everything is about absurd money.

foto av mig.

 

"det är som att ni sparkar på den som redan ligger ner. varför inte börja spotta och slåss lite också, så det svider till ordentligt"

-typ menat till den karusell som bara handlar om ekonomi. där "vem som ska betala vad" är det ända som spelar roll. där kärlek, omtanke och kanske hjälp till ett liv verkar bortstruket.

för allt det handlar om är tydligen pengarna. jag kanske är för kostsam. fast kan man ens mäta någons framtid och hälsa i pengar? som det ser ut och verkar idag kan man visst det. känns sjukt. men det är sant.

 

fortsätter hålla mina tummar och tår. fortsätter hoppas, att de någonstans bland miljonerna kanske ändå kan finnas något hjärta som säger att det är värt att ge mig chansen.

för jag antar att ingen har lust att sponsra mig med ett par hundra tusen kronor? men alla försök är värda att testa, så känner du för att göra mig glad och oändligt tacksam så äre bara hojta till ;) haha...


take no for an answer

foto taget av mig.

 

djupa andetag. in ut. in ut. in ut. lyft luren. slå siffrorna och snacka. i did it. men vad hjälpte det? samlade verkligen så mycket mod och ork jag hade. ringde. fick ett svar att jag skulle ringa till en annan människa. ringde upp även denna. samma svar där. ringde upp ännu en person. inget svar. fan att allt ska vara så jävla svårt ibland. man tappar ju gnistan och hoppet.

 

fast ingen mening med att deppa över det allt för mycket. skitsamma. är van vid detta nu. det blir inte alltid som jag vill,önskar,hoppas,tänker,drömmer. faktiskt äre rätt sällan som ens egna tankar om saker och ting blir till liv.

bara att leva med. right? ...

 

förresten insåg jag igår att det har tagit mig en herrejävlans massa år, 18 för att vara exakt, att inse att jag inte vill vara som alla andra. skrev en gång för länge länge sedan i en såkallad dagbok "jag vill bli som dom andra, vill inte vara jag." ansåg på den tiden att jag var dum som inte lyckades göra och tänka så som andra gjorde. men nu äre så här att jag är så glad glad glad över att jag gick min egna väg. trots en del snedsteg så är det rätt coolt.

 


don't stop till you get enough

foton tagna av mig. long time ago.

 

så vare åter igen måndag och ny vecka. weird hur fort tiden kan gå, fastän vissa dagar känns som eoner av tid. men orka fundera över saker som man ändå inte kan göra något åt. tiden rullar på. det går inte att spola tillbaka. och inte heller åka in i framtiden. så låt oss leva i nuet. (något jag är riktigt usel på).

 

mina ögon svider av trötthet. men vem bryr sig? sova är nog ändå lite överskattat... kan man göra den dagen man har tiden och lusten till det. jag är förmodligen en av de få människor som inte gillar att sova.
det tar tid, det väcker minnen, det uppstår tankar, det är bara typ jobbigt (ibland). men utan sömn vore man ju inte så alert direkt. så egentligen kanske jag får ge upp och inse att det är nyttigt att sleeepa lite då och då.

(vad ville jag säga med detta egentligen, förmodligen ingenting relevant. :s)

men ibland får man vara sådär onödig och skriva det som man har i huvudet för stunden. för det är väl bl.a. därför jag skriver. för att slippa ha allt i huvudet.

 

förövrigt har jag kännt mig totalt fel och vilsen och lost och dum och korkad och störd och allt sånt där idag. men har byggt upp en slags fasad där jag inte längre orkar bry mig.. råkar jag vara lite udda så får jag väl vara det.

gilla mig som jag är eller skit i att gilla mig överhuvud taget. that's it!


det har ju trots allt hänt en del...typ

egentligen så bör jag nog vara rätt nöjd, stolt, glad, stark... över det som faktiskt hänt. det har liksom skett ett mindre mirakel om man tänker efter. sedan förra hösten har jag typ vänt upp och ner på mitt liv. och från hösten innan det har jag typ vänt det upp och ner dubbelt, och hösten innan det... och bla bla bla.
det jag menar är att jag borde liksom ta tillvaron med en nypa salt och inse att saker och ting faktiskt blir bra, med tiden. fast till min nackdel har jag ju ett bristande tålamod...

jag vet nog exakt ungefär när mitt steg över den feta jävla tröskeln togs. det var under en inspelning av idol hösten 2008. typ då gjorde jag en revolt. det vill jag alltid minnas.

och ser man till året efter den dagen ska jag nog inte klaga. jag fann cirkus, jag gick ett år i skolan utan avbrott, jag spelade in två reklamfilmer, en musikvideo, ett teve program och en kommande teveserie. jag investerade i nya kamera prylar, vilket har förgyllt mina dagar enormt, jag blev nog jag.

