todays wisdom



when you don't know what to say, it's better to keep quiet.



© pt .

the darkest lips.

and i survived an other day...

jag vet. jag är jävligt ensidig nu för tiden. skriver bara om en sak. men det är det mitt huvud präglas av. dag ut. natt in.
försöker finna motivation, överallt, men det är som att söka efter ett specifikt sandkorn i arabiska öknen.

ena stunden vill jag gråta. springa ifrån livet. fly från verkligheten.
i nästa vill jag ta mig i kragen, skärpa till mig, växa upp och se allt från en annan vinkel.

varje dag funderar jag på vad som är värt vad.
och vad som måste stås ut med.
och hur jag ska gå till väga.

önskar jag hade någon att reflektera med.
men det ekar tomt.

nej. inte ens du mor. jag kan inte. för vad jag än säger. så försäger jag mig själv. jag vet ju själv inte. jag kan inte förklara. kan inte avgöra. kan inte bestämma.
går som i en dimma.
och väntar på att underverket ska ske.

jag längtar. jag saknar. jag önskar.

jag inser att jag är bortskämd. som inte vill ta del av det som många saknar.
men samtidigt gör det så ont. att jag inte orkar.
jag tar hellre på mig rollen som äcklig, oförskäm, bortskämd, dum. än att kniven får skära i mig.

© pt. mig av mig.


scary sunday.

alla dessa söndagar. all denna fördjävligt elaka känsla.

jag har dock botat dagens dos av söndagsångest på världens skönaste place, IKEA.
och sedan bilat runt mellan olika lägenhetsvisningar.
svårt det där.
att hitta ett nytt hem.
men det kommer nog lösa sig. med tiden.


trots att jag fasar dagen, så njuter jag av den.

jag vet inte hur länge jag kommer orka.
ha en klump i magen.
gråt i halsen.
fem dagar i veckan. 40 timmar. 2400 minuter. 144 000 sekunder.
too much for my heart. for my body. for my brain.

men jag ger inte upp än. varje dag är en ny, och jag hoppas på mirakel.

©pt.






see ya out there. in the scary wooorld.

pictures by P.

Den senaste perioden har min blogg centraliserats kring mig, och skolan.
jag är lite osäker ibland när jag skriver om just detta,
därför att jag då berättar det  djupa och ärligaste. och kanske det som gör ondast inuti mig.
dock behöver jag avreagera mig. och därav har det blivit som det blivit.

men jag har ju ett annat liv också.
som fotograf.
mina bilder har dock inte fått så mycket plats här. lägger mest bara ut en bild. som passar för dagen. och låter det passera.
i och för sig kanske jag inte behöver göra mer.
men just idag känner jag för att lägga lite mer fokus på bilder. än på mitt alter ego.

och från och med igår, blev det utåt sett officiellt, att mitt företag byter namn.
går från PillanPhotos till Pictures by P.
ni finner mig och mer info här.


 

©tre bilder av mig. som tar plats i mitt kommande projekt. i min bok.



och för att avsluta lördagens inlägg, vill jag bara hänvisa er till en blogg, som jag tycker mycket mycket om. som inspirerar och visar en bra väg i livet. och med tanke på vad som hände denna människa igår, vill jag passa på att säg grattis. ni finner henne här: http://acarolinas.blogg.se/

-


can someone save me from this hell?

tack och lov att det är helg. om 4 timmar.

jag. går. sönder?



©pt

fail and learn.

att gå upp 6.30 tär verkligen på krafterna. speciellt om man som jag, inte riktigt fått in det där med att lägga sig i tid.
men det är som att all kreativitet och inspiration kommer upp till ytan framåt midnatt. haha,
knäppt det låter.
men det är just då jag skriver som bäst. och filosoferar som mest.

senaste ämnet som kretsat innan för pannbenen (förutom det alldagliga, som school, vänner, ovänner, etc) har handlat mycket om varför jag söker mig till en bransch, som är så konkurrens full, och så svår, att många inte ens ger den ett försök.

de kallar mig naiv och drömmande.
det ser inte vad jag ser.

jag talar om skådespeleri.

jag håller ofta tyst om dessa drömmar. just därför, att ingen riktigt tror att det är på riktigt.
men för varje gång, jag får leva ut. agera. spela in. och gå in i en roll, blir jag mer och mer säker, på att det är i det livet jag trivs.
dock är baksidan svidande hård.
varför känns det ibland, som att man tillhör ett fack som aldrig lyckas?
en misslyckad casting, kan vara som att missa en straff i en vm final.
besvikelse. skam. oro.
ändå ger jag mig in i det.
i leken som jag egentligen inte tål.
men som ändå lockar. så otroligt starkt.
jag tar allt personligt.
fast ändå vet jag.
att det inte är så.

och varför skriver jag det här. nu. och officiellt.
?
kanske för att jag bara kände för det. för att berätta något som inte många vet om.
berätta om att jag misslyckas. likadant att jag faktiskt ibland lyckas.
påminna mig själv, om strofen, att bästa källan till lärdom, kommer från sina misslyckanden.
det gäller bara att vända på steken, och få ut något ur varje situation.

fan vad jag skriver.
hejdå.

och bara för att...




