Pillant

Hon är inne i en skrivar period. En tänkar period. En känslosam period.
Nydiagnostiserad. På egen hand. Hon lider av den svåraste krisen av dem alla: tjugoårskrisen.
Så jävla mycket val som man ska ställas inför. Så jävla många frågor som ska besvaras. Så jävla mycket som ska göras fast ändå inte. Och hon känner att hon inte gör någonting fast hon vet att hon gör allting fast ändå ingenting. Jävligt komplicerat det där.
Man ska välja sin framtid, lämna sin dåtid, leva i nuet.. och så kommer någon och säger att du inte alls behöver välja för all framtid. Det går att ändra sig. Men så är det ju ändå en fråga om man vill slänga iväg en sisådär sjuttitolvtusen och ett antal år på något som man sen bara kommer känna är skit och ingenting... "ja men då gjorde du det som kändes rätt just då"- javisst. så kan man ju se det när man återigen sitter där i nästa krisperiod och förmodligen mår ännu sämre för att man är ännu äldre och som sagt ett antal miljoner stålar fattigare. För kunskap är ju sällan. om någonsin. gratis.
"amen kör din grej då. gör som du vill" - ja visst. det är precis så hon gör. hon inbillar sig att just hon ska slippa alla de där valen och kvalen och att hon inte ska "bli" något eller skaffa sig någon jävla akademisk utbildning. nej. det ska lösa sig ändå. allt ska lösa sig. hon ska kunna leva på det hon gör. typ naiv konst och amatörmässiga fotografier, lite extra knäck inom den agerande världen och kanske lite författarskap. som om att just hon, av alla miljontals av världens estetiska entusiaster, skulle vara en av de där ytterst få som lyckas.
så naivt. blåögt. dumt.
men hon är sån. jävligt korkad och dum men ändå så jävla stenhård och envis och iskallt varm.
det hon vill. det gör hon.
men det är knappast smärtfritt. ångestfritt eller simpelt.
nej. varje dag är jävla kamp. ett krig. för att vinna över inre demoner och yttre åsikter.
det gäller att stå ut. palla dagen. inse att det är en period. en del av det hela. att det löser sig. en dag. hold on keep strong, you know.
att man inte behöver ha någon bra andledning till att vakna och kliva upp ur sängen. man behöver inte ha någon som vill ha en. man behöver inte rädda världen. tjäna miljoner och hjälpa alla andra. det kanske räcker med att man lyckas öppna ögonen och kliva upp ur den där varm trygga sängen och bara känna att man lever och att det är helt okej och att trivas med sig själv och älska sig själv för den man är och spendera sin tid med det som får en att känna glädje. lycka .
men det är just det som är så förbannat jävla svårt. ni får ursäkta språket. men vissa saker förklaras bäst med dessa fula små grodor.
det är just att inte känna sig behövd. älskad.och värd livet. som kan vara så in i helvetes svårt att leva med. trots att det inte borde vara så. så är det så det är.
just nu.
men för varje dag som går. ju starkare blir man. och det ända som ställer till det och sätter käppar i hjulet är du själv. din inställning. din kreativitet. din ork.
saker och ting blir ju faktiskt vad man gör det till.

hon är egentligen jävligt klok. det hör ni ju. det hör hon också.
men ändå är det ju det där med att leva som man lär.
nej. knappast enkelt.
även hälsonörden Anna Skipper slänger säkert i sig en påse geleslamsiga råttor fyllda med e-medel och löss och annat skit. någon gång ibland iallafall. (var kom den där metaforen ifrån??. ja ni. ibland tänker hon för. för. mycket).

och vad skulle detta vara bra för. en lördagskväll. en lång jävla text. bisarrt. kanske?
men hon gör ju som hon vill.
och nu kände hon för detta. text. text. text.
kanske ville hon bara få det mer klart för sig själv. att tjugoårskrisen är ett stadium i livet som kan gå över och att hon kanske kanske kanske pallar stå emot och en dag lyckas med det hon vill.


tack och hej.

©

 

is heaven still open for me ?

 

©

 

no. cause heaven can wait.

it's time to come down to earth first. and start to live. the life.

not just live because your to afraid of dying.

live. cause life is a gift.

and live your life. not someone else's.

