min lyriska dröm. verkligheten om ett par timmar. wow

kanske väldigt fula bilder. men vafaen, det är budskapet som betyder nu.

 

måndagar är alltid sega. alltid jobbiga. eller iallafall nu. when it is schoool time. för jag är en av dom där miljonerna som inte mår bra av att gå till skolan. eller okej, det var kanske att ta i, men det tar iallafall emot att pallra sig dit.

en person jag träffade i helgen berättade att hon längtade till jobbet. (kanske inte så konstigt eftersom hon har drömjobbet) men tänk att ha den känslan. att liksom längta till veckodagarna. att njuta varenda dag. fan vad jag är avundsjuk på dom människorna som lyckas med det.

 

dock ska jag absolut inte klaga idag. absolut inte. för ikväll. ikväll händer något. det har kliat i fingrarna hela dagen. har inte berättat för en endaste (förutom de inblandade). och jag avslöjar inget än. men om ett par timmar är jag nog inte kontaktbar. för jag lever då i min drömvärld.

oj vad detta lät överdrivet, men jag är så lyrisk just nu. jag har inga ord. ni får veta. sen. puusso :)


det där lilla extra

jävlafuckingpissapaskithelvetesvinvaccin. jag hatar att klaga, men gör det rätt ofta ändå. jag hatar att säga att jag inte mår bra, svarar alltid att det är toppen eller finnemang, fast jag kanske inte alltid menar det, det är liksom en vana.
men nej, nu är det sådär lagom bra. har förtillfället en hals som typ blöder,svider och slemmar. mysigt va? en näsa som inte går att andas genom och en kropp som är lite havt bortdomnad och död. perferkt. oh vad jag älskar livets ljusa sidor.

nej nog med ironi. jag är trots mitt kroppsliga mående rätt glad. försöker njuta av det som går att njuta av.
Kung Oscar Pepparkakor (jag är så jävla fyndig att jag gav ett paket av dessa till en oscar igår. hihi. hope you like it.), satsumas (är jävligt kräsen här, måste vara lagom sura, lagom mjuka, lagom saftiga) och till detta krävs en perfektvärmd kopp pepparkaks te. sen är jag nöjd :)
eller kanske inte, men belåten för stunden åtminstonde.

igår skrev jag föresten ett par sidor i min bok. tänkte ha som mål att få den klar till i jul (önska mig lycka till. ett orimligt mål som jag satt upp behöver pepp.) och kanske ge bort den till någon/några som betyder. (om intresset finns villsäga).
nu äre dags för mig att återgå till allt det där som borde göras, men som aldrig ändå blir av.
puuuuss

ett litet höstfärgat foto av mig.


friends never say goodbye?

foto av mig.

idag finns mycket att säga, men jag orkar inte.

det är på sätt och vis en jobbig dag. det är en 'hejdå' dag. och dom gör lite ont. speciellt när man säger hejdå till det som betyder mest. försökte hitta någon bra jämförelse. och det är typ som om att bryta ben i kroppen. för man kan kalla cirkusen för mitt skelett, det som håller mig och mitt mod uppe. och även om jag vet att jag kommer dit igen, så blir det en lång paus. och vecka 51 sker något som kommer förändra allt i mitt liv, tror jag. och då hade jag behövt hallen,människorna och träningen som mest. men jag hoppas jag klarar mig ändå.

tack och hej.


dolda talanger.

tänkte precis börja detta inlägg med en vitlögn och säga att idag mår jag bra,
men nej egentligen mår jag fortfarande lite pissapa, men det skiter jag i. och förmodligen ni också,
så låt oss lämna det ämnet.

det är fredag. jag har haft en lektion och har inga mer. otroligt nödvändigt. men ändå. och skolan är skittråkig att skriva om egentligen, så vi lämnar det ämnet också.

så vad har jag på hjärtat, eller snarare i hjärnan?
jo, jag vet inte riktigt själv. sitter och funderar på allt mellan himmel och jord. funderar på att göra lite nytta, kanske borde tvätta, så jag slipper ha udda strump-par längre. men det är ju en såndär lagomrolig fredags syssla.
kanske istället ska ge mig på julkorten (som jag tydligen looovat att fixa iår...)
eller ska kanske försöka hitta någon dold talang hos mig själv..
försökte förra helgen med piano, det gick rätt okej, men något underbarn var jag ju inte, och det där med gitarrspelandet som jag hade planer om förut, gick typ åt skogen.
så vad är nästa grej? ukulele? eller kanske munspel? eller varför inte kastrulltrummor?
oh, jag har fantasi så det räcker och blir över.

