tänder ett ljus. det är ibland ljuset i mörkret som gör det värt att leva.

foto av mig. inte min genre men gillade färgerna.

 

med tanke på gårdagens inlägg kanske någon där ute började ana lite fel saker. jag ska vara tydligare i framtiden. men alltsomallt, jag mår bra. (om nu någon hade fått för sig något annat). jag måste bara reda ut vissa gamla saker som sitter fast i mitt huvud. inget annat.

 

men idag ska mina tankar finnas hos andra. hos dom som är nära. fast ändå så långt borta. blir till att tända ljus för de tre personer som funnits med i mitt liv men som tyvärr lever i en annan värld nu. jag saknar er.

 

en annan sak som jag har fastnat för denna vecka är något som en viss karl sa i teverutan. minns inte ordstävet exakt men något såhär; jag är inte ett problem. men jag har ett. tyckte det var så jävla klockrent. för ju mer folk ser mig som det stora problemet (även jag själv!) desto svårare blir det att acceptera allt. både framsteg liksom bakåtsteg.

sen finns det säkert dom som alltid kommer tycka jag är störd,ful,dum,elak,knäpp,hjälplös och blablabla. men dom kan vi skita i. så länge de som betyder något för mig inte gör det så äre helt lungt.

 

 

 

 

 


happiness, more or less, it's just a change in me.

"Jag bugar och bockar. tackar och niger. Är glad. Men ändå inte fullhjärtat. Känns mer som ett skrattretande skämt än den goda gärning det är mening till.

Det gör lite små ont att få beskedet som jag ändå kämpat för i över 3 år.
Stockholmsläns landsting har idag bestämt sig för att betala för mig. Är kanske jävligt oförskämd som inte gråter floder av tacksamhet. Men jag kan inte glädjas. Hur mycket jag än försöker.

För tre år sedan var jag nära på säga adjö till världen. Ville visa hur mycket jag inte orkade mer, att jag behövde lite stöd från de som faktiskt verkar kunna förklara hur livet skall vara.
För två år sedan hade jag gett upp hoppet.
För ett år sen började människor på allvar se hur förstörd jag var. Det var för ett år sen som det inledande samtalet kom.
Och nu, idag 30 Oktober 2009. Får jag ett JA.

Nu när jag ändå lyckats bygga upp en tillvaro som består av av glädje och viss kärlek. Nu när jag fått in en fot i skolan, lyckats med ett och halvt år utan avbrott,
lyckats bo hemma utan rymnings försök . lyckats finna saker som jag gillar. har tillochmed ett jobb.
kort och gott kan man säga att jag lyckats få till ett ganska trivsamt liv.
Men nu. mitt i allt detta får jag chansen att komma bort. Nu när jag faktiskt inte vill längre. Nu när det inte behövs.

Trodde aldrig jag skulle tvivla på att tacka ja. Men just nu är det som att världen rasar samman, av det som annars var mitt enda alternativ till att fortsätta leva.
hur fan gör jag?

 

 

foton av mig. bror. saknad. älskad. vi delar samma blod. samma uppväxt. samma skit. samma kärlek.



jag vet vad jag vill. men hur fan tar man sig fram?

foton av mig.

 

torsdag. 29 oktober. snart är även denna månad slut. och november kommer antågande. det är som att jag aldrig vänjer mig vid att tiden inte stannar upp, utan rullar på allt fortare och fortare.

funderar för mycket på dåtiden och framtiden och nuet glöms lätt bort. väntar fortfarande på att poletten ska trilla ner och jag ska inse vad jag vill göra. fast egentligen vet jag redan vilken väg jag vill gå, frågan är bara hur jag ska ta mig dit.. och när..

 

-idag borde jag göra det där som jag borde gjort för länge sedan. plugga. men jag känner inget flow i hjärnan, och då är matteboken, engelska pappret och franska provet lite för mycket. dessutom ska jag in till staden. och sedan ska jag ev. besöka gymmet. (yes, ni läste rätt. den som aldrig gymmat ska börja skaffa muskler...hur ska detta gå?)

och sen ska jag stå på händer, jonglera och förbereda inför morgondagens jobb...