...jag älskar det.

dignity.

wow. halva veckan is done.done.done.
jag känner en smula stolthet. är det okej?
i söndags hade jag planerat att total strejka.
inte liksom rör mig ur fläcken.
men på måndagsmorgonen hade jag nog ändå mognat till lite.
även om veckan varit skit.piss.helvete.
så mår jag hyfsat bra ändå.
jag har det jag har liksom. och skall icke klaga.
'
och det jag kanske främst borde vara tacksam över. är att jag numera har ett jobb. blev sista minuten inringd idag. så efter plugget har jag varit där i tre timmar och arbetat in lite stålar. och nu förväntas jag göra mina läxor. men hur det blir med den saken återstår att se.

och ja. roligare än så här är jag inte förtillfället.

visar en reklambild som jag tog härom veckan istället,

© mig. av mig.





when you turn it over. and face it with the other eye.

och ännu en dag.
i det som kallas livet.
är avklarad.
eller okej.
inte helt.
men skolans 8h arbetspass är över.
och jag andas ut.

jag har uträttat en del små ändringar.
för att underlätta.
samtidigt som det känns underbart, finns där en svag aning om att allt egentligen bara känns förjävligt.
jag lyckades byta runt.
så jag får dubbla lunch tider.
så jag hinner hem.
det känns om att jag flyr.
men det kanske är tillåtet att göra det. ibland.
just nu.

det ska nog gå. jag ger icke upp hoppet. det är ju tamejfan det jag lever på.
tro.hopp.(&en gnutta kärlek. dock uppfyller detta en betydligt mindre del av livspusslet)
that's the shit. that's it.


en smula negativism kanske uppstått här de senaste dygnen.
men jag uppskattar era värmande kommentarer. det ska ni veta.
och den som lever får se, men kanske jag lyckas vända denna hängkrok till något vackert och glädjande.
i keep on fighting,
for my right.
to be. to live. to love.

© what it's all about. me.




and how was it?...

...i'm home again...
och ja. vad fan ska jag säga (skriva).
jag känner precis som tidigare. insåg imorse att det gått en hel valperiod sedan jag först satte min fot i gymnasiet.
4 år sedan. och idag. samma skit. samma sak.
fullt av folk.
men ändå ingen att umgås med.
prata med.
äta med.
hur fan lyckas man? vara så jävla misslyckad menar jag.

jag kommer inte ha råd. ork. tid. att göra som idag. dra till centrum och äta.
för nu är jag ärlig.
hur svårt det än är att vara just det. så ska jag försöka.
(jag hoppas dock att ingen får för sig att fastna vid ord och börja göra egna tolkningar)
det värsta med skolan, det är maten.
Även om jag äter i stortsätt vad jag vill nu förtiden. och när jag vill. och hur jag vill. så finns där ett problem.
Jag vill inte gå in i den där jävla matsalen ensam.
Sätta mig vid ett bord.
glo in i en vägg.
slänga i mig allt.
så jag snabbt kan dra där ifrån.
och sedan spendera resten av den allt för långa lunchrasten framför en dator eller liknande.
det är här själva tyngdpunkten ligger.
det här är kärnan till varför jag hatar att ta mig till skolan.
lektionerna går fint. allt annat med.
det är bara grejen. att vara ensam. som stör. som känns. som svider. som sticker.
som gör att jag hellre ligger hemma. under täcket. och tycker synd om mig själv.

och jag ser allt svart eller vitt.
jag har inga lösningar längre.
inga andra vägar.
jag orkar helt enkelt inte.

förr i tiden. för dom där fyra år sedan, då kunde jag skita i att äta. det var ju inga problem. det gynnade ju bara mitt sjuka huvud.
nu. går det inte.
och 7 månader.
ensam. för dyrt. för ohållbart.
vad fan gör jag.
när livet inte vill sig.

jag sjunker ner genom jorden. räknar till tio. sticker upp huvudet igen. testar ännu en dag. innan jag faller. deep down in hell.


© mig av mig.

