årskrönika. pillans 2009.


År 2009 har varit ett väldigt händelserikt år.
Det har varit så mycket förändringar och nya upplevelser att jag inte vet vart jag ska börja.
Och skulle jag berätta allt, skulle det ta flera dagar. Förvisso ett år är bara 365 dagar, men det kan rymma så mycket mer. I form av känslor, tankar och just happenings

Till att börja med har jag gått från Mando till Scä till Mhe. En lång process som aldrig verkar ta slut. Men nu hoppas jag att jag hittat rätt.

Jag har gått från att hata mig själv, till att börja finna en god acceptens.
Jag har börjat tro på mig själv. Jag vågar. Jag tar (som Grynet säger,) ingen skit längre.
Jag bryr mig inte om att jag är udda.
Jag står nu för den jag är. Vilket jag inte gjorde då tjugohundratalet hade en åtta på slutet. Då vågade jag knapp erkänna att jag fanns till i världen.

Jag har även låtit mitt hjärta bestämma vilka vägar jag ska gå.

Att träna cirkus har nog varit en av de största orsaker till att 2009 blev som det blev. Utan det hade jag inte varit där jag är idag.
jag älskar det. det ger mig en frihet. man måste slå död på sin rädsla. och göra våghalsiga saker. man bevisar att man kan. fastän det skrämmer en. och det, det är en livserfarenhet.

lite ur cirkusarkivet



Att fotografera. På denna front tycker jag att det hänt en hel del. Man kan se till prylarna, här har jag gått från en EOS 400d, till EOS 7d. Har skaffat en blixt, två nya objektiv, ett stativ, ny väska, och kanske störst av allt, ett jobb där jag kan titulera mig som fotograf. De ni. Det värmer.
Sedan har jag utvecklats inom motiven. Och prestanda. Och känsla.

ett axplock ur mitt dropparkiv. alla bilder är tagna av mig under 2009.

och lite till ur et annat perspektiv.



Att skriva. Jag har fortsatt på min bok. Börjat om och skrivit nytt. En pågående process.

Skolan? Jag kan inte säga att jag älskar att ta mig till skolan. Men jag är fan rätt duktig. Ett VG, resten MVG sedan årskiftet 08/09. (Och det i filosofi. Ett ämne som inte jag passar in på.)

Extraknäcken? Kanske är det detta som jag vill minnas mest. Det började i februari då jag fick veta att jag Carolina Gynning skulle göra ett tv-program-avsnitt. Sedan rullade det på. Musikvideo, reklamfilmer, trailers m.m.
Och kanske ändå störst av allt, Tv-serien. Under 15 dagar spelade jag in en humorserie tillsammans med kvinnliga humor-eliten, Petra Mede, Sissela Kyle, Claire Wikholm, Alexandra Rapaport, Pia Johansson, Christine Meltzer, Christina Schollin m.m.  
Förmodligen ett av det roligaste och jobbigaste minnena jag har. I hela mitt 18 åriga liv.



Och så till sist vill jag självklart visa min tacksamhet och tacka vissa speciella människor där ute i världen.

Morsan, för att jag lever. SLL för att ni betalar. EmmaW, JossanW, MatildaHL, för att ni tre finns. Er Läsare, för det är jättekul att så många kikar in här. Jossi, för ditt ypperliga stöd. Oscar K, för en hejdundrande bra tränare. C. för att du gjorde rollen möjlig. Ztv-gänget, för programmet
Och så många fler. Men ska inte bli för långrandig.

och min nyårsafton lär dock sluta med att jag sitter hemma, med bästa vännen kameran, och kanske fotograferar jag fyverkerierna. är så förbannat trött på att alltid vara den som frågar och tjatar på att få vara med, så nu har jag helt enkelt bestämt mig för att invänta att någon ska bjuda med mig. vilket inte har hänt. och inte lär det nog ske heller. men jag klarar mig. har ju min bästa vän. eos 7d.

Well,

Gott Nytt År mina vänner.

År 2010 siktar jag mot stjärnorna. Men blir inte förvånad om jag landar på månen.

(more to come.later)



mycket bilder. på min näst sista 2009-dag.

idag är det rätt magiskt ute. helt vitt. iskallt. kristalklart.
och sen är det näst sista dagen innan vi byter år.
och jag andas med hjälp av en inhalator. och medcin med 22 % alkoholhalt. känns riktigt häslosamt.

men vad gör det. jag är glad ändå.

jag skriver på min bok. fotograferar. och leker med mitt nya beroende. rubiks kub.

foton av mig.

och dagen till ära sysselsätter jag mig även med lite färggladare tankar, fördjupar mig i kommande årets vårmode. jag som verkligen kan det där med trender! (eller absolut inte...)

hm-katalogen, av mig.

 

och så väntar jag på att någon ska ringa och erbjuda mig ett liv. ett jobb. kärlek. och skoj. men det lär nog inte komma av sig själv. hur mycket jag än kan tro det ibland. att det liksom bara ska knacka på dörren och vips, så ordnar sig livet och allt på en gång.

och visstja, jag har kommit in i en till dropp period. vad tycks?

 

 

foto av mig.

 

 




naturläkemedel och annat skit.