 

 


fotolek och lite ilska.

foton tagna av mig.

 

igårkväll blev jag liten igen. sådär som ett litet hjälptlöst barn. låg i min säng ihop slängd som en köttbulle. hade tänkt att leka stor och vuxen, men när det blev svårt att andas fick jag svälja stoltheten och ropa på min mor. snäll som hon är kom hon in och höll i mina hälar tills kniven i magen slutade hugga. (det där med hälarna är jag ruskigt svag för. så fort jag har ont och någon håller upp dom så släpper det.. rätt sjukt, men det är jätte skönt) men problemet är att det nu gått ett dygn sedan anfallet kom och jag har fortfarande ont. behöver jag säga att jag har slutat lita på sveriges sjukvård?

 

hade även sedan länge planerat att dra mig norrut i landet idag, för en foto-resa. men när jag avslöjade mina planer för mor fick hon lite oro i blicken. att åka själv upp till norrlänska skogarna kanske inte var en perfekt idé trots allt.

 

mycket snacka om morsan, har under många år varit beroende av henne. undrar hur det blir om jag till vintern flyttar.. :/

 

 

 

 

 


skulle blivit ett tack. men orden försvann.

foto av mig. lite udda kanske, men rätt ball..

 

det är rätt svårt att få fram orden ibland. som ni kanske vet.

jag hade tänkt att skriva ett inlägg tillägnat en viss typ av människor idag. till alla dom som inte dragit iväg, blivit rädda eller dömt ut mig. och till dom som inte gett upp. det är nog bland det viktigaste, för om dom som betyder något för mig ger upp och jag står kvar så blir allt bara fel. då hamnar jag ju där igen, och det var ju det jag flydde ifrån. ensamheten.

men jag låter det vänta tills rätta känslan infinnes. då ord kan bli till meningar utan dåliga krusiduller.

 

jag är dessutom trött. klippte video repotaget "tidigt" imorse, och sen dess har dagen rullat på och härnäst ska jag äventyra mina skådespeleri kunskaper. det är någon provfilmning som väntar.

ibland leker även jag lite. fult med kul hade jag :)

 


utdrag 4.

...från och med nu skulle allt handla om dig och mig. det spelade inte längre någon roll vilka tankar som fanns i mitt huvud. experterna ansåg att allt inom mig skulle bli bra bara du och jag fann varandra igen.
fan vad fel dom hade. så in i helvete fel.
det är självklart det gjorde ont i mig att se hur du mådde, men det som pågick i min hjärna var faktiskt värre. för inom mig växte ett monster. och för varje dag som gick fick den mer och mer makt. Makten att styra mig in på vägen som bara leder mot döden. Vägen som är så lång att jag många gånger tvivlat på att den har ett lyckligt slut.

I brist på förståelse från vårdvärldens sida förvandlades min väg tillbaka till livet till ett gastkramande drama som inte hjälpte mig någonting. För allt fokus låg ju på dig och mig. Inte på monstret och mig. Det var först då alla "experter" gav upp som vi lyckades se varandra i ögonen igen. Och det var först då, när allas hopp var borta, som jag insåg vad jag hade gjort...
(från min bok, dock är detta en väldigt osäker del som kräver finslipning..)

foto av mig. jag är i en dropp period.

 

- dagen i övrigt har varit en smula annorlunda, inledde ett projekt som fotograf. känns hur kul som helst, men jag tappar självkänsla och känner mig usel på bilder så fort prestationen kommer in i allt. för nu måste det klaffa perfekt, misstag är inte okej.-



den är en ny favorit.

detta tog jag igår. och det är typ en nyfunnen kärlek.

 

"man får må dåligt ibland" - tack för påminnelsen. jag är ju långt ifrån perfekt och ibland har jag mina små downdrops too. kan ju påstå att kvällen ändå blev okej. en sen kvällspromenad med mor min och sedan en skön film. sen hade jag visserligen ingen lust att sova, så jag tog fram papper och penna och skrev en låt (?) fråga mig inte varför, men antar att boken Live To Win har inspirerat mig.

nu behövs det bara en sångröst och lite instrumentala kunskaper och sedan kanske ni ser mig i ett fullsatt globen om ett par år... hehe, skämt och sido. men det var faktiskt rätt kul och skriva i "låtform"...