 

och jag ursäktar för en text jag inte läst igenom. som må hända vara totalt osammanhängande.

ciao.


judgement. day. tomorrow.

idag har jag spenderat större delen av dagen sittandes i en bil. färdats mellan olika destinationer. kanske kommer ett av stoppen, bli mitt nya liv. mitt nya hem.
3 lägenhetsvisningar. 3 olika stadsdelar.
det sker lite saker just nu i livet. som är rätt så vaga. obestämda. oplanerade. därför säger jag inte så mycket mer nu.
men att livet tar några svängar om, kan man ju iallafall yppa.

annars försöker jag andas djupt.
få rätt på mina skakande ben och darrande läppar.
försöker sansa mig själv och lugna mina sinnen.
tomorrow is the shit.
kind of.
the judgement day! .

jag ska till skolan.
jag ska våga.
jag ska.
det känns svårt.
det känns jobbigt.
det känns som ett brinnande helvete.
men jag vet att jag ändå kan. så jävla komplicerat kan det inte vara. benen vet hur dom ska föras för att ta sig fram. munnen vet hur den ska låta. eller inte låta. jag känner byggnaden utan och innan. jag är stark. jag bryr mig tamejfan inte om mobbare. snetittare. fjortishuvuden. eller jo, klart jag bryr mig. jag tycker inte om dom. (undantag finnes) men jag tar ingen skit, som grynet skulle sagt.
jag står upp.
jag går dit jag vill.
säger det jag vill.
gör det jag vill.
jag har rätt.
rätt att leva.
rätt att finnas.
rätt att vara.
den jag är.
den jag vill.
så det så.

men please. håll en tumme för mig. man vet ju aldrig. (och om någon från min skola skulle få nys om detta inlägg. snälla. don't kill me. not even with your eyes...)

och typ såhär känner jag, för att beskriva i bild...

© mig. av mig. just like it is.



it's like a dream.

...och jag fortsätter hålla god min, och acceptera hur livet svänger upp och ner. och från höger till vänster.
även om livet är så jävla svårt ibland. och man helst av allt egentligen vill bort. kanske inte ner i graven. men man orkar bara inte med dagarna. så vet man ju, att solglimtarna finns där. djupt nere. långt borta. men de finns där.
och kommer fram när man minst anar det...

min motivation. inspiration. glädje. och vilja. kommer från en rad olika källor.
men att promenera på djurgården. men en vän. J.S är fina bullar det. känns så lätt. så skönt. att vara sig själv. med någon annan. som är snäll. som är lite lik en. som liksom typ förstår. that's what i like. that's what i do.

sen att man blir besviken. ledsen och arg. tillhör vardagen.
jag svär över sms och samtal som aldrig kommer.
jag sparkar tårna i marken.
sliter i tyg.
biter i skinnet.
för att minska ångest och annat ovälkommet.
för att lätta på sin dåliga självkänsla. som olyckligtvis kan anfalla ibland. sådär lite smått iallafall...



i keep on going. i keep on living. i keep on hoping.


min studioooo. fotat med nya objektivet!! 15-85mm. i'm sooo in love.


taking new direction

nu har jag varit sur. ledsen och neggo i en hel vecka.
och det gör livet så jävla grått. tråkigt. ensamt.
därför har jag tagit mig i byxlinngen och skärpt upp mig lite.
en aning iallafall.
insett att jag egentligen har det ganska bra.
jag menar, jag har lyckats jobba två dagar i rad. blev till och med tvungen till att tacka nej till ett annat jobb som plötsligt dök upp. sedan har jag idag också avklarat tre veckors hundwalkie turer.
cred till mig.
så varför wajna så mycket över att behöva gå tillbaka till plugget.
jag råkade visst missa uppropet idag. bra start va?..men jag glömde faktiskt bort det.
jag ska satsa på att köra en test vecka. börjar på måndag. får se om jag kommer orka.
(i och med nästa vecka kommer jag ha rätt fullt upp. måndagar 8-21, tisdagar 8-16, onsdagar, 8-19, torsdagar 10.25-16, fredagar 8-21.) så hey, ni som gillar att jag uppdaterar här, jag kommer in varje dag. dock vet jag inte när.

men. hur som haver. det är fredag, jag ska till stan. på hemligt ärende. snart.
sen är det helg. med jobb. och slussendejt med J.S.
jag går vidare. även om det tar sin lilla tid. och sina downfalls.


© me. av mig. "she asked for sugarsweeet.."







take it. leave it. do it?

every day. is a new day.

klockan är drygt halv tre. jag sitter här. på sängen. med datan. och en tallrik käk.
hela tiden tänker jag på skolan.
på om jag ska orka 7 månader till. eller om jag ska göra det hjärtat vill.
sluta. och börja leva.
jag har fått ett jobb. typ iallafall.
jag var där idag. två timmar. och testade.
inte jätte kul.
men okej..
jag behöver pengar. jag behöver sysselsättning.

jag skulle egentligen flytt stan nu. och dragit sydväster ut. men det blev inte så. av olika anledningar. jag blir kvar i stan. kvar i kaoset. kvar i dimman.
just nu äre rätt mycket. i huvudet. i livet. som jag inte vet så mycket om.
som måste göras. beslutas. väljas. bytas. m.m.

och istället för att gräva gropen och ta tag i saken. så dagdrömmer jag vidare.
om det jag verkligen. verkligen. längtar efter. som ingen. ingen. annan vet om.
bara jag.
bara jag och mina drömmar.