Vaknade upp imorse, och mådde knappast bättre.
Begav mig till apoteket för att inhandla mediciner. Och eftersom jag var för lat för att sätta på mig glasögongen och linserna är tilfälligt slut, gav jag mig ut i världen utan att se särskillt mycket.
Ingen god idé kan jag så här i efterhand tillägga, men gjort är gjort, och jag lär av mina misstag.

Har iallafall proppat i mig en massa naturläkemedel och annat skit i hopp om att kunna avsluta 2009 och påbörja ett nytt år med friska känslor.

har gjort mer nytta idag också. har sökt jobb. på tiden. jag vet. men tror inte direkt att jag får något utav de, men håll tummarna, vettja.

här är förresten mina dojjor, lite skum bild, men de är rätt coola i verkligheten...

by me.

 

och sen har jag insett att jag behöver klippa mig...

me by me. och jag är medveten om att jag inte är en söt liten pärla. utan mer kanske en grov liten skitunge.


när det kanske gör som ondast.

Hade först tänkt att detta skule blivit ett lite glatt och uppiggande inlägg,
eftersom de senaste skriverierna från min sida kanske inte varit allt för positiva.

Men det är fan inte lätt när det är svårt.

Vaknade imorse och kunde inte andas med näsan. hej och välkommen förkylning.
Huvudet har dunkat på hela dagen, näsan har runnit och kroppstemperaturen är en grad utöver det vanliga. Men blundade för detta och begav mig ut i rea-kaoset.
Icke en bra idé. Men pillan är sällan smart.

fast jag hittade för första gången på år och dar ett par skor som kanske kan tåla lite vinter väder, dock inte på rea. Så nu har jag pröjsat tusen riksdaler på mig själv. känns halvbra.
Jag är ingen konsumerare. Hatar att se hur pengar bara rinner ut från kontot. men that's life.

andra besked har kommit idag. och allt annat än positiva. orkar inte förklara. orkar inte gå in på allt. men fan vad jag ångrar att jag slösat mitt liv på så mycket skit. när någon i ens närhet, helt plötsligt, bara har en liten tid kvar här på jorden. det gör ont. ont. ont. skriver jag mer nu så blir min data helt nersölad av tårar. fan för mig. men ändå, K, du finns i mitt hjärta. i mina tankar. jag ska göra allt för att din tid ska bli så bra som möjligt.
puss, p.

tur är det då att jag lever bland bilderna. de ger hopp. glädje i sorgen.

såhär ser mina väggar ut. man kanske kan ana att det bor ett fotofreak här?





2009-12-27. grattis systra mi.

foto av mig.

 

27 december. 4 dagar kvar av detta år. Funderar på att skriva en "årskrönika". Men det lär ta tid. Så det får bli vid ett annat tillfälle. kanske imorgon, kanske på tisdag. den som lever får se.

 

Ledigheten är skön. Dock stör den mig.

Det gör ont att bara driva omkring. Göra saker utan betydelse. Utan anledning.

Det är ensamt. Det är tråkigt.

Det är som om att jag helt plötsligt får tid att tänka och minnas.

vilket jag inte orkar. det jag lämnat bakom mig, har jag lämnat för gott. men små skymtar av dåtiden liksom flimmrar förbi och stör mig. och det är skit.

men ändå. jag jobbar på. jag njutar av livet. jag lever. jag har det jag har och orkar inte riktigt klaga mer.

det är den 27 december. och jag är jag. (?)

 

 


it's about...

foto av mig. more to come.

 

it's about to belong somewhere
it's about being one of them
it's about to fit in

I don't do any of that. and still, I'm alive.
i can smile. i can cry. i can laugh. i can yell.

but sometimes, the feeling of being guilty and not loved, takes over and i fall into some weird world, where i don't want to be.

- pillan -

 

ursäktar för dålig engelska kanske, men ibland tycker jag ändå att det är lättare att få ut mina tankar på andra språk. även om formaliteterna inte alltid är korrekta.

 


min 24de i bilder.

ett dukat julbord för 18 personer.

klassiskabilden. ett måste.

en julklapp. jag brinner för budskap.

en blomma. en julig amaryllis.

och lite mer nära.

jag gillar att slå in mina paket lite extra tjusigt.

färger. taget med mitt nya lensbaby composer.

(bilder av mig från min julafton 2009)

 

egentligen är julen lite för överskattad. eller man stressar upp sig för något som egentligen inte är sådär jävla stort och viktigt. det blir bara ett jobbigt måste.

och när man väl fått en jul då man inte är så skraj, utan man vågar liksom testa lite allt möjligt, så är det ändå inte som man hoppats. största besvikelsen blev nog att julvört inte smakar gott längre, det som länge var min favorit.. men tur då att brysselkål och kanelstekta vegobullar alltid sitter lika fint.

 

men jag ska dock inte klaga. jag mår bra. jag lever. jag har firat ännu en jul. jag har fått en fin present. alla var med. och det är gott nog. och, så vare ju snö.

 

nu är det bröderna lejonhjärta. jag hyser en hatkärlek till den filmen. den är vacker. men vågade som liten aldrig se den själv. den är ju lite små läskig.

 

ha en finfin juldag. en dag i lugn. en ganska tråkig dag.

 

/p

 

 

 

 


merry christmas.

julkort av mig.