 

är tacksam idag för att jag lever och har vissa speciella människor i min omgivning. så lite extra kärlek till er. hihi

nu ska jag till optikern, ciaaao ciao.

 


lost.hjälp.nej.fan.orden blir gegga.

lost i mig själv. totalt borta. förvirrad och dum. är så störd att jag gråter.
tappar alla ord. vet inte hur fan jag ska få ner någonting på datan. allt är lost. lost. lost.
och inte blir det bättre av insikten att det är lördagkväll och jag sitter hemma och glor in i väggen. sen är det en veckas lov och jag förväntas göra samma sak.
måste hitta mig själv igen. orkar inte vara splittrad liksom. hemma blir en jag extra mamma, tar hand om tvätt,disk,handling,sopor,fulla ungdomar (läs barn!), städning, matlagning & ja allt. i skolan blir jag en annan, det är nog bara med kameran & i sällskap av cirkusens människor som jag får vara den jag vill. och den jag gillar. den jag trivs med. trots att jag då trivs i mig själv känner jag mig fel. som vanligt.
och herre vad jag klagar. låter kanske som om att jag tycker synd om mig själv. men kanske, jag tycker synd om att jag inte lyckas bättre, fan alla ord bara blir till smörja.. jag ska gå och prata med mig själv nu. i brist på annat sällskap.

dåligt inlägg, i know, men det är mina känslor nu. fastän jag haft en bra dag.

foto av mig. vad vore jag utan dig kameran.

 


i ärlighetens namn.

foto taget av mig..

 

jag föredrar männsikor som är ärliga. som säger vad dom tycker. som vågar fråga och prata.

men jag borde kanske lägga om min uppfattning där. för sanningen kan göra så jävla ont. en dum kommentar och det kan svida till rejält. är det okej att gräva ner sig och försvinna ett tag? jag hade precis fått en gnista hopp om att "det" var passerat. att jag nu kunde få slippa bli dömd för att jag "valde fel väg" en gång i livet. men så lätt kom jag visst inte undan.

 

 

nu väntar lov. foto. höst. halloween. tråk. skratt. feeelings. spontaniteter. och förhoppningsvis  frihet. :)

/pt.

 

(och förresten, håll en tumme för mig och mina jobbplaner. fick ett svar "vi är jätteintresserade!" kan det båda gott kanske? hihi)

 


tiden går. & vad gör jag?

det är sjukt hur tiden går. nyss fasade jag inför sommarlovet. och redan imorgon börjar höstlovet. en ny skräck? kanske. ska visserligen bli skönt att få sova en extra timme på morgonen, och kanske inte tvingas stressa ihjäl mig till bussen varje morgon, men vad fan gör man om dagarna? Jag klagar så fort jag får fem minuters dötid. Jag är kanske dum, men jag orkar helt enkelt inte slänga iväg mer livstid på att inte göra någonting. dom dagarna har blvit allt för många redan.
jag vill leva. jag vill ut. 

ibland drömmer jag om att få bo på en cirkus, eller iallafall i en cirkushall, då skulle nog alla dessa långa trista timmarna inte finnas. men man kan ju inte få allt här i världen! (varför jag skrev detta vet jag inte.. men kände helt enkelt för det, allt behöver ju inte ha någon mening..)

och för att känna mig duktig kan jag berätta att jag sökte ett jobb idag. kommer ju aldrig få det, men värt ett försök ;)

skrev detta på en tröja igår. gillar det grymt mycket. och fotot är fult taget, men innehållet är bäst.

 

 


utdrag 3. säg till om ni tröttnar..

...trots att du var så nära så fanns du inte där. För varje dag som gick växte muren mellan oss. Stor, tung och oflyttbar.
Det blev som om vi aldrig hade setts förrut och min rädsla för att släppa in någon i mitt liv satte stopp för alla dina tama försök att få tillbaka det gamla.. Även om jag inte såg ut att vara så mycket för världen, så var min fasad jävligt stark. Rangliga ben, trasigt hår, flackande blick, men ändå kunde jag stirra in i dina ögon och verbalt döda dig. Mina ordval skulle fått vem som helst att ge sig på mig, sparka ner mig, slå mig och kanske med viss överdrivenhet dödat mig. Men du tog emot. Vände ryggen till och levde vidare. Jag hatade aldrig dig. Jag hatade bara mig själv...
(lite mer ur min "bok")

 

foto taget av mig.

