med en bulle under foten



foto av mig.

jag varnar för att jag kanske har en sur och bitter ton i detta inlägg. Men det har sina förklaringar.
mitt lilla insektsdrama igår hade coolat ner sig lite fram emot kvällen. Men jag har vaknat sjuttioelva gånger i natt av att det kliar sjutusan mycket under foten.
Imorse när jag väl gick upp såg jag istället för en vanlig lem med 5 tår, ett stor fet stycke uppsvullen hud.
jag har hela dagen gått med en bulle under foten. känns äckligt, det gör ont som bara den och jag är irriterad över att inte kunna gör något roligt.
Har ioförsig varit en sväng och badat ändå. och det livade upp dagen lite.
och ikväll ska jag på inspelning och jobba lite så det hoppas jag blir bra också. men gå kan jag fortfarande inte.
stackars mej, tjolahopp tjolahej.
men egentligen borde jag vara happy happy. fick ett paket med posten idag. guess what. min reflexskärm och mitt nya filter hade kommit. yes i love it.

ska ut och försöka roa mig lite nu. kisses p

de där sablans små krypen


foto av mig.

det är sommar. det är sol. och jag hatar små kryp och insekter.
Speciellt de som biter en under foten så man inte gå mer på hela dagen.
det hände mig imorse.
klantig som jag är springer jag ut i gräset utan skor. och på en sekund så studsar jag upp och ner, svär och skriker, jag kutar rätt in i köket och slänger upp benet, akrobatisk som jag är. In under vattenkranen och där blir jag ståeende i över en kvart.
nu har smärtan dämpat sig och svullnaden sjunkigt. men jädrans vad de gjorde ont.

så jag har spenderat denna stekande dag hemma i mitt lilla hus. eller snarare i trädgården.
+ en rullande cykeltur ner till vattnet för ett avkylande dopp.

inte mycket av nytta och gagn. men imorgon blir det målarbyxorna på och penseln i högsta hugg.
jag ska för vita staketet lite.
nu ska jag iväg och handla. hare gött.
p

in pics and words. i tell you.




foton av mig.

v 26 lider mot sitt slut. typ bara 8 veckor till att bocka av i kalendern innan något som liknar socialt liv kommer igång igen.
det är fortfarande varmt. men det tror jag ni redan vet. idag har det varit graden för varmt. jag klagar på alla väder. när det regnar är det fel och när solen skiner är det inte heller bra. ibland är det för blåsigt, ibland för kallt. jag är kräsen.

har idag gjort en massa somriga saker. legat i hängmattan, plockat smultron, golfat, hoppat studsmatta,badat och sprutat vatten. jag är trött som en gris och mår illa som en gorilla.
matlusten i denna värme är inte på topp. men det finns inga undantag.

ikväll blir jag ensam då min bror far tillbaka till sitt. jag funderar på att skriva ut bilder och göra ett album. Annars ska jag nog baka.
kanske skriva lite, kanske inte. vi får se.
jag är galet trött på mig själv. är galet arg för att jag aldrig lever.
men jag är sjukt glad att jag kommit hit där jag är. är sjukt glad för de underbara små underverk som ändå sker.

 



foton av mig. tack & hej




det blir inte alltid som man önskar och tänker. men det löser sig. det gör det alltid.


foto av mig.

lördag. lördag. lördag.
en omtumlande, fantastisk, underbar och jobbig lördag.
jag har haft i princip en hel dag tillsammans med min bror. det kanske låter drygt, tråkigt eller barnsligt att umgås med sin bror. Men den tiden vi spenderar tillsammans betyder mer än mycket just nu. Ingen av oss har haft det lätt och det är sjukt tufft ibland, men jag vet att det en dag kommer lösa sig. låter så jävla klyshigt ibland när man skriver så här om sysonkärlek, men som sagt så är det speciellt att få den tiden tillsammans..och jag tar ingen skit. jag umgås med den jag vill och förtillfället är det han som verkligen får mig att leva.

men till och med solen har ju fläckar och det blir inte alltid som man tänkt sg. Ibland får man dra ner en växel och börja om från början. För mig slutade det med att jag satt ensam på grönan. Men det gjorde absolut ingenting. För det första hade jag ju min absolut bästa vän i alla lägen, kameran. Sen för det andra träffade jag en snubbe som delar mitt intresse och vi pratade kamera, foto och kändisar i över två timmar.
Haha, ja roligt var det och jag önskar det fanns fler att dela sin fritid med.

Jag har dessutom idag insett att jag inte är helt unik med mina år som "konstig"
jag har nu fått höra en person berätta om sina tankar, och det är helt sjukt. Jag har sedan typ 8 års ålder trott att jag är den ändå människan som kan tänka såhär. Men idag står det klart. Att min konstighet finns hos andra.
En suck av lättnad. Jag är ju unik. för det är alla. men jag är inte dum i huvudet. det finns fler som jag.
fattar ni inte vad jag pratar om så hajjar jag. För detta är min historia, mitt liv som udda. Kanske vågar jag berätta här senare, men inte nu. För nu ska jag lämna datan för dagen. so long. pernilla

en kväll på berns


foto av mig.