 

Julafton. 24 December 2009. Julafton. Torsdag. Julafton.

tror ni fattar.

så,

GOD JUL MINA KÄRA LÄSARE. ÖNSKAR ER ALLA EN FINFIN DAG :)

 

på återseende. puss och kram. Eder Pillan.

 


drag me to hell.

foto av mig. lite mycket brus, men ändå rätt behaglig.

 

det är dagen före. och det är stress. och det är jävligt mycket just nu.

innan dagen är slut ska jag ha hunnit med en massa saker som jag inte orkar ta tag i. och det blir knappast lättare av att man har en rygg som vägrar samarbeta och en mormor som ligger på sjukhus. Ingenting går riktigt min väg idag.

 

Sen när blev ens vinterjacka för tung för att axlarna ska palla med? Sen när tar det över två timmar att köpa servetter? Sen när blev det tråkigt att pynta granen?

typ sen julstressen införskaffades.

 

jag älskar julen. men nu är jag på dåligt humör och borde egentligen inte göra annat än att ligga i sängen och kurera min obotliga rygg. men vem fan har tid att tänka på sig själv. och hur kul är det på en skala.

nej. jag hetsar vidare.

vi hörs.

 


smile. it's christmas

idag har jag fått jullov.
känns typ.. skönt. men lite konstigt. lite ensamt. lite scary,
men vafan. jag klarar det.
det ska nog bli två härligt fina veckor.
och det har ju åtminstone börjat bra. (om man bortser från att min rygg&nacke mår piss. och att vinterns kyla gör att bakhuvudet dunkar. jag har något fel där. men orkar inte kolla upp det eftersom jag är rädd för svaret man kan få.)

jag har gett bort en första julklapp.

digitalfoto anlände idag, och med detta glädjande besked att ACR nu stödjer min kamera.(dock måste cs4 införskaffas först)

slagit in två till paket.

och även gått en vintrig, iskall, men härlig promenad med kasper.

(fotona är alla tagna av mig)

 

och nu återstår en träff med en kär vän. lite hjälpa till hemma grejer och kanske en lugn kväll.

puss


det går sönder inuti. ibland.

foto taget av mig.

 

idag vet jag inte hur jag ska skriva. vet knappt ens vad.

mina tankar lever sitt egna lilla liv.

att möta besked som man inte gillar, eller orkar inse, gör att ens vardag lite faller ihop.

man tappar den där extra glöden.

men den kommer tillbaka. det vet jag.

men det är lite hårt för stunden.

jag är för en gångs skull ärlig och säger att det gör jädrans ont.

jag saknar något, som förmodligen inte kommer komma tillbaka.

och det känns.

men jag står emot väl. och det går över. jag vet att jag. jag vet att det går.

 

 


snow.snow.snow.

foto av mig.

Det är fan inte varje dag man vaknar och snön nästan når upp till dörrhandtaget! Men mysigt äre allt.

Känns som om att julen kanske kan bli lite mer som jul i år. Har liksom saknat julen.Länge sen jag lyckades fira smärtfritt. Men nu jävlar är jag fullt med på banan igen och det ska allt bli en lyckad afton :)

Den som lever får iallafall se.

 

Är den 20 december, andra advent och typ 11 dagar kvar till januari. I januari kanske något händer. Men orkar inte avslöja det än. Innan det är riktigt bergisbombis säkert.

Imorgon är sista dagen i plugget. Ska bli trevligt med lov. För skolan är inte min grej. Nu ska jag ranta vidare här hemma. Gör mig glad vettja och säg eller varför inte fråga, något kul :)

kisses

 

foto av mig. linte mindre vintrig kanske. men lagom stämningsfull.

 

 

 


när allt går i kras.

21:a November

4:de December

18:de December. idag.

 

ibland orkar man inte med sig själv och sin ovarsamhet.

 

Spenderar just nu nästan all tid till massa onödigt skit.

jag pluggar ikapp min senaste vecka. jag bakar julgodis. jag försöker köpa julklappar. jag städar. jag pysslar med små tråkiga saker. jag fotar. jag leker i photoshop. jag umgås så mycket som det går med p. jag slavar för vissa. jag lever. jag drömmer. jag saknar.

 

Annars är inte dagarna så fantasifulla. Rätt trist period just nu. Fast än jag älskar snön. Älskar vintern.

Men lugnet driver mig ibland till en ohållbar otålighet.

 

men eftersom lampor just nu har en speciell konspiration emot mig så måste jag iallafall ta mig till ikea nu i dagarna. igen. men ikea älskar vi. yes we do.

ciao.bye.aurevoir.adjö.


transparent.gossamer.ghost.