 


en "rolig" historia.

foton tagna av mig. på finaste E.

 

idag är dagen då jag ska ta tag i en sak. (om jag lyckas komma ihåg det tills jag skrivit klart detta inlägg..)

jag ska nämligen ringa herr optiker och boka en tid. har tänkt på det i över ett år, men nu ska jag nog slå slag i saken och verkligen fixa det ;p

kan ju dra en liten komisk historia angående mig och glasögon.

har ju som några av er vet typ levt för fotbollen i många år. dock har jag aldrig riktigt fattat vad som är det roliga med att kolla på fotboll... tills jag fick mina glajjor, då kunde jag ju åtminstonde urskilja vad som var spelare, boll, mål, och publik. och när jag väl blev glasögonorm på heltid har jag börjat uppskatta denna sport mer och mer. på avstånd. jag kan nu se vilken match som helst med glädje :D
det ni, så kan det gå när man inte berättar om sina små svårigheter..

 

vidare nu till dagsläget. jämfört med gårdagen så äre fint. (peppar peppar ta i trä...) ska käka lite smarrigt mellis, kila ner mot bussen, träffa f, och ikväll är det en obligatoriska mammapillan teve stunden med the mentalist.

 

ciaao.

 

 

foto av mig. passade på att leka lite med min finfina spegel. ful bild, men den som ser min extra ansträgning i den är typ duktig..någon som vill gissa?

 

 


det skär. det svider. det gör ont. oj vad jag är positiv.

vi kör på kontraster. igår log jag nu grinar jag illa. riktigt illa. sitter hukad som en köttbulle, tills jag får ryck och slänger mig på golvet och gör något som jag inte kan hitta ord till. hur faan blir man av med ett anfall av magkatarr? jag orkar inte. i minst 4 år har jag haft dessa underliga anfall och inte en jävel kan tala om för mig hur jag ska göra för att slippa halft avlida varje gång det smyger sig på.
ge mig råd/tips nu. tack. innan jag försvinner.

foto taget av mig.. får man lov att säga att man är rätt nöjd?



nu går jag och slänger mig i väggen. vi hörs. om jag överlever.

när livet bara flyter...

låter kanske patetiskt, men jag nu sitter jag ensam i mitt rum och stor ler. hur ofta händer det egentligen?
ler för att jag har haft en ovanligt fin dag. En förmiddagspromenad i solsken med bästa sällskapet. en eftermiddag på ikea med mammi. en fika med pepparkaksglass och en sväng förbi mataffären. och massvis med fotografering.

även om det är söndag har jag haft det bra. det är värt att notera i feeel good blocket.

ikväll ska jag bygga ihop en hylla. mysa upp mitt rum. redigera bilder. vila. och se på film. me like.

foton av mig.




jag klagar, men vem gör inte det ibland... ?

pic av mig. som i stort sätt kan beskriva min dag.

 

men är det okej att klaga lite? för det är det enda jag har i mitt huvud just nu. 1. jag mår äckligt illa. 2. handleden har blivit knas (blir till att öva handstående på en hand nu...) 3. en lång kväll, ingenting på teve, inget att göra. 4. atlaskotan bränner. 5. jag har feber frossa, men inte feber.

alltså är jag knappast på topp, så den som vill kan ju alltid försöka sig på att få mig mer happyface igen ;)

 

annars har jag precis haft "barndoms flaschbacks". middag i soffan, framför Disneydags & bumbibjörnarna, kan det bli mysigare?

nu äre varm dusch som gäller.

puss p.

 

 

och veckans investering blev en mössa. det är ju typ vinterkallt nu. det där med kläder efter väder är knappast det som ligger mig varmt om hjärtat men nu har jag iallafall en mössa .. :)


fåtaliga ord.

