskap. en klädd gran. med glitter och kulor. en tomte med en gammal överanvänd säck på ryggen. En skål med juliga nötter. Ett fat med pepparkakor, knäck, ischoklad, alladinask,glögg och andra smaskigheter. Att snön faller sådär skinande vackert och att ljusen är tända och musiken spelar sådär lagom högt i bakgrunden. Att brasan värmer och filten lika så. Att glädjen sprudlar och lyckan är sann.

men. det är bara drömmar...som man kanske får leva på. såhär ibland..

 

 


just do it. even though they hate it.

no nose.
no toes.
cold.
yes very.

snoret rinner i mängder. extrema mängder. fötterna domnar bort i mina lila converse och fingrarna svider av sprickor och brister. men det gör inget. för det är vackert. det hör till. det är okej.

idag är det mig veteligen fredag och mycket händer. det är alltid på fredagar som skolans arbeten ska in. så även idag. jag har inte orkat anstränga mig denna vecka eftersom mina tidigare ambitiösa kraftansträningar bara resulterat i skit. jag läser textkommunikation A för tillfället och det är ingen hemlighet att lärare inte tycker om mina texter. Här hemma låter jag resten av familjemedlemmarna läsa och bedöma och då blir det toppbetyg, när jag sedan får tillbaka det rättat och klart från plugget är det knappt godkänt. men som sagt. jag pallar inte bry mig. jag ska en dag ge ut min bok och visa världen att jag visst kan skriva.

ikväll ska jag jobba. med foto. bäst ju. tack för att ni är så fina. ciao.



© vinterns vackerhet. fotoraferat av mig.


my proud.

På senaste tiden har jag varit så väldigt skapande. Jag har målat. pysslat och donat. Fotograferat från udda vinklar och med konstiga motiv. Diktat. Skrivit. Jag gjorde nyligen även någon rätt våghalsigt. Jag deletade alla mina gamla texter och öppnade upp ett nytt dakument i pages och inledde en helt ny bok. (såklart jag inte raderade helt på riktigt. men jag tog bort det från mappen som jag kallar min bok). Sedan den ny starten har jag kommit en ganska bra bit faktiskt. Känns skumt. Att skriva ner sitt liv liksom. Samtidigt som det känns urlarvigt så känns det skönt också. Att få reflektera och på lagom nivå få ironisera sitt förflutna..
om jag någon dag lyckas få ihop mina texter en bok återstår att se. eftersom jag i nuläget skriver. raderar. skriver och raderar. så lär det dröja tills den dagen i sådant fall kommer. men den som lever får se.

Men att radda upp sin historia väcker känslor. Och av en slump råkar en fin människa skriva om just detta. här

jag har inte sett detta klipp på hur länge som helst, och när jag råkade starta upp det igår började jag rå skämmas. men efteråt satte jag mig ner och funderade. på vad som fick mig att egentligen skämmas så... och jag kom sedan fram till att nej. det finns ju ingenting. jag är den jag är. och var den jag var. never regret anything that make you smile...

© alltid. den. jag är. och den jag var.

 

och visstja. grattis till mig själv och alla andra annor idag. hih


the countdown

© foton av mig.

 

en vecka kvar. 7 dagar. i'm scared. thrilled. excited and happy. please let me make it. for once.

 

nu. jobb. allt för länge.

hörs.


art. my new way of passion...

© pernilla thelaus

 

wow. (hehe nej, inte w.o.w med tanke på nattens spelsläpp...internt, i know) vintern är så känslosamt vacker vissa dagar. det spelar liksom ingen roll hur jävla otaggad på allt man är. det spritter i kroppen och kliar i fingrarna efter landskapsfotografering och långa iskalla promenader dessa dagar.

och ännu mera wow är det hur livet vänder ner och upp. efter gårdagens dipp drog jag en kvällsrunda på gymmet och efter det flödade fantasin och kreativiteten igen. tänk vad lite motion kan göra ibalnd.

hur som haver, jag satte igång med en ny tavla efter träningspasset och sedan satt jag och skrev lite text långt in på små timmarna.

och för er som kan se saker och ting med psykologiska ögon, kanske förstår min tavla?