Jag hade ju såklart inte bara tänkt att lägga in ett tävlingsbidrag här i bloggen idag,
utan tänkte fördriva lite värdefull tid med att filosofera och tänka över mina synder lite, och skriva ner de små uppkommande tankarna här. så ni alla där ute kan ta del av mina (ibland) något absurda och orealistiska funderingar. känns tryggt och bra och face-a upp sig på nätet och inte veta vem som kommer mig in på livet.
(pst. ironi i all ära)
nej men ärligt talat gillar jag det här lite mysiska och spännande forumet, bloggen.
hade ioförsig en gång i tiden sagt att jag aldrig skulle syssla med fjanterier som dessa,
men me like it now ;) och me love your comments a lot lot.

kanske ska hålla mig till svenskan,
idag är jag egentligen ingenting. alltså, känner mig som ingenting. luft. så genomskinlig och skir som ett spöke.
kan skrika så högt jag bara kan. utan att höras. kan göra vad som helst, utan att synas. men jag kan ju alltid skriva, för att ändå kanske finnas.
jag mår bra, det är inte det. Är bara rätt besviken, arg eller kanske ledsen över vissa saker.
Man tror sig i ena stunden faktiskt betyda något. För att i nästa bara vara borta. inte finnas. inte höras. inte synas. död.
kanske tar i, kanske reagerar för mycket. men det gör ont att liksom kastas mellan saker och ting, att försöka göra allting så rätt, och så kärleksfullt, men inte få ett jävla skit tillbaka. tänk er att kasta ett par tusenlappar i toaletten, bara för att sedan se hur någon spolar ner dom.
typ så äre. typ så känns det. någon som fattar?


två lite vintrigare bilder, tagna av mig, i mora.




deltar i årets bild.



Att jag deltar i detta är väldigt sällsynt, men kände för att testa så här när året snart sinat ut. tävlingen finns här
I sammarbete med Rebecca och www.tvspelsweb.se

och jag tänkte ha detta som bidrag:

fotot är taget av mig, Pernilla Thelaus, 18år.

 

får se hur detta går nurå, men värt ett försök kanske ;)



bring the light

foton av mig. älskar att leka med slutartider och naturliga ljuskällor ;)

 

Har nu hunnit tänka över mitt beslut att lämna mora lite till, och kommit fram till att jag gjorde helt rätt. Och jag tackar även för era finfina kommentarer. betyder mer än ni kan tro.

 

Annars är det nu exakt en vecka kvar till julafton.

jag har köpt en liten liten julklapp. har sån jävla brist på fantasi. Har gått i affärer i timtals och sökt efter just det där perfekta, men hittar inget. blir som en jävla pessimist,

men jag har ingen lust att ge bort små fåniga och onödiga prylar, vill hellre ge något som verkligen har någon betydelse. Är dock väldigt svårt. Plus att min ekonomi inte håller för allt. Men än är det ju inte försent, och rätt som det är så dyker väl det där fantastiska upp. kan man hoppas.

själv har jag inte mycket till önskan i jul. bara en. men den är hemlig ;)

 

lever vidare här hemma, det är tonvis med snö, mina händer tål inte kyla, min näsa rinner, mina tår fryser. I mitt huvud tänker jag för mycket och i hjärtat finns vissa fina namn och i själen är jag kluven.

 

tack för nu. p

 


home sweet fucking lovely home

Till mångas besvikelse och förvåning: jag är hemma!. i mitt egna rum. i min egna säng. med mina egna lakan.
Jag har förmodligen en hel del att förklara, och förmodligen slocknar mångas hopp nu. Men tro inget illa. för jag valde detta av en, enligt mig och mor, bra anledning.

Att få komma till mora var helt...grymt. På två dagar hann jag lära mig mer än vad någon överhuvudtaget varit i närheten av de senaste 4ra åren. Deras sätt att förklara och bevisa satte sig direkt. Jag trodde helt plötsligt på vart enda litet ord de sa. De besitter en kunskap som jag inte kan förklara.
Deras sätt att arbeta passar min som handen i handsken. Men.

jag har ett problem. eller okej, jag har många, men detta är ett. Jag har spenderat allt för mycket tid på olika avdelningar. Jag har upplevt saker som jag inte vill uppleva igen. Saker har satt sina spår och minnen gör ibland allt för ont. Miljön på dessa place får mig att stanna till och tänka för mycket på hur det en gång var. Kanske kan det tyckas att jag är svag, som inte kan hantera dessa tankar, men i sånna fall får jag vara en vekling. Dessutom är inte jag den som gillar att ta del av andra människors problem och höra dittan och datten om hur dåligt dom mår och höra deras historier. Jag klarar mig bra med mina egna tankar och problems. Igår kväll fick jag nog efter vissa ord från en person.

Jag bokade en tågbiljett hem.
Pratade runt idag och vi kom fram till en ännu bättre lösning.
Jag kommer fortsätta jobba tillsammans med mitt nya crew,
jag kommer fortfarande bo i mora lite då och då.
men på egna villkor.
vilket känns hur jävla bra som helst.

så, idag har jag spenderat dagen på bussar och tåg.
har även fått veta av G att mitt högra ben är en bra bit längre än det vänstra och att det förmodligen är därför min rygg är trasig. trevligt att höra då jag på senaste tiden besökt en massa naprapater utan att fått något svar på mina problem. tack G!

som sagt, tyck att jag är dum, svag, feg, elak, idiotisk m.m. jag bryr mig faktiskt inte,
jag tog mitt beslut på friska grunder, och jag ska bli fri. jag går igenom detta nu, utan erat eller någon annans stöd om det nu vore så att alla går emot mig, för jag vet. jag kan. jag vill. jag får. jag ska.

foto av mig.

 

nu går jag och lever vidare.