 

fredag. efter denna vecka har jag inga ord kvar. orkar inte skriva idag. bilder får räcka.

mina små vägg projekt. är knappast nöjd än. men här är en del av min dagliga sysselsättning ;)

 

..."även jag har en gräns"...


tolkningsfritt.

att längta efter det man inte kan få. det man inte har. och det som inte finns. är ibland det svåraste som kan finnas. när en saknad svider. eller kärleken bränner. eller orden bara försvinner. man fylls av ånger,hopp,besvikelse,tårar. men till slut orkar man inte. fastän man så gärna vill. men ändå hänger man kvar. ens sista livlina är ju trots allt just hoppet...
men tänk om du ändå kunde förstå...försök se och lyssna. fast än jag inte syns eller säger något. det är nog det som är viktigast. känslan.

foton av mig. tror jag viase liknande för inte alls så länge sen. nyare bilder kommer nog till helgen.

 

vad jag skriver oklart. men det jag skriver är det som behövs fås ut liksom. tolka det på ditt egna sätt.

 

 






att kombinera alla drömyrken är oslagbart ;)

foto av mig.

 

crazy dayze day today. kan man lugnt säga. men oj så bra jag haft det. en slopad sovmorgon, en ihjälfrusen pilla med nackspärr och värk i tårna kanske inte låter sådär jätte lovande men att spela in repotage tillsammans med gänget och en äkta (f.d) polisman gjorde allt slit överkommligt.

Men i ärlighetensnamn kan jag knappt böja huvudet längre, och fötterna är inte ens varma ännu. Och hey, inte nog med det, imorgon väntar fortsatt hårt slit, då tillsammans med en föredetta grov brottsling.

det är typ sånt här som är värt att leva för. bland annat. mycket skratt och överdrivet mycket klagande, men va faen, vi siktar på resultat av topp klass ;)

 

 

återigen tackar jag varmt för ni som verkar gilla min små bok texter ;D

kisses.

 

 


utdrag ur livet igen


litet utdrag till,

"...Det är som att du blev oskyldigt dömd.
All min ångest trycktes ner på dina axlar.
Mina grovt elaka ord och din rädsla att stå emot gav mig en ofrivillig makt att mala sönder dig. Jag skrev ett eget testamente när jag var 15 år, jag bad om förlåtelse och förklarade att jag aldrig menat dig något illa. Du blev bara den utvalde, den som fick ta all skit för att jag inte orkade.
Det var på något sätt som att jag behövde göra likadant mot någon, som rösten inne i mitt huvud gjorde mot mig.  
Ilskan fick helt enkelt inte plats i min taniga kropp. Hjärnan svämmade över och jag hade ingen kontroll över mig själv. Eller så hade jag en extrem kontroll, fast styrd av en demon.
Jag kan önska allt ogjort. Men åren går och avståndet växer. Ord som förlåt tjocknar i halsen och får allt svårare och svårare att komma ut.
Men vad gör det, ett förlåt skulle aldrig hjälpa...aldrig räcka...aldrig kan ett litet ord ge oss tillbaka de förlorade åren.
.." (ur min bok)

med risk för att bli "dömd" av någon som inte förstår vill jag ändå dela med mig av det. och kom ihåg, jag är inte dum i huvudet, jag hade bara en hjärna som var ur funktion ett tag.

fotot är taget av mig. för länge länge sedan.

 

 


bakom pannbenen krävs lite träning

två foton av mig. lite abstrakt den sista, men det funkar väl det med.

 

"ny vecka, nya tag" som det brukar låta.

jag inledde denna måndag med att återträffa G.V.S. Tänk att hon mindes mig efter alla dess knas år. haha, men hon gav mig ett par riktigt kloka ord som är värda att lägga på minnet.
och ett nytt möte såklart. tills dess vandrar jag vidare på färden ensam. ensam=stark, right (?)

 

jag avslutade kvällen igår med att tapetsera min vägg i bilder, (haffade idén från söta J)
och ska nog fortsätta denna eftermiddag i samma anda.

sen ska jag nog lägga mig ner på soffan och filosofera lite. eller inte. men det behövs lite tid till kloka funderingar.

som exempelvis, hur jag ska få pengar (skaffa jobb? ...är nog för kräsen), hur jag ska spendera mitt lov om ett par veckor, hur jag ska göra för att kunna andas samtidigt som jag står på händer (viktigt! annars funkare ju inte) ..och sen måste jag nog försöka pränta in i skallen på mig att jag kanske borde tänka lite mer på vad jag gör och säger. känns som att jag är lite ur form på den fronten.