 

 

just nu grämer hon sig över något som är rätt svårförklarat. rätt svårbeskrivet. men för att få någon rätsida i avigorna så ska hon försöka.
det handlar om det så kallade normala. beteendet. balansen. livet.
i ena stunden blir hon tillsagd att leva som vanligt. att vara som vem som helst. att hon är en unik individ men ändå en i mängden. att hon ska göra som andra. även om hon går sin egen väg.
men så i nästa skeende kommer någon och ömsint drar långa haranger om att hon inte alls kan leva. tänka. vara och göra som vanligt folk. nej hon måste tänkta på att hon fungerar annorlunda. att hon har ett förflutet. en historia. en bakgrund. som krånglar till det. som ställer till det. som gör att hon inte alls kan vara spontan på samma sätt. att hon inte alls bara kan göra en sak. eller tänka en annan. nej, då ska hänsyn hela tiden tas till hennes situation. hon är en unik individ men med en liten skavank som gör att hon ändå är så jävla udda att hon inte räknas som en normal jävla vanlig människa.

och en fråga i detta man också kan ställa sig är; vad fan är normalt och vanligt.
och hur fan ska hon, med ett hjärta i tusen bitar och ett huvud i än fler, kunna avgöra vad som ska följas. vilka råd hon ska ta. vad hon ska lyssna till och hur hon ska agera.
Hon har hitills försökt hitta en egen variant. såklart. som alltid. hennes vägar är aldrig någon annans. hon har försökt väga av och an och försökt finna den där icke existensiella balansen.
men hur hon än gör. vad hon än gör. så ekar frågan. gör jag rätt? eller är detta fel?
ambivalensen klyver henne. styckar henne i delar.
och inget jävla lim i hela världen kan laga ihop henne.

och så är cirkeln där igen. den slutna. eller öppna.
hon vettefan.
och det spelar kanske mindre roll. ordbajs. klyschor.
vad hjälper det?
att sätta ord på verkligheten.
gör inte mycket nytta, om man inte kan finna något att agera efter?
eller?

jävlar vad komplicerat hon gör det.
för sig själv.
drömmen om att vara en enkel människa som någon annan skulle palla leva med, och hon själv också för den delen.
kan ta och slänga sig i väggen.
hon har aldrig varit enkel. kommer heller aldrig bli.
men kanske kan saker och ting bli något simplare?
kanske kan det inre världskriget ta vapenvila eller nått...

och återigen. vad fan vill hon med detta. skriva här. i en värld där folk kan se hennes tankar. som egentligen alltid varit just hennes. bara hennes.
hur naivt är det att hon här vågar yttra sig. om sådant som hon aldrig får fram under verklighetens samtal.
och vad tror hon att det ska ge.

ja. frågor kan ställas. svaren uteblir.
men hon kanske någon gång får ordning och reda på huvudets verksamhet. en dag. en vacker dag.
ska väl hon också hitta just den där förbannade balansen. där ett plus ett faktiskt blir två. och inte tre eller något annat.

och om någon där ute vill. kan. och känner för det. så välkomnas råd mer än gärna. tips och råd för att sluta fred. med sig själv. typ.

© you have to catch it. before it's too late. it's balance. you know. by her.

© by her.

 

to change a picture. is easy.

but to change your life. is not.

cause how to break up. with you dearest love.

if you've been stucked to it.

the last 12 years.

 

but she believes it's possible.

it will take some time.

it will hurts.

but one day.

you'll get over it.

and you will move on.

and live.

 

not just survive.

live.

 

that's her dream.

that's her vision.

.

 

 

 

 

 

 

the world from her eyes.

in color.

 

© by her

 

with her new glasses.

she naively thinks she will see the world better.

or atleast, from a clearer view.

©

för hon fortsätter sin bana och kör sitt egna race.

lev för dina drömmar.

 

© by her

© by her.

 

 

somliga dagar är grå. långa. och oplanerade.

då får man gräva i sin kreativitet.

och även utnyttja sina nära och kära.

skisser. målning. bowling. mat. ljudbok.

och en dag till har fördrivits.