 

© pt.

inte vacker. men med en tanke..


this other days.

när man som jag inte går i skolan, eller har fast jobb, eller bestämda dagsaktiviteter blir det lätt att man glömmer bort tid och rum. ibland är det skönt. men ibland också en smula läskigt. vissa dagar är det full fart. strees. rusch och tempo. medan man andra dagar bara kan sitta och titta ut genom fönsterrutan i timtals och liksom bara vänta på något oväntat. De där sistnämnda dagarna är rätt tuffa. men jag har ju valt att gå den vägen och måste kanske också stå för det beslutet. idag har varit lite utav en sådan dag. jag går mig själv på nerverna. lite smått iallafall. finns miljontals saker att ta itu med. men ändock har ingen aning om i vilken ände jag ska börja. jag vet att jag är jävligt ambitiös. det är inte problemet. för när jag gör något. så gör jag det bra. noggrant och med hela mitt hjärta. men vissa dagar saknas all inspiration. all glöd. all iver. det är liksom varken svart. eller vitt. kanske grått? ni vet sådär blaskigt och smaklöst.
någon som känner igen sig? eller är det kanske bara jag som är lite, lite, konstig.

jag gillar inte depp inlägg. jag hatar att inte förmedla livsglädje. men saken är den. att även jag behöver gå under ytan ibland. för att nästa stund stick upp huvudet igen och andas in ny luft.
somliga nämner att de läser här för att det gör dom glada. att jag just inspirerar, och jag hoppas ni som gör det, inte flyr er kos. för den riktiga pillan kommer igen. snart.

ciao..

and by the way. yesterday i met my dearest circus friend for a photoshoot. and here is one of my favorite pic's.

© foto: Pernilla Thelaus



i walking my daydream.

advent. igen. söndag. igen. eftermiddag. igen.
mörkt alla redan. tyst. stilla. ensamt.
sitter som vanligt på min säng. dricker te. och filosoferar.
och skriver. ömsom här, ömsom i min bok.
känner mig som en föråldrad tant.
och som en utomjording som landat på fel planet.
söker efter något som kanske kan likna tillhörighet,
men överallt stöts jag bort.
samtidigt som jag ler åt mina misslyckanden med att hitta rätt.
där jag inte trivs. ska jag inte heller vara.
trivs jag här. är det kanske okej att stanna.

jag vet. jag sluddrar. men så får det vara. så får det bli.
så här idag.

ciao. my dearest.

© pernilla thelaus


wake me up. some other time.

© pt

 


ensamhet.
kan döda.

ensamhet.
får ens hjärta att blöda.

ensamhet.
svider.

ensamhet.
i alla tider.

ensamhet.
dag som natt.

ensamhet.
saknar skratt.

ensamhet.
är jag.

varje dag.

pt

 

 


ibland är det inte som det borde vara.

men efter mörket. kommer ljuset.

visst?

fortsätt gärna rösta; HÄR

 


RÖSTA - sommaren som gick.

1

2

3

4

5

6

7

8

 

© pernilla thelaus

 

EN av dessa bilder ska väljas ut för ett kommande projekt.
VILKEN GILLAR DU BÄST?


december-dream

it's freaking cold
and i've got noone to hold
there is just a space
a empty place
filled with air
but a lot to share.

still. noone is there
purhaps. i'm all too weird.
even if i'm always trying
it ends up, with me crying.

-pt-






© pt - winterwonderland.

förresten. ny header. vad tycks?




hey winter.

 

© pt - winter to love.

det är svinkyligt. men ack så vackert.


just a little look.
and i will be hooked.

just a little smile.
and i will stand for a while.

just a little word.
and i will fly like a bird.

just a little love.
from someone, there above.

 

pernilla t.