711:e

Sitter här och skriver på mitt 711:e inlägg. och vet inte riktigt hur jag ska formulera mina tankar.
Men ibland är kanske inte formuleringarna viktigast. Det spelar kanske inte alltid så stor roll om ni som läsare inte förstår allt.
& på tal om läsare, verkar som mitt liv helt plötsligt blev intressant, då statistiken igår gick i taket. rätt kul faktiskt,
för här sitter jag och snackar om mitt liv, är en unge i mängden, som ioförsig sticker ut lite, som för bara ett halvår sedan inte vågade nämna bloggen för någon i min närhet, då jag skämdes över mig själv och mina tankar.
och visst kan jag fortfarande skämmas, men bryr mig inte ett skit längre om vilka som läser. står upp för mig själv för fan. Står för den jag är. gör detsamma vettja, blir så mycket roligare att leva då.

Men hur har jag det då. Här i snöovädret, i en stad jag aldrig tidigare besökt. Jo, det går an. Men det gör ont. inte ont så, utan alla flashback-minnen svider. Rummet jag bor i är precis som rummet på C. Ensamheten är precis som på C. lakanen är lika dana som på C. Har en såndär klassisk andventsljusstake i fönstret, vilket jag aldrig har haft i hela mitt liv, förutom just på C. Det är som att när minnena väcks, så vaknar någonting inom mig till liv. Och det är inte så positivt, för det är monstret som kommer tillbaka. Jag står visserligen rätt bra emot, men jag är rädd. Rädd för att otryggheten och återblickarna ska ta över.
jag börjar inse att livet där hemma är så värdefullt. livet där är kanske långt ifrån tryggt, men där finns en anda som gör att jag vågar. här vågar jag inte. här tar det emot. Jag har alltid sagt att jag inte vill att någon ska bry sig så mycket om mig, men saknar helt ärligt det stöd som trots allt finns fär på hemma plan.
saknar även cirkusen. sover med cirkuströjan och jonglerar varje dag. för att försöka minnas känslan av frihet.

nu har jag skrivit en massa skit. så dags för en bild. en aningens gammal, men min usb-sladd conektar inte längre.

 




jag lever än. och vilken är din favorit?

Egentligen har jag så mycket att skriva att jag inte vet vad jag ska skriva. På en dag har det hänt mycket. Men mest värt att notera är att det är snökaos här i dalarna :)
känns mysigt.
dock längtar jag hem.
gör lite ont att vara borta. men sånt är livet.

jag har iallafall landat. flygit med världens minsta flyg. 19 sittplatser. 15 passagerare. läskigt, men en upplevelse.
har träffat nya människor. inga kommentarer på den fronten. är ju ny sammanhanget och ska inte uttala mig ännu.

jag knegar på. kameran är med. jonka-bollarna också. plugget likaså.
tiden går sakta men säkert framåt.
jag försöker leva.
försöker finna ro i själen och lust i hjärtat.

hjälp mig att välja ut vilken bild ni gillar bäst här:


ni hajjar hur ni gör va, typ rad 1 kolumn 4... eller så. och alla foton är tagna av mig. och vore kul om någon hjälpte mig att välja ut den bästa av dessa ;D

en genant bekännelse. men imorgon far jag iväg.

Det finns en sak jag inte skrivit så mycket om här. En sak som är, ganska personlig, men samtidigt är det inte så farligt att berätta om. Egentligen.
Men på något sätt har jag dragit mig för det, tror jag skäms.
Inte ens min familj vet sanningen. Sanning om vart jag ska spendera nästa vecka.

Bakom allt detta finns en lång historia, alldeles för lång för att skriva här.
Men i korta drag: För tre år sedan bad jag om en remiss till ett place i Dalarna.
Svaret var nej. Klart och tydligt.
Sedan dess har jag frågat om detta ett par gånger, haft kontakt med politiker och annat skit,
men svaret har alltid blivit detsamma, nej, det kommer inte gå.

För ett par veckor sedan fick jag ett brev,
där det nu stod att jag var välkommen. Och att stockholm betalar utgifterna.

Jag tänkte först tacka nej. För varken jag, eller någon som känner mig, anser mig som "sjuk" längre.
Jag har vissa problem, jag har inte ett felfritt liv och jag kan ha mina konstiga tankar. Men jag överlever. Jag kan göra konsekvensanalyser och jag kan hantera livet på ett odestruktivt sätt.

Men. Varför inte ta chansen att bli kvitt med rösten i huvudet för gott. Varför inte försöka en sista gång. Nu när jag väl får chansen. Varför inte testa hur livet kanske kan vara.

Jag tackade ja. Jag ångrar mig var femte minut. Jag är nervös, skakar som ett fån. Jag är rädd. Jag skäms.
Jag ger mig in på något jag inte vet hur det kommer sluta.
Jag hoppas att människor hjälper mig på vägen.
Jag önskar att ingen bara lämnar mig.
Jag vill att det ska gå.
Jag vet att jag kan. Men inte ensam. Tro det eller ej, men jag har lärt mig av mina misstag.

Så imorgon, måndag 14 december, flyger jag upp till Mora, till ett ställe som många av er läsare kanske hört talas om. Be with me. please.

foto av mig.


att gå med egna ben. att stå på egna fötter.