ännu en dag som jag har lämnat det tyst här på bloggen. försökte tidigare men då kärvade sig något och internet ville inte gå samma väg som jag.
men jag har haft en skön dag. mycket sol. lite för mycket. bad. iskallt men härligt.
jag tog mig en vända in till staden efter middagen och hamnade på Berns. Trevligt trevligt. Avslutade kvällen utanför gröna lund där jag mötte upp min bror som är hemma för helgen.
jag har nu en sprängande huvudvärk och funderar allvarligt på att gå och lägga mig redan nu.
Men jag inser att det inte kommer gå eftersom det finns max 50 cm ledig yta i min säng. Resten är fullproppat med kläder, papper, tidningar, kuddar, data, kamera... oj så det kan gå.
får sätta igång och fixa dett nu.
sov gott och kika in imorgon igen för roligare bilder ;)

hummelbummel feber



foto av mig.

fjuw, det är hett. Riktigt överhett. trots att det idag har farit små svalkande brisar förbi så har jag kokat i värmen.
Jag var helt enkelt tvungen att slänga mig på cykeln och dra ner till sjön för att ta mig ett dopp.
Här kan man tala om svalkning på hög nivå ;) men skönt vare ta mig tusan :D

Juste, kan ju summera att mina betyg från den senaste perioden av skolan heter duga.
Jag menar, jag tycker jag borde vara mer än nöjd med ett VG och resten MVG..
Känns grymt. haha. jag är visst ganska smart ändå ibland. Fastän att jag enligt många inte kan skriva.

Jag bryr mig inte om de pikarna jag får för mina skoltexter.. jag skriver nu väldans flitigt om nätterna på något som blir min historia typ.
Känns bra, sorgligt och läskigt. Det känns konstigt att tänka tillbaka hela vägen från våren då jag gjorde allt för att få en balklänning att sitta snyggt tills att bli utvald att spela in en tv serie som hela sverige har chans att se.
jag säger då det.
nu lockar värmen igen. so long my friends.


stockholm by night




foton av mig.

det blir ett inlägg med lite lite text idag. jag har som vanligt så här i början på sommaren lyckats få i mig en lite för kraftig dos med sol så jag är inte på topp om man säger så.
Ikväll väntar stockholm by night med mig bakom kameran.
blire några shjyssta pics så kan ni räkna med att de kommer upp här. Men dessa ovan är av mig från trädgården här hemma. p

att välja håll



ibland kan man verkligen fastna vid photoshop. jag gjorde denna bild mest för symbolens skull. Eftersom jag de senaste nätterna legat vaken och skrivit så har jag funderat en del. I mina texter återkommer jag till dödsstigen ett antal gånger.
Nu väljer jag att gå på livets väg. Och det är ju mer än lätt att se att den är ljusare och färgrikare. visst?
så vad gör du? gör som jag vettja ;)

idag har solen gassat och jag har försökt öka på min bränna ( som visserligen inte ännu finns ) och så har jag samtalat med min behandlare. jobbigt att man måste åka tuben hem. för hur kul är det när ögonen är rödsprängda och snoret rinner efter att man grinat sönder där inne. aja, jag överlevde iallafall. och nu har jag en vecka att se fram emot och ta nya tag :)
please stötta mig på vägen. på livsstigen.
puss p

det finns alltid en naturlig förklaring...







foto av mig.

det har tagit mig fram tills idag att inse varför mina bilder inte vill se lika dana ut här på bloggen som i ACR. Jag har en annan färgprofil. clever.
haha, nu skäms man ju lite över att det var "så enkelt" ..
menmen, svartvitt eller färg på bilden ovan? what do you think my readers?
idag har iallafall solen gassat över nejden här hos mig. Vad gör jag egentligen inne? tja, en aningens mycket sol och en natt med på tok för lite sömn resulterar i trötthet. så jag tog en paus från solen och sommaren en stund.
det här är egentligen det jag hatar. eller okej, vädret är underbart, men dagarna? visserligen har jag idag raggat upp saker att pyssla med... men en hel vecka, 9 hela veckor? hm..
jag vet att jag upprepar mig. men men..
okej. för att vara positiva så har jag snackat med pluttrik today. förmodligen blir det grönan för hela slanten på lördag. omm vi får som vi vill.
nej. nu är min paus över. fortsätt läsa och glöm inte att lämna lite spår efter er...
puss



high on photos

kärleken till foto är evig.












foton av mig.

jag summerar gårdagskvällen i bilder som ni kanske kan se.
förmiddagen igår spenderade jag i en finfin trädgård där jag plåtade en hel del. de bilderna får ni senare om ni vill.
jag är ingen super fotograf, och mina bilder kanske räknas mer som skräp än som något vettigt att ha men jag älskar att hålla kameran i handen och arrangera foton. det är speciellt. ibland lyckas jag med en bild i bland inte.
men det är ren lycka att ha ett intresse att brinna för.
att ha något att finna glädje ur liksom.
idag har jag insett att jag om någon borde vara nöjd med det jag har. och inte sörja och deppa för det jag önskar att jag hade. får väl ta och kämpa mig till det liksom. vill jag något så ska det banne mig gå an.
nu vill jag förverkliga en dröm. lyckas jag så talar jag om den för er.
puss så länge