och förresten, igår fick jag massage av naprapaten. sjuttielva knutar tryckte hon bort också. hon sa även att jag är så mjuk och rörlig, vilket dock inte märks, att jag borde börja träna upp lite muskler också.. hehe, kanske det jag ska försöka med istället..
om jag nu skulle dö av tristess kan jag ju alltid ta fram ett korsord, för det är jag iallafall duktig på. vilken merit. tur att mamma älskar mig iallafall, utan dessa spets-elit-sakerna.

från mitt rum. man kanske ser vilken färg jag älskar. förresten, söt liten mus va? köpte den för att 10 kr gick till unicef. pillan går för välgörenhet, ibland.

 

 



verkligheten stämmer inte alltid med mina fantasier.

nu ska jag skriva något som är väldigt ovanligt och sällsynt, men jag är sjuk.
enligt läkare och så ska jag ha försvagat immunförsvar, och akta mig för baskilusker,
men ändå händer det inte ofta att jag få rikligt med feber o.s.v.

men efter att ha tagit mod till mig igår och vaccinerat mig mot svinis så kollapsade  jag och min kropp.
(hade på något sätt trott att jag skulle vara så speciell att jag inte skulle få några biverkningar)
men där hade jag så in i helvete fel.
vaknade imorse av feber, halsont, huvudvärk och massa annat skit.
och blev "tvungen" att sova vidare.
men nu är jag lite mer på alerten och ska strax i väg till naprapaten och checka upp min rygg.
har även här inbillat mig att det ska bli bättre med tiden,
men åter igen har jag haft fel. det blir inte bättre. snarare tvärtom.

foton av mig.

 

fick nu lite bråttom, men simma lugnt där ute, så hör jag nog av mig senare.

kissses p


-tre-i-en-

foton av mig, vilken gillar du?

 

onsdag. veckans mitt punkt. har inte mycket att komma med. eller jo. egentligen. men vissa saker orkar jag inte ens skriva. blir en dag med lösa ord. eller inte ord heller, utan kanske mer som ett budskap.
eller har till och med svårt att få fram det också.

men dit jag vill komma är att jag inte orkar med människor som dömer en. utifrån rykten, utseende, historior m.m.

fråga rakt ut istället, snack bakom ryggar är så jävla fegt.

jag tål. säg det rätt upp i fejjan på mig. jag bryr mig inte. kristisera och skäll.

men döm aldrig innan. och tro inte att du vet, om du inte är säker.

för det, allt detta ovan, är det som gör ont.

svek.


mycket text i form av egensinnade åsikter.

om inte jag minns helt fel så är det den 24 November idag. Och jag tror att vem som helst kan lista ut att det innebär att det är 1 månad kvar till julafton. och jag är lugn som en ko.
ska inte köpa en endaste julklapp i år. eller kanske någon enstaka.
hade tänkt att göra alla liksom. kan ju inte avslöja något här i bloggosfären ännu, men sen kanske ;)
första paketet är redan på gång. känns finnemang.

något annat som dock inte känns fullt så bra är jag själv,
ovanligt? nej kanske inte.
men dagen har inte varit direkt perfekt,
skulle till exempel koka ägg till lunch, och självklart blir det alldeles för rinnigt (trots mina 9 minuter), men jag räddar ändå en del av det. så kommer vi till nästa fas: saltet. ett ägg utan salt är ju inte ett ägg. och självklart öppnar jag förpackningen åt fel håll, ni vet det där stoora hålet. så hey, min fina lunch täcktes nätt och jämnt av ett tjockt vitt lager. och som man bäddar får man ju ligga, så jag satt där och käka salt. gott vare iallfall inte. men jag överlevde.

hade egentligen inte alls tänkt att svamla om dessa skit saker här idag. utan hade tänkt att göra en flashback till ett 1år gamalt inlägg, men ändrade mig efter att ha läst igenom det, mådde illa av det. tur att jag gått vidare.
tur att jag slutade bry mig om andras åsikter om mig själv. tur i oturen att jag gick min väg. hade aldrig orkat passa in. hade aldrig orkat vara populär. jag gillar att jag är jag, åtminstonde ibland. men jag gillar att jag vågar. och att jag tål lite skit. finns dom som skrattar åt att jag som ung stockholmsbrud inte "varit ute på krogen och tagit en öl" en endaste gång. egentligen har jag sett detta som en liten skam tidigare, att jag är sååååå långt efter,
men nej. jag har bara aldrig haft det rätta tillfället och sällskapet.
ingen styr längre över mig. finns bara en människa (utöver mig själv) som jag ser upp till alldeles för mycket, och som jag verkligen lyssnar på. den mannen/kvinnan vet inte om det. så jag nämner inga namn här heller.

långt och personligt. tack för mig.

en till blomma, av mig.



big house. big heart. broken soul.