© i think too much. foto av mig. på mig. wierd. kanske lite ful..?


some help. is what i need. right now.

äpple eller päron. rosa eller blått nagellack. bok eller tidning. kjol eller byxor. CSI eller datan. studion eller sängen. gå eller cykla. etc.etc. sånna val är mitt liv fullt av. varje dag. beslutsångest jämt. men dessa klarar jag av. de är "små" problem här i världen. små ynka saker som säkert bara jag nojjar över att välja bland.
men det finns större ting.
som jag måste besluta om.
nu.

and i can't do it.

jag väger för och nackdelar emot varandra. men det spelar ingen roll vilken sida som väger tyngst. jag kan ändå inte bestämma mig. it's too big. too hard.

jag behöver en rådgivare. helst många. som alla kan ge samma svar. så jag slipper tänka. fundera. grubbla.
jag orkar inte. jag vet inte.
jag kan inte låta hjärtat bestämma. jag kan inte låta hjärnan bestämma. kan inte låta någon annan bestämma.
vad gör jag? vad gör jag?

vad skriver jag om? ingen förstår. jag får kanske skylla mig själv. jag har inte försökt förklara än.
idag hade jag möte i skolan.
min magkänsla var inte att leka med.
mina tankar fick huvudet att sprängas.
mina andetag fastnade i klumpen i halsen.
likaså mina ord.

så. jag har två val. hoppa av, eller, fortsätta.
skolan alltså.
och jag kan som sagt inte få någon klarhet i detta.


©pt- a picture. just like me. a drop. on it's way down. to crash.




feels like got stucked
in something i can't describe
feels like this is it. now or never. live or let die.
but i can't make up my mind.
i'm too lost in the mess.
i'm too close to a breakdown

adventure. on the horseback and on the roof.

söta. fina. smarta. underbara. bloggläsare är typ heaven sometimes. som igår.

och detta fick mig att tänka till som fan. poletten liksom trillade ner. eller hur man nu brukar säga.

"...och det skrämmer mig lite att du verkar fundera mer på hur du ska klara att vara ensam än på hur du ska skaffa nya vänner...."

jag tror jag ska lägga om min strategi. dock har jag bara så många erfarenheter från att misslyckas. men det gör inget. för nu ska jag börja om. igen. och kanske igen. tills det funkar.


men till något helt annat. återigen fick jag stiga upp med tuppen. jag sover inte mycket. men det tar jag igen sedan. i något annat liv. och varför klockan ringde tidigt? jo, jag skulle leka med mina svåra sidor och utmana mig själv med att gå min första "lektion(?)" i ridterapi.
jag gillar hästar. dock inte ridit sedan en ponny på skansen fick klumpa runt med mig för 15 år sedan. herregud vad tiden går.
och framför allt så kan jag ingenting om dessa små djur. eller stora kanske man ska säga...
så jag fick lära mig både hur man "startade" och "stannade" hästen. och även vad en grimma, bettsel, sadel, hjälm, och hov-grej var. lärorikt minsann!
tror dock inte att jag kommer kunna fortsätta denna upplevelse, så svinigt dyrt. men kanske jag vinner på en trisslott en vacker dag... :)

och till något annat coolt. nu ska jag nämligen strax iväg och vandra på storstadens tak. som karlsson och lillebror liksom. om jag inte halkar och trillar över någon kant, återkommer jag med "hur-det-var" info senare!



© for detta säger ju typ allt som behöver sägas.



hej helvetet. hej graven.

somliga dagar kan få ens värld att gå under.
min kom idag.
jag började dagen med ett sjukhusbesök. två vårdcentralen besök. och ett apoteksbesök.
trodde allt var över.
öppnar brevlådan.
dör.
bildligt talat. hur man nu gör det.

brevet jag fruktat över hade kommit.
brevet. innehållande höstterminen 2010's schema.
jag orkar inte.
jag har fan inte nämnt skolan på hela sommaren här i bloggen. men nu går det inte längre.
jag sprängs.
i brist på annan att prata med, samtalar jag här.

jag slår på kuddar, sparkar i marken, river i papper, drar sönder mina naglar, ångest städar.
jag till och med gråter. när fan hände det senast?
vet inte ut. vet inte in. vet ingenting.
jag vet bara att jag inte vill.