älskar mr camera




foton av mig.

psst. ett kvällsinlägg. jag har farit runt på annat håll idag och datan och bloggen har fått vila.
jag återkommer med mer info imorgon.
men jag har haft en dag med min bästa vän herr kamera. jag har även träffat underbara E och fina carolina gynning.
det gar varit suveränt och nu ska jag sova sött.
kika in i morgon för mer bilder och annat tjafs. puss.


i bild. svart och vitt. färg

jag tror inte någon gått miste om att det är midsommar idag. så inte heller jag. men jag är inte den fanatiska firaren. sill och potäter faller mig inte i smaken och nubbarna får vänta tills jag blir gammal och grå.
trots det så tog jag och mor min oss iväg till en lövad stång i diger trend.
samma ställe som föregånde år. samma musik. samma människor. samma traditioner.
det som inte var detsamma är jag. och det är en positiv trend. jag för statistik i mitt huvud. jämför med åren innan. och det ser ljust ut. men det är väl nu det vänder? är det inte derför det är midsommar. dygnen blir mörkare igen. får hoppas att jag inte följer den regeln ;)

jag tänkte bjuda på en liten bildbomb. hoppas det är okej.
haha.









foton av mig. + mammi

nu är det kväll och jag har inte rört mina jonka bollar på hela dagen. så nu ska jag ut på studsmattan och jonglera och hoppa :)
pussi





pillan på äventyr

here I am. once again. back on track.
jag kanske inte är saknad, och förmodligen är ingen sådär hyper intresserad av vart jag hållit hus hela dagen men eftersom det här är min blogg. om mitt liv och det som händer mig tänker jag iallafall ta och berätta.
jo. det har varit en pillan på äventyrdag idag. igår kväll bestämde jag mig för att hänga på mannen som "upptäckte" mig och hans gäng till en inspelning. för att få se och lära mig mer om hur det funkar behind the camera så att säga.
så runt tolvsnåret satte jag mig i en husbil tillsammans med tre andra män och for lång ut till en pappersfabrik som legat nere sedan drygt 40 år tillbaka. Här är det synd att jag inte tog med mig kameran. för stället var verkligen mega ballt.
Trasiga fönster och dörrar och tegel som lossnar från väggarna. Skräp och klotter, en trasig och nerbränd bil blandat med regn och en rullstol.
ruskigt värre. men super coolt.
men ju mer dagen gick, ju kallare blev det och ju mer regn föll ner. tröttheten smög sig på också. fast den ignorerar vi.
men jag hade två val. Antingen stanna tills 4 inatt då de andra drar hem. eller bli upphämtad runt fem nu på kvällen. som ni kanske förstår valde jag det sistnämnda.
Tråkigt men rätt skönt.
jag kan meddela att jag fortfarande är blöt om fötterna och min nacke är stel som en pinne.
så efter det här ska jag ta en varm dusch och sedan bara slappa.
men jag älskar dessa små uppdrag. det förnöjer livet en smula och jag inser vart en dag vill komma.




foton av mig.
jag fortsätter med mina bilder. även om vissa (som dessa) är väldigt ofina så är det alltid roligare med en bild än utan.

min blivande bok,soptunnan nästa?

andra dagen med solsken. vi borde jubla.
jag firade denna dag med ett långt övningskörningspass och en visit hos mr dentist.
jag brukar känna ett visst obehag inför att få mina gaddar fixade. så även idag. men hör och häpna. första gången han inte hade någonting att klaga på. jag blev lycklig för en stund. annars brukar mina tänder vara trasiga, fula eller något annat fel på. men idag var dom så när som perfekta ;) efter 18 år har jag äntligen lyckats borsta tänderna rätt. grattis till mig.
och det är ju alltid trevligt när ens tandläkare vet lika mycket om mig som mina egna vänner.
idag frågade han hur mina inspelningar gick. jag fick en smärre chock, hur kunde han veta? men jag insåg direkt att mammas mun inte hade kunnat hålla tyst.
haha. sånt är livet som "kändis" som hon senare kommenterade detta med. :)

för övrigt går jag här hemma i ständig väntan på att betygen ska dimpa ner i brevlådan. förväntar mig egentligen inte så värst bra betyg, men man kan ju alltid hoppas.
det som gjorde mig mest ledsen. eller okej, inte ledsen men, lite down var att jag får massa neddrag på betygen på grund av att jag skriver dåligt. jag som hade planerat att skriva en bok..
men tydligen kan jag inte skriva.
men jag hoppas ni läsare kan se och förstå det jag plitar ner här varje dag. annars får ni se på bilderna.