Dagens sovmorgon gick förlorad, eftersom jag tydligen bokat möte med syon just denna tid. (denna sovmorgon är i princip helig för mig så jag måste börja akta mig för dessa dubbelbokningar...)
men alert som jag kilar jag iväg,
och kanske var det bäst så eftersom min framtid inom skolan kommer att från och med snart se lite annorlunda ut.
och jag orkar inte själv, så det är nog bara bra om någon kan hjälpa mig på den fronten!

Men nu har jag äntligen återvänt till mitt lilla skrymsle här hemma,
och som vanligt vid denna tid på dygnet är det mörkt och dött,
rätt trist faktiskt.
värderar ioförsig tiden hemma ensam ganska högt, men det är lite små läbbigt att vara själv i ett stort (eller egentligen inte) hus med mörkret som faller utanför fönstret ;)
och ja, det är okej att kalla mig barnslig, men vem gillar egentligen ensamhet?
och på tal om detta, hur fan ska jag klara mig när resten av familjen drar iväg snart, wops...
jag och huset. ensam. mitt i midvintern.. ska jag skrämma upp mig själv lite mer kanske....

nej, för nu ska jag arrangera lite här i mitt rum, åkte ju som sagt till ikea igår för att handla en lampa, och inte allt för ovanligt så kom jag hem med tre lampor och en hel del annat...


foton tagna av mig.




phobias

det finns tre saker som jag absolut inte kan hantera, som jag på senaste tiden stött på ett antal gånger, och nu är jag nära ett komplett sammanbrott. i-landsproblem i all ära, men jag äcklas,ryser och halvt avsvimmar när jag kommer i kontakt med 1. ospolade toaletter. får allvarliga spykänslor av det.  2. odörer. alltså hemska lukter.  3. hår. inte fastsittande, men tappat. urk.

inser att dessa små fobier börjar gå lite långt, så hur tacklar man dom? på ett vettigt sätt...

... och på tal om något helt annat så är det som ni vet söndag. jag hatar söndagar. och det regnar. jag hatar regn. det är alltså inte sådär jättepositivt i mitt huvud just nu. med dit jag vill komma är att det är måndag imorgon, hehe, och då är det plugg. men jag vettefan hur jag ska göra. är det någon vits med att gå klart detta år, om jag ändå bestämt mig för att hoppa av till sommaren? rätt krångligt beslut, behöver goda råd. så öppna ditt hjärta och hjälp mig tack ;)...
lite svårt att förstå mitt problem kanske, men det infinner sig ett mindre kaos i knoppen just nu, därav mina halvknäppa ordformuleringar.
men ni som vet. ni vet.

foton tagna av mig. ingen åsikt av mig ännu, vet inte om jag gillar dom eller inte.


i did it. is it okej to be a little proud?

ni som känner mig vid det här laget vet att lördagar är heliga.speciella.sköna.bra.bättre.bäst.
och att det därför kan dröja med uppdatering fram tills nu såhär på kvällskvisten.
denna dag var inget undantag. i like it. även om den har varit en smula annorlunda, så får den klart godkänt. får dock kalla kårar av att jag vet att det tar slut om en vecka. hujedamig vad ska jag ta mig till.

-äh förresten kanske jag kan tillägga att jag vågade en grej idag. hihi. en salto. all by my self. dock kanske ful, men jag vågade. and that's biiiig, you know ;)

foto taget av mig. :) i like it. do you?

 

och sen en bild till. ett bevis på att jag tillhör kategorin världens klumpigaste männsika, imorgon far jag till ikea för att införskaffa en ny.

pic by me.


lite anfall, lite strunt, lite bild, mycket kärlek.

gårdagskvällen blev sen. fick ett "anfall" som jag så smidigt kallar det. har som jag tidigare skrivit om, ganska rejäla problem med min mage. och igår gick det till en gräns där jag började tro att något var farligt, googlade runt och blev helt besatt av att det säkert var gallstenen det var fel på... så för att lugna mina sinnen ringde jag vårdguiden. fick vänta i 20 minuter innan en sköterska kunde tala om för mig att ta en tablett och typ hoppas på att det går över. tacktack. (som om att jag inte redan överdoserat i dom där tabletterna.) fick även rådet att tala med min doktor om saken, (men vilken jävla doktor?)