 

time to kila, puss.


frooosty

 

foton tagna av mig.

 

söndag. söndags ångest. håll med mig om att söndagar är värst. har alltid varit så. och kommer kanske alltid vara så. plus att det idag är söndagsväder. regn och rusk. plus att jag har sådär långtråkigt som man bara har på söndagar. plus att jag borde plugga. fast jag har inte riktigt rätt feeling för att sätta mig ner med skolböckerna. så det är liksom segt just nu.

drömmer mig bort. åter går till verkligenheten. drömmer igen. landar igen. det är min dag.

 

jag är förresten väldigt glad att jag precis hittat typ den bästa boken jag någon sin läst. eller okej, bästa självbiografin iallafall. Live to Win. den är skön, underhållande och bara bra liksom. författaren och personen i det handlar om är ingen mindre än Andreas Carlsson. perfekt.

 

bugar och bockar för er som tycker mitt bok utdrag var bra, det kommer kanske mera snart. keep your eyes open.

 

tjingeling. p


ett litet utdrag ur livet

foto av mig.

 

"... ensam. det är mörkt. vet typ inte vilken dag eller vecka det är, knappt så jag orkar bry mig. det är ändå samma visa jämt. ligger i soffan. gör ingenting. något på tv:n flimmrar förbi. men det är bara rörelser och ord, inget som går in. en totalt sönder mosad vårrulle ligger på tallriken i knäet. indränkt i flera deciliter soya. fruktansvärt äckligt. den ligger där. jag lever. fast knappast i nuet. mina tankar finns någon annanstans. tills du kommer hem. allt blir svart. maten flyger. tårarna rinner. jag skriker. tar flykten upp till toaletten. låser in mig. intryckt i ett hörn. sittandes i timtals. inget jävla liv eller hopp. ingenting. bara mörker.   -  det var nog kanske här som mordet på dig började. inte bokstavligt. utan bildligt. för jag tror jag rev sönder dig inuti. jag insåg inte vad jag gjorde. försen nu. när jag ser hur trasig du är. jag förlåter mig inte. aldrig. jag tog ditt liv. fast du lever turligt nog än idag..." (taget ur min bok)

 

jag mår annars bra. annat kan man inte göra på lördagar. (cirkus.) jag kanske inte är en lovande cirkusartist, men jag vill en dag nå dit minna drömmar tar mig. so hey, let's smile and live.

fast först måste jag nog vinna över min rädsla och lära mig springa igen... att det ska vara så svårt.

 

 

haha. den bjuder jag på. nya tröjor från monki.


fresch aiir, gör min dag.

foto av mig. en dimmig morgon.

 

it has been a goood day. what more to say?

fredag, skönt, extra härligt eftersom det inkluderade ledighet. no school.

däremot började jag dagen halv kul. hade en massa tvätt och städning som bara låg och skrek på att jag borde ta mig an dom. vilket jag också gjorde. känns bra nu när man faktiskt har lite kläder att ta på sig ;) och rummet är fräääscht.

drog mig in till staden. förresten så älskar jag höst luft. så perfekt. strosade omkring för mig själv. uträttade små ärenden, "fönstershoppade" i alla dessa gudomligt härliga pryl-butiker, och satte till slut fart mot huvud målet. fotoaffären.

senare mötte jag upp en vän. gick runt. tog en fika. snick snackade. hade det bra. så borde livet vara varje dag. liksom bekymmerslöst? bara helt bra och enkelt.

 

nu ska jag fixa med min nya speedlite 580 ex II. kärlek.

 


anda.stämning.ro.frid. give me.

foton tagna av mig. finns en stämning i dessa som jag på något sätt gillar.