foto av mig.
alla kanske inte är som oss och har en haj i fönstret. men rätt cool är den.



feel good. feel the childhood.


utklipp av min såkallade feelgood tavla.

första dagen på år och dagar som solen hittat fram. okej, jag överdriver, men ni hajjar vad jag menar.
känns skönt och uppiggande. en doft av hopp.
och på tal om hopp så fick jag igår ett glädjesus i hela mig. Jag pratade med en av världens bästa tjejer i teleluren igår. Och här kan vi snacka om att det verkligen var år sedan vi sågs. Tiden går fort och vi "växer till oss".
Men en sak som aldrig försvinner är glädjen. Inte någon kan få mig på så tipptopp humör som du Erica W :)
du är saknad. as you know. Men en dag i framtiden kommer jag och hälsar på. Det kan jag lova! Ifall du vill såklart ;)

Men denna dag, som ska räknas som varm och solig, ska jag spendera på lite olika vis.
Har börjat dagen med att klippa gräsmattan. Roligt? nej, men ack så bra det blev. Jag har nämligen beställt en studsmatta. Kalla mig barnslig. Jag vet. Man ville typ ha en sådan när man var 10 bast och tjatade tills tårarna rann. Men nu, 18 år gammal gick mina päron med på att pröjsa en.
Och inte är det lek den är till för heller. Nej för sjutton. Nu är det blodigt allvar som gäller. Jag ska träna på mina cirkus konster! ;) så förhoppningsvis anländer den inom de närmsta dagarna och jag blir lycklig som ett barn.

Till eftermiddagen ska jag dra mig in till staden för ett samtal med mn behandlare och efter det vidare in till min mors jobb för att tjäna en slant under kvällen.
De är fest och jag ska agera "personal".
Lite extra kosing och underhållning tackar man ju inte nej till.

Men nu är det hög tid för mig att duscha. puss p


hold on and reach for sun

Okej, så sitter jag nu här igen. Egentligen är detta den första riktiga sommarlovsdan. För det är nu det märks. Ensam hemma. Piss väder. Urtråkigt. Har en hel lång dag framför mig.
Jag är kräsen. I know. Jag skulle kunna ta fram en bok, lägga mig på sängen och bara slappa. Kanske slå på teven eller rulla igång en movie.
Men nej. Jag är inte den typen. Jag vill ha fart och fläkt och nya projekt hela tiden.
Jag är en aktiv människa och där med basta. Har alltid varit och kommer alltid att vara.
Visserligen har jag en liten önskan om att kanske få sova bort en förmiddag eller två. Men i dagens läge skulle det innebära att jag skulle äta halva mitt energiintag till lunch eller mellis. Vilket förmodligen aldrig skulle kunna klämmas ner på en och samma gång. Då de består av mer än någon människa kan ana.
Så jag lär mig av mina misstag och kliver snällt och vänligt upp sådär tidigt som ingen annan ens skulle kunna tänka sig att göra under sommarlovet.

Nu är klockan snart halv ett och jag har fått gräva långt in i huvudet för att fördriva tiden. Jag har dammsugit och städet hela mitt lilla rum. Det behövdes mer än väl om man säger så.
Jag har också sorterat in mina 60 morden i midsomer filmer i olika lådor och rensat ut tidningar som legat och skräpat sedan minst ett år tillbaka.
Angående min feel good tavla så måste jag säga att alla borde göra en sådan.
Det är enkelt, men hej så välbehövligt.
Ett ögonkast och man finner en enorm glädje.
en bild på min lovas till senare.
nu får det bli någon annan så länge.
Förresten, jag bugar och bockar och tackar för era kommentarer på föregående inlägg. det är en fröjd att läsa.





några udda pics av mig.

det är coolt att stå för den man é




foton av mig.

hittade två gamla bilder i arkivet som kanske kan pigga upp en lite grann. dagarna är just nu så grå. regn.regn och åter regn.
i mitt huvud är det också ganska suddigt och grått.
jag försöker mig på att göra roliga "normala" saker. men allt blir bara fel.
jag har verkligen insett att jag inte är en partyparty typ.
jag är en trist hemma typ.
fast jag gillar det också.
och jag tror jag börjat förstå att om människor där ute i världen, inte "gillar" mig pga att jag avstår superiet så får det vara. jag orkar inte lägga ner en massa krut på att bli omtyckt ifall det ända sättet är att dricka sig full och festa.
like me for the one i am. eller skit i det. jag bryr mig egentligen inte så mycket längre.
vänner kommer och går. men de äkta består. hur man än vrider och vänder på det så är det faktiskt så.
jag kanske inte alltid är fullt lycklig och glad. jag kanske inte är den där populära typen, jag kanske inte har flest vänner, jag kanske har det bästa och sannaste livet man kan ha. men jag är iallafall jag. och ändrar mig inte bara för att passa in.
ha.
nu ska jag gå. puss