nog klagat. jag somnade och vaknade upp glad. eller så glad man kan vara när man för en gångskull har sovmorgon, men att då hela huset invarderas av byggare och borrmaskiner som dånar högre än högst.
aja. fint blire nog iallafall.

nu då? jag är lugn, likt en filbunke. har inget att göra. samtidigt som jag har myror i brallan. vill ha något projekt att bita i. men vad?
ikväll ska jag göra det gamla vanliga. ni kan ju gissa vad det är...
förövrigt har det varit en knäpp vecka, med besked som man kanske inte alltid ler över, men som förmodligen tar mig till nya höjder.
tack och hej.

fotot är taget av mig, more to come om man säger så. kanske ska skaffa en kategori som heter droppar...?


tror ingen orkar läsa så varför anstränga sig över en rubrik?

ibland hänger jag totalt inte med. försöker stanna upp och tänka efter, men ibland händer saker och ting för fort.
lite mer abstakt talat dårå,
som typ, sen när började billighets affären H&M gräva stora hål i plånboken? sen när började småtjejer (och även äldre) anse att bloggkändisarna typ är världens populäraste männsikor, och man bara mååååååste ha likadana byxor som kissi (eller vad hon nu kallas :s) har, sen när blev det fel för tjejer (mig iallafall) att handla på herravdelningen? sen när blev det ett måste att typ se på alla dejting program på tv:n för att hänga med i snacket?

jag tror jag nu vaknat upp ur mitt leverne och insett att världen inte är densamma som den en gång var. tror att jag legat i ide det senaste halvåret eller så. eftersom jag fortfarande inte vet vilka alla dess bloggmänniskor är, och eftersom jag fortfarande handlar större delen av mina kläder på den manliga sidan av affären men att blickarna blir mer och mer mystiska ju äldre jag blir. och jag gör nog allt annat "gammeldags" också. fast old fashion har ju gått och blivit modernt? jag kanske är mer inne än någonsin? jävlar vad jag babblar gojja.

åh herrejösses.nu känner jag mig gammal. jag har åldersnojja. jag borde göra något. allmänbilda mig kanske. ska börja googla runt på fakta. men om vad? kan man typ google på "jag vill bli allmänbildad, hjälp mig?" shit. det är november. snart är det jul igen. för ett år sedan var jag i New York, ett helt år har bara försvunnit. känns skumt. wierd. jobbigt. skönt. hur fan kan jag vara så ambivalent jämt?
fortsätter jag tänka på detta kommer jag få ett anfall av panikångest, så jag lämnar er med detta. hjälp mig om du kan. puss

foto taget av mig. jag gillar det. jag är lite stolt. om man får säga så? kom med din åsikt.

 

 


soon enough...

foto taget av mig.

 

någonting småoroar mig. någonting stör mig. någonting är nytt. någonting är en flashback. någonting är annorlunda.

det kryper liksom innanför skinnet. det går inte att beskriva. finns en iver. en rädsla. ett hopp. ett ljus. ett mörker.

det är bara konstigt.

sådär som det kan vara ibland. fast man vet inte riktigt varför.

eller jag vet nog varför. fast ändå inte.

jag vet att något kommer hända. snart. men jag vågar inte tänka på det. för jag blir ett nervvrak som skakar tänder då. och det är inte jag. det är inte så jag vill ha det. men att förtränga, kanske inte alltid är det bästa. vi får se. snart vet jag. snart vet ni som läser. snart vet väl alla.

 


det som finns. men inte syns.

ibland känns saker och ting liksom inte på riktgt. man vet, men ändå inte. det går inte att ta in. det kan stå framför ögonen på en, men ändå så ser man det inte. kanske för att man inte vill. kanske för att man inte vågar. kanske för att man inte orkar. med verkligheten.

jag kan se på mitt liv lite med dom ögonen ibland. varför hände något med mig. när hände något. och vad hände egentligen? det bara blev som att världen vändes upp och ner. ganska exakt så var det. från ingenting till allting. eller från allting till ingenting. jag vet inte riktigt. beror på hur man ser det.
men en dag så var allt bara nytt. annorlunda. farligt. spännande. jobbigt. ensamt.
varför?hur?när?. finns frågor som inte har något konkret svar. finns frågor man inte ens orkar med. fast det gnager inuti mig ändå. jag vill veta. men vågar inte se sanningen. verkligheten.

ju mer tiden går. desto längre blir dom alternativa svaren. ju mer tiden går. desto mer ser jag mig själv från insidan.
men ju mer tiden går. och jag ingenting förstår. desto svårare kanske framtiden blir. för en dag ska jag lösa detta. gå till botten med allting och finna rotfästet. som utlöste helvetet.

men idag har jag inte modet att ensam färdas genom den mörka tunneln. kanske senare.