Till att börja med kan jag nämna att jag nu bytt lite design här. för en mer vintrig/julig variant. någon åsikt? byta eller är den okej?

Sen till dagens huvud ämne. (som om att detta vore en klok-debatt-blogg eller så...?) nej, men jag var och såg en cirkusföreställning i förmiddags, och egentligen blev jag inte tagen av cirkuseriet, men storyn var på något sätt vacker, och fick mig att tänka. (dock inte ovanligt att jag tänker, men nu på ett annat sätt).
Fick en känsla av att jag är tamejfan den jag är. Och det får räcka.
Jag är en udda pusselbit, som inte hittar rätt, känner mig outstanding vart jag än tar vägen och har många gånger funderat på om jag hör till världen eller inte, men det slog mig då, i förmiddags, att det värsta som finns, är just att försöka passa in. Att göra sig till, att leva på någon annans villkor, inte följa sin egen dröm och väg i livet. Då har man liksom, enligt mig, missat sitt liv. På något vis iallafall.

Det har ändå dröjt en herre jävlans massa år innan jag kom till denna slutsats, men det kanske blev huvudsaken till att jag orkar leva, att jag liksom följer mina egna vägar. Och insikten om att livet inte bara består av falska vänner, ytlighet, pengar och status. Man får vara som man är. Jag är den jag är. Du är förhoppningsvis den du är. and like me or not. jag står ändå kvar.

och vart jag ville komma med detta vet jag inte. bara att jag är jävligt glad över hur mitt huvud har klarnat på senaste året.
tack, adjö.

och två bilder på det. tagna av mig.



typ freedom en fredag

lediga dagar och jag är ibland inte sådär jättebra kompisar. för jag får liksom myror i benen och det kliar i fingrarna och jag måste bara komma på något spännande att göra. för att ha tråkigt är slöseri med tid. och tid har man ju inte alltid så mycket av. men just idag har jag haft a lot of time to do nothing. vilket är lite sådär.
kan ju dra en snabb version av dagen so far. (oj vad jag blandar språk :s)
blev väckt av att byggaren bankade på dörren, hade visst glömt att ge honom nyckeln.

när jag ändå var uppe tidigt, passade jag på att ringa till X. För att mest stämma av läget och berätta att jag förväntas landa i xxx klockan 9.45 på måndag morgon. och att dom skulle hämta upp mig där. bestämt. ingen återvändo. jag är fylld av känslor. berättar mer sen, när jag orkar.

Sedan fördrev jag tid genom att pilla och plocka här hemma. Åkte en sväng för att köpa julklappar, insåg då att jag inte har en aning om vad man ger till sånna personer som jag bör ge till.
så det bidde inga paket. bara lite hyr-filmer till mig själv. och lite saffran så jag kan baka lussiga bullar.
och nu, tja, kanske får ta och baka dårå. eftersom jag slösat 36 spänn på ett paket saffran. trots att jag hatar lussebullar. jag känner att allt bara går så min väg idag. (obs, jag är ironisk) allt är lite uppochner. och jag babblar om massa skit som bara vissa förstår. och jag har inte ens kommit till det jag egentligen tänkte skriva om.
så det tar vi imörn.
lite bilder för er som inte orkar läsa, och er andra såklart, som orkat läsa ;D'

foto av mig. relativt enkel och avskalad bild. men jag gillar den, do yoou?

också av mig. för julstämningens skull. som förresten börjar öka. det snöar här idag. me love.

 




multikulti.

kulkul att vissa vågar/vill göra avtryck här :) me gusta mucho! (reserverar mig för stavfel, min spanska är långt ifrån uppdaterad)

torsdag. och typ sista dagen i skolan. weird. ohyes.
torsdag. och jag har tagit ett steg in i vuxenlivet.
torsdag. och det är 3 dagar tills jag far iväg.
torsdag. och det är kallt.

har hunnit med en del saker idag. tillexempel skola.naprapaten.käka. har också somnat två gånger på offentliga platser, vilket aldrig brukar hända. men mina ögon blev så tunga att dom inte gick att öppna.
en rolig sak hände också. råkade visst vara ett ynka poäng från mvg på Matte C provet. stolt. ohyes.

foto taget av mig. j'aime les couleurs. (min franska är något färskare)

 

ikväll hoppas jag på en walkie med en kär vän. ikväll hoppas jag att jag kan sova. ikväll måste jag tvätta. och handla. och städa. och kanske se på teve och släppa vuxenlivet en stund.

 

pusspill


who are you? and who am I?