åren innan hände det ju knappast mycket. det mest spännande var nog när jag fick min egna advokat och fick sitta med massa domare och andra människor. dock var det nog den sämsta advokaten i hela världen. han lyckades inte med sitt jobb kan jag ju säga.

så end of story. jag ska nog försöka vara med lycklig och glad över den tillvaro jag faktiskt lyckats framkalla.

foton tagna av mig. jag typ gillar dom. gör du?

oj vad jag just nu märkt att jag typ använder ordet typ alldeles för mycket. typ.


när hjärnan svämmar över.

foto taget av mig.

 

"bollen ligger hos mig. jag är medveten om det. men den är så förbannat tung att jag skulle vilja dela den med någon."


...och när man slutat öppna käften inför den som under alla år fått veta mest så blire ännu mer korvjox...

 

...det är inte alltid en dans på rosor, och det krävs ju två för en tango...

 

...men det är väl så att det är hos mig det vankas förändring. det är nog hos mig modet tryter...

 

...fast ändå, jag ber inte om hjälp. jag ber inte om kärlek. jag ber inte om en massa vänner. jag ber inte om att få bli totalt fri. jag ber inte om att det ska bli fred i hela världen. jag ber heller inte om att få vara någon. jag ber nog bara för att någon ska orka,att någon ska vilja, just lyssna när jag behöver det...


misfortune - that's me and my day.

foton av mig.

 

om man börjar dagen med att inte kunna röra på ansiktet så kanske man borde förstå att det inte är den ultimata dagen. om den sedan fortsätter med att man får det värsta magkatarr anfallet på år och dar så äre nog rätt kört att få det till en bra dag. men jag giver inte upp.

igår kväll skulle jag leka smart. smörjde in fejjan med tandkräm för att det kanske skulle hjälpa min sjuka hy lite. men som sagt vaknade jag av att skinnet satt fast.inte en min gick att få till. men det gick ju att fixa rätt snabbt. däremot har jag haft svidande ont i magen sedan klockan åtta imorse. yes. så underbart på en fredag. för att göra allt ännu trevligare åkte jag till appan. (apoteket). där rann mina pengar iväg. men jag orkar inte längre se ut som ett jag vet inte vad i fajcet. så det var nog värt att investera i både ansitkskräm,munsalva,fingerplåster,fotsalva och mjukiskräm. kanske min kropp vill funka lite bättre efter mina kureringar som jag snart ska ta mig tid till att göra. vi kan ju alltid hoppas. för den där jävla vårdcentralen har ju aldrig tid att se om mina små åkommor.

 

fast en sak är ju bra idag. jag fick ett lovande meddelande. men man vågar ju inte hoppas för mycket. sen lever jag på glädjen från ett av gårdagens sms. och så har jag kommit på att det inte är så långt kvar till 2010 och då får ni se vad som händer. en kul grej iallafall ;)

 

 

 


stopsignals. min översättning av slutartid.

foton av mig. från en kvällspromenad. lekte med slutartiden :)

 

fri dag. fri på ett par olika sätt. ingen skola, inga krav. inte mycket att göra. men ändå så skönt.

och idag kan man nog säga att jag inleder ett lite friare liv. igår klippte jag nämligen banden mellan mig och min vårdkontakt. shipshoff, ett mail och nu tror jag inte vi möts igen. eller kanske för en avslutande resumé. men fram tills den 12:e oktober pallrar jag mig framåt helt på egen hand. vilket jag egentligen ändå gjort sedan jag slutade på M förra året.  den tolfte oktober ska jag återförenas, eller åtminstonne återse, en annan kontakt. under åren på C träffade jag gisela van der ster sisådär alldeles för många gånger. jag stängde då av mina öron och vägrade lyssna till hennes förmodligen kloka ord. nu har jag själv vänt mig till henne i hopp om att finna en sista utväg. vi får se vart det leder. förhoppningsvis är det rätt väg.

 

för att tala lite mer om nuet kan jag inte påstå att jag har så mycket att komma med. jag har förvisso insett att jag nog är kreativ av mig. gick runt i affärer och leta kläder. hittade inget trevlig så då istället för att bli arg så bestämde jag mig för att helt enkelt tillverka mina egna. smart och kreativ. resultatet är kanske en annan femma. men en god tanke.

dock rann det iväg lite stålar i allafall. ny hårddisk på 1 TB. i'm in love.