.lite djupa tankar. lite svårt för vissa att förstå. lite annorlunda. men så är jag ibland.

foto taget av mig. jag gillar färg ränderna i den stora droppen. säg vad du tycker vettja?

 

and btw, snart kommer ni som vill kunna hjälpa mig att utse "årets bild".



så vare dags för utdrag igen.

det är måndag. och dagen har varit som måndagar brukar vara. trötta. gråa.
ändå orkar jag inte klaga. försöker leva med nuet. inte tänka. inte reflektera. det är på gott och ont. men kanske bäst i dagens läge. be happy for what you have, and stop complain about what you didn't got.

och från ingenting känner jag för att blott mitt liv igen. ett till utdrag ur min bok:

...Jag försöker leva efter mallen att aldrig ångra något. Att stå för allt jag ha gjort. Men i detta fallet är jag för vek. För rädd. För feg.
Det finns i mitt huvud varje dag. varje timme. varje sekund. Jag kan varken glömma eller förtränga. Det jag gjort är gjort. Det kommer aldrig mer tillbaka. Livet är nu, det finns ingen knapp som gör att jag kan sudda ut dåtiden. Den måste såväl jag som alla andra leva med.
Det är tungt och det gör ont. Men ändå lyckas jag inte uttrycka mina känslor om dig. Jag kan skriva men inte prata. Kanske skäms jag. Kanske är jag rädd.
Egentligen vill jag bara dra ett streck över det som hänt, och leva vidare. Utan ångesten över hur förstörd du är, utan rädslan för att aldrig hinna säga orden ”jag älskar dig”igen...
... Jag borde egentligen säga allt nu, men det går inte. Det är något som ligger i vägen. en mur, en vägg, en sten. Något stort iallafall. Något jag försökt ta mig igenom många gånger, men stoppas alltid av något otänkbart väsen i mitt huvud.
Det går bara inte. Det är bara stopp.

Hur ber man om förlåtelse för att man förstört en annan människas liv?
...

och en random bild.

foto av mig. longlong time ago.



2 önskningar. som typ skulle förgylla livet lite extra

idag : fotomässan. trivdes som fisken i vattnet.

och jag insåg när jag gick där och drömde mig bort, att jag nu för första gången på år och dagar har skrivit mig en önskelista. haha.  två saker. två viktiga saker har jag kommit fram till saknas i mitt liv.

1. Canon 7D (egentligen inklusive tillbehör som vidvinkel,lensbaby och enbent stativ) helt kär i den förövrigt.
2. Cirkuströja. (en aningens konstigt kanske, men jag diggar dessa och hade behövts mer än mest vecka 51. när jag typ drar.)

sen finns det massa abstrakta saker också. som inte går att slå in eller så. utan mer kan komma genom vissa gester.
bara att vänta och se om tomten har något med sig om en månad och nio dagar. kan ju alltid hoppas.

foto av mig. vet inte riktigt vad jag tycker om den... vad tycker ni?





it just disappears. it's some kind of magic.

Saturday rescued. every time.
det spelar ingen roll hur kasst jag mår i huvudet. spelar ingen roll hur jävla mycket tankar som spinner runt. spelar ingen roll hur arg jag är. hur besviken jag är. hur ledsen jag är. det räddar mig varenda, varenda gång.
allt bara släpper. fan vad det är skönt.
I've said thanks so many times before, but I would probably not survived without it.
man är liksom lite tagen av hur något kan hjälpa så. är bara så glad.

foton av mig.

nu ska jag behålla min glädje. i en vecka till helst. puss p


starkestaffan.

stor.modig.kan allt. - ibland får jag för mig att jag är allt detta. ibland vill jag att alla små puttinuttiga människor ska ta avstånd. vill inte bli behandlad som en femåring längre, vill inte vill inte vill inte. det ska sägas godnatt och godmorgon. det ska kramas och gosas. det ska pratas om dagen och veckan. det ska vara leenden och stämningsfullt. det ska vara trevligt och glatt. man ska helt enkelt berätta allt. och detta orkar inte jag alltid göra.
ibland vill även jag bygga upp en mur runt om mig som inte alla behöver komma in igenom.
är trött på människorna här hemma i huset. de går mig svinmycket på nerverna.
jag gör en revolt nu. snackar inte med någon. gör ingenting som dom vill. orkar helt enkelt inte vara alla till lags. nu ska jag må bra. inte bara alla andra.