visserligen har jag mentalt laddat i över ett år nu. jag vet vad som väntar.
har funderat över olika situationer. fram och tillbaka..t.ex vad som är bäst av att sitta ensam i matsalen eller käka café käk gömd bakom ett hörn någonstans?
och hur jag ska överleva raster och håltimmar. hur jag ska klara av blickar. samtal. etc.etc.

jag vågar stå upp på mig själv. jag snackar alltid i klassrummet. räcker upp handen. lyssnar. kan. förstår. gör mina läxor. klarar prov. kommer i tid. skolkar aldrig.
men.
skolan skrämmer mig.
skolan väcker minnen.
skolan gör ont.
skolan är just skolan.
den som på sätt och vis, gjorde att jag föll till helvetet igen.

jag undrar. hur det blir. om jag orkar. om jag tar mig dit. om jag kan.
jag undrar om jag blir ensam. hur det kommer kännas. om någon kommer sitta bredvid mig i klassrummen.
låter så jävla barnsligt.
men det är skillnad på folk och folk.
vet man att man har någon. så tänker man inte ens på hur det är att faktiskt inte ha någon. man kan se den ensamma som ett mobboffer.
men egentligen. så är man kanske bara lite udda. lite ensam. lite som jag.

over. over. over.
jag lägger mig under kudden. torkar fejset. bort med sminket.
väntar på underverk.

©foton av mig. på mig. (förlåt mor. jag vet att du hatar dessa pic's. men de beskriver min enda känsla nu..)


för jag filmar.

dagarna är rätt långa nu förtiden. och jag kanske inte direkt har ett fullspäckat schema. så det blir en del tid till övers liksom.

men för att inte bara gå och dö av trisstess har jag blivit lite påhittigt pysslig av mig. så om ni vill ha lite små töntiga tips så kan ni ju checka in min väldigt spacade video här nedan ;)

 

jag pratar med en knäpp egen konstuerad dialekt och nämner order oskärpa lite för mycket. men vafaen. tidsfördriv iallafall ;)

annars äre rätt stilla. jag funderar alldeles för mycket. hela tiden. jag plåtar. och plåtar. och redigerar. jag dagdrömmer. och jag försöker hitta nya utmaningar och projekt. jag längtar. jag ångrar mig. jag skrattar. och gråter. eller okej. det gör jag inte. men ibland önskar jag att jag kunde det. men det kan jag inte. inte nuförtiden. och jag liksom bara är. sådär lagom kul. men. men. men.

enjoy my movie vettja, imorgon kanske de kommer lite nya ego bilder. who knoooows? inte jag iallafall ;)

 


i took it. i wore it. just like a. crown.

well. idag är det en låtrefererar dag. för det är liksom "här kommer alla känslorna på en och samma gång"
för varför ska "allting ha ett slut och allt de vackra va kort?"
för det är typ precis så det är.
just nu.
för mig.

jag brukar känna mig rätt vilsen här i världen.
lite udda liksom.
så när jag väl hittar lite ro. lite trygghet. lite umgänge. lite sällskap. lite trevlighet. lite normalitet.
så lyckas jag på något sätt alltid förstöra den där slående känslan av glädje.
jag ska liksom alltid komma på anledningar till saker och ting.
och så ska jag tänka alldeles för mycket. och för länge. och munnen ska stelna till och inte kunna släppa fram en endaste klok mening.
men det är jag i ett nötskal.
sabba det fina. men ändå vara glad för det som är. eller var.

gårdagskvällen var bra. jag gjorde något. jag hade trevligt.
men som sagt. tills jag satt på tuben hem. och satte igång hjärnverksamheten. och började analysera mina fel och skavanker.
hur som haver. det är passerat. dåtid. ingenting jag kan ändra på.
let's mooove on.

bättre lycka nästa gång.
om det nu blir en nästa gång.

jag.är ändå stolt. cause i " took the fear and wore it like a crown"...
och jag vet nu. det finns liv. på riktigt. jag kan nå dit. en dag. för jag vill. och jag vågar.


@ för jag är ego. men gillar dig. just dig.

 

@ och typ för att detta är så förbannat bra.


carpe diem. grattis cirkör.

Det är så härligt när små underverk sker.
Det är ju dom man kan leva för.

Egentligen äre ju otursdag idag. Men min har än så länge varit mer än helt okej.
Började redan när klockan slog 00.00, eller nästan iallafall.
fick ett otippat men mycket trevligt samtal på faacechatten.
sånt kan göra mig mycket glader.

och sedan forsattate natten med sömn för en gångs skull och förmiddagen bjöd på både det ena och det andra :) mer berättar jag inte om nu. men det är roligt. mycket roligt. för mig såklart :=)

bläddrade också blad i våran ord-kalender. tycker dagens ord var mycket passande.

© pt.