 


le åt livet.

foto av mig. vi fortsätter köra på denna rosa stil ett tag ;)

 

halva veckan gått. i ett jädrans nafs. det går fort fort. om inte länge är det jul. jag älskar julen. fast det ligger även lite bitterhat i den också. som med allt antar jag. finns ju nog ingenting jag inte är kluven till. men that's life.

 

förresten, en fin present landade hemma hos mig igår. en bok av göran. jag bläddrade direkt fram tills E's kapitel. världens bästa E. om du läser nu, så kan jag avslöja att du finns med i min lilla bok också, "Under denna resa fann jag faktiskt en vän. Någon som kom att betyda så fruktansvärt mycket. Personen i fråga kallar vi för E. Hon är en gåva från himlen."  - en del av ett stycke i bokan á la pillan.

 

ska vi snacka roligheter kan jag ju passa på att tala om att jag är ledig imorgon. jag har laddat hela veckan för det. för jag ska till fotoaffären och spendera pengar.  ärende numero ett är att köpa en blixt. sen får vi se om det slinker med en hårddisk och ett motljusskydd också. och så ska jag bara leka med tanken på att kanske kanske kolla på nytt kamera hus också. om pengarna finns vill säga.
sen har jag visserligen planer på att köpa massa annat skit, som kläder, också. så måste nog ta och lägga upp en budget planering...

men nu ska jag baka och leka med bilder. njuta av dagen för jag mår helt okej. le åt livet och skratta tills magen gör för ont. åt vad jag ska skratta åt vet jag inte, men vi får se. något kul blir det nog.

 

(och juste, missa inte efterlyst ikväll. så hyperspännande.)


 


it's like raaaaiin on your wedding day.

foton av mig. det är en grå dag. men det behövdes lite färg också.

 

för idag är det liksom en såndär trist dag. när regnet öser ner och jag är less. trött på att inte leva som jag vill. trött på att slita för något som ändå aldrig går. trött på mig själv. trött på att aldrig hitta rätt.

men på någotvis finner jag ändå saker att påminna mig om. saker som lockar mig till att hålla kvar och fortsätta. saker som liksom lyser upp dagen lite iallafall.

 

de orden som jag hela tiden försöker upprepa i mitt huvud är foto och cirkus. det är det jag i varje mörk stund fokuserar på i mina drömmar. hur jävla tjock dimman än är, så ser jag alltid igenom den när tankarna går till dessa. även om jag alltid känner mig vilsen och inte tillhörande till någon ellet något så ger det hopp. och det är ju det som är viktigt att ha, right?

 

men om man får lov att beröma sig själv lite så passar jag på nu. fick visst mvg på en redovisning imorse. aldrig varit bra på engelska förut, men nu verkar det ändå glida på fint. och juste, skolan har aldrig varit min grej. det är liksom med en dålig magkänsla jag går dit varje dag. förutom när jag vet att jag ska videoproduktion, för det är ta mig tusan det roligaste som finns. vänta och se. en dag kommer jag att producera filmer i världklass. haha.

 

 


per automatica!

foto av mig.

varje vecka innebär nya tider. nya försök. nya möjligheter. nya misstag. nya steg fram och bak. denna vecka är nog inget undantag.

men jag har bestämt mig för att försöka inte göra allt som vanligt. någon som förstår när jag säger att ens vardag är så inrutad och likadan?

jag menar, klockan ringer varje morgon, jag går upp, äter frukost tillsammans med tidningen, som jag alltid läser bakifrån, börjar med en viss del, går över till nästa och till sist den sista, samma procedur vareviga dag. inget jag måste göra, men det är en vana så det går av sig själv.

sen rullar det på. jag borstar gaddarna med el tandbordsten, sminkar höger öga före vänstra, höger lins in först sedan vänster. allt sker per automatik. jag tänker inte. jag bara flyter med. förvisso är det skönt, men jag vill ha lite mer fantasifulla dagar. vill liksom att varje dag ska vara unik. så nu ska jag alltså inleda mitt fantasifulla liv. ett test som jag startar imorgon tror jag.. idag är det nog lite försent..

förövrigt har jag ontont i kroppen efter i lördags. typ orörlig (med viss överdrivenhet), jag har över 100 bilder från släktferren igår som ska in i datan och redigeras (om nu min data inte kollapsar, fortfarande alldes proppfull.. men bilder går inte att radera..) + att jag har lite läxa att checka igenom.

så hejdå. ha en trevlig dag/kväll/eftermiddag/afton...