lite svårt beskrivet men viktigt att få ur mig detta. jag är ingen eremit. och jag älskar människor och kontakter. men just dessa människor som man lever med tjugofyrasju liksom tär på ens tålamod...

en sak till. jag ringde idag. jag ringde så länge att jag missade bussen till skolan och skolkade den lektionen. jag fick så mycket att tänka på. det gjorde ont. men nu vet jag iallafall. vecka 51. då sker det.

foton av mig. i brist på utomhusmotiv så får ni nu se lite innomhuspic's



with the letter in my hand

idag fick jag ett brev. ni vet ett äkta brevlåde brev. dom som knappt existerar annat än i form av räkningar eller reklam. dom som man innerstinne vill ha. men som aldrig kommer.
men idag. idag fick jag ett brev jag egentligen väntat på i åratal.
avsändaren hade tryckt sin logga på kuveret så jag lätt kunde se vem som sänt mig det.
men istället för glädje blev jag liksom lite lätt darrhänt. vågade inte öppna. men gjorde det ändå.
och nu är jag i valet och kvalet. vet fanimej vad jag ska göra.
borde ringt morsan. berättat beskedet. men jag håller tyst. keep it as a secret. konverserar med mig själv. för och emot. det blir mycket i huvudet. det blir mycket i hela mig. vill dela med mig. vill anförtro mig åt någon. vill att någon ska lyssna. och kanske försöka hjälpa. ett gott råd kanske. eller bara en pushande hand. men jag kniper käft. jag är dum.
nu väntar ett samtal. som jag själv måste ringa. den dagen jag vågar.


behind the scenes. foton av mig.

when you can't rewind...

det är sådär lite små jobbigt att knata iväg till plugget när det fortfarande är mörkt ute, men det är ju ännu jobbigare att gå hem när det är kolsvart och beckmörkt. känns som att man missar dagens ljusglimtar. men det finns väl inte mycket att göra åt saken.

idag har jag faktiskt inte orkat/hunnit tänka så mycket. har liksom bara levt med dagen. visst gör dåtiden sig påminnd lite då och då och ibland drömmer jag mig bort i min egna värld, men kan nog ändå konstatera att jag mestadels av denna onsdag levt i det såkallade nuet.
men nu finns dock mina tankar på helt andra ställen än här och nu. men så får det vara.

funderar på framtiden. återblickar till dåtiden. önskar och hoppas. hatar och räds. vill och vågar. fegar ur och brister. när tar det eviga velandet slut? när blir det sådär som i mina drömmars land?

never regret anything that made you smile.



idag finns orden. i överflöd.

igår saknades orden till att bygga meningar. idag är orden för överflödande för att det ska gå att bilda meningar som någon förstår.

men min dag har helt enkelt varit exeptionell (stavas?),
klockan ringde innan 6, tog mig in till filmhuset, för tarilerinspelningen till melodifestivalen,
fick en lång stund i sminket och håret, kom ut med sjuttielva lager gegga i fejset och dubbelt så mycket hårspray,
men fin blev jag nog iallafall :)
inte nog med att jag hade detta att se framemot,
det visade sig ju att jag skulle få återse min två gamla bekanta "arbetskamrater" Christin Meltzer och Måns Zelmerlöw. mycket trevligt.

och nu, efter 11 timmar i studion, är jag förvisso trött men otroligt glad.
det är som att jag stänger bort världen runt om när jag klivier in i en studio eller bara andas film och foto.
alla problem bara försvinner. puts veck.
jag är glad och tacksam.

och ett citat jag sa idag; när jag började öppna käften, då öppnades världen.
och det är så sant så.
pusspåer.

thihi. mig av mig.





det är orden som gör det.

foto av mig. tyckte det var lite småballt att fånga ett motiv i själva droppen. kom med din åsikt också :)

 

nu har jag sådär liksom slut på orden igen. eller dom finns, men det blir inget utav dom. blir typ bara små enstaka meningar. så jag använder mig av ord idag.

 

glad.trött.hoppfull.ensam.sprallig.elak.besviken.drömmer.vill.tror.kan.önskar.

känslor.saknad.envis.fel.ute.orättvisa.hatad.jobbig.egen.udda.coolt.poetiskt.

människor.ljud.cirkus.jonglera.handstående.strecha.duscha.sova.nervös.nyfiken.


we can work it out, just keep moving on

foton av mig. som vanligt, droppar.