ditt smil gör att jag andas

Egentligen borde jag vara en lycklig liten tös idag. Jag har alla förutsättningar. men ändå inte.
Min bror är hemma. jag träffar honom för första gången på åtskilliga dagar. jag får den dos av syskonkärlek jag behöver för att överleva. även om jag vet att han snart försvinner bort igen. men en liten stund av hopp och kärlek räcker för tillfället.
Jag önskar jag kunde vara mer som honom. För hur skönt är det inte när han kommer hem, ler med sitt bredaste leende, ger mig en kram och springer sedan iväg. kommer tillbaka med samma leende och säger " 4 kilo har jag gått upp! haha, på fyra veckor "... tänk om man kunde få lite av den glädjen för det. Tänk om man kunde ställa sig på vågen för skoj skull och skämta om att man gått upp i vikt..
vore rätt härligt tror jag.
Men varför är jag nu inte så där yber lycklig? jag vet faktiskt inte. dagen har gått i varken dur eller moll. Jag vet inte ens vad jag gjort idag. har mest gått om kring här hemma i mina illgröna tofflor och en tofs mitt på huve.
jonglerat lite, städat lite, strechat lite, dansat lite, och fixat med min feeeel gooodie tavla.
den kan ni få se sen förresten. riktigt härlig och skratt inbjudande ;)
fixat bilder har jag ioförsig också gjort.



foto av mig.

juste, på min feel good tavla finns det tre bokstäver som betyder muchos just nu. STÅ!!! =) precis så lyder ordstävet.
jag älskar det. jag ska klara det. en dag ska alla få se. en dag då jäklar.
jag har bestämt mig för vad jag vill göra och satsa på nu. Av alla mina saker som jag drömmer om ska jag försöka, efter jag gått ut gymnasiet, söka mig in till en cirkus utbildning utomlands. that's my plan ;)
håller ni en tumme för mig och följer med mig på denna resa mot ett nytt liv så vore jag glad :D puss

slutet, finito, la finale.

hejhopp.godkväll.
frånvaro för min del idag. men även idag är det en speciell dag. det har varit min sista dag i mediabruset. iallafall för nu.
förhoppningsvis inte för alltid.
men efter 6 veckor är inspelningen av humorserien äntligen klar. det har varit en grym upplevelse och helt egentligen otroligt ofattbart men ändå begripligt.
Jag kommer sakna det, men även se fram emot nya utmaningar.
vill ni se resultatet ska ni kolla på tv4 i vinter/vår. ni lär inte kunna missa.

inte bara det tog slut idag. Årets sommar cirkus vecka är nu finito.
känns surt. jag älskar att befinna mig i den hallen.
hur kass jag än må vara så är det miljön och omgivningen som får mig att se livet från den ljusa sidan.
jag tog farväl av både tränare liksom de andra medverkande. en klump i halsen har nu bildats eftersom jag nu står inför den tuffa perioden. 10 veckor, 0 planer. 10 veckor innan något händer. hur ska det gå till?
jag vet inte. men vi får se. en dag i taget. det är ju trots allt redan 12 juni.

ska iallafall försöka bygga mig en fotostudio under veckan som kommer. ett projekt jag hoppas att jag klarar.
nu ska jag vila. vi hörs. puss

i need a dreamcatcher.

oh yes. det är det minsta man kan säga att jag behöver just nu.
jag drömmer verkligen skumma saker.
t.ex. i natt drömde jag att min barndomskompis dog av hjärtfel och en annan svimmade av och mitt hjärta skulle egentligen räcka för alla, men sen skulle jag ut och hämta en moped och då slutade allt att fungera (?) ... stört konstigt och läskigt var det iallafall..
och här om dagen så drömde jag om en 18 års fest nere vid affären som slutade i att en massa våldtäcksmän gick lösa och vi skulle torteras i olika stationer tills vi dog. men som tur var hann jag vakna innan dess...
men som ni hör så är det inte lätt att få någon verklig vila med detta i huvudet...

så jag är trött. så trött att jag somnade i duschen i morse.. tyder kanske på att jag behöver vila?
men det finns ju ingen tid just nu.
Idag har jag haft en mega lång körlektion och nu ska jag snart iväg till cirkusen.
imorgon har jag inspelning och cirkus så hela den dagen går ju bort. men kanske till helgen blir det lugn och ro. eller nej, för då får jag besök plus att det är ferre på G.
så sleeping kommer i andra hand just nu.

har inte mycket mer att komma med nu, för jag är stressad ändå ut i tårna. men jag har fått dille på att skriva just nu så snart kanske min blivande bok faktiskt blir av..
haha



foton av mig. dock gamla & trista. men någon kanske gillar de.
puss p

ett skolår äldre och ett liv rikare

10 juni 2009. onsdag. men det är inte vilken onsdag som helst. det är dagen då jag gått ut mitt första hela år i gymnasiet.
det är sjukt. det är sommarlov. allt är helt skruvat. men bra.
även om jag inte orkade ta mig till skolan för att lyssna på lite hejdå snack så har jag ändå fått ett riktigt sommarlov idag.
och ser man på dagen som den varit så kan jag ju inte säga att lovet börjat annat än bra.
har spelat in tillsammans med Nour el-refai, Petra Mede och Claire Wikholm. Även om det blev mycket omtagningar och jag var super trött så var det roligt. alltid roligt.
och avslutade dagen med att stressa iväg till cirkushallen för ett tre timmars pass. Yes, i love it.
Det är så grymt underbart, även om jag inte medverkar på allt och trots att jag inte besitter de högsta kvaliteerna så är det nog det bästa som hänt på länge. att få komma dit liksom.. det är en frihet, en dröm, ett mål, ett sikte, som jag älskar..