 

och sen finns det ju ett mycket bra skäl till att fira idag. cirkus cirkör fyller år. det ni. ikväll blire stan med kameran för att fota roligheter :)

 

 

©pt

 

och sen vill jag tacka för allt bra cred jag fått för mina studio ego bilder. hoppas ni inte dör av att jag är lite ego nu för tiden och visar mycket pic's på mig. tagna av mig. självporträtt ni vet.

 

@foto av mig. på mig.


i talk about it. but no one understands. it just so vague.

jag väntar ständigt.
på något som inte kommer ske.
men ändå hoppas jag.
drömmer jag.
ber jag.
om att det ska bli så.
så som jag vill.
jag lever på hoppet. klyschigt nog.
jag vill kunna springa fritt.
spränga bubblan.
visa världen.
visa för mig själv.
jag har viljan. fast ändå krävs så mycket mer.
så mycket mer. som jag inte kan ge.
för att nå just dit. till det jag inbillar mig. är livet.


@foto av mig. på mig.



jag tror jag väntar på att livet ska börja.
på att det ska bli min tur.
men egentligen, detta kanske är just livet?



raspberry lips.

en del kallar det nördigt. en del har ingen åsikt.
jag tycker ömsom att det är coolt.
ömsom att det är sorgligt på något sätt.
att skaffa sig vänner och bygga upp sitt liv (ja, faktiskt så egentligen) på nätet.
det där hederliga och gamla, att möta någon i lekparken och bli vänner för livet finns liksom inte längre.
inte i min värld iallafall.
jag har mitt liv i cyberspace. större delen iallafall.
det är via internet jag skaffar mig kontakter. inpsiration. vänner. jobb.
allt egentligen.
jag satt nämligen och tänkte på detta här om dagen.
hur jag under två års tid av bloggande, skaffat min vänner genom kommentarer och liknande.
och på något sätt, är dessa personer, vänner som betyder lika mycket för mig, som de "som finns i verkligheten". för somliga av mina blog-pals har jag aldrig mött i verkliga världen.
kommunikationen sker via våra skärmar.
och via sms.
men de gör på något sätt ingenting.
även om jag saknar face-to-face sällskap så ger det mig en enorm kick och extra kraft att ha någon där, även om det bara är genom text på olika forum.
jag var rätt skeptiskt till detta förut. att liksom leva här. på datan. på nätet. på the world wide web.
men nu. nu är jag rätt säker på att jag tycker om det.
för (med risk för att låta dum) här verkar det finnas dom som uppskattar mig.
för den jag är.
och det. det är något jag faller för.
vad tycker ni? leave your opinion.

@ me. by me.



truth. can. hurt.

ibland händer saker. och allt blir bara för mycket. huvudet kokar. tankar springer runt, runt, runt. finner ingen början. finner inget slut. allt är bara svart. och vitt. det växlar. det blandas. de skingras.
det gör ont där uppe. det gör ont i hjärtat. jag räcker inte till. jag vill få ut allt. vill gråta i någons famn. vill berätta hur det känns. hur det fungerar. vad som händer där uppe. men jag kan inte. kan inte. kan inte. jag skrev om modet förut. hur man måste våga. det är inte så att jag inte vågar berätta. eller förklara. jag bara kan inte.
folk tror att det handlar om det dåtida. och till viss del, ja. det handlar om historien som aldrig försvinner ur mina tankar. men även om nu. framtid. annat.
jag skriver för mig själv. tror att det hjälper. vill ge texten till alla i min närhet. så de ska se, vad som finns innanför pannbenen. men det går inte. jag kan inte.
det låter som om det handlar om negativa saker. och därför försvinner folk innan de ens hunnit ställa frågan. men det är lika mycket positivism och kärlek som finns där. men det är inte det som sticker ut. för alla vet ju. alla vet, att jag är den störda. varför släpper ingen det. varför vill ingen våga se mig som människan. människan bakom historien.
...

© mina foton.


bye mr glad.

för drygt två veckor sedan slog jag slag i saken och tog mig till en läkare för mina smått ovanliga magproblem.
han konstaterade dock samma sak som alla andra gjort tidigare.
att jag har en form av magkatarr.
och att botemedlet heter omeprazol.
jag sa att jag redan tar de tabletterna, men att det knappast blir någon skillnad.
då ökade han till dubbeldos.
nu har det som sagt gått över 14 dagar. och allt är bara sämre.
tänkte åka tillbaka dit idag. men saker kom imellan.
och nu sitter jag återigen med samma äckliga förbannade känsla.
det är som om en kniv skärs igenom magen. tror jag. jag vet ju inte hur det känns. men ungefär så.
sedan kan jag inte äta utan att få en slemkorv i halsen. vilket medför extremt illamående.
vilket också har som konsekvens att jag rapar som en man.
och för att bota illamående missbrukade jag superstark munskölj.
men det var tydligen inte så bra.
så nu kör jag på mucoangin. ni vet halstabletterna som gör att man blir bedövad och tappar all smak.
så just nu njuter jag av en rostad macka som egentligen inte smakar ett piss.
men så är visst livet ibland. jobbigt alltså.