 

efter gårdagens träning och dagens shopping så är min atlaskota i stort sätt levande död. en svår formulering, men för att sammanfatta i en enkel version så gör den förbannat jävla ont.

men annars är det fint.

har spenderat hela förmiddagen i ett köpcentrum, för att finna de rätt partyparty kläderna. dresscoden för mitt extraknäckande under tisdagens trailer inspelning är nämligen galen fest. och min garderob går annars i tonen svart. alltså behövs det lite extra piff.

 

förresten,någon som vill erbjuda mig ett rum dom närmsta två veckorna? eller bara ett litet kryp in? det är liksom joobbigare än jobbigast att bo bland snickare,rörmockare,elektriker,damm,smuts, och skit. bara en liten förfrågan.

 

 

 it ain't over 'til it's over

 


kanske är detta anledningen till att jag sitter här idag,

man kan säga att min största vändning inåt sett kom för drygt ett år sedan.
den kom en dag som denna, en lördag. fast då vare fortfarande tidig höst.
jag slogs av en känsla, som jag ärligt talat aldrig ens snuddat vid förrut.
och samma känsla finns i mig varje lördag.
och det här låter så jävla nördigt, töntigt och allt sånt där, men det är ju så det faktiskt är.
min personliga styrka och mina tankar fick en helt annan stil. efter den lördagen vågade jag. för jag bevisade för mig själv. att jag kan. och att jag får. och att jag vill. leva.

det speciella fenomenet är en träningsform. eller rättare sagt kanske en livsstil.
jag är långt ifrån duktig. jag har knappast en framtid inom detta område.
men det spelar ingen roll. för det sker saker inuti mitt huvud. and that´s the point.

tack. cirkus. tack.

foton av mig.


upp ibland. ner ibland. tare bara lugnt. allting ordnar sig.

här sitter jag igen. framför min älskade macbook. tänker, skriver, pratar, ler.
gårdagen räddades av ett samtal från ett visst mediaföretag. känns brabra. gjorde mig glad och hoppfull igen!
och dagen har gått i ungefär samma anda.

det här med familjerelationer är jag långt ifrån duktig på. har alltid varit den som inte riktigt velat göra som dom andra här hemma. den som alltid liksom blivit en outstander. och som tillslut blev den som typ splittrade hela skiten, så kort och gott kan man säga att det aldrig funnits några starka familjeband här hemma, men idag gick jag till gymmet med båda bröderna, och det är så jävla värt att vårda dessa relationer. för det är något speciellt. något som betyder.
kan ju ångra att jag inte spenderat mer tid eller bott hemma mer med dom, men det viktiga är ju att ta vara på situationen nu liksom :)
så  idag gör vi tummen upp för syskonskaran.

och kanske tummen ner för mitt dåliga intresse för plugg. har satt alarm på telen varje dag i två veckor, jag måste plugga franska. men lyckas varje dag klicka bort och sedan försvinner det ur mitt huvud. men idag. en härlig fredag måste jag helt enkelt. svider lite.

sen en sak till. sista avsnittet av inlåst igår. en liten tår föll. i typ hela livet (eller sen jag började tänka annorlunda..) har jag velat ha en såndär "mentor". någon att vända sig till liksom. hur skaffar man sig det? genm att begå brott, vara olaglig och typ hamna i finkan?
måste väl finnas något lättare sätt.. ?

foto av mig. jag älskar typ droppar. och macro.

 

 



det finns ingen ljushet när mörkret faller.

utanför mitt fönster är det becksvart och regn. varför får sånt här väder mig att gräva i dom djupaste dalarna av dåliga tankar? är som att allt skit som finns inuti bara väller ut. alla jävla minnen. alla dumma ord som blivit sagda. alla felsteg och övertramp. och alla onda gärningar. finner iget slut. det bara finns där inne och kokar. vill typ sprängas. fan.
vet varken ut eller in. känner mig feg. dum och ute. sådär fel helt enkelt. hatar att gråta. ändå gör jag det. hatar att hata. ändå gör jag det. jag mår bra. visst gör jag det. jag klarar allt. såklart. jag är ju jag. jag har klarat det mesta.

men för att tala klarspråk. ensam är man fan heller stark. det finns en tom plats i mitt liv. den behövs fyllas. annars går jag på grund..