jag har kommit på att jag har så mycket jag vill göra. jag vill bli polis, fotograf, teve producent, regissör, cirkusartist, skådespelare, författare... ja det finns många vägar att kliva in på, frågan är vilken jag ska satsa på? känns som om jag borde lägga ner lite extra krut på något, om jag ska komma någon vart.
juste, jag vill bli journalist också...
för ett par år sen ville jag ingenting. nu vill jag massor.
för ett par år sen såg jag allt svart. nu är det ljusgrått, på väg mot det vita.
för ett par år sen fanns inget hopp. nu brinner lågan för fullt.
jag vet att det svänger från dag till dag. men det SKA gå.

och eftersom jag inte hunnit med några bilder på senaste så får det bli dom på mig så länge ;)

P


tyngden av en hemlighet

Igår natt fick jag abstinens efter att få skriva. Och eftersom det var ganska sent orkade jag inte knäppa på datorn och skriva där, så jag körde den gammeldagsa stilen och tog fram papper och penna.
Det jag skrev ner blev historien bakom att alltid bli kallad för att vara konstig.
Hade först tänkt att blotta den här, men insåg att inte en jävel skulle orka läsa.
Men det hade varit skönt att få det sagt, så att man kanske förstår att det finns trots allt en djupt tillbaka gående förklaring.
Jag berättar ändå så mycket att allt handlar om en hemlighet som jag bärt med mig i ca 10 års tid. Rätt tung börda. Kanske var det den jag ville banta bort den dagen då jag började träna som ett gnu och äta som en mus? möjligt, men ingen idé att spekulera om egentligen.

Men det jag fick klart för mig i natt var att jag förr i tiden tog till mig allt för mycket. Det är först nu jag insett att jag gillar att inte vara som alla andra. att bara få vara den jag är. Jag är faktiskt stolt över att jag aldrig blev den där mode/trend slaven & att jag aldrig blev den där som röker och super skallen av sig varje helg. Jag är stolt över att jag, trost mina pain in the ass år, står här på mina egna ben och gör det mesta själv.
en utveckling jag önskar alla kunde få vara med om. Även om jag inte trivs med mitt yttre, så vågar jag ändå säga att jag aldrig mått så här bra inom mig.

så för att vara lite ego får ni nu två bilder på mig själv. haha.



foton av mig. ego as I am.
puss p

the sunset





foton av mig.

gooderday gott folk.
eller egentligen skulle jag nog säga godkväll. Känns som om jag varit uppe i evigheter. Gick och lade mig en aningens sent för att pallra mig upp redan vid halv sextiden imorse. men konstigt nog steg mina ben upp utan några som helst problem, dock är jag nu en smula sömnig.
Och jag som ska orka träna cirkus ikväll. hur ska detta gå. tja, jag kanske ska ta mig en lite eftermiddags lur. vi får se. men orkar jag gör nog ändå. för jag orkar ju allt. (försöker jag intala mig själv det.)

anyway så har jag haft inspelning idag. med kära Pia. trevligt, lugnt, roligt, lagom mycket väntan.
Men eftersom vi var på en bokhandel passade jag på att sneaka runt bland hyllorna och fann en hel rad med böcker om foto så där kunde jag gotta i mig en massa rolig fakta. så summan av kardemumman blev det en trevlig förmiddag.

nu ska jag leka med bilder, fika, ta en snabb tupplur, baka och klockan fem åker jag till cirkushallen.
enjoy the day så hörs vi later, right?
pill


klockan har precis passerat önskeminuten 22.22 och jag uppdaterar: JAG VILL LEVA NU! SNÄLLA, NU! JAG BER MIG SJÄLV FÖRSTÅ. JAG VILL OCKSÅ FÅ EN NY CHANS. jag orkar inte ha tålamod längre. jag orkar bara inte se livet rinna ur sanden. varför gör jag inte mer? jag förstår inte...


today we change. today we turn around.

En annrolunda dag idag, många skäl, här är några: Det är första gången jag får vara med att påverka världen genom att lägga min röst på ett parti. Vilket håller jag för mig själv men enkelt var det inte. För inte ett enda parti är optimalt enligt mitt tycke, men efter en del vägande fram och tillbaka stoppade jag nog ner rätt valsedel i kuveret i allafall.