dessutom klev jag av bussen precis när ösregnet kom.
och stressad som jag var sprang jag rätt in i dörren här hemma.
så höften fick sig en törn och nu sitter jag helt enkelt där jag sitter.
uttråkad. less. arg. irriterad.
men ändå. rätt okej. rätt glad. på något knäppt sätt.
kanske för att min nya fjärr till kameran kom idag. kanske. kanske inte.


@ regn foton av mig.


it's not an ordinary day...

© foton av mig.

 

 

nej. ingen vanlig dag här inte. eller egentligen är den inte så speciell för mig. (förutom mina små åkommor som att slemknölen i halsen växer och att illamåeendet jag haft nu i två veckor vägrar ge med sig..)
men, hur som haver,
det är dagen då min älskade fjortis kliver in i den mogna moppe-världen.
sötaste bror min blir 15 år.
och vi har småfirat. och haft det fint. och efter dagens casting blir det middag inne i stadens centrum.
i regnet. och gråheten.
men även om jag egentligen vill ligga under täcket och drömma mig bort så tänker jag ignorera mina egoistiska tankar och följa med. snäll storasyster ju.
nu drar jag och provfilmar.. wish me luck..
ciao.

705 789 obejekt.

Vad har man egentligen för liv, när man spenderat de senaste veckornas nätter med att sortera alla husets filmer, tvspel och dataspel i bokstavsordning i fina pärmar.
vad har man för liv, när man njuter av att någon ber en att hjälpa till och städa.
vad har man för liv, när man inte varit ute med någon vän en endaste sommarkväll?

jo förstår ni. man har ett pillan liv.

sitter och kollar igenom facebook's alla statusar och fotoalbum.
jag hatar det.
jag älskar det.
jag hatar att jag inte är en av dom.
en av dom som skrattar. skålar. dansar. ler. njuter. solar. badar.
samtidigt älskar jag att jag inte blivit som alla andra.
men det känns. det känns fel ändå.
jag har skrivit om detta förut. jag vet.
men det påminner mig lite då och då.
om att jag saknar något.
fast ändå inte.
fast ändå saknar jag det.

håller ofta tillbaka med att skriva om detta. för det kan lätt misstolkas.
jag söker inte efter att någon ska tycka att  jag ett stackars litet barn.
men jag är ibland rädd, att det är så folk ska tro.
jag vill bara skriva. för att det känns bättre så.
på något sätt gör det faktiskt det.
jag vet att ni cirka trehundra människor som tittar in här om dagarna, har rätt att tro och tycka vad ni vill.
jag bara hoppas, att ni förstår. utan att döma.

© mig av mig.




glajjapa.

shit. dagarna pinnar på i rasande takt. trots att varje timme känns som en evighet.
det är redag fredag, eller? har ingen koll längre. vardag, helg, datum? okej. kan i ochförsig så på datan att det är den sjätte augusti och att det är fredag. men det spelar ju ingen roll. det är ändå ingen skillnad. om det skulle varit måndag eller lördag menar jag.
aja vafan.
nu till något roligare.

idag investerade (inte slösade!) jag mina pengar på ett BG - E7. för er som inte vet vad det är, så är det ett batterigrepp till min kamera. efter mycket om och men blev det av. plånboken ekar tom. men hjärtat är fyllt med hopp och glädje. kanske en bra deal ändå?

och igår hämtade jag upp mina nya glajjor.
jag är ingen glasögonorm, utan en glajjapa.
så det så.

så såhär faller jag nu ut i världen,

© jag & brillorna.

annars har jag plockat fem liter svarta vinbär. städat garaget och chillat till tusen i skuggan.
nu ska jag göra något annat än att sitta här. vad vet jag inte. men det är sak samma. fördriver nog ett par timmar i studion. som jag förövrigt älskar. och som verkligen behöver städas. redan.

kontraster

från att igår bara hatat allt och alla, till dagens ljus. solsken och värme.
rätt skön omställning.
rätt grym kontrast.

även om dagen till stor del bestått av detsamma som många andra, så känns denna dag mycket mer fin än föregående.
jag njuter inte av värmen. men jag gläds åt att slippa ha dödsångesten som kommer med regnet.
och sedan är det en sån underbar känsla när de kommer två fototidningar i brevlådan samma dag. feels like heaven. hur nu det egentligen känns vet jag inte, men ändå..

jag är gladare. piggare. bekvämare. och det får duga.

jag fick ta en massa studio bilder igår. på mig själv. och på min bror.
jag är absolut ingen porträtt fotograf, och tycker det är svårt att ta fina bilder av människor.
men här är mina första försök, från min studio. vad tycks?