 

 


dela mig i tusen bitar. men ta aldrig ifrån mig kameran.

hej. nej jag har inte försvunnit. jag har bara spenderat en hel jättelång dag (med betoning på jätte) tillsammans med tjocka släkten och firat en 40 åring.
kul.trevligt.men slitsamt. är nu trött. och stressad.men jag får ju inte stressa, för då vet jag ju vad som väntar. ett maghelvete med kramp och sura uppstötningar. vilket det inte finns tid till.
jag har en bok som ska vara utläst imorgon och det gör ju inte saken lättare att den är på engelska och att jag typ har över 100 sidor kvar..grattis till bra planering pillan. starkt jobbat.
+ att jag måste kirra en massa andra saker och blablabla.

jag hinner ju egentligen inte sitta här och uggla, så jag ska ta mig i kragen, gå ner och fixa käk, sätta mig vid teven och kanske läsa lite. låter som en bra strategi tycker jag.

foto av mig. the night sky.

 

och en sak till. jag har ju sagt att jag skriver. och nu kändes det som ett bra tillfälle att blotta en del av historien, så varsegoda och läs. om ni pallar.

"Jag kan berätta om mitt liv i timtals. Men hur mycket jag än pratar, skriver och berättar så kommer nog ingen att förstå vad jag går och har gått igenom.
Möjligtvis kommer de som gått igenom samma sak känna igen sig och förstå en del. Men bakom allt detta döljer sig ytterligare hemligheter, problem och tankar som jag aldrig vågat dela med mig av.

Att skriva är det som hjälper mig att förstå svart på vitt vad mina tankar går ut på och om det över huvud taget är logiska. För det mesta är logiken för mig självklar, medan den för andra som sagt inte ens finns med på världskartan.
Trots att jag under mina år i skolan aldrig lyckats få till ett bra betyg på någon uppsats, eller ens fått en gnutta beröm för mina texter så tänker jag fortsätta skriva. Det är en läkande process som jag brukar kalla det.
Att tänka till och få ut sina känslor utan att veta vem som kommer ta del av det är både spännande och läskigt. Varför jag blottar mitt liv på detta sätt är just för att jag vill att den som läser ska få en inblick i hur jag ser på världen och hur jag är som människa. Och kanske framförallt att jag inte är en sjukdom, utan att bakom allt finns trots allt en människa."


1000 things in my tiny little brain

nu äre såhär att jag har tusen tankar (om inte mer) i huvudet. så jag måste ge ut en pre-warning om att det kan bli en hel del osammanhängande text, men keep on reading ifall ni vill.

först ut, blir att tala om lördagen. för lördagarna är den dagen i veckan som jag ser mest fram emot. dagen då jag verkligen ser livet från den ljusaste sidan. för er som hängt med ett tag så vet ni nog att lördagar betyder cirkus.
onödigt vetande, men idag trotsade jag min rädsla för en viss grej. jag klarade det. jag hade kul. det är bara det att jag är så otroligt vrickad i skallen, och börjar tänka fööööör mycket. jag syftar åter igen på dåtiden. då fotbollen var i centrum och mitt slitna självförtroende gick i graven och jag råkade nog ställa en aningens för höga krav på mig själv. slutade med träningshybris och tvångsmotion. nu förstår ni ligger min rädsla i att falla tillbaka i dessa felaktiga spår. att inte kunna tillåta mig att faktiskt inte vara sådär jättebäst på allt. utan inse att jag kanske är kass på det mesta, men att det faktiskt är okej och att jag kan bli bättre genom att öva på normala nivåer.
jag tror jag egentligen vet att det kommer gå fint, för jag har den känslan. bara att jag alltid är sådär nervös och orolig inför det som jag inte vet kommer hända.
en till orsak till att det kommer gå finnemang är ju att jag har en tränare i världsklass ;) (så tack du med ett namn på O ,du är allt bra du)

en annan grej som spinner runt i huvudet är att jag vill flytta. pratade med min mor om det nyligen. och jag vart lite sådär lagom förvånad när hon sa att "vänta lite så ska du se. det kommer hända grejer"... så vem vet. jag kanske drar från denna håla snart.

och juste. imorgon är det en såndär jobbig dag. ni vet "träffa-hela-släkten-på-födelsedagsfest-dag." det är ju inte riktigt min grej...

foto av mig. med lite kamera lek och kvällshimmel kan reslutatet bli såhär ;)






det kan ju inte alltid gå som på räls.

jag skulle sluta klaga på saker och ting. det lovade jag mig. men nu gör jag det igen. så jag har alltså ljugit för mig själv, vilket jag också lovade att sluta med. men jag anser mig ha rätten att klaga idag. för jag hatar sveriges jävla piss sjukvård. ska inte rabbla upp allt här och nu, men jag har väntat i över en vecka på att ens få kontakt med vårdcentralen, det är som vanligt "telefon kön är full", "läkaren är sjuk", "vi har stängt för dagen", "vi ringer upp om en vecka"... och men tänk om det är så här att jag vill ha hjälp nu, och det är inget akut så det kan ju liksom rimligtvis vänta, men jag orkar inte ha tålamod. mina fingrar kommer snart allvarligt talat att ryka iväg. fly sin kos så att säga. för dom fungerar knappats normalt. ge mig två nya fingrar nu tack. jag är argargarg.. fast bara på just detta.
annars är jag nog rätt happy. jag menar, det är ta mig tusan helg. en fullspäckad sådan.