Det andra som urskiljer denna dag från resten är att jag sett världen från ett litet annorlunda perspektiv.
jag och min mor hade bestämt oss för en tripp till ikea. ni vet det där varuhuset som alltid är fullbefolkat och billigt men där notan egentligen blir ganska hög då man plockar på sig en hel drös med lagom onödiga prylar.
men, det som stack ut denna gång var att jag körde runt min kära mamma i rullstol eftersom hon är ny opererad och inte kan gå så bra. Och det är där min synvinkel har satts på prov. det är inte dåligt vad folk kollar på en. jag har visserligen ett par veckors erfarenhet av rullstols åkande själv. men det var först nu jag upplevde hur blickarna vänder sig. lite obehagligt.
Men vi knatade på och skrattade åt allt möjligt och brydde oss inte ett dugg om de sneglande ögonen omkring oss.
tur att jag har dig mor. vi två är förenade i en alldeles speciell förening som inte bryts i det lättaste taget.

till sist är det även dagen efter. dagen efter sveriges 0-1 match. jag kom på mig själv igår kväll att jag har så absurda och orimliga tankar. jag satt nämligen under matchen och trodde att det var mitt fel att sverige förlorade. för att jag inte varit tillräckligt duktig och snäll. det låter kanske åt helvete skumt för er, men så har jag tänkt massa gånger. att de mest orimliga saker som sker är just mitt fel.
och jag sörjer med larsson.
och ingen må få klandra källström. jag har följt honom i 9 års tid. och en missad straff krossar inte den kärleken inte.
och visstja, synd för söderling. men ganska väntat.

nog för nu. men kan inte lämna er utan en bild. dock en väldigt oklar och slarvig. men ändå.



oskyldigt dömd


foto av mig. gillar inte bilden, menmen.
Flaggan står på bordet. Vädret är sisådär halv uselt. Jag är ensam i mitt stora hus. Jag har ingen mer än katten (läs hunden)... det är den 6 juni och vi flaggar för vårat land dagen till ära. Vi laddar upp skafferiet med chips,godis, läsk och kanske en och annan öl inför kvällens stora händelse. sverige - danmark. en match som har stora förväntningar och enorma förhoppningar. Jag själv väljer att inte gå miste om denna händelse och kommer att sitta bänkad framför skärmen. Troligtvis sitter jag hemma hos en vän. Även om jag kanske skippar det mesta av gottesakerna så kommer jag kunna njuta ändå. Det är trots allt lördag och fotboll.
fotboll som en gång i tiden var mitt liv. fotbollen med stort F. ingenting kom oss två emellan. jag älskade det utåt men inåt var jag nog skeptisk ändå. För vad är meningen om man varje dag sliter sönder sig och tränar grovt mycket för att en dag få platsa i lagets bästa lag men ändå aldrig får chansen. För man inte är den där favoriten. Och denna press, ligger på oss små flickor i 10 års ålder. hujedamig att jag pallade. Inte undra på kanske att jag hamnade där jag hamna. På sjukan med självförtroendet bortdömt och nergrävt djupt i skogens mörkaste gläntor.
nej, ja må då säga att jag inte gillar den sortens satsningar på små oskyldiga barn.

nog om detta. nu ska jag kila ut med kasper. får se vart benen för oss. orkar inte planera ut en bra gå väg.
jag är för lat helt enkelt.
men en sak till, tror ni också jag är den ända människan i hela sverige som inte tycker om jordgubbar? tänkte på det då vi tydligen har en stor skål nere på bordet idag...



final,regn,hopp


foto av mig

ännu en fredag. ännu en dag med regn. ännu en dag med funderingar.
men dagen är speciell. speciell på de vis att jag har haft min sista lektion för vårterminen 09.
jag försöker förtränga tankarna på skolan då jag hela tiden blir påminnd om att det faktiskt kunde varit jag som fick ta på mig den vita mössan och springa ut från skolgården en sista gång detta året. Men så perfekt blev ju inte livet.

istället sitter jag här och tänker över mina synder, som karlsson sa.
jag tänker på att det är 5 juni och typ 5 grader ute. på att det imorgon är sveriges nationaldag och landskamp mot danmark. men kanske mest på att söderling är klar för final och tennisvärlden är hetare än hetast. eller nja, det har jag mest konstaterat, jag tänker nog mer på att jag aldrig ska ge upp och att jag en dag vet innerst inne att kommer kunna bli den/det jag vill i framtiden. bara jag inte tappar hoppet.
så det så!
nu ska jag gå. men tack till er som lser och ger värmande kommentarer!





missbrukandet av ett ord


jag hade precis tänkt att börja detta inlägg med ett förlåt. ett förlåt för att jag igår möjligtvis var en aningens negativ. men sen kom jag faktiskt på att jag inte ska använda det missbrukade ordet så mycket. för egentligen har jag knappast något att be om ursäkt för. jag har denna blogg för att skriva det jag känner och då kan jag ju knappast be om ursäkt för mina tankar. ni som läser, hoppas ni fortsätter att kika in här, trots att jag inte till 100 % kan lova att jag alltid är på topp och mår perfekt. but who does?
idag är jag en smula gladare och energin att kämpa är tillbaka. jag har knappt en skoldag kvar innan det förödande lovet kommer att inledas. jag kastar mig ut i det omedvetna och hoppas på lycka.