Idag känner inte jag för att skriva så allvarligt och seriöst.
Därför kom jag nyss på en tanke,
vad sägs om " 3 saker". du inte vet om mig?. äh eran åsikt spelar ingen roll just nu, jag kör på det iallafall.

okej
1. speedway. i många många år har min hemliga dröm varit att få lära mig åka speedway och motorcross. Vill fortfarande och ska, någon dag, låta drömmen bli till verklighet.
2. Läppen. Jag har fyra (eller kanske fem. minns inte) stygn i min överläpp, sedan den "trillade ut" en gång för länge sedan. låter kanske snuskigt, men det köttslamsan hängde ut på en liten tunn tråd, så det fick fixas med nål och tråd.fiffigt värre.
3.Ture Sventon. Min favorit film. som barn. Har ärligt talat sett den över 300 gånger. jag skojjar inte. från kanske 5 års ålder och, hey, det händer fortfarande att den rullas igång :D

- så tre lite annorlunda things om mig -

egentligen är jag jävligt nyfiken på vilka som är här och läser om mig,mitt liv och mina bilder, kan lista ut ca 10% av er. men vilka är ni andra? haha, ingen kommer säkert svara, men just make a footprint, om ni vill och vågar. vore ju trevligt för mig att veta, även om jag mest skriver för min skull ;) 

foto taget av mig,


sirapshuvud

foto taget av mig. vart tog det mysiga vädret vägen? :(

 

om man går upp en måndag klockan 7 och är i skolan till 16 och sedan jobbar mellan 20.15 och 06.00, och går till skolan direkt efter så mår huvudet,kroppen och allt annat inte så bra. har liksom inte sovit en blund. kanske vardagsmat för vissa, men inte för mig. med andra ord, jag är rätt seg i kolan. inte allt för trött, men lite efterbliven.

men what to do, en reklamfilm är en reklamfilm. pengar är pengar. jobb är jobb. jag hade kul. spana efter mcdonken reklamer iframtiden. (dock dröjer det länge).

 

just nu lyssnar jag på disney musik. försöker skapa julstämmning i regn-sverige. ska nog duscha bort segheten. måste plugga. måste tänka. måste skriva. måste rätta texter. måsta fota. måste vila. måste skaffa helg-sällskap.

(då min fina familj reser fjärran över och lämnar mig ensam i cold sweden ett par dagar. och jag hatar total ensamhet. come and join me.)

 


emotional

foto taget av mig. jag gillar känslan i bilden.

 

"Det handlar mycket om psyket när man befinner sig i min situation. Eller rättare sagt handlar nog allt om psyket. Jag har ju trots allt lidit av en psykisk sjukdom.

Detta sätter mångas ögon i skräck och mycket tankar väcks, frågorna utifrån är säkert många. Fast alla kniper käft och tittar snett.
Trots att ingen någonsin kommer kunna förstå, så är det höjden av glädje när någon lyssnar och ser på mig med odömdande ögon. Med en blick som ger mig en chans till att finnas.
En enkel sak som ett ”hej” och ”hur mår du” blir inuti mig till en stor bubblande glädje. Att någon vågar trotsa normen. Att någon tar kontakt. Att någon vågar. Är för mig guld värt. Jag är ju också en människa."
(från min bok)

 

med denna text finns en mening. vilket jag hoppas framkommer. jag blir så glad, eller snarare lycklig och lättad, när jag möter människor som kan ta mig för den jag är. som inte bryr sig om vissa delar ur historien. eller liksom inte vänder dåtiden till något negativt. de finns ett fåtal personer, som betyder mer än någonting annat, (jävlar vad jag blev känslosam helt plötsligt, en liten tår föll nyss. fan för mig..) iallafall, dessa personer kan ge en ett leende, en kram, ett ord, ett hej, en blick, eller vad som helst, och det får mig att inse att "life is worth to fight for."

hade varit enklast att inte nämna namn, för att inte glömma någon.

men ändå. m.p.j.o.m & vlkmå-gänget. föralltid tacksam.

 


jag återvänder nu.

Okej, nur är det så här att jag har jävligt mycket jag känner att jag behöver skriva om,
dock kommer jag inte kunna skriva ner allt, det skulle ta för lång tid + att det är ibland sådant som jag inte känner för att blotta ut här i cybervärlden.
men här nedan kommer jag att tala om lite grejer. läs om du vill. orkar.

gårdagen blev en väldigt speciell dag. på många sätt otroligt bra. vid vissa tillfällen fanns inget annat än lycka i luften. och helt ärligt har jag på senaste tiden njutit av vartenda andetag i livet. men, det finns ju alltid ett men, men det tar vi sedan, let's keep with the good things.
jag spenderade ungefär 6 timmar i cirkushallen. jag mådde grymt bra. helt plötsligt var all oro borta och jag kunde liksom vara fri för en bra stund. vet att jag skrev att det var sista gången för ett tag sedan, men planer ändras ju ibland ;p
men i det stora hela, jag hade iallafall det bra.
dock blev det ett jävla stressande när jag skulle hem. magen sved, hjärtat slog väl i hundranittti och min kropp mådda långt i från finnemang,
men allt kan inte gå som en dans, och det gäller att bita ihop.
as I did.
hann hem i tjugo minuter, sen vare kvällsplåtning på invigning av och för Arena Satelliten. Halvt död tog jag dock en hel del bilder, nu väntar timmar av redigering. inte lika lockande.
återvände hem vid midnatt. däckade i sängen direkt. hade inte klockan ringt imorse hade jag nog inte vaknat än.

och min planeringsförmåga ligger nog väldigt väldigt långt ner på en skala ett till tio. möjligtvis på minussidan.
har megamatteC prov imorgon, + en massa annat skit. Sedan är det nattinspelning mellan 20.00 och 07.00,
och sen skola 8.20.