... ikväll cirque du soleil på globen, extas!
... imorgon, cirkus x2.
... söndag, 40 års fest + musikvideo inspelning + ev. lite plugg

ajuste, sen ska jag fotafotafota. för jag mår så grymt bra av bilder. har nog förstått nu att ett liv utan bilder för mig är typ som "kaffe utan socker och som kärlek utan kyssar" och det är ju som "ingen kärlek alls".
ni hajjar. dags för mig att göra nytta, men so long readers.


and for that reason, some pic's.

foto av mig. ännu ett hjärta, för kärlekens skull.

foto av mig. på lillskiten själv.



det är bara för skönt att leva


sovmorgon. vaknar. ser ett nytt sms. läser. blir så där liksom jätteglad. dagen rullar på. nu är jag här. framför datan. om en och en halv timme ska jag befinna mig i skolan igen. har alltså en hel del dötid att fylla med liv.

jag är på ett fint humör. jag är sådär lycklig som bara jag kan vara. jag är liksom glad. på ett sätt som är riktigt bra.
jag är typ i den "riktiga" världen idag. jag orkar inte tänka så där himlans mycket. iallafall inte på alla negativa saker.
jag tror jag bara är. ni vet, man bara lever.

jag vet nog varför också. för jag vill nå min dröm. och idag är jag peppad. varför just idag vet jag inte, men det spelar ingen roll. för nu äre bestämt (jag har konfronterat med pillans sida nummer 2) nu ska´re alltså gå. inga dumheter ska få stoppa mig nu :)
hihi.

foto av mig.

ciaociao.


we live in different worlds. but we have something in common.


pic's by me.

(osynlig text - personligt)

-p-


mixed shit from a nut like me.

foto av mig.

a new day and I still don't know how to spell the words for you.

men, som man brukar säga är problem till för att lösas och svåra situationer går lätt att ta sig ur (?)
inte för att jag på något sätt är i en speciellt svår situation. jag är bara allmänt rastlös och upp och ner :s viljan att ta sig vidare finns här hos mig. hoppet och drömmar lika så. det är bara det att det verkar som om vägen dit aldrig vill ta slut.

det är också det att ibland tar faktiskt stegen slut. fast konstigt nog har jag alltid ett par extra att ta fram, verkar det som. men det är väl la tur det. vem vet annars hur detta hade gått! förmodligen inge vidare.

 

från en sak till en helt annan; får jag ett reklam brev till om studentfester i brevlådan eller så ska jag allvarligt talat mejja sönder den och bränna upp all jävla post. jag orkar inte. att folk planerar sånt nu. visst, jag tar också studenten och det borde kanske vara som värsta grejen, men inte om man är jag. för det är så mycket fixande och man ska vara så duktig och fin och blablabla... och vad finns att säga om min skolgång? haha, vill inte ens tänka på det!

 

foto av mig.

"när man är glad,uppåt,arg och envis på samma gång, och ingen att dela det med så blir man lite knäpp"

 

(and by the way. this is for you. you know who you are)

"You are the sun
You make me shine
Or more like the stars
That twinkle at night"


ibland behövs detta

ibland har jag behovet av att skriva. att uttrycka mig. att få säga mitt. men trots att det spritter i fingrarna och orden väller fram i huvudet så kan jag inte få till dom till vettiga meningar. till något som helt oförstående människor ändå kan förstå.
idag är en sådan dag. det är vid dessa tillfällen jag önskar någon kunde lyssna. istället för att läsa. men för att göra det bästa av situationen så skriver jag ändå här. i första hand för mig själv. men även ihopp om att andra ska få en bild av hur mitt liv är och hur mina tankegångar lyder.  varför egentligen? varför vara så ytlig och blotta sitt liv i cyberrymden?.. kanske gör jag det just för att folk ska slippa "få en fel bild" av mig. låter sjukt, men jag kan inte uttrycka mig bättre för tillfället. för egentligen är jag ju en människa, precis som alla andra människor, bara att jag levt mitt liv på ett annat sätt. jag har fokuserat på så oviktiga saker som jag hoppas att inte resten av världen gå runt och tänker på.
fast egentligen, varför bryr jag mig om vad andra "får för bild" av mig? de som verkligen vill kan ju se vem jag är bakom flötet.  de som verkligen vill dömer mig inte på rykten, utseende, förutsättningar och föreställningar. de som verkligen vill vågar komma fram och säga hej, slänga ur sig frågor, eller bara finnas till, om det skulle vara något.
för är det något så föredrar jag face-to-face frågor, istället för små snack behind my back.

det jag har lärt mig, det som jag tror blev en vänding för mig, var att jag bestämde mig för att inte vara en i mängden och följa strömmen. utan göra det jag vill. klä mig i de kläder jag trivs med. säga vad jag tycker. och inte slava efter andras tankar och ideer.

slut för nu.

foto taget av mig.



små saker som måste ske...