foton av mig.

men som sagt, även om dagen har varit grå och regnig så försöker jag finna det positiva i den. jag har till exempel lyckas ta mig till synsam för att inhandla linser. men att en glasögon och linsbutik ska ha linser för båda mina ögon var tydligen för mycket begärt. så från och med nu ser jag mest bara med höger öga.
och att hitta goda äpplen så här års är svårare än att finna en myra i en höstack.
och att jag borde sätta mig och plugga franska nu är faktiskt den obekväma sanningen.
p


deep down in the water


foto av mig.


känner mig som en groda som inte kan hoppa. ni vet, sådär hopplös.
precis som julen är utan snö, som sommaren är utan sol och som kärleken är utan pussar..
ja, exakt så hopplös är jag nog.
jag hatar det.
jag är den som alltid trott på drömmar. Aldrig slutat hoppas.
men jag börjar undra allt mer och mer.
jag ger upp, jag startar igen. och så håller karusellen på. fram och tillbaka.
söker efter någon trygghet som jag aldrig verkar finna.
Jag tror jag lyckats, men så kommer huvudet ikapp och jag märker att jag i verkligheten inte tagit ett endaste litet steg på den milslånga vägen jag har att gå.
jag tror jag lyckas. men vad är sanningen?
jag är ju fortfarande sjuk. eller?
när ska jag kunna stänga igen mina ögon en kväll och känna den där friheten jag så länge suktat efter?
ni kanske har hört att när man vait med om en olycka dyker den bilden oftast upp precis innan man ska sova?
precis så är det för mig. fast bilden som dyker upp är på mig. fast från tidigare år.
ibland befinner jag mig på sjukhus med slangar ut och in, ibland framför ett pussel, ibland i min säng och ibland framför en spegel. miljön ändras. men min kropp är alltid den samma. den urmagrade, döda, sorgsna, ensamma.
jag hatar det. snälla försvinn,
låt mig en natt bara få blunda och se solen igen.

i only have my self to blame


färga vardagen


foto av mig.
gårdagens bild fast i färg. och lite färg kan ju behövas en sådan grå dag som det är idag.regnet bara droppar ner precis hela tiden och den där sommaren jag fasade för kanske ändå inte är så nära?
fast jag fasar ändå fortfarande.

jag har haft en ganska vanligt dag idag. vilket förtillfället är ganska ovanligt. jag vistades i skolan där jag både höll ett tal om samer och debatterade om filosofi. och jag kanske inte är fullt nöjd med mina prestationer, men jag kan knappast heller vara särskillt missnöjd. och om får "skryta" lite så kan jag ju nämna att jag får mvg i naturkunskap. tänka sig.

humöret är inte på topp måste jag erkänna. jag skäms lite över att jag imorgon måste träffa min behandlare som jag nu struntat i de två senaste dagarna, för jag har liksom haft livet att tänka på helt enkelt. eller tja, helt enkelt är det väl ändå inte... menmen.

i ärlighetens namn så slog det mig att skräcken inför denna sommar egentligen är större än någonsin. för nu har jag inte ens min plutt till bror här hemma  (som jag annars alltid plågat när jag kännt mig ensam)
hur gick det nu med min NO FEAR  teori kan man undra..

pillan



jag fasar det andra älskar


foto av mig.

1 juni och solen steker på. är sommaren här nu? ja, jag vet inte hur jag ska tackla detta. Många älskar detta. Solen, värmen, svetten, brunbrända ben, fräknar, jordgubbar, glass, ledighet..
men jag vet inte vart jag står.
vädret gör mig glad men samtidigt jäkligt frustrerad. jag fasar för denna årstid precis som jag egentligen fasar föra alla di andre. Men sommar för mig är inget annat än problem, ångest, sjukhus, ensamhet och en massa andra mörka delar av livet.
Inför varje sommar sedan helvetet kom har jag försökt intala mig att det kommer bli skönt, bra och roligt. Men det lyckas aldrig falla sig så väl ut.
Jag vågar inte hoppas längre. Fast jag gör nog det ändå.
Jag önskar jag kunde njuta av sol, bad, värme, ledighet och allt annat som hör sommaren till. Jag önskar jag kunde göra allt de som man borde när man faktiskt har (förhoppningsvis) sitt sista sommarlov.
Tänk om jag kunde få bada och sola utan att dö av att jag inte riktigt älskar min kropp, tänk om jag kunde få vara ute och busa en hel sommarnatt och sova bort halva dagen utan att missa alla "regler", tänk om jag kunde få njuta av att vara ledig utan att känna den totala ensamheten. Tänk om jag bara kunde få leva denna sommar...
drömmarna finns, men finns orken? orken att klara de långa veckorna... utan att falla tillbaka över tröskeln och börja om på ruta noll igen..