© foton av mig. bror och jag :) haha



spinning. turning. flashing. around.

varför är vissa dagar bara så totalt upp och ner?
vaknar av regnet. radion krånglar sönder. spiller frukost på kläderna. tandkrämen råkar rinna ner på tröjan.
alla mina bilder känns piss, ingenting blir bra. exponeringen vill sig inte och skärpan försvinner med vinden.
kläderna byts. sjuttielva gånger. för allt känns fel.
hundpromenad i regnet. med en hund som mer än ogillar mig. han stannar. vägrar gå. godiset tar slut. händerna fryser. öronen värker. fan vilken underbar dag.

stressar över att vara ledig.
stressar över att sommarlovet snart är slut.
känner mig otillräcklig.
känner mig fel.

missar ett anonymt samtal.
tror jag ska dö. slår i sängen. boxningsslagen försvinner ner i det mjuka.
jag har kontrollbehov. tänk om mitt liv skulle avgöras pga att jag missade samtalet.
probably not. men jag känner så.

har en klump i halsen. som vägrar försvinna. det är typ slem. trevligt nog. det känns som att något sitter ivägen när jag sväljer. det känns som om att maten inte kommer ner.
gurglar med munskölj. 7 ggr om dagen. så jävla underbart. men ändå inte bra nog.
jag klagar. jag sjunker ner i tankar som inte borde finnas.
jag lever.
men inte som jag drömmer.
vad fan gör man. när livet inte känns som det ska.
jo. man förtränger nuet. lever för framtiden.
för hollywood. för LA.
för fotodrömmarna.
för filmen.
för cirkusen. cirkus cirkör.



något jag älskar. är att leka med ljuset.
i naturen.
typ såhär.

© foton av mig.



sensation! pillan videobloggar :O

inte hunnit blogga idag. film hela dagen. men det är kul det med. dock väldigt utslitande. nu ska jag bara slappa framför morden i midsomer. familjetid. tillochmed syrran är här. kärlek.

förresten ska jag videoblogga lite här för er. dock spelade jag in i igår, så nej, jag ska inte käka middag nu. som jag råkar säga.
skratta inte åt min röst. den låter förjävlig. och kvaliten är usel.
men skitsamma.
tanken som räknas ;)

 

:)


before-after.

 

detta är lite utav mitt förvandlande här hemma. såklart har jag gjort allt själv. haha. lite stolt.

köpte bara en porös träfiberskiva, klädde in den i lite tyg (25 spänn på ikea, ekonomisk iallfall...) och sedan borrade jag bara upp den ;) lätt som en plätt.

inga fina bilder dock. skäms lite över mina vardagsbilder. dom är så ruttna såre inte ens är roligt. men jag orkar inte alltid...

 

det här är något annat jag sysselsatt mig med,

fixar lite bilder till släkten som var med i grekland i somras.

rätt kul sådär. att pyssla alltså. fast jag känner mig som ett dagisbarn när jag sitter och klipper och klistrar. men va fan, länge leve barndomen!

 

annars har jag iochförs spelat in film idag. det är faktiskt väldigt spännande. för denna roll är så annorlunda. men kul äre verkligen. man lär sig så sjukt mycket.

och vet ni vad. ni ska jag baka. en morotskaka tror jag.

haha.

fan vad värdelös info. men skitsamma. ni kanske får ut något av att läsa iallafall. annars kan ni ju ta vara på mitt anslagstavle tips ;)

 


it's a new beginning. it's a new month.

Jag har visst inte bloggat idag. för jag har helt enkelt sysselsatt mig med annat.
postat brev. vandrat runt på djurgården. spikat upp en tavla. städat. satt upp ett skåp (krävdes 8 extra hål i väggen p.g.a att vi missberäknade ett antal gånger.. hjärnan hade visst sommarlov..) och bara drivit omkring.

jag förbereder mig mentalt på att från och med igår behöva anstränga mig extra mycket om jag vill hänga med i den sociala världen. jag har ingen bästa vän, men om man nu ska förklara på något sätt, så flyttade den som står mig närmast, till frankrike just igår.. kul för henne. trist för mig. men jag överlever nog.

har ju nuförtiden en studio att spendera kvalitets tid i. dock har jag ingen att fotografera, så förbereder på stilebenbilder och andra döda ting.

imorgon kommer jag befinna mig på inspelning igen. får se när jag uppdaterar här.
men njut på sålänge.
puss.

©foto av mig. en kvällsvandring i slottsparken.