...jag ska sluta ljuga för mig själv. sluta sätta upp totalt orimliga mål. sluta vara elak. sluta förstöra. sluta stressa. sluta grina (fast än jag typ aldrig gråter, åtminstonde inte "in public"). sluta vara missnöjd. sluta be om ursäkt för onödiga saker. sluta med att tänka tillbaka för mycket. och svårast av allt kanske ändå bli att sluta tycka illa om mig själv och börja med lite acceptans i tillvaron... börja se mig som en värdig människa. värd att ta plats och värd att finnas till.

lite mer praktiskt saker; jag bestämde mig igår för att börja spela gitarr (omusikaliska jag vill få lite mer estetik över livet), jag ska sluta riva sönder mina nagelband. jag ska hugga av mitt vänstra lång finger (okej, jag överdriver, men jag funderade allvarligt talat på det, men efter en  konsekvens analys kom jag fram till att jag inte kommer kunna stå på händer utan det fingret så jag kanske bara ska ta och vårda det lite mer. det är för övrigt totalt förstört just nu.) jag ska även försöka göra klart mitt rum (jag har fortfarande inget golv och tak sedan min urrivning av garderoben i sommras.) jag ska försöka ta mig i kragen och skriva lite i det som ska bli min bok :s (skrev 24 sidor innan sommaren. inte ett ord har tillkommit sedan dess. någon som vill läsa? nej, skulle inte tro det. jag är nog den sämsta skribenten ever.)

foto av mig. symboliserar drömmar.


read it or...not

foto av mig.

 

har inga ord, men ändå så mycket jag behöver få skriva om. hatar att inte kunna förmedla det jag vill, utan att hela tiden bära på allt själv.  Spelar ingen roll om det är rädsla eller skratt. delad glädje är dubbel glädje. delad rädsla måste väl vara hälften så tung?

jag kom hem idag och möttes av fyra svarta sopsäckar. alla fyllda med mitt skit. mina minnen. mitt förflutna. en obehaglig känsla.

fick samma känsla av att rensa i telefonens kalender. Varje dag under x antal år noterade varje sak jag gjorde/åt/vägde/önskade/hatade m.m.

numera skriver jag bara upp det som verkligen betyder något.
tillexempel så ringer ett alarm varje dag där det så fint står "tänk på cirkus". helt enkelt för att jag ska komma ihåg den känslan man får av att vara i "friheten".

dagen till ära, har jag faktiskt fått vara där. en stund. men en stund av ren lycka, värd att leva för. trots att det gör ont och att jag aldrig kommer få träna utan ångest. trots att jag stundtals hatar mig själv och folks stirrande ögon så är det värt att kriga sig genom allt för detta.

 

(att jag skriver att jag tränar med ångest är så jävla sjukt. för ett par år sedan fick jag stenhård ångest av att inte få träna. att gå från träningsnarkoman till att vara rädd för att träna är helt absurt. jag önskar lite balans i tillvaron.tack)

 

det är lördag kväll. jag kan för tillfället inte klaga. för jag har haft en grym dag. nu ska jag ha kalasbra kväll.

 

 

 


poem, ett fenomen?

 

foton av mig.

 

det jag säger är dumt. det jag gör är skumt. det jag vill är fel. det jag önskar är att vara hel.

jag är kanske körd. jag är förmodligen en nörd.

jag är totalt passé. jag hänger inte med.

folk vill aldrig glömma, trots att jag mig slutat gömma .

ingen kan se. det jag har att ge.

skratta, gråta, smila, le.

tänk om något kunde ske.

jag finns. som jag hoppas du minns.

jag är jag. stark eller svag?

 

-pillan-

 


taste the sour apple

foto av mig.

 

how come I feel so wrong in this world.

how come I am doing this.

how come I am totally different.

where is my place.

when is it my time.

no answere.

no one.


early morning.

 

foton av mig.