 

jag såg ett program imorse. någon som bloggade om sin sorg. finns tydligen en oskriven regel om att man brukar hålla sorgen för sig själv och inte vara öppen med den. tänkte då på mig och mitt bloggande. lite patetiskt kanske. en tjej som bloggar som sitt liv. visar lite bilder. blottar känslor och tankar. visar typ vem hon är.

löjligt kanske. men ändå. jag har sagt det förrut, och säger (skriver) det igen. jag tror jag mår bra av att skriva av mig. och låta andra ta del av det. bara en känsla som säger mig att jag ska fortsätta. trots vissa hårda ord. jag menar ingen blir ju tvingad till att läsa här. man gör det av fri vilja. och anser man mina ord som fåniga och dumma så äre bara att stänga ner.

 

till dagens nyheter kan jag tala om att jag fått två yberstarka salvor till mina konstiga utslag. "du kommer märka skillnad på ett par dagar, jag lovar" (läkaren ord) så låt oss hoppas på det.

en annan grej är att jag är mer än taggad på vårt videorepotage som snart kommer spelas in. grymt. och sen en sak till, det är heeelg. glad? eventuellt.


känslan sitter i fingertopparna.

foto av mig.

 

från gårdagens glädje. till dagens lagoma feeling. glömde i all hast bort att jag igår faktiskt sade tack och adjö till han som jag trodde skulle bli min sista kontakt inom helvetes världen. men som vanligt hade jag alldess för höga tankar om mig själv och vägen tillbaka. men nu är jag för stunden fri. och det är bara skönt. så bra liksom.

lite skrattretande är det att tänka efter. för jag minns hur jag en dag för ett antal år sedan sa att "jag är tillbaka inom 3 veckor"... wops. vilken lögn.. men jag kunde ju aldrig veta vad som väntade.

 

från en sak till en helt annan. imorgon är sista skoldagen för veckan. fast jag har bara en lektion.. ska till fröken doktor på förmiddagen. äntligen ska mina fingrar och nyckelben få sig en check up.

har dr. x inget botemedel så är jag rätt säker på att jag hugger av ett eller två par fingrar till veckoslutet. pallar inte längre...

 

 

för jag är lite egoistisk ...

 

 

 


en smula lycka?

foton tagna av mig.

 

jag tror. eller jag vet, rättare sagt. att det just nu finns en grymt härlig känsla inne i min kropp. eller närmare bestämt inne i mitt huvud. för när man får ett besked. som typ gör en dunder glad. så går en hybris genom alla känslo ventiler och man kan liksom inte sluta le. jag ska dock inte "ta ut segern i förskott" för det är långt i från ett solklart ja, men ändå. att ha stödet från två starka män bakom sig borde räcka. tycker jag.

(psst, ni får gärna hålla era tummar och tår för mig, igen)

 

mitt i denna extas känsla så måste jag också försöka befinna mig i nuet. har en del lösa trådar som behöver fästas och en del ouppklarade saker som bör göras. men jag har liksom inte lusten till det.
så jag skiter helt enkelt i det.

 

ciao.hey.amore.

 


ord. utan mening. fast ändå med.

foton av mig.

 

idag är en tom dag. har liksom inget att skriva. eller jag har en massor av saker. men för stunden är besvikelsen över något så stor att jag inte kan forma ord till vettiga meningar. men vem fasen har sagt att det måste vara vettigt? räcker ju faktiskt att plottra ner en massa ord eller visa bilder för att förmedla något. just dessa bilder kanske inte är det som passar bäst till känslan jag har, men det finns åtminstonde glädjande minnen bakom.

och ibland är de det som räknas.

 

-leva,skratta,gråta,meningen,jobba,plugga,vila,hur,var,när,varför,om,men,ibland,snälla,kanske,cirkus,foto,kamera,kärlek,ensam,två,fast fel,saknar,önskar,drömmer,hoppas,vill,leta,söka,kämpa,finna,glädje,sorg,tårar,smil,stanna,kom,försvinn.-

just words. in my head. in my life. in my world.


"snoriga armar & en randig kind"

foto av mig.