har annars sett fram emot att få åka till cirkus hallen ikväll. men hinner inte ta tunndelbana och bussarna, och har inte hittat någon som vill köra mig dit. skit på det också. jag ska ta körkort. den dagen mitt huvud vill tanka in teorin.
men för att vända det hela till något positivt så får jag utnjytta mitt nya rum och bygga en mini-cirkus-hall här hemma. och suga på karamellen tills på lördag helt enkelt..

nu ska jag gå och synda. eller något annat. vad fan är synda? kändes bara bra att skriva det.
ciao.

foton av mig. exprimeterade lite..




we are the world.

världen förändras. och så gör även jag. det som en gång haft betydelse i livet spelar för tillfället ingen roll. det som jag en gång aldrig brytt mig om, är nu det jag lever för.
det kan gå fort. det kan gå långsamt. det gäller att ha tålamod. och ork. det gäller att vilja. att hoppas. att drömma.
det är det jag gör.


det är mörkt ute. lika mörkt inne. orkar inte gå runt och tända lampor. drar ju el liksom. vilket i sin tur kostar pengar och skadar miljön. så här sitter jag nu i mörkret och leker med bilder. och funderar över mina synder.
idag har det förresten snöat. varit svintkallt. stressigt och allt för lugnt. allt på samma gång.
har fått hjälp av mr snickare som ska göra klart mitt rum. och resten av huset för den delen också. så det är något kaosliknande helvete här hemma just nu. men det överlever man nog.
skulle tagit spruta mot svinsjukan också. men orkade/vågade/ville inte. väntar ett tag till. är ändå i en av de såkallade riskgrupperna, men har inte kommit underfund med om jag ska låta någon sticka en nål in i mig igen eller inte. får se får se.

foto av mig. på mig. somliga älskar skor. jag är svag för mössor.

foto av mig. lite sent uppkommet. men it's a memory.

 

 


it's a smile

jag kanske framstår som en hurmörsvängd person här på bloggen, eftersom jag i ena stunden är depp och sen helt plötsligt är jag glad. men det är ju faktiskt så livet är. och idag kan jag tala om att jag varit en riktig glader :)

solen har visat sig för första gången på många dagar. jag har haft en kort skoldag. fått tillbaka en engelska uppsats som tydligen hade gått bra (suprise, eftersom jag och engelska inte riktigt har kunnat sammarbete tidigare..)
har tänkt finfina tankar och bara varit allmänt uppåt. firhetens känsla är sådär jäkla fantastisk att få smaka på ibland! :)
det ända opositiva är att det är svinigt kallt och jag fryser ihjäl så fort jag går utanför dörren.
och att jag är penga lös sen jag råkade spärra mitt kort och cashen har runnit ut i sanden.

men jag ler. och det är bra. och jag mår bra. och jag är glad. och jag är jag.

och ett foto av mig.

tjingtjongkrampuss.


motvind. jag går emot. jag vinner.

så vare ny vecka. och andra november. en månad kvar till julkalendern och advent och allt annat mysigt. har jag glömt att nämna att jag älskar julen? jag är den där som älskar tända ljus. röda prylar. hjärtan. pepparkakor och satsumas. mer pillan kan det nog inte bli.

hade imorse väldigt svårt att ta mig utanför dörren och ner till bussen och vidare till skolan och allt. hade verkligen ingen som helst lust eller vilja. men ibland måste jobbiga saker också göras. så även denna dag. och egentligen är det ju inte så farligt...men rätt uttröttande. drog ändå vidare till gymmet med älskade bror. mycket skitsnack om saker som man inte vill höra, men som storasyrra måste palla med, och en gnutta träning..och kanske lite för mycket massage ;) skönt vare iallafall. jag ska bli stark. utåt och inåt!
(vi hade en dum tävling också. vi lade nämligen undan våra mobiler. och tävlade om vem som hade mest missade händelser. jag, 1 missat samtal..från mor. han typ 8 sms och massa obesvarade samtal.. ibland kan han få en att känna sig så där underbart älskad och saknad. säger det något om att jag inte passar in i världen kanske...)

foto taget av mig. hittade en rolig pinne att leka med :)

ciaao.


det gör ont men går ändå. man kan alltid vända om.

foto av mig.. den dagen jag kan dricka kaffe, den dagen ska firas.

 

"för the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen"


är väl inte den som brukar länka in mina inlägg till texter,
men det kändes som om att orden jag vill få fram redan fanns just här.
för så här äre ibland.
finns en människa jag borde älska.
men som kan liksom förpesta tillvaron lite för mycket ibland.
river upp alla sår. får mig att framstå som den elaka. den som förstörde allt.
 den som inte borde få finnas.

"Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig"...