 

kl. 4.20. alarmet på mobben ringer. frukost i flytande form intas.

kl. 4.30. sover djupt.

kl. 10.30. bedövas matstrupen. kväljningar. spykänslor. en slang på 1 meter ner i magen.

kl. 10.37. klar. slangen uppe. halsen svider.

kl. 12.10. tillåts jag äta igen efter cirkus 8h fastande. jag mådde illa.

 

resultat: recept på mera piller. "riktigt irriterad matsäck + rodnader inne i magen" löd doktorns ord.

åtgärder under anfall: INGA!

jag undrar hur jag någonsin ska få en välmående mage igen.

 

dagen fortsatte med plugg. projektarbete. i min grupp ingår...*trumvirvel*...endast jag själv!

kan nog vara skönt. kan nog bli bra. har en idé. har en plan. har en dröm. verkligheten kanske visar annat. men det är värt ett försök.

no more words in my head now. just let me out of this.

 


a happy ending?

foto av mig.

 

jag tror jag nyss insett att jag trots allt borde klara av detta skola år. för vad sägs om att jag från och med nu har fixat så jag ska läsa fotografiskt bild, cad teknik, grafisk design, foto och filmkunskap innan nästa sommarlov. eller ska jag säga innan studenten (?) haha. känns som om plugget kan bli roligt ändå.

 

jag har även idag tagit ett tungt beslut.

eller tja, det var ganska lätt faktiskt. jag ska försöka hitta någon diestist. någon som kanske kan reda ut ett par trassliga högar i mit huvud. ifall ni nu råkar veta någon bra så tar jag mer än gärna emot rekomendationer. därmed kommer jag nog även avsluta kapitlet i livet som handlat om behandling på xxx.
vi säger kanske än en gång adjö till moster och tårar.

 

förresten, jag har en hemlis på gång. jag längtar till i vinter.

imorgon ska jag till sjukan. håll en tumme är ni snälla ;)


bubble red

foton av mig. någon som kan gissa vad de två första föreställer ;)?

 

ibland får man vara glad och nöjd över det som faktiskt går an. när något liksom bara blir som man vill.

...idag har jag ännu en gång ändrat min skolplan. till det bättre.

...jag har gjort en sak som jag inte gjort på massvis med år. det ni ;) så grymt underbart det känns.

...jag går i starka tankar kring att investera i en ny kamera. kom med tips och råd om ni har.

 

mindre glädjande är att jag har magkatarr och kan bara ligga i sängen, mina utslag på nyckelbenen är tillbaka (mer än vanligt för den delen..) jag leter ännu en gång ny "behanling" eller kontaktperson kanske man ska kalla det.
jag har därmed insett att jag inte kommer vidare om jag jag inte byter nätverk inom vården.

jag måste hålla mig borta från hushållet från och med klockan 19 och har ingen aning om vart jag ska ta vägen.

 

med dessa ord avslutas inlägget. jag ska kurera min mage nu. tjingeling.


the panic in my eyes


det finns en standard replik hos psykologer, betendevetare, behandlare, läkare m.m.
den lyder: du kommer inte bli tjock om du blir frisk. du kommer bara bli normal. (på ett ungefär)
som om man tror eller lyssnar på det när man är inne i sin egen bubbla?
men det jag vill få fram är att det kanske visst har varit så till viss del, att jag varit överdrivet rädd för att siffrorna på vågen ska förändras till det högre antalet. eller att centrimetrarna runt låren och magen kanske skulle utökats ynkapynka lite. men för ett par timmar slog det mig att just nu är det inte alls så väsentligt om jag skulle råka bli stor/tjock. det är inte det jag fruktar. det är inte där min rädsla ligger idag.
det som hotar och skrämmer livet ur mig är bara det att göra annorlunda. att göra något så radikalt som en förändring.
men det är ju ganska självklart. jag menar, om du skulle flytta till andra sidan jorden, utan att veta vad som väntar, skulle inte det kännas en aningen scary då?

så rädslan ligger inte i det som man kan tro. min rädsla ligger i något helt annat. något som aldrig går ur.

foton av mig.

 

och en till sak. man kan inte annat än älska zlaaaaatan.




"bara att finna livet är en livslång process"

foton av mig. från original till mer fantasi.