 

yes, så vare söndag och det var ju idag jag skulle äventyra lite.

haha, egentligen ingen big grej, men det är ju kul att få göra saker ibland som skiljer sig från alla andra gråa dagar.

anyway, vad jag gjorde var att spela in reklamfilm för musikalen buddyholly (ni vet den med brolle jr), så vi får väl se senare på teveapparaten hur resultatet blev ;) men jag kan nästan sätte en peng på att jag kommer vara sjuk imorgon. flera timmar utomhus, i regn och tunna kläder är nog inte den bästa kombinationen.. men gjort är ju gjort så vi får väl hoppas att mitt immunförsvar är med mig.
eller vi och vi, jag får iallafall hoppas.

 

nu äre så här att jag har matematikprov i C kursen imorgon och jag har inte riktigt satt igång med att plugga än. känns lite segt liksom. men jag borde verkligen. så kanske får säga hej för nu,

kisses.

 


det går att fortsätta förändra.

foto taget av mig. dock ingen redigering.

 

3 oktober 2006. det är sjukt hur jag kan minnas den dagen så jävla väl. Brun tröja, stickad från h&m, rött linne, svarta velour byxor.  det är en dag som jag varje år ser tillbaka på. just den 3 oktober. aldrig kan jag förtränga. aldrig kan jag glömma. det sitter som berget. alla dessa årsdagar har varit nattsvarta. ingenting liksom. tills idag.

3 oktober 2009. jag är förändrad. jag är snart framme. kanske. förhoppningsvis. jag känner inte detsamma. jag önskar och tror. jag hoppas och drömmer. jag skrattar och ler. jag vill något annat. jag har inte lusten att slänga mig framför tåget längre. jag har lusten att se vad livet kan ge. lusten att helt enkelt fortsätta. att inte gå bakåt eller stanna upp.

 

ett nytt års minne. kanske inte kan dölja de andra, men det är skönt att ändå ha med sig.

jag vågade. tack vare dig. du vet inte. men en dag får du veta.

 

 

ett till av mig.


the little black one

foton tagna av mig.


har just märkt hur coolt det är det här med kameror. hur den egentligen fungerar. hur den liksom kan fokusera och skapa djup och liksom avbilda verkligheten... tänk efter, en svart liten sak på kanske ett halvt kilo, eller mer, kan liksom förändra och bevara världen. rätt sjukt. men ack så underbart.

det är annars fredag. igen. och jag ska spendera kvällen med en mattebok framför ögonen. om det nu blir som planerat. rätt kul va. nej, men i brist på tid måste det helt enkelt bli så.
morgondagen spenderas till stor del i cirkus hallen och söndagen är till för rehab men också ett litet äventyr som kan bli kalaskul, eller så blir det pannkaka av alltihop. men om alla ni som ändå tar er tid att läsa här håller en eller två tummar var för mig så lär det nog luta åt det första jag skrev. har vi en deal?

och hey, förresten, jag fick en snilleblixt igår. den kom från absolut ingenstans. mitt i en mening i ett samtal med mor min så uttryckte jag en önskan om att börja rida. yes, rida häst ni vet. jag har aldrig ridit (eller räknas det när man leds runt på skansen?), men nu har jag verkligen kommit på att jag vill lära mig det. så tips på ridplace i stockholm välkomnas.

kisses.for now.p

färgerna som får en att ljusna

foton av mig. en trevlig höstpromenad med mig och kameran.

 

höst.svinkallt. färgglatt.fridfullt.ljust.  mörker.regn.blåst.

det är allt i ett. frågan är om jag pallar. en storm till. ett nej till. en missad chans. en förlorad dröm. en nerkyld kropp.

svaret finns ej. men jag vet att jag vill. jag kan klara motvindar. har gjort det förrut. jag kan krossa demoner. jag kan värmas upp. att ta ett negativt svar kan dessvärre bli tuffare. men det är klart det går. jag kan stå ensam, såklart. jag kan. jag kan. men. det finns alltid ett men eller om.  som jag inte kan förklara. det svider ungerfär som salt i såret.

 

det finns en del människor som man borde be om ursäkt till. det finns en del som man borde tacka. det finns dom man hatar. och dom man älskar. det finns sånna där personer som har det lilla extra. det som gör att man orkar. det som gör att ens liv går an. men rädslan att förlora dessa, är ibland för stor. att man råkar vara för dum. jag menar väl. men allt blir fel. stanna. stopp. lova?