äta,sova,och sköta livets andra viktiga delar, får ske en annan tid, i ett annat liv.
och om en vecka, då ska jag vara redo för min första del av kapitlet: ett nytt liv. tidigt måndagmorgon lyfter planet som tar mig till destinationen unknown.

två bilder som inte riktigt kan förklaras. äkta cirkusmanna mat. tillagat av en mästerkock. eller kanske inte. men det spelar mindre roll.

 

var också tvungen att lägga in denna.. finn felet...

 

 



-

okej, jag har exakt två minuter över och väljer att spendera dom här vid bloggen och datan.
jag har inte gått och dött (inte ännu iallafall). livet är bara jävligt hetsigt,stressigt och kaotiskt just nu. just idag.
men jag återkommer så fort jag landat på planeten jorden igen. håll en tumme för mig. så kanske mina odds till att överleva blir lite bättre.
puss pillan
ps. tack morsan och brorsan och ni andra som uppoffrar er för mig. ds.



a new vision

en fredag i allmänhet. en fredag som många andra. en fredag som snart kommer glömmas bort. en fredag, den 4 december.
inget speciellt. men tiden bara går. och jag hänger med. men ändå inte.
jag fastnar så lätt i dåtidens tankar. i morgondagens planer. och i drömmarnas värld.
har tidigare beklagat mig över detta. att jag inte lever i nuet. men det kanske inte är så dumt att planera,drömma och se fram emot saker? ibland orkar man inte med nutiden. dagsläget. då är det faktiskt bra att ha en vision om att framtiden kan bli något. något utöver det vanliga.
jag har en ny syn på livet idag, och det känns fint. skönt.

och snart är 2009 slut. typ bara några veckor kvar.
jag ska uppdatera senare med en års sumé.
och en bildkomposition.
och vem vet. i januari har jag för mig att lite saker kommer hända. lite roliga saker :)

och nu ska jag sluta skriva en massa skit. visar en bild istället.

foto taget av mig..

 

och juste, minns ni att för någon vecka sedan visade jag min klumpighet på bild, iform av en trasig lampa. igår natt slog lamp-konspirationen till igen. nu såhär:

och jag är väl medveten om att bilden är kaos-ful.


redwhite-winter-frost.

foto av mig. hade tänkt att redigera bort lite skit, men har inte hunnit. så en ny version dyker kanske upp senare.

 

men det är torsdag, och veckan har bara försvunnit, igen. Har räknat ut att jag har 4 dagar kvar i skolan + en lektion imorgon, innan jag säger tack och hej för detta år. trots att jag nu gått i skolan konstant i ett och ett halvt år vänjer jag mig inte vid tanken på att få lov. Det har inte existerat på ganska länge, och jag både vet, och vet inte, hur man tacklar dessa lediga dagar.

För jag är beroende av att aktiveras, inte alltid fysiskt, utan psykiskt också.

när det liksom bara blir tomma rum och utrymme för just ingenting, då händer det något i mitt huvud och det blir en fetjävla klump som trasslar in massa dumsaker, därför är dessa kommande dagar både plus och minus.

 

men jag är ändå på ett trivsamt humör. är rätt lagom. saknar vissa. har för mycket av annat. det jämnar ut sig i längden, som mamma brukar säga..

- jag har egentligen inte mycket mer att föra fram. känner mig tom. men fortfrande söker jag lite datasupport hjälp.

 

/p

 

 


jag och teknik. vi klickar inte riktigt idag.

tekniska problem. me don't like.
jag var så superglad över min kamera.
jag fotar i RAW. men inte fan funkar det att föra över de formatet på datan. allt blir bara jpeg. hjälp mig nu om du vet hur man gör.


men annars får man lov att vara leende.
började liksom klia i fingrarna imorse, vädret var så perfekt för fotografering.
men så äre ju så att det är skola på dagarna.
men fiffig som jag är söker jag upp min lärare, frågar om lektionen är viktig. och nej, inte för mig. så jag fick sluta tidigt . så då hann jag hem innan mörkret kom och bilder blev det många :D men kan som sagt inte visa. för datan är lite sjuk. och jag är lite väldigt irriterad. supporettjänsterna hänivsar bara till varandra och min nerver brister.

and also, mitt levnadsmönster: start the day with juggling, and ofcourse, end it in the same way. that's what I do.

foto av mig.


varmt i hjärtat :)

okej, låt mig nu avslöja det jag skrev om igår.

jag är numera ägare av en Canon EOS 7D. vilket är ganska magiskt. det liksom spritter i fingrarna och känner mig lite dum, men jag behandlar den med lika mycket kärlek som en mor till sitt barn. för jag bara älskar den.

är faktiskt extra glad idag också.
fick ett fint telefonsamtal från ett speciellt bolag. mer info senare om det.
jag är lite hemlighetsfull av mig ;)

men nu till det som bekymrar mig.
jag är fortfarande inte helt återställd från sprutan. jag har inte sovit mycket alls de senaste nätterna, jag har massa plugg, jag är jävligt otaggad, men, det är ju fest ikväll.
jag har sagt att jag ska dra dit.
men hur kul är det att gå bara för att alla andra går och man känner sig tvungen? för ärligt talat har jag ingensomhelst ork och lust. så lite på hjärtat eller falla för grupptrycket? ...

foto taget av mig,