 

"these are the days when I can't forgive myself"

ibland kommer inte orden fram. så som nu. bilder är lättare. bilder är glädje. bilder är bra. bilder är bäst.


visdom of the day.


you can't change the past, but why not create a future? = dagens visdom.


foton av mig.

fjärde. september. tjugihundranio. jag. arton. år. 4 månader. och. tjugo. dagar. gammal.
onödigt vetande. i know. så hårt.
men ibland är min hjärna i fullt spinn. jag tänker. tänker och tänker.
men egentligen vet jag inte ens på vad.
minnen av dåtiden flimmrar förbi stup i kvarten.
och vissa minuter är jag långt borta i mina dagdrömmar.
och ibland kanske jag lever i verkligheten. svårt att veta.
det är bisarrt, sinnesjukt,jobbigt,irriterande.skrattretande hur jag varje morgon när jag vaknar ser mig själv göra mig klar för att placeras i en taxi och färdas till sjukhus X.
jag vet att det är pga hösten. för det var då det började. jag minns de skräckinjagande dagarna som om det vore igår.
idogt försöker jag stänga igen dessa bilder, avsluta kapitlet helt enkelt.
men att radera ut en bild i mitt huvud går inte.
jag kommer aldrig ge upp, jag kommer aldrig frestas ner igen.
frågan är bara hur lång tid det ska ta. innan jag antingen faller eller inleder ett nytt liv.
vi får se.
tack för alla som ger fina kommentarer.


om det säger stopp får man väl bara vända håll?

det är torsdag. igen. tiden går ännu fortare nu. jag hänger inte med.
om 6 dagar har jag tid hos xxx specialist kirurgi.
skrämd. ohja.
men ska bara sticka ner en kamera i magen, undra hur dom bilderna blir?
det är kanske inte så vanligt att man opereras, eller dylikt. men vad ska jag göra när det står att man ska vara fastande 6 timmar innan, och två timmar efter :S är det okej även för mig..
det är dessa små saker som gör mig förbannad. varför in i helvete kan inte jag bara få vara fri.
då hade en liten sak som att fasta ett par timmar inte varit värsta bigga dealen.
men nu är livet som det är. och jag försöker dag ut och dag in att förändra på det.
trots att jag alltid blir besviken så fortsätter jag streta. varför? kanske för att...

... jag har drömmar. förhoppningar. visioner.
... jag tror på framtiden.
... jag vet någonstans att jag kan.
... jag kanske egentligen är helt okej.
... jag kanske har någon talang som bara ännu inte visat sig.
... jag kanske faktiskt är någon?

foto av mig. dags att börja vandra framåt?

foto av mamma. dags att klättra uppåt?


trygghet. security. sikkerhed. sikkerhet


foto av mig.

det är lite tjolahopptjolahej i mitt huvud just idag. för jag vet inte riktigt vad jag tänker. ena stunden är jag glad för att jag lever. för allt jag kan göra. för allt som jag gillar. för alla som söttar och hjälper mig.

 

men rätt som de är så slår det mig varför jag en gång tog avstånd från omvärlden. varför jag gick in i mig själv. ibland står det så klart och tydligt att jag inte är gjord för "normala" situationer. jag tror jag missat den genen som gör att man liksom blir omtyckt, överraskad, älskad, tillfrågad, tilltalad, saknad, etcetra.  så egotrippat det låter. så ofantligt sjävlkviskt. så dumt. men jag tror seriöst att jag är en äkta outstander som folk tvingas hälsa på eller umgås med bara för att liksom. för att man inte kastar någon åt skogen, för att man har någon liten tanke inom sig att det kanske inte är rätt att lämna ynlingen själv. helt och hållet får jag känslan av att jag är ett objekt som lika gärna går att radera ut ur andras världar. men inte i min. jag kämpar för mig, för min existens, för mitt liv, för mina intressen, för min kärlek.
den som vill är välkommen in till mig. men då vill jag att man gör det för att personen pillan är någon, inte bara "för att...man måste?"

 

foto av mig. att vara trygg är sällsynt, men något jag strävar efter.

 

 

 


dags att protestera?


1. jag äter inte djur, av enskilda anledningar som vi inte går in på nu.
2. jag måste äta mycket proteiner från annat än animaliska produkter
3. maten i skolan suger

summan av kardemumman: hur tror skolverket, politiker och annat folk som styr och ställer att man som vego ska få i sig det som faktiskt behövs när man serverar endast potatis till oss som ratar kött.
jag citerar matsedeln: Varm potatissallad m. grillade grönsaker.
in reality: sönder geggade potatist skivor blandat men enstaka champinjoner.
that's it.
nyttigt. näringsrikt,vitamintätt? nope, inte det minsta. somliga skulle kanske inte bry sig, men jag gör det.
idag fick jag i ställer gå hungrig, trött, och ångestfylld.
ioförsig kanske mitt problem med ångest, men ändå. i don't like this. jag erkänner att jag inte är helt frisk i huvudet än, och detta ställer till det mer än vad som egentligen skulle behövas.

foton av mig. två lite sådär udda bilder. den understa är enligt regler helt fel fotad. men jag gillar den ändå,

 

idag är jag sur (på samhället i sig). please make me happy :)